Typiskt kvinnligt

Jag har ju som bekant absolut ingenting emot ojämlikhet i allmänhet. Jag använder det snarare till min fördel att vi är så olika som män och kvinnor. Jag blir mer än gärna uppvaktad med blommor och bortskämd med diverse gentlemannafasoner.
Jag tycker Ante är charmig som vägrar gå med dammtrasan då vi städar, för att som han säger "det är typsikt kvinnligt"
Jag är snabb att anamma denna list, så i stort sett allt som är lite besvärligt nu är "typiskt manligt" och ingenting som jag behöver hålla på med.
Dessvärre inträffar ibalnd situationer där det typiskt manliga är så illa tvunget att bli en kvinnosak. Dessvärre inträffar detta alltid i fel tid.
Som idag.
Lugn och fin dag, med barnen på disco på dagis, jag kutandes upp och ner för trapporna i hoppbacken och myspys med film.
Sen börjas det då vi ska handla.
Jag har fina storartade planer om att handla pumpor och göra lyktor, men allt går i kras då jag har parkerat på affären och folk tittar på mig som om jag var typisk kvinna!
VAD?!
"Jo, du har punka..."
JAHA!
FN!
JAHA!
Ringer Ante fort som attan, för visst kan han väl göra något åt det, fast at than sitter i en buss flera MIL ifrån Ica.
Han kunde bara undra hur jag inte kunde märka det...
Jag blir mer irri över samtalet än över punkan, men han hade ett konkret tips som jag tackar för, även om jag förmodligen själv hade kunnat räkna ut att Jockes däckshop antagligen pysslar med någonting som har med däck att göra.
Jag tog mig dit efter handling och vetande nickningar till fler människor (män) som ville göra mig uppmärksam på att jag hade punka.
Väl på Jockes möts jag av ytterligare en man som medan jag står i kön tittar ut genom fönstret och ser en bil med punka.
"är det din passat?"
ja
"du har punka"
...
Nu börjar jag undra om däckshopen bara är en pengatvätt för någon annan egentlig verksamhet, men innan jag hinner därifrån har han redan påbörjat hjälpen, glad över att få hjälpa en kvinna i nöd.
Det är det dock fler som vill, Antes gode vän Jörgen och den lille killen fick placera sig vid mannen med hästtransporten i stället.
Jörgen frågade om jag hade reservdäcket i bilen.
Öhm, ja kanske...
Han hittade det, bytte och donade och sedan kunde jag enkelt fara hem igen.
Efter en kvart kom ante hem med en stor buss lastat med ett lagat däck som han lite rappt och manligt bytte till.
Men välplacerad som han var med buss och allt kastade jag och barnen oss ut och in i bussen för att följa med på en två timmar lång tur till Tannflo.

Vem kunde ana...

Happy Halloween eller vad man säger.
Idag är det full rulle igen, vilket för övrigt är en annan av mina visa insikter. Människan behöver stress, rörelse och emellanåt lugn och ro.
Idag är det i alla fulla spökiga fall, halloween-disco på dagis.
Mina spökiga spöken ska inte vara spöken.
De ska vara en kinesisk prinsessa och stålmannen!




Självinsikt i sport

Skidor.
Mycket kort karriär på en mycket kort bana i Näsåker. Många barn, och jag trodde att i den ordning man startade skulle man också gå i mål, så då någon liten en föll framför mig stod jag och väntade på att denne skulle komma på fötter igen så vi kunde få komma i mål  någon gång och dricka den där blåbärssoppan alla tjatar om.
I utförsbacken var jag mer framgångsrik med två guldmedaljer, mycket tack vare att jag var den enda som tävlade i min årskull, men även för suveränt utförda lopp.
Pingis.
Någon riktig stjärna kanske man inte kan bli som 9-10-åring men försökte gjorde jag och roligt hade jag. Roligast var att få spela med de "stora" barnen, syster-yster och hennes gäng. Jag fick dock bara vara reserv eftersom jag var sååå liten. Orientering.
Kastades in i hetluften på en gång, en träning sedan tävling. Det var kul, men varade bara den tävlingen...
Handboll.
I Sollefteå på denna tiden, runt 1995 fanns ingen etablerad handbollsklubb, så jag gjorde ett tappert försök att bilda en. Första och enda träningen kom 4 personer vad jag minns.
Curling.
Här hade jag helt klart mina största framgångar, då jag faktiskt var med och tävlade för Sundsvall i elitserien minsann.
Hur det gick och hur länge jag var aktiv förtäljer inte historien, men kul var det också.

Berikad med oerhörd sportig erfarenhet har jag ändå kommit till insikten att jag nog klarar mig bättre på egen hand. Lagsport eller klubbaktiviteter över huvud taget är inte min grej då mitt engagemang och förpliktigande sträcker sig över en begränsad tid beroende av impulsivitet och naivitet.


Insikt

Då jag var liten kom  jag till insikt om att mina kära systerystrar kanske inte alls var så kära alla gånger.
Min äldsta var visserligen min klippa som lät en madrass ligga bredvid hennes säng för att jag varje natt skulle kunna komma och sova där.
Min näst äldsta var på sätt och vis en förebild i ekonomiskt tänkande, både vad gällde godis (vilket hon alltid hade kvar av då vi andra hade slut), och vad gäller pengar där hon lite nu och då kunde stoppa en femma i näven på mig för att bidra med mitt första egna sparande.
Men insikten om deras klubb, mer hemlighetsfull än HA och betydligt svårare att rekryteras till, kom som ett slag i ansiktet.
Bara klubbens namn är skräckinjagande för en 9-årig trotsig och skitjobbig lillasyster, "Hata-Stina-Klubben"
Jag har ingen aning om hur ofta de hade sina möten och var de för sina protokoll, men jag blev en dag rått utsatt för ett av deras terrorangrepp, och just detta har etsat sig fast i minnet, vilket har underlättats med att det finns inspelat på ett gult kasettband i mitt förvar. (att användas vid behov...) 
Saken var, att jag hade varit en duktig dotter (lägg nu märke till att jag som författar detta till eftervärlden möjligtvis är något partisk) och bakat chokladbollar (vilket INTE är det ord som används på bandet). Hur som så fick de inte smaka för, lärd av yngre stora-syster-yster, så skulle det ju räcka länge.
Ett krig utbryter, till en början verbalt men sedan är det väl jag som i nödvärn och självförsvar, och allt annat som kan åberopas till min fördel, tar till lite hårdare tag.
Allting fångas på band av "klubben", förutom de delar där mina systrar hetsar mig tills det rent ryker ur öronen och jag går till angrepp, DÅ åker recordknappen på och de är därefter mycket tysta och försöker mest "lugna" mig.
Vitsen med att spela in allt var att då pappa kom hem, spela upp hela händelsen för honom så att han skulle förstå att de lika gärna kunde "göra sig av med mig" då jag ändå inte tillförde familjen annat än sattyg.


 

Det var dagens första delgivande insikt...


Dagens

 


Så vackra sockerlyktor gjorde vi idag, Loke, Viktor, Klara (med en mammas experthjälp), Magdalena och Matilda.




Har ni också sånna här lådor hemma?
Jag fattar inte hur jag är funtad då jag tror att jag städar men i själva verket bara skapar mer kaos. Begreppet "sopa under mattan" börjar bli förståeligt. Chocken kommer då jag inte alls hittar det jag söker.

Annars idag har det varit en kall dag som gjorde mig påmind om vad viktigt det är att kommma ihåg vantar då man rider, att byta vinterkläderna som var alldeles för stora till Viktor, att varm dryck är jättegott och att man kan klä på sig även inomhus i stället för att röra vedpannan och riskera livet.

