Vintern rasar...
osv.
Själv sitter jag mitt i raset, på jobbet.
Snart får jag gå hem efter en ovanligt lugn dag med mycket tid till träning på både docka och kropp.
Badminton, cykel, styrketräning om än lite av varje.
Ante har haft en myspyskväll med Viktor och Klara på restaurang och majbrasa.
Snart får jag gå hem!
Själv sitter jag mitt i raset, på jobbet.
Snart får jag gå hem efter en ovanligt lugn dag med mycket tid till träning på både docka och kropp.
Badminton, cykel, styrketräning om än lite av varje.
Ante har haft en myspyskväll med Viktor och Klara på restaurang och majbrasa.
Snart får jag gå hem!
Hemma
Det är så skönt att vara hemma.
Tri dagar i Sundsvall är till ända för denna omgång i alla fall.
Ingår nu i något så smäktande vackert som en fakultet!
Denna fakultet ska utbilda hela Västernorrlands ambulanssk. i AMLS och möjligtvis hela Jämtland, Västerbotten och Norrbotten också.
Stort...
Och mitt i alla denna kunskap, sitter jag, som en liten liten flicka som är ute på prao och undrar om hon också ska bli stor någon gång, och vad hon ska göra då.
101 dagar till 30, jag ska nog komma på det snart.
Inte mycket
Blir inte mycket sagt, finns inte mycekt att säga.
Åker till Sundsvall om 1,5 timme och känner mig i vanlig ordning nerstämd då jag ska vara borta i flera dagar från de kära.
Ibland är det tur att tiden flyger i väg.
Åker till Sundsvall om 1,5 timme och känner mig i vanlig ordning nerstämd då jag ska vara borta i flera dagar från de kära.
Ibland är det tur att tiden flyger i väg.
Som lovat
Referensbild:
Imorgon åker jag till Sundsvall för att tillbringa två och en halv dag med lärande.
Just nu är här alldeles tyst, barnen i sina sängar och Ante i Veolias buss.
Det här har vi roat oss med tidigare idag:
Jag är väl medveten om att det idag har varit varmt, till och med mycket varmt. Låt er inte luras av bilderna som tydligt avslöjar att detta inte var dagens krattning, jag är inte hum i huvet och klär våra barn i vinteroverall mitt i sommarvärmen!
Hängt ut årets första tvätt idag också, gått promenad med syster och små barn medan de större var på simskola.
Cyklat en tur med barn bakpå, dammsugit och skurat toan...
Vad mer kan man begära av en söndag?
Imorgon åker jag till Sundsvall för att tillbringa två och en halv dag med lärande.
Just nu är här alldeles tyst, barnen i sina sängar och Ante i Veolias buss.
Det här har vi roat oss med tidigare idag:
Jag är väl medveten om att det idag har varit varmt, till och med mycket varmt. Låt er inte luras av bilderna som tydligt avslöjar att detta inte var dagens krattning, jag är inte hum i huvet och klär våra barn i vinteroverall mitt i sommarvärmen!
Hängt ut årets första tvätt idag också, gått promenad med syster och små barn medan de större var på simskola.
Cyklat en tur med barn bakpå, dammsugit och skurat toan...
Vad mer kan man begära av en söndag?
Skogstokig lördag
Har testat gränser idag och nu sitter jag här, hög på mina erfarenheter och känne rmig helt odödlig.
Första galenskapen:
Packade in Viktors fyrhjuling i Volvon och Antes MB på draget, så for vi till Mo Helgum.
Där tog Ante och Klara farfars fyrhjuling och så begav vi oss till skogs.
Jag cyklade före i hopp om ett givande träningspass. De andra, allra helst Viktor hann dock lätt i kapp i den sega leran.
Jag lät mig inte knäckas av den persen och trampade vidare, kom då först upp till Antes jaktvindskydd och vad ser jag då!?
Jo BJÖRNSPÅR!
Så rädd som jag givetvis är slänger jag cykeln på marken och springer för att möta de andra, totalt ologiskt och skogstokigt.
Ante försäkrar att björnen inte kommer besöka oss medan vi grillar korv, så jag vi stannar och lever om hela tiden.
Nästa gräns att testa är att tacka nej till grillat och istället cykla hem, 3 mil...
Jag klarade det lätt måste jag säga. Det jobbigaste var att arslet gjorde så jämarns ont redan efter 1 mil, men till slut blev det liksom bedövat och sista biten hem gick bättre.
Nu ramlar resten av familjen in, mätta och belåtna.
På väg hem passerade jag ett av pappas mästerverk! Tog tillfället i akt att fota och få en vilopaus på 30 sekunder.
Första galenskapen:
Packade in Viktors fyrhjuling i Volvon och Antes MB på draget, så for vi till Mo Helgum.
Där tog Ante och Klara farfars fyrhjuling och så begav vi oss till skogs.
Jag cyklade före i hopp om ett givande träningspass. De andra, allra helst Viktor hann dock lätt i kapp i den sega leran.
Jag lät mig inte knäckas av den persen och trampade vidare, kom då först upp till Antes jaktvindskydd och vad ser jag då!?
Jo BJÖRNSPÅR!
Så rädd som jag givetvis är slänger jag cykeln på marken och springer för att möta de andra, totalt ologiskt och skogstokigt.
Ante försäkrar att björnen inte kommer besöka oss medan vi grillar korv, så jag vi stannar och lever om hela tiden.
Nästa gräns att testa är att tacka nej till grillat och istället cykla hem, 3 mil...
Jag klarade det lätt måste jag säga. Det jobbigaste var att arslet gjorde så jämarns ont redan efter 1 mil, men till slut blev det liksom bedövat och sista biten hem gick bättre.
Nu ramlar resten av familjen in, mätta och belåtna.
