Ok, nu mår jag bra igen

Skönt! Jag tror faktiskt inte det var värt att vara hostfri en natt...

Här för natten vaknade Storebrodern och gick på toa, Sambon går dit och då vill storebrodern komma och ligga i våran säng. Det går bra sa sambon (för då hade inte chefen hunnit dit än...) Men när dom är på väg dit kommer storebrodern på att "nä, pappa det är nog bättre om jag ligger i min säng, det blir så trångt annars..." så kilade han iväg och lade sig.



Ny snö har kommit mitt i alla vårkänslor, då får sambon chans att prova sin spårdragare igen också! 

                                                                                
                                                                                Hemmabygge.          

                                                                               
                                                             Poduktion...                             Resultat!!                 


Och när vi ändå är inne på poser (igår)... vad sägs om denna?   

Ni som inte redan kan, klicka på bilderna så blir dom större :)

Nu ska hängas tvätt.

Bakis?

Usch, vaknade imorse och trodde inte det var sant! Jag känner mig BAKIS! Men jag har inte druckit en droppe alkohol, jag jobbade ju på akuten igår till klockan 23 på kvällen! Så slog det mig att jag såklart är bakis på hostmedicinen Lepheton som innehåller en liten smula morfin... Jag tog 10 ml igårkväll vid 18-tiden, och sedan 15 ml innan jag lade mig vid 23.30. Jag har inte hostat nånting på hela natten, men känt en oerhörd trötthet med matthet ända ut i tårna.
Chefen hade bestämt sig för att inatt var det skönast att sova på mammas bröstkorg, och jag kunde känna hur hennes huvud hoppade upp och ner av min ovanligt snabba puls. Alltså; det var ingen hit att ta Lepheton!!!
Nu är klockan 11.40 och jag känner mig jätterisig fortfarande...

Grattis pappa, systerdotter och systerson!!!

Inatt fick jag sova hela natten, med undantag för att chefen kom in vid 00-tiden, men det går på rutin nu så det stör inte särskilt mycket. Väcktes av att Storebrodern tyckte det var dags att få se en film, sen fick jag somna om igen och väcktes igen vid 8 av att storebrodern tyckte det var dags att se en film till. Då var det dags att kliva upp på riktigt.
Chefen som är sjuk i förkylning med astma som komplikation, har mått bra idag. Fast nog märks det att hon blir trött så det är nog klokt att ha henne hemma från dagis resten av veckan också.



För er som spänt väntar på tenta-resultat, det gör jag med! Lika bra att det inte kommer nåt än på ett tag. Jag har liksom fullt upp med en (inga svordomar på min blogg) uppsats.
För övrigt känns skolan vara på väg in i sin roligaste period med praktik typ överallt och en studieresa till London den 6 maj, kul!


Ikväll kom jag på att storebrodern sitter inne med ett ess i skjortärmen när det gäller mat :) Han har en tid ätit dåligt och helst inte till middag. Så ikväll vid kvällsfika sa jag att imorgon blir det inget kvällsfika om du inte äter middag.
Svar : "Oj då" och ett brett leende.
"Visst är det så lille man, att du vet att du ändå får kvällsfika, så då kan du lika gärna strunta i middagen?"
Svar :" Jaha ha ha" och sedan ett ännu större leende som verkligen avslöjade att det var precis så det var. Charmigt!

I måndags fyllde min pappa och systerdotter år, GRATTIS!!!
Imorgon fyyller min systerson tillika gudson år, GRATTIS!!!

Kolla in denna sov-pose :)  underbart!

OOJ

vad tiden drog iväg, hoppas att jag varit saknad :)
Jobb jobb jobb och sen en fest och sen en dagen efter och sen jobb igen. kul vá?
I fredags så frågade storebrodern varför de måste gå på dagis hela tiden, jo för att mamma och pappa jobbar hela tiden, men varför måste ni jobba hela tiden, jag får ju aldrig vara hemma, jag vill bara vara hemma nång gång! Det var verkligen inte kul att lämna på dagis den dagen!!!
Nu skriker chefen på mig som för övrigt är sjuk, så jag återkommer imorgon.

Jobb

Den här veckan har jag haft långvecka som det kallas, oj, jobbat varje dag mån till tors och 7.45-17.30. En helt normal arbetsvecka för de flesta, men ofta jobbar de fredagen också... Men gud så jobbigt det har varit!!! Inte betungande i själva jobbet, men vardagen, upp 6.00 stress! Lämna dagis 7.15 stress! upp på jobbet, byta om Stress! Byta av personalen och nu kan man andas ut lite. Sen sluta 17.30 lämna över till nästa besättning, in i bilen raca till dagis, stress stress stress mat, välling säng för chefen, fika säng saga för storebrodern, nu är klockan 20.00 TRÖTT!
Nä, skiftarbetet med många lediga dagar passar bättre, å vilken tur! Så kommer jag att ha det ett tag framöver, jag har fått fast tjänst! Helt klart idag, skrev på pappren och allt. Nu ska jag bjuda på tårta.