Pinsamt erkännande

Jag måste klämma fram det annars kommer Ante komma med någon dräpande kommentar och ni kommer tappa tilltron till mig.
Det var jag som tvättade kudden!
Men jag hade glömt bort det, helt allvarligt fattar jag inte hur jag kan glömma en sån sak, men det hade jag gjort i alla fall. Ante påminde mig och ja, så mindes jag.
Detta är oerhört pinsamt och bör föranleda ett straff. Kan ni komma på något?
Egentligen har jag redan fått mitt straff, om man nu kan räkna det som straff då man själv är upphovsman och njöt hela tide (ja nästan hela tiden)
Jag har nämligen varit ute på ännu en cykeltur med multisportens multisportare och denna gången var han multisportande multikvinna med också.
Det gick fortare och bättre denna gången, och var kanske 10 ggr jobbigare.
En gång föll jag in i ett träd och lite senare badade jag fotbad i lera. Multisportaren och hans fru tyckte att jag svor lite väl mycket och det kan jag inte neka till, men jag var ändå glad då vi kom i mål 1,8 mil senare...
Nu är jag helt genomfrusen och ska försöka ta mig ner på stan följa upp Angelicas tips på Viktor-vinter-kläder.

Aj då

Då jag en gång för 7 år sedan flyttade in i detta huset, från 1975 där allt precis allt verkligen var från -75 utom Ante som är från -74, lärde han mig hur ett och annat fungerar.
Till exempel pannan. Självaste hjärtat av huset, som sprider värme i bolusdoser och kräver en tripp ner till källaren minst en gång i halvtimmen för att upprätthålla en dräglig temperatur mitt i midvintern.
Denna vedpanna är i alla fall min stora skräck. Anders har på ett mycket skickligt sätt börjat vårt samboliv med att skrämma mig till livet likt min pappa gjorde vad gällde frysboxen i mitt dåvarande hem. "Tryck inte på den röda knappen för då SPRÄNGS huset"
Effektiv psykologi, jag rörde absolut aldrig någonsin frysen.
Anders körde ungefär samma taktik med pannan, "Elda inte över denna temperatur för då SPRÄNGS huset!"
Jag livrädd, men denna gång var jag tvungen att röra pannan för att inte frysa ihjäl.
Efter ett tag blev jag nochalant och genomskådade taktiken och fattade till och med syftet med den.
Idag fick jag böta för all nochalans.
Mitt i Bolibompa hör jag ett förskräckligt oväsen och jag trodde helt allvarligt att Anders taktik inte bara var tomma hot, det lät som om pannan laddade och laddade för att snart skjutas ut ur huset ut i tomma intet och ta med allt vi äger.
Jag sprang helt panikslagen genom huset och tog fram fakta ur huvudet, en konkret handlingsplan som jag lärde mig då under den skräckslagna tiden innan nonchalansen för 7 år sedan.
På med varenda hetvattenkran jag kunde hitta, shunta upp och därpå stod jag bara och tillbad pannan att GE SIG!
Efter att ärjat upp Anders per telefon gav den sig efter ett tag och nu verkar det väl ganska lugnt.
Jag däremot måste väl uppsöka någon sorts terapi, för nu är skräcken tillbaka och jag vet inte hur jag ska klara vintern.

Det finns en anledning till allt, eller?

Anders har blivit belagd med tvättförbud i detta hushåll. Det finns många anledningar till det, men här är ett av dem.

Det skulle kunna vara ett konstverk som jag i så fall skulle döpt till demolerad kudde.
Men det är i själva verket en demolerad kudde. Dess egentliga placering ska vara på en fotpall till Viktors lilla fotölj. Den skulle tvättas och istället för att öppna DRAGKEDJAN och ta ut kudden så tvättar Anders helt sonika hela skiten.
Det här är reultatet, en helt obrukbar massa av hopknövlad kudde inne i ett rent fodral. Dragkedjan har dessutom gått sönder och det går inte att öppna den.

Visst finns en anledning till allt, men frågan är om allt är försvarbart?!
Som att ta bort den här himmelska pulkbacken

Nästan på toppen syns Viktor och Hugo.

Ok, allt har kanske ingen anledning, varken försvarbar eller förståelig, som den här kvinnans livsöde )och många med henne), sjukdomar. Vad fasen fyller de för försvarbar funktion egentligen? Vad är anledningen?!


Desperat igen

Det går inge bra att vara "över 60" i denna stad då utbudet är så minimalt att man nästan krymper själv av att försöka hitta.
Jag är på jakt efter vinterkläder till Viktor och det finns icke att uppbringa. Antingen finns det bara svindyra saker som ändå inte är som jag tänkt mig, eller så är det fel storlek. Dessutom finns på de flesta ställen bara ett ynka alternativ av jacka och byxa och en overall.
Detta är inte OK!
Jag blir irri och måste desperat till Sundsvall nu igen. Det råkar inte vara någon systeryster som ska byta nånting?

Just another manic monday

Idag har jag börjat dagen på ett utomordentligt sätt. Ställde väckarn på 0600 och förutsatte att jag skulle få sova hela natten. Jag hade helt rätt i det, inte ett larm och jag vaknade pigg och alert så jag kunde med lätta steg ta mig ner till gymmet där jag körde ett pass.
En banan, en dusch, hem, gröt och nu snart en promenad innan personalmötet.

På jobbet igår upptäckte jag en gudaliknande sida hos mig; även jag kan skapa en regnbåge visade det sig.

Så patetiskt vackert.

Äckliga grodor

Jag har precis avslutat Stieg Larssons andra bok i triologin Millenium. Den var obeskrivligt bra, men hade förmodligen varit ännu bättre om det inte hoppat fula skrikande grodor ur Antes mun igårkväll.
Av någon anledning ansåg han sig besitta rättigheten att berätta själva avgörandet i boken.
Det spratt i honom likt ett barn på julafton och han kunde bara inte hålla sig. Mitt i mina högljudda protester kräktes han ur sig all sin vetskap hämtad ur sin bok-sabotage-hjärna.
Jag ska hädanefter ägna långa stunder varje dag åt att tänka ut en ljuv hämnd.

en massa skit

Så är dagen bra ändå, den är ju snart över.
Har ätit falukorv som legat i frysen i ännu ej analyserad tid, och njaha min mage känns väl sådär.
Det rumlar runt oroväckande mycket och helst skulle jag inta porslinsläge, men det är inte bra att befinna sig i samma ställning för länge.
Oj, blev det för personligt nu?!
Äh, jag har som inget annat att skriva om så det får duga.
Eller som Ante skulle ha sagt, "men skriv inte en massa skit, bättre att inte skriva alls."
Så jag skriver väl inget mer nu då...

Jag deklarerar dåligt humör

Jag hade ingen lust alls idag.
Jag har antagligen varit ledig för länge nu och just idag, med kanondagen igår i färskt minne, hade jag ingen lust att jobba.
Jag vaknade med värk i mina stackars handleder som jag har ihopknövlade under mig då jag sover, jag är trött! Och jag ser til min förfäran att amöban växt igen.
Men då sa min käre sambo, "det var någon som skrev på din blogg engång att man SKAFFAR sig en bra dag"
Det var ju jag :)  sagt och gjort, nu ska allt gå lättare.
Nu kallar jobbet.

Det skriker i kroppen!

Det skriker av godisbegär! Men det är inte alls långt kvar till räddningen. Ska bara äta den där maten först så kommer belöningen sen.
Det är Ante som står för matlagningen, och faktiskt luktar det riktigt gott. Ingen gryta den här gången...

Idag har vi hunnit med precis allt, målning, skruvning möblering och tavelflyttningar.
Städning, städning och lite mer städning.
Långpromenad, handling och mycket snart en god middag.
 
Igår kväll tog jag tag i denna ångest:

De där böckerna som ska fyllas i för att komma ihåg alla fina stunder och hemska sprutor som man annars inte kommer ihåg.
Jag har inte fylt i Viktors bok på tre år, och jag stötte ganska snabbt på problem med minnet.
Som tur är har jag alltid varit duktig att föra dagbok så det mesta finns noterat på annan plats, men det ska ju liksom in i den där boken...
Dessutom ska bilder in, och det har jag inte framkallat sedan Viktor var 1.
När jag var liten fanns dessa böcker i en upplaga där man skulle vara duktig ihärdig pysslig mamma i 1 år, nu räcker böckerna i 5 år!!
Jag vet ju hur kul det är att titta i min bebis-bok som min mamma varit exceptionellt duktig att notera alla mina framsteg och felsteg i. Det finns till och med en bild av min lilla röva, full i BAJS!
Mamma hade någon lustig idé om att fylla en sida med det som var viktigast i livet då, sova, äta, bada och bajsa (inte nödvändigtvis i den ordingen)
Hur som så känner jag en viss press av att få med allt av vikt i dessa böcker, och igår kom jag igång.