På väg hem passerade jag ett av pappas mästerverk! Tog tillfället i akt att fota och få en vilopaus på 30 sekunder.
Uttråkad och trött...
Jag kan ju inte sitt här tom på självömkan och bara vänta. Barnen som var ett oerhört bra komplement till allt annat ikväll, sover för länge sedan och här sitter jag och ordbajsar.
Hmm, kanske har några bilder att roa mig med istället.
De här två premiepensionsdamerna stod utanför Globen i helgen och påminde oss alla om vilken generation som hade majoriteten av biljetterna.
Han som i nuläget är på 30+ roar sig ovan på givet vis...
Dessvärre insåg hans fordon att detta inte var ändamålsenligt.
I takt med att bitar föll av, föll bitar på plats för Ante att akrobatik i hans ålder lämpar sig bäst i vadderade utrymmen.
Nu går jag och lägger mig.
Hmm, kanske har några bilder att roa mig med istället.
De här två premiepensionsdamerna stod utanför Globen i helgen och påminde oss alla om vilken generation som hade majoriteten av biljetterna.
Han som i nuläget är på 30+ roar sig ovan på givet vis...
Dessvärre insåg hans fordon att detta inte var ändamålsenligt.
I takt med att bitar föll av, föll bitar på plats för Ante att akrobatik i hans ålder lämpar sig bäst i vadderade utrymmen.
Nu går jag och lägger mig.
Vad hände
Jaha, då blev den här fredagkvällen allt annat än som planerat och önskat.
Det belv en sån här kväll då jag bara tänker "jaha självklart" då maten åker ut över golvet och musiken som ska få mig på bättre humör bara lever om, vinet smakar surt och Klara gnäller till sig en NAPP fast att det inte är natt.
Och mitt i allt kommer Ante hem, vilket är jättekul givetvis, men vetskapen att han ska på fest gör ju inte min kväll bättre direkt...
Ok, nu låter jag dessutom som en jäkla egoist, jag unnar naturligtvis alla en underbar fredagkväll.
Och Sara-stumpan, självklart förstår jag dig, känn dig inte träffad av mitt självklara tillfälle till bloggmaterial och självömkan.
Det belv en sån här kväll då jag bara tänker "jaha självklart" då maten åker ut över golvet och musiken som ska få mig på bättre humör bara lever om, vinet smakar surt och Klara gnäller till sig en NAPP fast att det inte är natt.
Och mitt i allt kommer Ante hem, vilket är jättekul givetvis, men vetskapen att han ska på fest gör ju inte min kväll bättre direkt...
Ok, nu låter jag dessutom som en jäkla egoist, jag unnar naturligtvis alla en underbar fredagkväll.
Och Sara-stumpan, självklart förstår jag dig, känn dig inte träffad av mitt självklara tillfälle till bloggmaterial och självömkan.
Mamma
Sån är jag.
Mamman som hämtar på dagis och suckar åt ännu mer pyssel som barnen gjort med sitt allra flitigaste flit.
"Vart ska jag lägga denna sockerstjärna då"?
Jag glömmer märka barnens kläder och VIPS så är de borta också, som om någon kleptomanmorsa bara väntat på att jag ska komma med något nytt fast i en mer passande storlek än den som de lämnar för mig att ta istället.
Mamman som ljuger och säger att jag inte kan starta fyrhjulingen för att jag tycker det känns lite besvärligt att vakta chauffören sedan.
Mamman som helst väljer kläder till barnen själv för då blir det snyggast och helst också klär på dem själv av samma anledning.
Men mest av allt så älskar jag mina barn och bara de tjatar tillräckligt mycket och länge så får de som dem vill eftersom jag inte ids höra tjatet.
Så nu ska jag starta fyrhjulingen.
Mamman som hämtar på dagis och suckar åt ännu mer pyssel som barnen gjort med sitt allra flitigaste flit.
"Vart ska jag lägga denna sockerstjärna då"?
Jag glömmer märka barnens kläder och VIPS så är de borta också, som om någon kleptomanmorsa bara väntat på att jag ska komma med något nytt fast i en mer passande storlek än den som de lämnar för mig att ta istället.
Mamman som ljuger och säger att jag inte kan starta fyrhjulingen för att jag tycker det känns lite besvärligt att vakta chauffören sedan.
Mamman som helst väljer kläder till barnen själv för då blir det snyggast och helst också klär på dem själv av samma anledning.
Men mest av allt så älskar jag mina barn och bara de tjatar tillräckligt mycket och länge så får de som dem vill eftersom jag inte ids höra tjatet.
Så nu ska jag starta fyrhjulingen.
Skadad
Detta arbete är hårt.
Igår var vi till än den ena, än den andra, och hos den där andra skulle jag utföra en undersökning där man kontrollerar att styrkan är lika i båda ben och båda armar (används vid strokemisstanke.)
Jag tar den andres händer in mina och ber honom klämma åt.
Det hörs ett knak, följt av ett spontant skrik som bokstaverades, AJ som FAN!
Och det var från mig alla ljud kom.
Idag har jag i den ena handflatan ett blåmärke och en sådan smärta att jag blev hindrad att fullfölja en badmintonmatch.
Nu undrar jag hur jag på ett amerikansk vis ska kunna ha någon vinning av detta.
Igår var vi till än den ena, än den andra, och hos den där andra skulle jag utföra en undersökning där man kontrollerar att styrkan är lika i båda ben och båda armar (används vid strokemisstanke.)
Jag tar den andres händer in mina och ber honom klämma åt.
Det hörs ett knak, följt av ett spontant skrik som bokstaverades, AJ som FAN!
Och det var från mig alla ljud kom.
Idag har jag i den ena handflatan ett blåmärke och en sådan smärta att jag blev hindrad att fullfölja en badmintonmatch.