"Vad var det nu den där killen hette nu igen?" Storebrodern då han inte minns vad nån som han träffat heter.

Grattis Storasyster

Min storasyster fyller 30 år! Låter ganska vuxet, och nästa år är det min tur, 30 år... När jag var yngre kändes det som om de som gick på gymnasiet var stora och häftiga, de som var äldre än så var vuxna och de som var 30-40 var bara gamla med barn.
Nu har referensramarna ändrats lite, gymnasiet är bara glin (se mitt inlägg från badet...)
Äldre än så är jag, och det känns ungefär som 20! 30-40 är också jag och känns som 25! fast 40 låter nog ganska gammalt fortfarande, men det kommer ju också att ändras med åren har jag räknat ut. Och vilken tur att det är så! Att vi är så anpassningsbara så att vi på nåt vis alltid verkar trivas bäst precis där vi är :)



Idag lärde Storebrodern mig en sång! Det var från Bolibompas succé "Stora Maskiner". Han sjöng först, bad mig prova och rättade mig då det blev fel. "Den här är lite svår för dig mamma"  ♥  "Nä mamma, nu blev det fel, prova igen" och till slut fick jag till det. Men jag tror att texten ändrades lite eftersom, så det var inte helt lätt att hänga med, men det blev godkänt.

Planering

Jag har märkt att, att ha många järn i elden inte alls är min grej. Jag glömmer saker hela tiden, till och med de små postitarna som jag skriver för att komma ihåg, glömmer jag... Och det som borde prioriteras först kommer alltid sist. Jag fattar inte vad jag har för struktur i hjärnan. Det är tur att jag har så många snälla människor runt omkring mig som kan hjälpa mig med allt, och oftast gör det utan att klaga. Man skulle kunna säga att jag är A och alla andra är B, för de får alltid slutgöra det jag påbörjat... Nu låter jag plötsligt väldigt självkritisk. Annat lät det igår då jag och sambon hade diskussion om vem som skulle ner i källaren och stänga av tvättmaskinen. Då hävdade jag bestämt att jag alltid får slutgöra det han påbörjat, som t ex. då han torkat av diskbänken med en för blöt trasa, så måste jag ju gå efter och torka bort ränderna som blivit av den alltför blöta trasan.


Igår vid middagen berättade Storebrodern om en kille på dagis som inte alls är en snäll liten mysig kille, utan en sån där stor buffel som inte alls är snäll med de andra barnen.  Då blir jag så upprörd!!! Inga svordomar i min blogg inte...

Ballonger

Glömde nämna vid mitt kommentar-tema igår, pricken över i, då jag och min kollega ska äta på Max i Umeå går det runt en tiger och delar ut ballonger till alla barnen... gissa om jag också fick en ballong?! Jo, kul. inte alls svårt att se ut som en seriös yrkesutövare med en skinande ballong som tigern dessutom slog i huvudet på mig! Så busigt.
                                            


                                                                                  image7


För övrigt idag så är jag trött less och ledsen på att det ser ut som hej kom och hjälp mig i vårat sovrum, tvättstuga, storebroderns rum, vardagsrum och chefens rum! Ska ta tag i sovrummet på en gång och rensa rensa rensa papper och annat skit!

Kommentarer

Idag jobbar jag, hela dygnet ända till imorgon bitti! Höll på att fundera med sambon igår vilket som var bäst; att jobba långa pass eller korta. Jag menar att gruvsamheten som man ibland kan känna innan man ska jobba, speciellt på en helg, är lika hemsk oavsett om det är kort eller långt pass. Då jag väl går till jobbet är det väl lika bra att göra bort ordentligt på en gång. Annars måste jag ju gruva mig en gång till nästkommande dagar. Missförstå mig inte nu, jag gillar faktiskt mitt jobb väldigt mycket, men visst är det ändå bättre att vara hemma med familjen?!

Vi hade en körning idag då jag kommer först in i huset och mamman till karln som är sjuk möter mig i dörren. Helt hysteriskt säger hon: "Är det bara du!?" Nej då lugnar jag, det kommer en till, "jaha, vad bra" Hur tolkar man det nu då?
Jag har även fått höra saker som, "är du praoelev?" Men lilla du, inte kan väl du bära?!" och "nämen titta, det kommer en liten tjej!!!"
It´s a mans world...