Här kommer lite bilder på Viktor och Klaras Expedit-inredda rum.

Under produktion.

 
Färdigt!

Nicke Nyfiken

Över förväntan lyckades jag mantra rollen som dagmamma igår. Först cykling 2 mil och nu detta, jag överträffar mig själv hela tiden :)
Klara och Emil somnade som änglar i dubbelsängen och då de vaknat tog de en gemensam tassande promenad till soffan och såg på Bee-Movie, som Viktor och Moa låtit stå osedd för ett mer aktivt lekande.
 
 
Födelsedagsprinsessan

På kvällen blev det kalas, massor med GOTT!
Nu är jag och Viktor uppe med Nicke Nyfiken och jag längtar tills Ante vaknar och vi kan börja skruva. Jo, det är typiskt manligt och inget jag tenderar lägga några försök på. Dessutom ska jag fortsätta projekt leksakskista.



Viktor efterlyste ett familjekort.
Julia-stumpan är med på ett hörn också :)


Som i en saga

Man får under inga som helst omständigheter glädjas åt andras olycka!
Detta är  jag medveten om, men jag kan just nu inte låta bli att LE brett åt att min syster-yster är tvungen att åka till IKEA idag pga att deras prinsessa fyller 4 och inte 24.
Förtydligande:
Syster och sambo köpte en säng till prinsessan.
Dagen till ära skulle sambon skruva ihop sängen igårkväll. Även om man kan tro nu att något gick galet beroende på trötthet osv, så var det inte så.
Det var helt enkelt en säng mer lämplig för en 24-åring än en 4-åring, 160 cm bred istället för 90 cm bred.
Syster-yster smått galen, men konstaterar snabbt hur hon kan vidta åtgärder. Ledig till prinsessans ära susar hon till IKEA medan jag ska vara barnvakt till de små.
Ni förstår säkert med tanke på mitt tidigare inlägg att jag är GLAD! Nu kommer jag ju få hem 2 st Expedit 8 fackiga bokhyllor! barnens rum kommer förbättras med 100% redan i helgen.
Galet tur mitt i systers galna otur.

Regn

Det ingår icke i mina planer för dagen att det ska regna idag!
Jag hade tydliga bilder i huvet hur denna dagen skulle bli, men då var det lika gnistrande vackert som igår.
Cykelpromenad först och främst.
Sedan ska vi (även om det regnar) på Åhmans och köpa färg, för nu har jag dragit igång ett projekt i min lilla men ack så aktiva projekthjärna.
Jag ska måla om Klaras leksakskista.
Det kanske inte låter så avancerat, men för en kvinna mitt livet som har en ännu mindre att-utföra-sina-tänkta-projekt-hjärna, kan det stöta på grubbel.
Hur som ska jag upp till suveräna Malin och få tips och idéer.
Sedan skulle jag mer än gärna dra barn och kärra till Sundsvall och IKEA, måste inhandla Expedit bokhylla 8 fack till båda barnens rum!
Vi får se, jag lär börja med målningen.
Som sagt hade jag dock en bild av att barnen leker förnöjt ute medan jag med öppen garagedörr pysslar med kistan.
Det är någonting med kläder i rätt väder...

Föräldramötet ledde till separation

Ikväll har barnen roat sig på Moraträsk med farmor, medan jag och Ante hade mentalt slagsmål på föräldramötet på dagis.
Någon förskolelärare med överdos av pedagogik förväxlade sitt sunda förnuft med idioti och ställde till med någon slags lek som gick ut på att motionera runt i en ring.
Beroende på om man tyckte "JA" "NEJ" eller "KANSKE/VET EJ" skulle man förflytta sig till den del av rummet med en skylt som stämde överens med sina egna värderingar.
Jag och Ante stod alltid på väldigt avlägset avstånd från varandra och tyckte följdaktigen inte lika i en enda fråga.
Som tur var så varade leken inte så länge och vi kunde fortsätta mötet på ett mindre lekaktigt sätt med information om verksamheten.
Jag har sagt det förut och jag säger det igen; vårt dagis är fantastiskt!

En dag idag

Idag har vi inte gjort många knop, till skillnad från igår.
Fotografering på dagis, mammor fick inte vara med vilket var synd med tanke på all möda jag lagt ner på makeup och klädval.
Jag fick visa mitt yttre för personal och kunder på ICA och Bodéns gardencenter istället. Mat och mera mat inhandlades och på bodéns blev det en hel del blommor och krukor. Nu lever hemmet igen efter blomflugeinvasionen tidigare i höst som fick mig att kasta krukväxter hej vilt i stil med Carola på skansen.
Klara har nannat och nannat och nannat, vilket är bra för hon och Viktor ska på Moraträsk med farmor ikväll och då måste man vara pigg så man orkar hoppa, studsa och gå på tigerjakt tillsammans med två pensionsnära män som lyckats livnära sig ett helt liv på att rocka till barnlåtar.
Viktor och jag har legat på soffan och myst med film, det blev dock inte min inhandlade Sex and the city, för det ville inte Viktor. Det blev Bee-movie.
Efter fotograferingen hälsade vi på Ante som jobbar extra på Bussgods, med kommentar-Micke.
Vi gick även på stan och fixade lite födelsedagspresent till en prinsessa som fyller år imorgon.
 

Klara bidrar med ett tävlingsbidrag på stan.


Promenadfolk


Hoppas fotografen på dagis lyckades bättre, "titta på mamma och var glad" är visst för mycket för sprattiga barn, men deras underbara leenden syns ju tydligt i alla fall.

Relaxkväll

Så hittade jag äntligen laddaren och här kommer en bild :)

Läskigt men ack så underbart renande



Dagen igår var så full av planering att jag glömde ta in posten. En miss som gjorde att jag gick miste om en hel kväll med efterlängtade varor, men vilken trevlig överraskning jag fick imorse i stället. En kanonstart på en torsdag!


Just nu spelar ett drygt 4 minuter långt trumsolo, makalöst!
Nån gång i mitt liv ska jag spela trummor, det står på min att-göra-i-livet-lista. Jag ska ge er hela listan nån gång.
Nu ska vi till dagis för fotografering.

Gosingar!



Viktor lär Klara lägga pussel, filmat i morse.
Imorgon kommer förhoppningsvis bilder från relaxkvällen, men dessvärre har jag förlagt laddaren till kameran och som en direkt följd av strömbrist så startar den inte.
Nu värker mina ben något så otroligt, men jag måste ju ändå prova sova.
God natt.

Eller rättare sagt

Jag var i vanlig ordning lite snabb att dra alla över en kam, så jag rättar till detta lite;
Bakom min man står en självförverkligande kvinna med ett sting av 30-årskris som (näst efter barnen) ser till att hålla efter sig själv.
Imorgon har Ante dock en stor dos tur, för han kommer få en matlåda med spaghetti och köttfärssås.

Kommentar till kommentaren

Så här är det; Bakom varje "framgångsrik" man står en lat kvinna som främst har sina egna intressen (efter barnen) att ta hänsyn till. Anders kan fixa sin egen matlåda!