Nu undrar jag hur jag på ett amerikansk vis ska kunna ha någon vinning av detta.
Definitioner
Jobbar idag, träffar massor med främmande människor som man helt automatiskt får ett första intryck av.
Mina första intryck är sällan korrekta och sällan långvariga så jag ska inte tro på mig själv.
Men det är svårt att i ambulansen under en kort sträcka där man sitter och kör med en babblande anhörig bredvid sig, att hinna få just något annat än ett första intryck.
Beroende på vad personen i fråga säger kan man naturligtvis variera i sitt tycke om personen, men intrycket kvarstår nog till man eventuellt träffar på dem i en annan situation.
Dagens intryck:
En gubbe med vitt hår och skacklig gång åker med till sjukhuset för att hans anhöriga är dålig...
Babblar och hör dåligt, så det blir ingen dialog direkt utan han tar hela showen själv.
Han passar på att använda sin fantasi och låtsas som om han är på besök vid klagomuren, för jag får höra allt om ditten och datten och hur FEL det är!
Tills vi kommer nästan ända fram, då ser gubben några skator.
Alltså riktiga skator med svart färg och inslag av vitt.
De där ÄCKLIGA fåglarna som tjuvar allt som skimrar och sliter sönder soppåsar, tappar äckliga fjädrar som barnen vill leka med och låter som raka motsatsen till något som man vill vakna till en solig sommardag.
Dessa fåglar tycker gubben är söta!!!
Han får en varm röst och berättar att han brukar mata dem och att de är såååå fiiiiina!!!
Konstig prick tycker jag.
Mina första intryck är sällan korrekta och sällan långvariga så jag ska inte tro på mig själv.
Men det är svårt att i ambulansen under en kort sträcka där man sitter och kör med en babblande anhörig bredvid sig, att hinna få just något annat än ett första intryck.
Beroende på vad personen i fråga säger kan man naturligtvis variera i sitt tycke om personen, men intrycket kvarstår nog till man eventuellt träffar på dem i en annan situation.
Dagens intryck:
En gubbe med vitt hår och skacklig gång åker med till sjukhuset för att hans anhöriga är dålig...
Babblar och hör dåligt, så det blir ingen dialog direkt utan han tar hela showen själv.
Han passar på att använda sin fantasi och låtsas som om han är på besök vid klagomuren, för jag får höra allt om ditten och datten och hur FEL det är!
Tills vi kommer nästan ända fram, då ser gubben några skator.
Alltså riktiga skator med svart färg och inslag av vitt.
De där ÄCKLIGA fåglarna som tjuvar allt som skimrar och sliter sönder soppåsar, tappar äckliga fjädrar som barnen vill leka med och låter som raka motsatsen till något som man vill vakna till en solig sommardag.
Dessa fåglar tycker gubben är söta!!!
Han får en varm röst och berättar att han brukar mata dem och att de är såååå fiiiiina!!!
Konstig prick tycker jag.
Tandlagning
Idag har det blivit en cykeltur och även simning faktiskt, hela familjen på badhuset och då kunde jag och Ante ta intervaller om vartannat i den betydligt kallare bassängen.
Jag har också hunnit med en kort och dyr dejt med tandläkaren, och var jag inte fast besluten att sluta med godis-småätandet innan, så är jag det definitivt nu!
Dyrt har jag sagt, men ont gjorde det också.
Bedövning var inte att tänka på eftersom det var ett hål på vardera sida käften och att bedöva hela stora gapet är inte bra.
Det blir så lätt lika smärtsamt som själva bedövningssprutan när man upptäcker hur många bitar kind man tuggat i sig, då bedövningen släpper.
Miss Tina Turner, the BEST!
Visst Tina är 69 år, men vem kan ana!?
Med ben mer välsvarvade än jag någonsin kommer få hur mycket jag än cyklar, hoppar hon omkring i lika korta kjolar som de halvnakna dansarna omkring henne som hon kallar sina blommor.
Jag börjar dessvärre också bli till åren kommen och orkar inte alls hålla samma tempo som järnladyn.
Efter en onödig paus på 30 minuter, som tyvärr förstör hela den goda stämningen och får allt att kännas mer teateraktigt och B än rockigt, så tappar jag lusten helt och hållet och börjar istället koncentrera mig på helt oväsentliga saker som hur lång tid det tar att bygga upp scenen.
Dessutom har jag oförskämt svårt att sluta gäspa.
Det här är inte alla Tinas fel, som verkligen bara blir bättre med åren (såg henne -96 också) utan helt och hållet en dyster svit av två nätter med bristfällig sömn.
Inte ens då dunderhiten "the Best" kom, då resten av Globen reste sig ur sina bekväma poser efter att ha väntat på hit nr ett i en och en halv timme inkl. paus á 30 minuter, den hit som Tina sjäv bara måste vara döle på. Inte ens då kunde jag sluta gäspa och tänka på den diggande dvärgen som fick komma in i något slags VIP-bås för att han olikt resten av Globen orkade dansa och digga hela konserten igenom.
Jag älskade låtarna, älskade showen som var lika utblandad som Gindrinken Ante och Manke köpte i baren i den onödiga pausen, älskade Ninjafigurerna som underhöll i alla småpauser som Tina tog för ombyte och vila, älskade scenen som i mångt och mycket påminde om en fällkniv, älskar Tina!
Men, ändå så stör det mig att publiken känns så falsk i allt det där bästa braiga rockiga.
Det stör mig att man väntar just en och en halv timme innan man tycker det är värt att resa sig för att visa med hela sin kropp hur sjukt bra hon är, som om "The Best" är den enda låt man känner till. En tanke som förstärktes redan innan konserten drog igång, då hela Globen dånar av jubel så fort man hör en musik komma ur högtalarna, bara det att musiken kom från en stereo och sjöngs av Peter Gabriel och kanske fyllde funktionen "förband".