Igår var vi och åkte ISkana på sjukhuskullen, gick så fort med stjärtlapp att jag inte tordes åka. Chefen och storebrodern åkte på bara overallen; på mage, på rygg eller på rumpan. Såg helt livsfarligt ut, men de hade jättekul och naturligtvis hjälm på sig!

Revansch

Har ingen aning om hur det stavas egentligen, men skönt är det :)
Jag har just fått revansch på skidspåret på myren. Trodde att det skulle bli jobbigare idag då jag visste hur oerhört lång och svårt det var förra gången, med kramp i armarna och allt vad det va. Men det gick som en dans, hej och hå så var jag framme. Solen strålade och alla gamla i spåret hejade så glatt. (Det är så klart bara gamla som jag kunde köra om, de unga såg jag av naturliga skäl aldrig till.)
Kommer ni ihåg de läckra bilderna på Thomas Wassberg och hans slemmiga snor och saliv? Idag fanns repris att skåda på myren, jag gjorde en "Wassbergare" med snor och allt, läckert.

                                                
                                  "Smärtgränsen? Den skiter jag i" (Thomas Wassberg)

Resultat?

Här kommer det, jag förstår att ni "alla" är spända på hur det gick. En vet ju redan, för i min iver att häva ur mig svordomar (vilket jag inte pysslar med på bloggen) var jag ju tvungen att ringa till nån. Det gick inge bra. Så nu var det sagt och gjort, bara att släppa, gå vidare och se fram emot nästa gång jag får chans att intensivt och ångestbombat sitta och lära mig en massa helt "nya" saker.
Tack i alla fall för lyckönskningarna!

Nu ska jag städa och tvätta.

Avslöjanden...

Har en pappa som är glad i sånt, eller ja glad och glad, det bubblar bara ur honom liksom :) Faktiskt en charmig egendom när man lär sig att hantera det, men att fråga honom vem mördaren är i den suveräna danska serien "Brottet" var kanske inte att hantera det på rätt sätt... Han har så klart sett serien på nån dansk kanal och svarar gärna på eventuella frågor. Lugn, jag ska inte säga något här!
Sambon är på bowling och jag har pluggat pluggat pluggat, imorgon gäller det. Håll till godo, jag avslöjar ingenting nu ;)


Tentaångest

Ok, jag vet att jag för tillfället kanske inte låter som den mest optimistiska personen, med tanke på söndagen också, men men...
Jag tänkte i värsta boktipset-stil ge ett litet smakprov ur en text jag håller på att traggla mig igenom, så kanske jag kan få lite sympatiångest från nåt håll.
Till att börja med heter boken "Svikt av vitala funktioner" IIIIIHHH bara titeln skrämmer ju vettet ur en, och när vettet väl är förlorat, ja hur ska jag då kunna förstå text som denna:

"Typen av syra-basrubbning bestäms av värdena för pHa, BEa - som anger mängden titrerbar syra i artärblod och uttrycker den metaboliska komponenten i pH-avvikelsen, som ger ett mått på den del av pH-rubbningen som är ventilationsbetingad".

För att lätta upp stämningen hittade jag en något mer färgglad layout på bloggen... det hjälpte ju...

Idag vid middagsbordet trodde jag att chefen skulle surra öronen av oss alla, hon malde på som en ja jag vet inte vad. Hela lååånga meningar som absolut inte fick något slut, och trodde jag att det var slut och råkade titta bort typ en halv sekund så läte det "mamma, mamma maaammmaaa" tills jag tittade dit igen och hon så fint fortsatte sin påbörjade mening. Ett försök att citera henne likt boken är mycket svårare, men jag lovar att jag fattar mer av det i alla fall:
"sjucjusidussch kaaka bla si dosjo mi totsa vot bitri ussjodos tidi sa jorjo sasja"

Anna Phil

Denna suveräna serie har säsongsstart ikväll och jag är jätteglad :) Alltid då en serie har säsongsavslutning blir jag lite ledsen och tror att jag aldrig kommer se den igen, sen går månader och jag glömmer faktiskt bort att jag ens har sett dem...  Men som en mycket glad överraskning kommer de plötsligt tillbaka och jag minns hur mycket jag tycker om dem.
Måste vara ungefär den känslan som barnen känner då vi meddelar att "det är slut på det roliga för idag, god natt och ni får fortsätta leka imorgon"... EVIGHET!  De hinner glömma vad de lekte, men nästa dag är det lika roligt i alla fall.
För övrigt är jag på jobbet och funderar med min kollega om vi ska kunna unna oss lite godis innan Pihl börjar, ja det måste ju gå bra så himla hårt som vi har jobbat idag. Det har helt seriöst varit fullt upp hela dagen så pluggat har jag inte hunnit... hmm tenta fredag, LÄNGE dit :)