För övrigt i dag så har jag nu slagit alla tänkbara rekord i naivitet. Jag begav mig ut med Multisportens multisportare, Patric, på en cykeltur.
Jag hade tänkt att ja, detta kan ju bli spännande och kul kanske lite jobbigt men äh värst mycket flås får man nog inte upp på en skogscykeltur.
Så tänkte jag....
Nu tänker jag; hur fanken kunde jag tänka så!!!
Med facit i hand är denna cykeltur det absolut jobbigaste jag någonsin gjort!
Jag har i dag cyklat 2 mil varav 5 kilometer var sammanhängande rakt uppåtstigande terräng och det var inte slut på backar bara för att man tyckte man nått toppen.
Jag vet inte vad som var bäst heller, uppåt eller neråt.
På väg ner var jag livrädd och kramphöll mig i styret medan jag färdades över stock och sten.
Efter det snbbt snabbt iväg til ridning där jag hade stora problem att ta mig upp på hästen, hur morgondagen kommer vara i mina ben vill jag i nuläget inte tänka på "he känns gruvsamt".
Bilder:
 
Äntligen framme vid Österåsen och jag trodde inte man kunde komma högre...
Lägg gärna märke till hur duktig jag varit att spara tid, genom att cykla i ridbyxorna behövde jag inte byta om utan kunde ruscha till stallet direkt. Lägg gärna INTE märke till att det på bilden ser ut som om en av mina tuttar genmanipulerats, så är inte fallet, det är min lilla musik-Mads Mikkelsen som också ville med på cykeltur, som tagit plats i min innerficka.

Enligt coach Patric så var detta en stuga man kanske kände till, inte jag. Aldrig hört talas om den. Vad gör folk uppe på ett så här högt berg överhuvudtaget?!

Underbara höst!

Lägg märke till hur framgångsrikt jag har ändrat min inställning till denna årstid.
Har precis kommit in och ska ställa mig i duschen och på ett aktivt sätt sluta lukta häst i håret.
Först måste jag stoltsera med dessa bilder.
 

Man måste ta lite chanser i livet, det var någon som sa att man lever längre då...logik!

Hoppas MÅNGA såg min läckra svettrumpa, bringing sexy back?

genetik

Undrar vilken sorts genetisk felkodning som drabbade mig i cellåldern, då jag plötsligt kommer på mig själv med att tycka det är roligt att stå och mocka hästdynga!?
Kommer sedan hem och ser då fram emot en promenad till hallstaberget.
Något allvarligt fel måste det ha blivit någonstans på vägen til en fulländad blåögd människa som nog alltid haft en skopa för mycket naivitet.

Morgonstund har fn inte guld i mun!

Ännu en karusellnatt. Nu börjar vi bli riktigt trötta på det fenomenet, som dessutom inträffar tidigare för varje natt. Redan vid 0100 kom Viktor in och några timmar senare Klara.
Jag kände mig till slut så överkörd att jag bytte till Viktors säng. Någon gång kommer han in och tänder lampan och ska dricka vatten. Moderlig som jag absolut inte är vid den tiden (vad det nu var för tid, mörkt var det i alla fall) så skäller jag ut stackarn för att han tänder lampan. Detta innan det går upp för mig hans egentliga syfte med att tända och sedan får jag skamsen gå och hämta vatten till honom.
Efter det kan jag inte somna om så jag ligger och läser en timme och förbannar alla morgonpigga individer som även fast solen lyser med sin frånvaro kan hålla fast vid ett så dumt begrepp som "morgonstund har guld i mun".
Nu sitter jag fortfarande och väntar på att morgonen ska komma med det där ljuset och guldet.

Tänkte på en sak

Jehovas ringde på vår dörr, för vilken gång i ordningen vet jag inte. De verkar inte riktigt ta det där med att "ett nej är ett nej" på allvar.
Hur som så börjar jag helt ofrivilligt fundera över deras teorier och principer, och utan att veta ett enda dugg om det, så känner jag mig ganska säker på att de inte begraver i Svenska kyrkan.
var begraver de sina?
Nu ska jag se på förnedringstv, "färjan".

Hela styrkan på plats

Om jag inte får nog av jobbet på jobbet (vilket jag inte får) så kan jag alltid påminnas ideligen av barnen. Idag fann de reflexvästarna och genast drogs kopplingar till alla blåljusgrupper i samhället.
Då dessutom kompisen Huga kom på besök, var varje styrka personifierad.

Klar är brandman, om det var otydligt...

Jävulens verktyg

Vi är inte ett dugg exalterade över landstingets nyaste påhitt, utbyggnaden av parkeringar.
Hur i hela friden kan de ta bort en kulle med sådana anor som denna har.
Generation efter generation har åkt pulka i denna backe. Det allra roligaste på hela vintern var denna oas av backar som passade alla åldrar och farter.
Nu är den på väg till intet, för parkeringar!!
Vår intelligenta son frågade varför de inte byggde på den gräsplan som bara är, platt och redan i anslutning till de övriga parkeringarna.
Jag kunde bara svara att jag har ställt samma fråga, men landstinget är inte känt för att tänka och verka logiskt.

GAAAAAH!!!

Sovmorgon

Vaknade 0413 och fick smått panik då jag kände att någon hade stoppat upp en massa geggamojja i min näsa så jag nästan inte kunde andas. Då jag sansat mig lite förstod jag att det fanns en ganska logisk förklaring som går ut på att man i dessa tider då man inte riktigt fattat än hur man ska klä sig, lätt kan drabbad av en liten förkylning som kanske blir större eller ger med sig.
Jag tänker vårda min lilla förkylning som om den vore en avkomma till min amöba och förhoppningsvis känner den sig så hånad att den ger sig av.
Nu ska jag äta frukost, sedan startar dagen, men jag vet inte med vad.

Lördag hela veckan?

Lördagsgodis var det...
hmmm, idag söndag.
Jaha det verkar ju skita sig det här, men imorgon ska jag gå upp på berget igen och be om "syndernas" förlåtelse.
Äh, skämt åsido, allt är ju oerhört relativt, och min motivation varierar med humör, väder och vad som erbjuds.
Idag har jag bjudits glass hos Angelica och David då vi våldsgästade dem och lämnade Viktor för lek med Hugo. Han har för övrigt nyss kommit hem, nyäten och nybadad. Lyx!
Ikväll lär jag erbjuda mig själv lite ostisar tror jag...
Klara sitter just nu i badet och surrar surrar och surrar. Hon lär tycka att jag är lite oengagerad, men ofta tror jag ändå att det räcker med ett ja, så tror hon att jag hänger med.
Dagen middag såg ut såhär

det finns förmodligen många nledningar till att Buffés testlagarna inte ville ha mig i sin panel, men tro mig det smakar bättre än det ser ut.
Klara-Bella gillade det i alla fall


Till veckan är jag ledig ledig ledig,nästa vecka ledig ledig ledig!

För första gången

Precis på toppen av min kaxiga attityd och säkerhet att kvällen och natten skulle bli hellugn, kom ett larm. Sedan körde vi i stort sett hela natten och jag va rhela tiden som en nybörjare på jobbet.
För första gången i min 6-åriga ambulanshistoria gav vi Metalyse (starkt preparat vid konstaterad hjärtinfarkt)
För första gången i samma 6-åriga historia blev jag så åksjuk att jag sista 500 metrarna fick sitta och svälja, och då vi äntligen stannade på akuten fick jag lov att lämna allt vind för våg och springa därifrån till ett lämpligare ställe att ropa efter "ulrik".
Dessbättre blev det aldrig så allvarligt att jag på något sätt gick minus på magsäckskontot.
Så som jag mådde har jag dock aldrig någonsin mått sedan jag var 8 år och den årliga danmarksresan på 120 mil hade betat av 1 mil. Långsele var alltid lika med KRÄK.
För första gången i år, har jag känt på halkan, inte roligt. Dessutom kombinerat med att Gud roat sig med att köra rökkanoner bitvis hela vägen från Ramsle.

Väl hemma har vi för första gången lekt "björnen sover" och det var såå roligt.
Nu ska minsta lilla björnen sova och jag känner ett frivilligt sug efter att sova ner henne (och mig).

Crazy i Vilda västra

Är i Vilda Västra idag, ikväll och inatt.
Har haft lagomt mycket jobb och en stor dos spänning.
Det allra mest spännande ikväll var besöket på macken. Lördag=godis, vilket föranledde ett besök på den lokala bensinstationen mitt på byn. Efter köpet som i allra högsta grad resulterade i nytta förenat med nöje (godis OCH tandkräm) tog min kollega en helt crazy väg ut från macken, mot en förbudsskylt!!!
Sen åkte vi "hem" och snarrar nu godis för allt vad vi förmår.
Så mycket spänning, så lite action.