Jag stör mig på folket som tycker det är mer värt att komma först till tunnelbanan än att se färdigt hela showen
Jag stör mig på det och så kan jag inte låta bli att tycka synd om Tina som ska underhålla denna lilla skara nickedockor som i pausen köper öl som de tror är starköl och bara visar sig vara pissöl.
Två av några tusen nickedockor, och ja jag bröstar upp mig för kameran.
Med ben mer välsvarvade än jag någonsin kommer få hur mycket jag än cyklar, hoppar hon omkring i lika korta kjolar som de halvnakna dansarna omkring henne som hon kallar sina blommor.
Jag börjar dessvärre också bli till åren kommen och orkar inte alls hålla samma tempo som järnladyn.
Efter en onödig paus på 30 minuter, som tyvärr förstör hela den goda stämningen och får allt att kännas mer teateraktigt och B än rockigt, så tappar jag lusten helt och hållet och börjar istället koncentrera mig på helt oväsentliga saker som hur lång tid det tar att bygga upp scenen.
Dessutom har jag oförskämt svårt att sluta gäspa.
Det här är inte alla Tinas fel, som verkligen bara blir bättre med åren (såg henne -96 också) utan helt och hållet en dyster svit av två nätter med bristfällig sömn.
Inte ens då dunderhiten "the Best" kom, då resten av Globen reste sig ur sina bekväma poser efter att ha väntat på hit nr ett i en och en halv timme inkl. paus á 30 minuter, den hit som Tina sjäv bara måste vara döle på. Inte ens då kunde jag sluta gäspa och tänka på den diggande dvärgen som fick komma in i något slags VIP-bås för att han olikt resten av Globen orkade dansa och digga hela konserten igenom.
Jag älskade låtarna, älskade showen som var lika utblandad som Gindrinken Ante och Manke köpte i baren i den onödiga pausen, älskade Ninjafigurerna som underhöll i alla småpauser som Tina tog för ombyte och vila, älskade scenen som i mångt och mycket påminde om en fällkniv, älskar Tina!
Men, ändå så stör det mig att publiken känns så falsk i allt det där bästa braiga rockiga.
Det stör mig att man väntar just en och en halv timme innan man tycker det är värt att resa sig för att visa med hela sin kropp hur sjukt bra hon är, som om "The Best" är den enda låt man känner till. En tanke som förstärktes redan innan konserten drog igång, då hela Globen dånar av jubel så fort man hör en musik komma ur högtalarna, bara det att musiken kom från en stereo och sjöngs av Peter Gabriel och kanske fyllde funktionen "förband".
Jag stör mig på folket som tycker det är mer värt att komma först till tunnelbanan än att se färdigt hela showen
Jag stör mig på det och så kan jag inte låta bli att tycka synd om Tina som ska underhålla denna lilla skara nickedockor som i pausen köper öl som de tror är starköl och bara visar sig vara pissöl.
Två av några tusen nickedockor, och ja jag bröstar upp mig för kameran.
Hemma en snabbis
Ska åka till Junsele och utbilda de duktiga IVPA-killarna, deltidsbrandmän som även åker på prio 1 larm i glesbygden I Väntan På Ambulans.
Är helt slut i kropp och knopp, men om jag mot förmodan orkar då jag kommer hem, så ska jag ge er en recension från konserten igår.
Är helt slut i kropp och knopp, men om jag mot förmodan orkar då jag kommer hem, så ska jag ge er en recension från konserten igår.
Packad
Inte sovit en blund, och inte känt att behovet funnits heller.
Har haft en mycket bra dag med cykeltur, lyckat bak med Viktor och trevliga gäster.
Kolla vilken söt gäst:
Hon heter Isa och är hur go som helst. En hund i min smak, vilket oroar bland annat min sambo och säkert många fler läsare. Men lugn alla, jag ska inte ha nån, jag bara erbjöd mig att i alla fall hundvakta någon gång.
Nu packas det för fullt för en enda liten Stockholmsnatt vilket är helt idiotiskt. Jag har dock kastat ballasten och kvar blev då bara en hålig gammal t-shirt från senaste Tina Turner-konserten -94 och en vintetra.
Har haft en mycket bra dag med cykeltur, lyckat bak med Viktor och trevliga gäster.
Kolla vilken söt gäst:
Hon heter Isa och är hur go som helst. En hund i min smak, vilket oroar bland annat min sambo och säkert många fler läsare. Men lugn alla, jag ska inte ha nån, jag bara erbjöd mig att i alla fall hundvakta någon gång.
Nu packas det för fullt för en enda liten Stockholmsnatt vilket är helt idiotiskt. Jag har dock kastat ballasten och kvar blev då bara en hålig gammal t-shirt från senaste Tina Turner-konserten -94 och en vintetra.
Torka mig!
Sitter inne, med solen lysandes genom fönster och blir påmind om det värsta tänkbara hushållsgörat; fönsterputs.
Men jag är räddad i helgen för vårtecknet gatsopsbil har inte kommit än och då är det ingen mening med någon putsning heller, även om den värsta skiten sitter på insidan i form av kladdiga handavtryck, pannavtryck och till och med någon liten mun här och där.
Sitter med kurrande mage och inväntar lunchtid, först efter det momentet kommer jag gå ut i solen.
Hade önskat att jag kunde få lite färg på urringningen också, eftersom jag nu bara ser ut som en överpudrad sminkdocka i min nyansskillnad, men vinden talar emot och rädd för mer sjukdom är det nog bara till att klä sig ordentligt.
Torka mig! ropar Viktor och då det är klart gör han som barn gör mest (våra i alla fall) och börjar gå mot leken igen med byxor och kalsonger fortfarande nere vid fotknölarna, ett tips till dig kanske Åsa H, att ytterligare öka spänningsgraden på jobbet.
