Min amöba blev inte så många steg närmare förintelse idag.
Däremot fick den ett namn; Peroral dermatit.
Vackert namn, men för mig kommer den alltid att vara, heta och se ut som en amöba.
Doktorn var mycket duktig och mycket snäll, hon pratade en hel del om pustor och prustor och proster också kanske, jag vet inte så noga för jag ville bara ha starka läkemedel och gå hem och döda.
Men doktorn tyckte att en lååång utdragen plågsam död var ett mer rättvist sätt att göra sig av med den. Hon hävdade även att risken att sakna amöban och drabbas av abstinens blev mindre på det sättet.
Så nu påbörjas en behandling som kommer vara i 6-12 veckor.
Under tiden får jag inte vara eller bli gravid :O
Jag får inte vistas i sol så mycket :O
Jag ska inte dricka så mycket mjölk :O
Jag känner inga som helst hinder att påbörja en plågsam amöba-död.
 

Vilken ära, ett besök hos kära kusin Stina och man får äran att gästblogga. Så då kvarstår frågan, nu när jag fått chansen, vad ska jag ta tillfället i akt att skriva om? Efter ett dygn borta från Stockholm så finns det helt klart några ämnen att välja mellan tex. ovana stockholmsbilister som känner sig som bambi på hal i is i snöyran upp längs vägarna, hur Stina lyckas laga mat till ett helt kompani med familj och släkt eller framförallt, hur slutade den prestigefyllda matchen i plump. Jag väljer helt klart det sistnämnda trots att jag lite oplanerat slutade på en 6:e plats av 6 deltagare.

Med 3 seniorer och 3 juniorer med i matchen kunde man tänka sig att några pakter skulle slutas och att vi således skulle utmanöverera det gamla gardet och sedan göra upp om segern, men ack så fel jag hade. Jag försökte sluta pakt med Stina men utan någon större framgång. Visst Stina är en fantastisk värdinna som lagar en utan sveriges godaste köttfärssås men att lita på henne i kortspel är inget jag kan rekommendera. Men hon ska helt klart ha ett plus i kanten för att hon satsar hårt, satsar på många stick men landar då och då med plump i protokollet. För visst är det det värsta man vet i plump dom som säkrar upp med att fegspela och omgång på omgång 0:ar? Ni som är insatt i plump förstår nog vad jag menar. Så till resultatet, vi juniorer får trots allt vika oss för det gamla gardet som vi  verkar ha lite att lära av. Som vinnare stod till slut min kära mor och strax därefter kära pappa. Ni som är mer intresserade av protokollet får granska bilden jag ligger in nedan. Men som sagt, revansch utkrävs och då hoppas jag att det yngre gardet kan visa vad vi går för. Ett tips kanske är att fylla de äldre med en eller annan öl extra och inte vise versa. :-)

Till slut, ett stort tack Stina för din gästvänlighet, din goda mat och goda dryck. Dina barn är helt fantastiska och jag tror med bestämdhet att vår kära dotter Nora kommer att längta tillbaka till ert roliga lekrum och din sagostund. 

Stor kram 

Jag heter Stina och är just nu 271 dagar från att fylla 30.
Jag har varit snäll hela året och nu är det dags att få belöning för mödan.
Jag önskar mig mest mest mest av allt TID!
Eftersom min sambo ante tycker att jag är i en kris av något slag så har jag anammat detta antagande och tar för mig av ALLT som går att göra.
Men tiden är så knapp att jag inte hinner med allt. För flera veckor sedan fick jag hem en film "Sex and the city" men jag har ännu inte hunnit se den.
Nu kommer ante och läser över min axel och håller på att trilla bakut!
" TID!!! Det är ju det enda du har!!!"
ja ha, ja ja skit i det då bäste herr tomte, jag ska komma på nåt annat...