En fundering, fler funderingar

Vid ett samtal med min käre sambo uppkom en intressant fundering.
Hur skulle det vara om ALLA tjänade samma summa pengar? Oavsett om man var rörmokare, elektriker, läkare, busschaufför eller mattant så tjänade man 20000:-. Vad tror ni?
Idag ska jag åka och jobba i Ramsele, jag har på känn att om det är lugnt i samhället så blir det mycket hockey-tittande, vilket inte känns direkt upplyftande. Det är minst lika lite upplyftande för den stackars partnern som måste ha mig vid sidan och inte kunna bolla kommentarer med om kommentatorerna som är så kassa.
Och så mina frågor på det.
Varför har de just en blå linje där? vem har bestämt hur planen ska vara målad? varför har de så dålig kondis att de måste bytas av vara och varannan minut?
Nu måste jag putsa mitt vita leende och bege mig.
Trevlig lördag på er!

Missförstånd

Det gick alldeles strålande inne hos chefen idag.
Jag sa allt jag hade tänkt plus lite till faktiskt och jag är otroligt stolt över min prestation.
Jag var kanske lite otydlig i mitt förra inlägg, det är inte en egenskap jag besitter att stå på mig, jag är tvärtemot lite för feg för att framhäva min åsikt så starkt att andra tror på den.
Men idag vek jag inte en tum, ja jo ok  kanske lite då, men i det stora hela är jag mycket nöjd.
Mindre nöjd med ännu en brakförlust i badminton.

Ikväll sover Moa och Viktor över hos mormor och jag tror de har det hur mysigt som helst.
Då jag slutar ikväll 2130 räknar jag inte med något mys alls, snarare tystnad och mörker eftersom Klara är liten och lägger sig i tid och eftersom Ante är ....
eh....
trött? och lägger sig för tidigt.

Jag är taggad

Sitter och väntar på att jag ska in till chefen på medarbetarsamtal.
Jag är otroligt laddad och nervös. Jag har MASSOR att säga och jag tänker inte vara snäll heller. Dessvärre vet jag att det är en svag sida hos mig att stå på mig. Jag blir bortdribblad hur lätt som helst, därför har jag idag skrivit ner allt jag vill ha sagt.
Hmm, spännande? nä inte mer än en timme med svt24 framför talarstolen i riksdagen, men ändå...

Döden

Viktor har visst lärt sig ett och annat om det ödesdigra ämnet.
Det visade sig då han upptäckte ett kors på märket på mössorna jag och Klara införskaffade på höstmarknaden.
Han förklarade då att korset betydde att ambulansen inte hade hört larmet och att människan dog och då satte man ett kors i backen.
Dåligt betyg till ambulansen vill jag lova.

Kommunikation

Nog för att jag har märkt att detta är ett svårt ämne, på många plan.
Barnen förstår mig inte, Ante förstår mig inte, jag förstår mig inte heller alla gånger, men att det skulle vara ett så komplext ämne att man efter en dags utbildning i ämnet, har ännu svårare att klara av det, kunde jag inte ana.
Vi har idag haft en sådan utbildning och lärt oss... ja vaddå?
Jag tycker verkligen att Lena, som höll i allt, gjorde ett jättejobb som trots flams (som närmast kan hittas i en förskolegrupp) och allmänt sura miner över att vi hellre fått utbildning i något mer matnyttigt, lyckades få oss att i slutet av dagen rita en valnöt.
Jag måste erkänna att jag bidrog väldigt mycket till förskoleverksamhetskänslan då jag vid ett antal tillfällen drabbades av vad jag kallar dimpe-dampe-dompe-dimp, vilket innebär att jag på ett i allra högsta grad okontrollerat sätt hoppar av skratt som inte hörs men syns. Tårarna börjar rinna, hoppandet börjar efter ett tag likna ett tillstånd som man normalt larmar ambulansen om man bevittnar och kinderna sugs in eftersom jag biter mig i dem i ett försök att orsaka smärta som ska få mig att sluta skratta.
Vid ett tillfälle då detta skedde hade Lena haft en genomgång av en teori, en bra genomgång som säkert förskolegruppen jag envisas med att referera oss till, hade förstått.
Vi på ambulansen fattade ingenting.
Jag hade suttit i matkoma fortfarande dryga timmen efter lunch (hur man nu kan få matkoma då det bara var blärätter och jag var mer hungrig efter lunchen än före) Hur som så kvicknade jag till då hon började prata om att åka båt.
En kollega hajade inte heller hur det skulle gå till, att vi skulle åka båt mitt i alltihopa och dessutom åka tillbaka i båten och börja från början i fall någon kollega inte hade hittat sin plats i båten.

Men jag tror trots allt att vi alla på något sätt kunde ta med oss någonting från denna dag.
Jag har här valt ut några personliga guldkorn.

 "Det är en normal social process att utveckla sin kommunikation"  M.B som svar på vad kommunikation är.

 "Det är bekräftat att tjejer kör bättre än höns" J.E som kommentar till att tjejer skulle köra sämre än män.

"Hitler tyckte också att han hade sunt förnuft"  B.S som bevis på att allt är relativt.

"Jag frågade en psykolog en gång om det fanns idioter och han sa Ja, och de går det ju aldrig att kommunicera med"
L.L. om påståendet att man kan lära sig kommunicera.

Trots många kloka ord och guldkorn har jag två frågor som gnager efter denna dag av visdom, vad är ett levande dokument? och kan man skapa spänning i vardagen genom att borsta tänderna med vänster hand?


  

Tack Lena, som försökte.

Men HALLÅ

Jag ser till min förfäran att någon har hackat sig in i min blogg och gett mig ett helt omöjligt uppdrag! 5 kilo på 3 veckor, Men hallå!
Dessutom ska vi till Stockholm nästa helg och då har Jenny lovat att baka!
Nä, jag avsäger mig allt ansvar för 5 kilo! Jag kan prova 3...
Ursäkta förvirringen.

I Grefvens tid

Ett kärt gammalt ordspråk som jag inte har en aning om vad det grundar sig på, men det passar alldeles ypperligt att yttra för stunden.
Jag har nämligen tagit ett beslut så fast att jag törs skriva det här. Har ju aldrig hänt förut...
Den 8 november fyller en mycket kär vän och kollega år. Och till dess tänker jag gå ner 5 kilo runt magen, precis där och bara där.
Detta inte för att på något vis hylla eller håna min vän, utan för att det verkar vara ett realistiskt mål i tid sett. (Hylla kommer jag göra på annat sätt... håna också
Mindre realistiskt att punktförbränna, eftersom hur många kloka tanter och farbröder som helst har sagt att det inte går.
Det är inte alls möjligt att jag kommer påpeka eventuella resultat eller misslyckanden här, bara om det går riktigt bra.
Mitt mål ska nås genom promenader, badminton, löpning, ridning och götti gött bara på lördagar.

För er som ville vara med på relaxkvällen , så är det för sent...
Kvinnan som håller i allt, ringde på dörren för 10 minuter sedan.
Klassiskt missförstånd, men lugn jag skoja bara, det blir nästa onsdag kl. 1900 ändå.

I väntans tider

Inget är väl så härligt som vetskapen av att någonting gott väntar en.
Helgen, men all "lyx" man kan unna sig att äta och dricka och må gott.
Julen, med all stress, köphysteri och julmys.
Våren, då solen tittar fram igen och vi kan lapa i oss av solens efterlängtade krafter.
Sommaren, med semester och fullspäckat hinna-med-ALLT-innan-semestern-är-slut-schema.

Och nu har jag även fått någonting extra att vänta på, en sorts fruktansvärd bonus på väntalistan.
Jag har fått en bekräftelse på att hud-mottagningen har fått en remiss om mig.
Beräknad väntetid är något så kryptiskt som "några månader"!!!!!!
Gaaah!
Jag är inte alls känd för att ha något vidare tålamod alls, och dessutom står varken jag eller min omgivning ut med bilden som etsat sig fast på näthinnan av min amöba.
Plus att jag kan ana hur less ni alla är att höra detta tjat.