Inatt har jag tillbringat delar av vaken tid i Jämtland, sannerligen långa avstånd i detta land!
Igår hade vi fredagsmys på jobbet, men jag var duktig och inhandlade en ananas och naturgodis istället för den obligatoriska jättepåsen romerska bågar, det SKA gå att hålla sig till slisk på lördagar!
Någon cykling blir det inte idag eftersom sömnbrist och motion är en jättedålig kombination.
Om någon känner sig lockad att ha sin logga på ett gäng galna cyklister med varierande motivation under Cykelvasan, är ni varmt väkomna att delge intresse här :)
Torka mig! ropar Klara och gör på samma sätt som sin bror, så snabbt ut ur badrummet som möjligt...
Trevlig dag på er och ta´t lugnt, ni hinner ta på er byxorna innan solen försvinner.
Men jag är räddad i helgen för vårtecknet gatsopsbil har inte kommit än och då är det ingen mening med någon putsning heller, även om den värsta skiten sitter på insidan i form av kladdiga handavtryck, pannavtryck och till och med någon liten mun här och där.
Sitter med kurrande mage och inväntar lunchtid, först efter det momentet kommer jag gå ut i solen.
Hade önskat att jag kunde få lite färg på urringningen också, eftersom jag nu bara ser ut som en överpudrad sminkdocka i min nyansskillnad, men vinden talar emot och rädd för mer sjukdom är det nog bara till att klä sig ordentligt.
Torka mig! ropar Viktor och då det är klart gör han som barn gör mest (våra i alla fall) och börjar gå mot leken igen med byxor och kalsonger fortfarande nere vid fotknölarna, ett tips till dig kanske Åsa H, att ytterligare öka spänningsgraden på jobbet.
Inatt har jag tillbringat delar av vaken tid i Jämtland, sannerligen långa avstånd i detta land!
Igår hade vi fredagsmys på jobbet, men jag var duktig och inhandlade en ananas och naturgodis istället för den obligatoriska jättepåsen romerska bågar, det SKA gå att hålla sig till slisk på lördagar!
Någon cykling blir det inte idag eftersom sömnbrist och motion är en jättedålig kombination.
Om någon känner sig lockad att ha sin logga på ett gäng galna cyklister med varierande motivation under Cykelvasan, är ni varmt väkomna att delge intresse här :)
Torka mig! ropar Klara och gör på samma sätt som sin bror, så snabbt ut ur badrummet som möjligt...
Trevlig dag på er och ta´t lugnt, ni hinner ta på er byxorna innan solen försvinner.
Sveda och värk
Även fast jag är uppe med tuppen för att försöka fullfölja en dålig idé, så hinner jag inte med mig.
Alltid, i alla fall nästan alltid blir stress det sista intrycket barnen får av mig då jag lämnar på dagis, och det känns i mammahjärtat när jag sitter fången uppe i kommunens ände och väntar på att få göra nytta.
Idag brast tålamodet då någon hällt ut ett helt lastbilsflak med grus på vägen till dagis. De hade visserligen också dragit ut det och gjort en fin bilväg, men för Viktor snart fem år, var det bara poröst och knöligt att cykla på.
Dessutom på en cykel som lutar typ 8 grader åt det håll han känner för eftersom hans mamma och pappa inte har kommit på något annat sätt än att sakteliga höja stödhjulen i ett försök att lära honom cykla själv.
Detta gruslass sinkade oss och till slut fick Viktor kliva av och leda cykeln.
Han såg så hjälplös ut i sina stora stövlar, och pedalen var hela tiden i vägen så han kunde inte gå som han önskade och samtidigt leda denna dumma cykel.
Kämpandes tog han små små steg och fick panik då bilar närmade sig.
Jag står helt hjälplös bredvid eftersom jag har en Klara bak på cykeln som då inte går att släppa.
När jag blir hjälplös och stressad blir jag otrevlig.
"Men det är väl bara att sätta sig på och cykla!" som sas då Viktor frustrerat skyllde det hela på mig som alltid ska ha honom att cykla på den stora cykeln, hade kunnat bytas ut mot "älskling, du är jätteduktig som kämpar på så bra, nästa gång får du välja vilken cykel du ska ta"
Usch, och nu svider det i hjärtat och inte får jag komma hem förrän imorgon och inte kan jag få någon ordning på alla åtaganden jag hela tiden tar på mig av Gud-vet-vilka-dumma-anledningar.
Alltid, i alla fall nästan alltid blir stress det sista intrycket barnen får av mig då jag lämnar på dagis, och det känns i mammahjärtat när jag sitter fången uppe i kommunens ände och väntar på att få göra nytta.
Idag brast tålamodet då någon hällt ut ett helt lastbilsflak med grus på vägen till dagis. De hade visserligen också dragit ut det och gjort en fin bilväg, men för Viktor snart fem år, var det bara poröst och knöligt att cykla på.
Dessutom på en cykel som lutar typ 8 grader åt det håll han känner för eftersom hans mamma och pappa inte har kommit på något annat sätt än att sakteliga höja stödhjulen i ett försök att lära honom cykla själv.
Detta gruslass sinkade oss och till slut fick Viktor kliva av och leda cykeln.
Han såg så hjälplös ut i sina stora stövlar, och pedalen var hela tiden i vägen så han kunde inte gå som han önskade och samtidigt leda denna dumma cykel.
Kämpandes tog han små små steg och fick panik då bilar närmade sig.
Jag står helt hjälplös bredvid eftersom jag har en Klara bak på cykeln som då inte går att släppa.
När jag blir hjälplös och stressad blir jag otrevlig.