Söndag

Antiklimaxens dag... en underbar helg har passerat och jag letar febrilt efter nånting att se fram emot, jobb imorgon, njae inte direkt vad jag menar med längtan. Tenta på fredag? Nä, inte det heller låter lockande. Veckan kommer vara fylld av måsten och ångest över att fliten inte infinner sig. Nu gäller det att hitta vardagsglamouren och njuta av allt! Inte så svårt egentligen :)
Äsch, vi tänker på helgen som varit istället.
Igår var verkligen storebroderns lckodag, då han fick besök av två av sina bästa vänner, H och C. H var här på dagen och de åkte stjärtlapp för fullt på sjukhuskullen.

Sen påtvingade vi en stunds vila för en mycket trött storebror i bilen medan jag handlade. Vid 17-tiden kom C och det var full fart igen. C:s påhittiga föräldrar anordnade skattjakt för de små och lyckan var total :)
När de små somnat fortsatte vi på deras spår med lek och stoj, spelade spel och sjöng singstar. Grattis J till vinsten! Pris : att bli omnämnd i min blogg, misströsta inte, det är ju ungefär lika stort som att veta att man i framtiden kommer att kunna till jobbet istället för att ta sin bil som drivs av svindyr sprit som man hellre häller i tanken än i små glas, dricker upp och är bakis dagen därpå!

Bad

Idag vann lyxen igen och vi åkte till pradisbadet med syster och hennes familj. Trevlig dag!
Dessvärre var jag vid ett tillfälle tvungen att plocka fram den allra mest aggressiva och familjeförsvarande sidan hos mig, då en unge på ca 17 år gjorde mig fly förbannad. Situationen utspelar sig i trappen upp till tornet för att åka den längsta rutchekanan. Jag går och håller chefen i händerna eftersom hon prompt ska ta trapporna själv i en väldans fart... Bakifrån kommer då en sån där badring flygande och träffar mig på armen, jag ser ett gäng grabbar bakom mig som då går och kastar dessa framför sig i trappen! Jag skitförbannad:
"Men det där var väl inte så j-a smart?!!!!!"
Grabben: "Jo"
Jag, ännu mer förbannad över ungdomarnas uppenbara brist på respekt för äldre:
"Men NÄ, idiot" (vilket jag var tvungen att tillägga för att markera min egen mognadsgrad)
Sen försvinner de uppför trappan.
Resten av dagen är dock till belåtenhet. Nu är alla väldigt trötta och somnar lite varstans, God natt!

Bruna bönor och fläsk

blev det till middag idag. Faktiskt riktigt gott, det går hem hos alla utom chefen...
Idag åkte jag och sambon skidor på myren. På myren innebär att det inte finns någon backe varken uppför eller nedför och ska med andra ord vara ganska lättåkt. Jag trodde verkligen att min kondition skulle räcka till en sådan tripp på 5 km, men nä. Jag började med att konstatera att jag var väldigt sjuk då det kändes som om armarna domnade bort och försvann då jag stakade. Sedan fick jag tuberkulos med väldiga smärtor i lungorna vid varje andetag och blev upptiktigt förvånad då det INTE var blod som jag harklade upp ur luftvägarna... Skämt å sido, det var riktigt jobbigt!
Innan skidturen var det storstädning och efter åkte jag till min studiekamrat och skrev lite uppsats. Hos henne fick jag en syn av hur snygg vår trapp skulle kunna bli :) Det finns ju många varianter, men jag gillade verkligen denna:

                                 
Vi får se vad som gillas när det kommer till kritan.

Idag undrade Storebrodern varför vi alltid säger till honom att det är bolibompa då han håller på att se en film. Jag svarade att det nog beror på att han alltid... sen hann jag inte säga mer innan han fyllde i "för att jag alltid sitter här och ser film". Det är sant till en viss del, ofta ser han film medan jag gör mat, sen pausar han medan vi äter och sen är det ju bompa helt enkelt :)
Nu sover chefen och snart är det dags för storebrodern att gå i säng. Själv ska jag få sällskap av en mycket talangfull vän som bl a. har skapat detta till mig:  
                                                                                        
Stickad och fin snart blir det lite vin :)
           

Trött!!!