Samvetet

Natten har varit förfärlig, Klara kom in i min säng men vägrade att utge tillstånd för mig att gå till hennes säng. Jag klarar ofta inte av att trängas med ett barn, eller något annat, i sängen och får smått panik.
Det kryper i benen och det är helt omöjligt att sova.
Varje gång jag trodde hon hade somnat och jag så försiktigft smög mig iväg, slog hon upp ögonen och började med detta nervpirrande gnäll, så det var bara att tassa tillbaka.
Då jag äntligen höll på att klubba igen, skriker Viktor; "Mamma!!! Läskigt"
Jaha, då ber jag Klara om tillstånd att gå in till storebror och som tur var beviljades det, annars hade det kommit ett till barn till sängen.
Han somnade om och jag försökte igen gå till Klaras säng, NÄ! Gnäll!
Någon gång somnade jag i alla fall och vaknade av att Viktor undrade om klockan var 0700 så han fick kliva upp.
Det sjekade (hur stavas det?) på en kvart, så OK.
Nu är det tänkt att jag en gång för alla ska putsa ihop uppsatsen, som jag trott så många gånger att jag redan gjort. Tydligen finns det alltid något att anmärka på.
Barnen är på dagis och det är där samvetet kommer in.
Även om jag har skolarbete känns det udda att lämna på dagis en ledig dag...
Hoppas ni sovit bättre och kan få er en riktigt bra dag.

Underbara höst

Jag har ändrat mig. Vackra dagar är hösten fantastisk, som idag.
En härlig långpromenad med ett stopp på Studio Frech.
Jag fick en ansiktsbehandling där i julklapp för två år sedan och jag har liksom aldrig kommit mig för att använda den. Så jag frågade om jag fick omsätta behandlingen till varor istället, och ja då det gick bra.
Det gick mer än bra, för tydligen har presentkortets värde ökat (till skillnad från allt annat) så jag fick massor massor massor med roliga och onödiga saker.
Det känns alltid lika bra att bränna pengar på onödigt krafs, eller...

Alla kommuninvånare höll sig i schack inatt, så jag kunde utvilad vakna av larmklockan, som hade fått för sig att jag skulle upp och träna klockan 0630. Jag brydde mig inte om gårdagens ambitioner utan somnade om.
I hela 15 minuter, sedan klev jag upp och masade igång hela tiden i tron om att jag hinner ändå inte springa.
Då jag inte på något sätt kunde masa mer, insåg jag att jag hade 40 minuter kvar tills jag slutade, så det var bara sätta igång.
Sedan hem, frukost, dusch och därefter iväg till Miriam, Mattias och lilla Mira, en helt bedårande tjej!

Till Astrid

Jobbar natt i natt. Hoppas alla håller sig friska för jag vill sova. Jag ska nämligen till Miriam och hälsa på lillbebbe imorgon!

Astrid: Min amöba är väl dold med smink, så mycket att bara det ser onormalt ut. Sen är det en konstig amöba, som om man ler och spänner ut skinnet på hakan, försvinner lite.
Alltså går jag omkring med ett påklistrat flin dagarna i ända.
Folk säger, åh, vilken glad tjej.
Mina nära och kära säger, Nä, det är en amöba.

Datum spikat

Det blir en relax-kväll hos mig onsdag v. 43 alltså den 22 oktober.
Det finns vissa som jag förväntar mig ska komma, vissa jag kräver ska komma och en del som jag hoppas ska komma.
Hoppas ni vet själva vilka ni är. Men hör av er, för sviker ni blir det inget!
Nu ska jag rulla köttbullar, fast jag rullar inte så mycket utan jag använder mig av te-silen, en rund sak som gapar då man trycker på den. Då kan man mojsa ner den i köttfärsen bonka lite på den, öppna och vips finns en ikke-perfekt köttbulle i en orund form, men man slipper allt kladd och smaken är ju lika god i alla fall. Smart.

God Morgon!

Idag ska bli en bättre dag!
Har redan börjat mycket bra, väckt lagom tid kl 0706 av en Bolibompa-sugen grabb. Jag kom då på att jag hade ett ypperligt tillfälle att ta en morgonpromenad, sagt och gjort.
Nu vankas grötfrukost och senare under dagen ska jag inhandla en bäddmadrass till Klara så kanske hon inte är lika motiverad att komma till min sköna säng.
Jodå, idag ska jag ta mig i kragen och skaffa mig en bra dag.

"Framtiden är det som sker medan vi undrar vad som hände"

Höstmarknad

Så tog jag mig till marknaden i alla fall, i gott sällskap av mamma, Magdalena, Matilda, Viktor och Klara.
Viktor pekade, jag köpte. Det är väl sånt man gör i stället för att ta striden. Jag inbillade mig själv att det var julklappar, men det gick inte att inbilla Viktor detsamma.
Klara säger inte mycket och pekar ingenting, men självklart måste det bli rättvist. En ballong.
I slutet av marknaden hade Magdalena reklamfört Åremössor så mycket på ett så skickligt sätt att jag var tvungen att köpa en till mig och en till Klara, inget jag ångrar.
Grisen hälsade vi på, men det skulle aldrig falla mig in att gissa vikten. Då kan man vinna den och jag tror den kommer levererad i ett slaktat tillstånd, vilket jag inte alls är intresserad av.
Tydligen var grisen en kompis till de 2500 som dog i branden och jag tycker det hade varit en värdigare död än att först bli förolämpad i viktgissning och sedan slaktad till den som förolämpat bäst.
Den var så go o gla och det är så nedrigt hela upplägget.
Nu ska jag städa medan kusinerna är här och roar barnen.
  

Jag vill bara gråta!

Vem ska jag tro på tro på tro på när tro på när det är så här?!
Den ena läkaren säger si, den andre så...
Smörja eller icke smörja?!
Idag började jag smörja igen efter att ha hållit uppe med ALLT vad smörja heter de senaste 5 dagarna.
Hyn har blivit värre och värre och värre, jag ser rent ut sagt inte klok ut och jag orkar inte med detta någe mer!
Hade tänkt gå på mässan idag, men jag kan inte visa mig bland folk.
Simskola om en timme, jag kan ju alltid göra en ´Michael Jackson.
Usch vilken dålig dag!!!!!!!!!

Bilder ur mobil

 

 




Imponerande liten skruvdragare, med LYSE på!

 
Dagiskort 2007

 
 
Råtta i sopsäck på Antes jobb, BLÄ!

Nånting av ingenting

Allt som skulle göras och göras idag har uteblivit.
Ingen gammal kompis med barn, ingen marknad, ingenting.
Gick en cykelpromenad vilket var jättemysigt, förutom att vi mötte en massa marknadsmänniskor med roliga ballonger som så klart mina barn också ville ha.
Då tyckte jag synd om dem, som har en mamma som inte mäktar med att gå ensam med sina barn på marknad och hör musik i huvudet.
Efter promenaden satte jag mig på bron med en kopp kaffe och barnen cyklade på vägen till vi blev less, då får vi på videoteket och hyrde tre filmer.
Nu har Klara bajsat.
Så det blev ju en hel del av ingenting.

Psykotiskt samkväm

Mycket trevlig kväll i Kramfors fyllt av GOD mat, öl och en mycket positiv blandning av sprit som resulterade i smak av min passion romerska bågar!
Sällskapet i samkvämet var också det helt suveränt och nästa date är satt till en glöggkväll i Forsmo.
Vi är alla sjuksköterskor på olika professioner. En av oss jobbar inom psykiatrin som psyksyrra och hon kunde ställa en ganska oroväckande diagnos på mig då jag berättade att jag då och då hör musik i tystnaden.
Hon kallar det hörselhallucinationer och att jag skulle vara på gränsen till psykotisk.
Jag tror att jag bara gillar musik så himla mycket att det spelas i mina öron av en lite liten musiksnubbe som ser ut som Mads Mikkelsen, även om det inte egentligen gör det.... ok, jag kanske är lite psykotisk då.

Idag har jag hämtat barnen hos mormor, Ante jagar, det är höstmarknad och jag har ingen att vara med...
Nu steker jag pannkakor och lyssnar på riktig musik.

En Dikt om Segraren

Eftersom jag fick så bra betyg på min förra dikt tänkte jag bidra med en till. Jag känner mig liksom ha flyt idag.