"Men det är väl bara att sätta sig på och cykla!" som sas då Viktor frustrerat skyllde det hela på mig som alltid ska ha honom att cykla på den stora cykeln, hade kunnat bytas ut mot "älskling, du är jätteduktig som kämpar på så bra, nästa gång får du välja vilken cykel du ska ta"
Usch, och nu svider det i hjärtat och inte får jag komma hem förrän imorgon och inte kan jag få någon ordning på alla åtaganden jag hela tiden tar på mig av Gud-vet-vilka-dumma-anledningar.
På G
Idag gjorde jag det igen!!
Inte klockan 0500 eftersom jag inte börjar förrän 0930 idag, men dock 0620.
Jag är mäkta stolt över min tillfälliga envishet som med all sannolikhet inte kommer hålla hela vägen.
Men hallå! Bästa motionen är den som blir av i alla fall.
Inte klockan 0500 eftersom jag inte börjar förrän 0930 idag, men dock 0620.
Jag är mäkta stolt över min tillfälliga envishet som med all sannolikhet inte kommer hålla hela vägen.
Men hallå! Bästa motionen är den som blir av i alla fall.
En annan grej som är lite kul och tydligen mycket skrämmande...
Är mitt och Antes något omogna förhållande till mat.
Det pågår ett konstant matkrig emellan oss.
Ett krig som oftast triggas igång av att jag tar mig vatten över huvudet och utsätter Ante för små attacker av ganska oskyldiga ting, oftast vatten.
Ante är inte sen att besvara elden, alltid med ett tyngre artilleri dock, vilket jag är väl medveten om men ändå riskerar.
Det har bland annat förekommit ägg, senap, rester och nu senast bearnâsås.
Det här tycker vi är ganska kul, även jag faktiskt som alltid får de värsta äckligaste grejerna utsmetade i håret.
Men Klara tyckte inte alls det var kul med bea-sås över sin mamma.
Allra helst inte då jag först blev nerbrottad och sedan fasthållen och därefter nedkletad med sås.
Det slog mig då att Klara naturligtvis tyckte det var skitläskigt att se sin pappa göra sin mamma illa, hon fattade ju naturligtvis inte humorn i det hela och genast drabbades jag av ångest.
Ångest för alla dessa stackars barn som titt som tätt bevittnar liknande, men betydligt allvarligare scenarion i sina hemmiljöer som ska vara trygga.
Skräcken i Klaras skrik får mig att lägga om anfallsstrategi till att endast innfalla under sovtid. I alla fall till dess hon likt Viktor kan tycka att mamma och pappa är de coolaste av alla mammor och pappor i hela världen, som kastar mat på varandra, vilket man ju absolut inte får göra...
Kanske är en idé förresten, att ta det även under Antes sovtid :)
För övrigt kan jag berätta att jag klev upp 0500 i morse för att hinna med en halvtimme på motionscykeln innan dagen skulle börja med uppvaknande, dagis och jobb.
(mallig)
Det pågår ett konstant matkrig emellan oss.
Ett krig som oftast triggas igång av att jag tar mig vatten över huvudet och utsätter Ante för små attacker av ganska oskyldiga ting, oftast vatten.
Ante är inte sen att besvara elden, alltid med ett tyngre artilleri dock, vilket jag är väl medveten om men ändå riskerar.
Det har bland annat förekommit ägg, senap, rester och nu senast bearnâsås.
Det här tycker vi är ganska kul, även jag faktiskt som alltid får de värsta äckligaste grejerna utsmetade i håret.
Men Klara tyckte inte alls det var kul med bea-sås över sin mamma.
Allra helst inte då jag först blev nerbrottad och sedan fasthållen och därefter nedkletad med sås.
Det slog mig då att Klara naturligtvis tyckte det var skitläskigt att se sin pappa göra sin mamma illa, hon fattade ju naturligtvis inte humorn i det hela och genast drabbades jag av ångest.
Ångest för alla dessa stackars barn som titt som tätt bevittnar liknande, men betydligt allvarligare scenarion i sina hemmiljöer som ska vara trygga.
Skräcken i Klaras skrik får mig att lägga om anfallsstrategi till att endast innfalla under sovtid. I alla fall till dess hon likt Viktor kan tycka att mamma och pappa är de coolaste av alla mammor och pappor i hela världen, som kastar mat på varandra, vilket man ju absolut inte får göra...
Kanske är en idé förresten, att ta det även under Antes sovtid :)
För övrigt kan jag berätta att jag klev upp 0500 i morse för att hinna med en halvtimme på motionscykeln innan dagen skulle börja med uppvaknande, dagis och jobb.
(mallig)
Lite kul och mycket skrämmande
En man i en varmluftsballong insåg att han kommit vilse. Han minskade
höjden och såg en kvinna nere på marken. Han sänkte sig ytterligare ner
och ropade:
- Ursäkta, kan du hjälpa mig? Jag hade avtalat ett möte med en vän för en
timme sedan men vet inte var jag befinner mig.
Kvinnan nedanför svarade:
- Du är i en varmluftsballong cirka trettio fot över havet på 55 41 47
grader nordlig bredd och 10 12 47 grader västlig längd.
- Du måste vara tekniker, sa mannen.
- Det är jag, sa kvinnan - hur visste du det?
-Tja, sa mannen, allt du har sagt är tekniskt korrekt, men jag har ingen
aning om vad jag ska ha det till, och faktum är att jag fortfarande är
vilse. Det enda jag fått ut av din hjälp är att du försenat mig
ytterligare.
Kvinnan nedanför konstaterade:
- Du måste sitta i ledningen, i direktionen.
-Det gör jag, sa ballongskepparen. Hur kunde du veta det?