Badet igår var kolossalt roligt, åkte massor med "stora mörk-ljust" med och utan ringar.
Jag åkte även forsen en gång, men inget mer.
Viktor ville att vi skulle simma ut en sväng och ja då, det är klart. Men vi hade knappt hunnit ut  så märkte jag vad otroligt strömt det var där ute, det hade jag helt glömt.
Så jag sa till Viktor at detta törs inte mamma och så simma vi in igen.
Megatrötta åkte vi sedan hem efter att ha ätit hamburgare på MAX.
Åkte till Emma och Manke med barnen och bokstavligen kastade av dem.
Stress, och hem och städa, gäster kom, förfest.




Revyn på sjukstugan var mycket bra, och nej då jag är inte bitter över att vara "huvudperson" i en skicklig tolkning av kvinnliga ambulanssköterskor.


Efter revyn dansade vi ända till vi gick hem (tror jag) och vi hade sjukt roligt både ante och jag.
Jag har försökt knäppa bilder på benen, men jag har inte mage att lägga ut dem, Ante kanske kan få till bättre bilder, vi får se...
Nu ska jag steka pannkakor till två barn plus två bonusbarn som kom hit 0730 i morse. Klockan 1800 börjas det igen, då är det fest för denne 50-åriga idol!

GRATTIS MIN VÄN!

Ständigt bekymmer, utelivet.
Jag har oerhört svårt att hitta motivering till att gå ut och bara vara.
Det är annat på vintern då barnen OCH jag tycker det är oerhört ofantligt roligt att åka bob, pulka, stjärtlapp osv.
Eller på sommaren då man kan helt obehindrat och oberoende av nöjen, bara vara.
Men vad i hela friden gör man på tomten på hösten och våren?
Ante har inga som helst problem att hitta på "nöjen" för mig att utföra, "du kan ju kratta"
åååkääjdå...
Men oj då, jag hittade ingen kratta! Vad göra?!
Ringer Ante, snabbt som bara den (i vanlig ordning då jag stöter på problem)
Han insåg då att nä, det är nog kört. krattan är på vinden.
Jaha så synd då.
Så var det inte mer med det.
Jag stod då och gungade på Klara i typ en kvart sen blev jag less.
Så tog jag tag i saken ändå, och med väldig prestation av mig som kvinna, tog jag mig upp på vinden och hämtade krattan!!!
Sen hade vi jättekul, jättelänge.








Min konstnärsson skapade även ett litet verk:

Har ni stått och glott rakt upp i luften och känt er lite stel i nacken och smådum med gapande mun, stum av förundran över hur makalöst vackert det är? Det är ju såååå vackert. Synd att det är så kallt.
Här för dagen tog den duktiga pedagogiska mamman som bor i min kropp, med sig sin älskade son till stallet.
Jag var stallvakt förra veckan och tänkte då en kväll ta med mig Viktor för att träffa hästarna och se ett stall.
Vid stallet på kvällen är det mörkt, visserligen stjärnklart och vackert, men ack så mörkt.
Viktor som visserligen sett hästar förut har dock aldrig sett de på så nära håll och aldrig i mörkret.
Han blev rädd.
Någon bonde hade spritt dynga på varenda närliggande åker och vi var totalt omringade av skit!
Detta fick Viktor att hulkas och efter shocken av den stora hästen i kombination med den stinkande doften gick Viktor helt sonika och satte sig i bilen.
Till Antes glädje lär han aldrig mer vilja se en häst, och kommer förmodligen börja kalla sin fyrhjuling för dragracinbil istället för häst.
Nu är det film i Vilda västra. jo jag jobbar ju... 

Jobbar idag, halloween eller hällovin som en vitsig kollega yttrade.
Än så länge har det inte varit några alkoholrelaterade körningar av stackars 14-isar som inte lärt sig gränserna. Kan ju för den delen lika gärna vara en 40-åring som inte lärt sig det, men de var väl ut igår?
Livat är det däremot på stationen, där blivande ordningsvakter som ska hålla reda på 14-isarna eller 40-åringarna, håller på att få utbildning.
Det vimlar av folk, överallt.
De är i vägen då jag ska till gymmet, de är i gymmet, i gympasalen. Överallt.
Men det är klart att de är välkomna, då har jag ju en ursäkt att inte gå till gymet...
Lika spännande som gårdagen blir nog inte denna dag, men ni har ju fått ett livstecken i alla fall.
God afton på er.