Vet faktiskt inte om jag varit så här trött någon gång, nånsin.
Började jobba igårkväll 17.30 och trodde väl aldrig i mitt liv att vi skulle få ett enda larm, för det brukar ju i regel inte hända... Jo , då vi hade fullt upp hela kvällen och halva natten, i omgångar, så nån ordentlig sömn blev det inte tal om. Idag hade vi sedan utbildning hela dagen då vi bla. fick lära oss självförsvar av polisen, spännande men jag var verkligen helt slut!

                                                                          Se större bild (öppnas i nytt fönster)
                                                                                                    Lärare.

17.30, ett dygn senare hämtar jag barnen på dagis. De är också hur trötta som helst eftersom de tydligen har haft en lika dålig natt som jag. Chefen sover redan och snart är det dags att lägga storebrodern, är nog risk att jag slocknar i hans säng efter sagan.
Det värsta är att jag igen måste ha ångest över studier som måste göras... Men imorgon är en annan dag, nya friska tag.

Höger och Vänster

Vår son, lilla söta storebrodern, kan höger och vänster!!!
Helt apropå så påpekar han när jag kör de två i vagnen, att: "mamma du måste svänga höger."
Va´säger jag, kan du höger och vänster? Och misstroende som man är vill jag ha bevis :) och ber honom demonstrera. Helt klockrent lyfter han höger arm på höger förfrågan och vänster arm på vänster förfrågan. WOW!
Men det är lite skrämmande också... han växer upp utan min aktiva hjälp, kanske dags att ta bort dem från dagis, de blir stora för fort :(  (skämt) jag är stolt som en tupp över vår klipska pojk, och dagis är toppen!

                                                                              ←             →


Lyxen vann...

Det blev visserligen ingen slalomåkning men istället ringde vårt suveräna dagis och meddelade att det var lilla vasaloppet idag. Vi var hjärtligt välkomna även om vi var lediga, tack!
Storebrodern och chefen blev överlyckliga!
Spåret ledde helt riktigt mellan, ja var är det de startar nu då? Hur som så var det skyltat hela slingan och målet i Mora. Fast många barn tyckte inte att drygt 9 mil räckte utan ville åka flera varv. Chefen gick och hade svårt att hålla sig i spåret, jag tror hon gick vilse ibland. Storebrodern tog sig igenom med bravur. Alla barnen fick en välförtjänt guldmedalj och nyponsoppa innan de skulle in och äta bruna bönor...

                                                                     
                                Heja Heja!                                                          En bit kvar...

Vi gick hem och åt hemrullade köttbullar och stuvade makaroner. Till efterrätt blev det semlor eftersom det är fettisdag idag.
Så hur har det gått med skolarbetet idag då? Inte alls... lever på hur duktig jag var igår. Ska jobba inatt och då kan det bli en del då istället.
Nu till en dusch innan chefen vaknar :)

bra jobbat

även fast datorn ville jävlas med mig, bemästrade jag situationen och fick till en liten del i ett väldigt stort arbete i alla fall. Hoppas min partner blir nöjd.
Barnen sover och det känns oerhört lockande just nu att göra detsamma!
Morgondagen hoppas jag ska bjuda på lite slalomåkning med storebrodern, men realisten i mig inser att fritidssysselsättning inte är en lyx jag har råd med då jag försöker både jobba och plugga heltid. Vem kom på att dygnet bara skulle ha 24 timmar? Och varför är man så trött när bara 2/3 av det har gått?

Som alla andra...

Har väl aldrig riktigt sett mig som en bloggare, och kommer kanske ta ett tag innan jag vågar erkänna bloggandet för någon. Men efter flera (väldigt) många försök att skriva dagbok, inser jag att detta inte är ett så dumt alternativ när skrivkrampen av bläckpennan sätter in.
En bra anledning till att skriva är att det finns kvar... kommentarer av barnen, uttryck som inte går att bevara men man kan försöka beskriva i ord och när man ser det senare så  kanske minnet vaknar till och man kan se det framför sig.
Ett lysande exempel är när "chefen" här för natten i vanlig ordning ska komma till våran säng för resterande nattvila. Hon har hållt på med det ett tag, men nu har chefen även blivit kräsen och tycker att det är irriterande att mamma också vill ligga i sin säng. Skitirriterad knuffas hon och vänder och vrider på sig. Inget mys längre direkt bara irritation, men charmigt ändå :)

Idag fick jag smaka på min egen medicin vad gäller uppfostran också. Den gode storebrodern hörde mig säga dumma chefen då hon rev bland alla mina papper, och var då snabb att påpeka: "man säger inte dumma! Du får säga det var dumt gjort!" Underbart att höra att de tydligen lyssnar till oss i alla fall.

Nu ropar samvetet efter mig, måste plugga!!!