- Det är enkelt - du vet inte var du är eller vart du ska. Du har stigit
uppåt med hjälp av en stor mängd luft. Du har träffat avtal som du inte är
i stånd att klara av att hålla och förväntar dig att människor under dig
ska lösa ditt problem. Faktum är att du befinner dig i samma situation nu
som du gjorde innan vi möttes, men nu är det plötsligt mitt fel.
höjden och såg en kvinna nere på marken. Han sänkte sig ytterligare ner
och ropade:
- Ursäkta, kan du hjälpa mig? Jag hade avtalat ett möte med en vän för en
timme sedan men vet inte var jag befinner mig.
Kvinnan nedanför svarade:
- Du är i en varmluftsballong cirka trettio fot över havet på 55 41 47
grader nordlig bredd och 10 12 47 grader västlig längd.
- Du måste vara tekniker, sa mannen.
- Det är jag, sa kvinnan - hur visste du det?
-Tja, sa mannen, allt du har sagt är tekniskt korrekt, men jag har ingen
aning om vad jag ska ha det till, och faktum är att jag fortfarande är
vilse. Det enda jag fått ut av din hjälp är att du försenat mig
ytterligare.
Kvinnan nedanför konstaterade:
- Du måste sitta i ledningen, i direktionen.
-Det gör jag, sa ballongskepparen. Hur kunde du veta det?
- Det är enkelt - du vet inte var du är eller vart du ska. Du har stigit
uppåt med hjälp av en stor mängd luft. Du har träffat avtal som du inte är
i stånd att klara av att hålla och förväntar dig att människor under dig
ska lösa ditt problem. Faktum är att du befinner dig i samma situation nu
som du gjorde innan vi möttes, men nu är det plötsligt mitt fel.
Det ska nog gå ändå
Cyklade med Klara till affären tidigare i kväll och på väg hem (i uppförsbacke modell lååång) fick jag allvarliga tvivel på min egen förmåga att lyckas med detta vansinniga cykelprojekt som ni kommer få läsa er urleda på innan det är över.
Jag blev så trött i benen och andingen höll på att ge vika.
Detta under en tur som inte är längre än kanske 500 meter...
Kanske är det så att det inte alls finns någon förmåga hos mig, jag kanske är för gammal eller född utan.
Men jag kan ju inte ge upp efter bara två intensiva träningsdagar sedan jag blev av med den hårda bakterie-virus-invasionen.
Det kom just en liten vändning då Ante satte sig på träningscykeln och efter två minuter slutade.
Flåsande misstrodde han att jag i två dagar suttit i 30 minuter på den.
Då känner jag mig lite bra igen.
Å andra sidan kunde Ante efter att ha varit på kurs idag, sätta mig på pottkanten rejält då han kom hem och förhörde mig om kroppens anatomi och fysiologi.
Mina grundläggande kunskaper är dessvärre gömda i det förflutna, som tur var kunde Ante lära mig en del.
Imorgon ska jag jobba, men då använder jag mig av mina mer avancerade omvårdnadskunskaper a la nivå D, det känns tryggt.
Jag blev så trött i benen och andingen höll på att ge vika.
Detta under en tur som inte är längre än kanske 500 meter...
Kanske är det så att det inte alls finns någon förmåga hos mig, jag kanske är för gammal eller född utan.
Men jag kan ju inte ge upp efter bara två intensiva träningsdagar sedan jag blev av med den hårda bakterie-virus-invasionen.
Det kom just en liten vändning då Ante satte sig på träningscykeln och efter två minuter slutade.
Flåsande misstrodde han att jag i två dagar suttit i 30 minuter på den.
Då känner jag mig lite bra igen.
Å andra sidan kunde Ante efter att ha varit på kurs idag, sätta mig på pottkanten rejält då han kom hem och förhörde mig om kroppens anatomi och fysiologi.
Mina grundläggande kunskaper är dessvärre gömda i det förflutna, som tur var kunde Ante lära mig en del.
Imorgon ska jag jobba, men då använder jag mig av mina mer avancerade omvårdnadskunskaper a la nivå D, det känns tryggt.
Klara; the born to be artist!
Tyst en stund och sedan detta konstverk:
Snyggt? kreativt och en aning ironiskt.
Kan tolkas som: "jag har slutat med blöja! Nästa blöja jag kommer bli påtvingad är en av denna sort!"
Kan också betyda: "Ta ut mig till cykeln NU annars tar jag en av dina använda nästa gång!!!"
Snyggt? kreativt och en aning ironiskt.
Kan tolkas som: "jag har slutat med blöja! Nästa blöja jag kommer bli påtvingad är en av denna sort!"
Kan också betyda: "Ta ut mig till cykeln NU annars tar jag en av dina använda nästa gång!!!"
Inne?
Kämpar vidare med mitt dåliga modesinne, men visst är det väl så att Haremsbyxan har kommit att bli en hit?
Det är lustigt hur hip man kan vara då man städar.
Det är lustigt hur hip man kan vara då man städar.
God Morgon!
Seg som tuggummi känns kroppen, ingen lem vill lyda kommandocentralen, och inom kommandocentralen råder stridigheter som antagligen handlar om hurvida det egentligen är morgon eller inte.
Jag är med andra ord trött.
Kanske för att jag har en oönskad förmåga att fastna framför både TV:n och datorn, helst samtidigt, på kvällen när alla andra lagt sig.
När jag äntligen lägger mig själv så måste jag bara läsa ett par kapitel ur en bok.
Idag ser vädret lite trist ut och det kanske också bidrar en del.
Ska trots rumpsmärta, ta mig en halvtimme på cykeln idag också och hoppas på en annan känsla än svimmning då jag är färdig.
Nu ska jag väcka Klara-Bella-Fis-Lisa-Tulla-Maja-Ping-Pong.
Kung-Chullalong-Kang-Kong-Långkalsong, är redan vaken och sitter och läser Bamse.
Jag är med andra ord trött.