Då två själar möts på en plan
en plan för möten
Gnistor
gnistor av vilja, av makt, av seger
Av segern ses bara en
en Segrare
en bättre, en starkare
en Segrare

Alla som känner Frida vet att hon i sitt lugn efter förlusten (som kommer vilken dag som helst) kommer uppskatta denna dikt alldeles särskilt, den är därför tillägnad dig kära systeryster.

Segerns sötma

Idag ville syster-yster utmana mig på en badmintonmatch. Hon som spelar till vardags var helt säker på att hon skulle vinna över lilla jag. Hon visste inte vad hon gav sig in på, och nu är hon sur.
Det började bra för henne, hon vann första set, men svor redan då över "mina" (och resten av världens) regler. De är tydligen frikostigare med reglerna i Forsmo.
Men då jag väl hade värmt upp hade hon inte en chans, och jag vann de följande två seten STORT!
För att vara en snäll lillasyster spelade vi även ett set med hennes regler, och då vann hon faktiskt med två poäng.
Jag tänker inte kommentera den saken.
Nu ska jag göra mig iordning för en tur på stan och handling med barnen, sedan bär det iväg till Kramfors.
Avslutar med en liten heja-ramsa jag tycker är passande:

"Stina Lassen bäst hos Lassens
yngre Lassen bättre än äldre Lassen
HEJA HEJA HEJA!!!"

Kvalet uteblev

Jag kunde inte kvala idag eftersom vi blev avbrutna i matchen av larm två gånger. Det var synd för det gick riktigt riktigt bra! Tack vare mitt nya rakett tror jag, och ihärdig träning hela veckan, men räcker det med en veckas träning.
Antagligen inte.
Nu har jag ju fått ett supererbjudande från min kära pappa alias Norrlands fd bäste spelare, som kan träna mig. Tack pappa! Men då får du nog lov att komma hem från wienerbassernas sagolika landskap.

För övrigt så har jag helg nu. Imorgon ska jag till Kramfors på samkväm med gamla 16-gänget. Lördag blir det date med gammal kär vän och hennes barn, söndag kanske en sväng på höstmarknad med mamma.

P.S
Menar du förresten pappa att det skulle ta ett år att bli så duktig på något som är så roligt?!
Kom hem nu så klarar jag det till den 20 november.

Alternativ

Jag såg aldrig Bonde söker fru igår. Jag har än så länge inte känt mig utanför i någon diskussion, vilket känns som om det kvittar egentligen.
Däremot har jag och min kollega, eller nä inte jag bara min kollega, kommit på alternativa Tv-program. TV-program där titlarna inte undanskymmer programmets egentliga syfte.
Vad sägs om:
Jägare söker skjut, Fiskare söker napp, Golfare söker hål eller kanske Rörmokare söker slask?

Idag damp det ner ett brev till idrottsföreningen om Brand-badminton-SM. Jag är så klart toksugen att skämma ut mig i Örebro och tänker kvala idag genom att på ett ännu ej uträknat sätt vinna över Le Grefv, min kollega.
Ett alternativ til att skämma ut sig i Örebro är att inte göra det.
Det är bra med valmöjligheter.

Glömsk Glamour och Grotesk Gynning

Jag hade helt glömt att jag bestämt mig för att göra nånting roligt och glamourigt imorgon. Jag glömde det jättelänge, blev påmind igår och glömde det igen.
Mamma ringde nyss och påminde mig igen.
Jag ska gå på bokrelease med Nicke Sjödin och några fler. Blir säkert jättekul om jag kommer ihåg det.
Jag kan få ta på mig kjol, mina nya svindyra Åre-stövlar och en blus, piffa håret och känna mig fin.
Detta hade varit fullt möjligt, om jag kommer ihåg det, och om jag inte sett så nedrans grotesk ut i ansiktet.
Min amöba har förökat sig.
Den sitter nu även i pannan och på kinden.
Jag var på V.C för att starta remisskarusellen idag. Det gick nästan inge bra, eftersom läkaren inte trodde på min egna bedömningsförmåga att det var en remiss jag behövde, utan helt sonika tittade flinade och sa att lite finnar kan de inte hjälpa mig med.
Doktorn hamnade direkt på min Svarta lista occh ser inte ljuset!
Jag har inte finnar. Jag hade gärna haft det, med vetskapen att de försvinner. Helt av sig själva dessutom.
Min amöba försvinner inte trots hårda kurer och ansiktsförbjudna krämer.
Då doktorn såg min dystra blick hämtar hon en annan doktor. Oj nu kom jag att tänka på den där fina visan om elefanten som balanserade och gick och hämtade en annan elefant osv.
Ja ja, hon hämtar i alla fall en äldre herre som blev helt ställd.
Vad i hela världen skulle han kunna erbjuda som jag inte redan hade testat?!
"REEEMISS!!!!" Tänkte jag, men sa inget utan ville ta tid på hur lång tid det tog för de själva att komma på det. De har ju faktiskt mycket mer betalt än mig.
Så till slut efter  5 minuter och 34 sekunder sa han så sakteliga att:
"njaemenja, det enda vi nu kan göra är att skriva en remiss till hudmottagningen"
BRA, Tack och hej då.
Tills den kallelsen kommer måste jag testa mig fram med allt annat, jag är till och med beredd att göra en Gynning!

Nu är det Bonde söker fru

Egentligen är jag inte intresserad, men för att hänga med i samhälls-snacket måste man se det. Det lär pratas mer om det än om bank-kriserna som råder världen över.

Den här kartan över vår tomt har Viktor gjort på dagis idag, genialt.



Och här en morgonmysig bild från i morse, innan stressen över att inte hitta isskrapan satte igång, jämarns höst!

Tappra försök

Tappra försök kan antingen hyllas eller hånas.
Idag har jag bara hån att utdela.
Första hånet i en icke kronologisk ordning går till min käre sambo. Då jag kom hem från ett kanske inte så himla krävande arbete (en tur till Umeå) hade han gjort något som skulle kallas gryta, men som var mer lik en soppa. En soppa som egentligen mer liknar ett hopkok av produkter av mer eller mindre känd art.

Jag tog en artighetsportion men åt bara en liten liten liten bit som jag fick hälla ner med vatten.
Kanske hade det kunnat bli bra om Anders hade ägt förmågan att läsa ett recept och faktiskt göra det som står i det.
Istället improviserar han hej vilt med smultron-vin istället för rödvin, champinjoner för det "brukar ju vara gott" och kryddor som skulle vara färska och räknas i krukmått, blev torra kryddor, som då inte riktigt kunde räknas ut hur mycket det skulle översättas till.
Sorry Anders, men snälla gör inga fler tappra försök!

Jag är absolut inte främmande för att håna mig själv heller ska ni veta.
Idag på fysen var det badminton som gällde.
Jag har under denna vecka aldrig någonsin spelat så dåligt, och det har jag många vittnen som kan intyga.
Jag sitter som fast i golvet, och verkar vara rädd att springa mot nätet som om jag vore nån liten äcklig fisk som är rädd att fastna.
Nä, skärpning Stina!

Efter "middagen" åkte jag och red. Det gick betydligt bättre idag än igår, orsaken till det heter FOKUS och det är väl samma som gäller vad än man ska göra.

Sista hånet går till tillverkaren av mirakelmedlet till min amöba. DET FUNKAR INTE!!!
Nu har jag tagit kontakt med V.C för att få hamna i en cirkel av remisser hit och dit, och till slut kanske få hjälp.


I söndags:

  
  

En lovad bild

Kollegor efterlyser en viss episod från Åre, och då det inte syns vilka som deltar tar jag mig friheten att lägga ut den.
Självklart tar jag bort den igen om någon känner sig stött.


Nästa torsdag ska vi ha utbildning i kommunikation på jobbet... kanske är en bra idé

Livet i stort

Vår lille man är en tänkare minsann, det är inget nytt, men ämnet som tankarna kretsar kring är nya väldigt ofta.
I morse fick jag på ett inte alltför enkelt översatt sätt förklara allt om kroppen. Han vaknade och genast började maskineriet snurra.
"Mamma, vad finns inne i kroppen, hur ser det ut där?"
Jaha, då ska vi se, tänka tänka tänka...
Jag blev faktiskt helt imponerad över min oerhört pedagogiska förmåga att göra mig förstådd. Med både ord och gester visade jag hjärtat, (sen hade han inte tid med något mer).
Men en liten stund senare kom han och undrade var kisset egentligen kommer ifrån.
Igen chockar jag mig själv och han förstod verkligen vad jag pratade om.

Efter en dags arbete följt av en hård ridlektion (där jag för övrigt inte kände mig ens hälften så smart som då jag förklarade kroppen för vår 4-åring) kom jag hem och Ante berättar då om den senaste funderingen:
"Varför är inte vi myror och bor i en myrstack?"
Ante lyckas inte alls lika bra med sin pedagogik som jag, och det är klart jag har ju lite hjälp av att jag är något sakkunnig. Ante har vad jag vet aldrig ägnat myrorna speciellt mycket efterforskning.
Hans tafatta försök till förklaring godtogs inte av Viktor.



Stora stora staden

Ofta klagas det på att vi bor i en så liten stad, men säg mig då varför v a r f ö r man aldrig träffar människorna som man känner som faktiskt bor i denna pyttelilla stad?!
Idag träffade jag goa Ullis för första gången sedan min IVA-praktik, vilket var i Mars tror jag.
Det är ju helt sjukt, ett halvår!!
Men vänner som jag aldrig ser, ni har ju chansen på den där myskvällen jag pratat om. Jag återkommer med datum.
Nu börjar min kollega prata om att bränna mig på bål, så jag måste nog gå nu.
 

Trött

Orkar inte anstränga mig ikväll, 24 timmars jobb blev verkligen JOBB i 24 timmar.
God natt.

24 timmar

24 timmar framöver jobbar jag...
Igår såg vi Rambo, den senaste, toro vi i alla fall. Vi köpte även den på Dollarstore för 40 kr och var fulla av förundran om det verkligen kunde vara en så ny film så billigt.
Jag har aldrig sett någon Rambo-film och var väldigt skeptisk, då ante dessutom avbröt Idol med den. Men allt eftersom filmen spelades upp för mitt aldrig-sett-något-liknande-sinne så tyckte jag den blev ganska bra.
Den var bra ända tills den var slut.
Då fattade jag absolut ingenting!!
Hur kan en film få sluta så, det var precis som om det aldrig hade varit någon film, bara en trailer. En massa Burma-språk-repliker, MAHAJJA HAHHE HGNBAJGJE!!! SKRIK SKRIK SKRIK, PANG PANG PANG, och så höll det på en dryg timme, sen inget mer.
HUR kan en man som säger max 10 repliker i en hel film, ser ut som en gammal wannabee-cool och ser värre ut som ren än smutsig, göra sig världsberömd?!
Tydligen finns statistik på att han dödar 1 snubbe i sekunden i denna film, jag tror det var fler, och vi tror oss ana att det billiga priset berodde på att detta förmodligen var någon uncut-version med alla vidriga scener i behåll.

Nu jobb, trevlig helg på er!

Storstadsfrämmande och grimaser

Idag kom Sara och Julia på besök, helmysigt!
Då kom på tal om ett kärt ämne som jag ägnat år åt att fokusera på; vuxenpoäng.
"Tävlingen" började då kusin Maja konstaterade att jag hade onormalt mycket tvättmedel i tvättstugan. Fem Via för 100 kr på konsum. Sedan dess är racet igång, Maja har gått om då hon gifte sig, men jag hankar mig fram och är nog snart om igen.
Sara konstaterade idag att jag hade ABSURBT många frotterade plastunderlägg som hon fick låna till sin lilla racerbajsare. Det gav drygt 200 poäng.
Sedan åt vi lunch, kyckling i pitabröd. Pitabröden lade vi i kaffefilter för att slippa söl. Kaffefiltren var köpta på Dollarstore, 400 st! Det ger 400 vuxenpoäng! Användningsområdet i sig gav enligt Sara några poäng till men jag tycker det ger lite poängavdrag då vi inte använder dem till dess ursprungliga syfte.




Nu en stilstudie i grimaser med messmör runt munnen:




Trafikolycka?

Igår var det övning av trafikolycka i Ramsele. Mer verklighetstroget kunde det knappast bli! Bilarna var så välplacerade av någon finurlig person, att vi knappt hittade åt dem. Regnet öste ner och kylan bet i kinderna.
Markörerna som skulle ta sig in i bilarna hade ett tufft uppdrag, då taket var så tillknycklat att det fick krossen på skroten att känna sig överflödig.
Med lite ketchup och ett makalöst skådespel fick de upp pulsen på brandmännen och även på oss som observatörer/"sos"/ambulans.
Jag försökte ta lite bilder, men insåg snabbt att en investering i en kameramobil med BLIXT vore en väldigt bra idé!
(Det kommer nog bli så då jag typ sålde min egen mobil igår... vad ska man ta för en Sony ericsson K610i drygt 1 1/2 år gammal?)
Mörkret kom snabbt och det var nyttigt att se hur lite man ser i mörkret!
Lägger in bilderna i alla fall, annars var det ju onödigt att jag tog dem...
 




"SOS"

Svårt skadad i den första olyckan, "full" och odräglig i andra.


mycket ont!!




Syns dåligt, men här hoppar två markörer av allt de förmådde för att buckla till bilen lite.
(Bilen hade varit obrukbar om jag fått hoppa.)

14 november

Är dagen då vi äntligen får gå upp med uppsatsen. Efter den persen är vi förhoppningsvis färdiga och jag kan få ut mitt examensbevis.
Vad har jag lärt mig?
Hmm, få se...
Ja det är väl en hel del egentligen som har snappats upp, men jag kan ändå inte sätta fingret på vad.
Jag är full av förundran över hur hjärnan fungerar och varför i hela friden saker som egentligen inte har någon betydelse varken för överlevnad eller fortplantning, så lätt fastnar på de där miljarders hjärnceller som åker omkring och tycker att de har för lite att göra. De drar åt sig ovidkommande information likt en svamp och släpper aldrig.
Den nyttiga lagring de egentligen borde ägna sig åt, åker i stället direkt ner i mag-tarm-kanalen och ja, den töms ju dagligen, så den informationen går man liksom miste om.
Jag kan hur mycket onödiga saker som helst:
Skog som innehåller både lövträd och barrträd kallas blandskog.
Om streckkoden på en vara börjar med 73 är produkten tillverkad i Sverige.
Stenarna under järnvägsspåret kallas mackadamm.
Den skarpa kurvan innan Viksjö då man kommer från Sollefteå är feldocerad
Jag kan alla tidigare registreringsnummer som mamma och pappa haft sedan drygt 20 år tillbaka.

Ni får gärna rätta mig om jag har fel, men jag lär inte kunna lära om, det är för djupt rotat.

Detta var ett axplock, nu måste jag städa.

Pedagogik?

Hade en fin stund tillsammans med Viktor idag.
Han hade massor med funderingar över giraffer, elefanter och Afrika. Så vi gick ut en tur på nätet, denna oas av kunskap som stillar den nyfikne 4-åringen då min egen fantasi tryter.
Bildgooglar oss fram till en massa spännande bilder från Afrika, giraffer, elefanter, noshörningar och ett barn...
Barnet sitter på huk och ska till att plocka upp nånting från backen, Viktor säger "en apa"
Jag tänkte först att detta kanske blev gränsen för vad som är OK att blogga om, men samtidigt så vaddå?!
Han är 4 år och sa en spontan tanke, det är ju så oskyldigt som helst.

Vidare i våran mysiga stund öppnar vi ett brev som Viktor fått alldeles personligt adresserat från Svenska kyrkan.
Han gratuleras till fyraårsdagen från sitt dop, och får en kort omarbetat (till ett vettigare språk) berättelse om Jesus på det stormande havet.
Jag undrar så vad han tänker då jag högt läser att Gud är pappa till oss alla, hur fanken tolkar man det som 4-åring.



Mysstunden tog slut då jag kom med mina "klor" och började lirka öronvax.