Kanske för att jag har en oönskad förmåga att fastna framför både TV:n och datorn, helst samtidigt, på kvällen när alla andra lagt sig.
När jag äntligen lägger mig själv så måste jag bara läsa ett par kapitel ur en bok.
Idag ser vädret lite trist ut och det kanske också bidrar en del.
Ska trots rumpsmärta, ta mig en halvtimme på cykeln idag också och hoppas på en annan känsla än svimmning då jag är färdig.
Nu ska jag väcka Klara-Bella-Fis-Lisa-Tulla-Maja-Ping-Pong.
Kung-Chullalong-Kang-Kong-Långkalsong, är redan vaken och sitter och läser Bamse.
Nä men nu jädran
Nu har det blivit fart på kärringen!
Nytt liv, känner ni igen det?
Nu är det ju bara det att mitt nya liv framför allt måste fokusera på kondis och styrka, till skillnad från all vikt-hysteri...
Med risk att bli besatt och beroende, som många säger att man blir, så har jag idag påbörjat en intensiv rörelseperiod.
Startade imorse med en halv timmes cykeltur framför TV:n, sedan slalom med lilleman, (jo det är träning då han åker fortare än mig nerför stora backen) och på kvällsturen blev det en timmes ridtur.
Även bloggen kommer att få en nystart efter hjälp från expert-håll, kommer inom kort.
Nu ska jag dricka en kopp te med min sambo som varit duktig och slutfört ännu ett projekt.
Nytt liv, känner ni igen det?
Nu är det ju bara det att mitt nya liv framför allt måste fokusera på kondis och styrka, till skillnad från all vikt-hysteri...
Med risk att bli besatt och beroende, som många säger att man blir, så har jag idag påbörjat en intensiv rörelseperiod.
Startade imorse med en halv timmes cykeltur framför TV:n, sedan slalom med lilleman, (jo det är träning då han åker fortare än mig nerför stora backen) och på kvällsturen blev det en timmes ridtur.
Även bloggen kommer att få en nystart efter hjälp från expert-håll, kommer inom kort.
Nu ska jag dricka en kopp te med min sambo som varit duktig och slutfört ännu ett projekt.
Fix och don
Efter en stund kändes det bara alltför skumt att sitta på fel sida gatan och se lealös ut, så jag tog på mig jobbarbyxor och överraskade Ante med att vara ovanligt effektiv i säsongsarbete.
Men först var det god lunch hos svärföräldrarna i Helgum, där vi även stal en hel släpvagn med ved...
Den bar jag sedan in och sen var det dags för:
TADAA!!
Barnen tog sin första cykeltur i år och sedan årets första glass i det fria.
Men först var det god lunch hos svärföräldrarna i Helgum, där vi även stal en hel släpvagn med ved...
Den bar jag sedan in och sen var det dags för:
TADAA!!
Barnen tog sin första cykeltur i år och sedan årets första glass i det fria.
Knas
Ser säkert lite konstigt ut, men ack så underbart, att ta en stol och sitta på rätt sida i solen.
Alltså, vi har inte sol på framsidan, så då barnen vill cykla på vägen tar jag helt sonika ut en stol och bär till andra sidan gatan där jag kan sitta med trynet i vädret och lapa sol, fortfarande med full överblick vad de små gör.
Känner dock ett behov av att förklara detta för alla förbipasserande...
Det är nu dagen före allt normala igen, och viss nedstämdhet råder.
Vad nu att se fram emot?!
Hmm, ja redan till helgen åker vi ju till Stokholm för ännu en konsert, Tina Turner denna gång.
Lustigt hur knäpp jag är som hela tiden har ett behov av att se fram emot saker, vad hände med "här och nu"?
Idag ska jag frakta hem en motionscykel som ska husera i vardagsrummet tills 30-årskrisen som yttrar sig i cykelfanatism, har passerat.
Är inte alls bra i min förkylning än, men lite smått måste jag börja träna nu om det ska vara möjligt att genomföra detta över huvud taget.
Nä, ut i solen igen nu.
Alltså, vi har inte sol på framsidan, så då barnen vill cykla på vägen tar jag helt sonika ut en stol och bär till andra sidan gatan där jag kan sitta med trynet i vädret och lapa sol, fortfarande med full överblick vad de små gör.
Känner dock ett behov av att förklara detta för alla förbipasserande...
Det är nu dagen före allt normala igen, och viss nedstämdhet råder.
Vad nu att se fram emot?!
Hmm, ja redan till helgen åker vi ju till Stokholm för ännu en konsert, Tina Turner denna gång.
Lustigt hur knäpp jag är som hela tiden har ett behov av att se fram emot saker, vad hände med "här och nu"?
Idag ska jag frakta hem en motionscykel som ska husera i vardagsrummet tills 30-årskrisen som yttrar sig i cykelfanatism, har passerat.
Är inte alls bra i min förkylning än, men lite smått måste jag börja träna nu om det ska vara möjligt att genomföra detta över huvud taget.
Nä, ut i solen igen nu.
påsk
Hela härliga helgen har varit fullkomligt underbar!
Vädret, folket, vädret, aktiviteterna, vädret och så klart all god mat, glada skratt och spännande spel.
Jocke, Jenny och Charlie har precis åkt iväg till sina hemtrakter och det råder dyster stämning framför Bolibompa.
Fattar inte att tiden kan gå så fort.
Det är ju bra i och för sig, för då dröjer det ju inte alls länge förrän vi ses igen :)
Ett litet påskmirakel är mina hostfria nätter.
Första påskägget kommer från mormor och morfar. Lyckan är total, om än lite tillgjord...
Dessa söta påskresenärer satte jag på bussen med sin pappa innan jag skulle börja jobba på skörtorsdagsnatten.
påskaftonsbordet
Med skattkarta i hand går vi på påskäggsjakt!
Bästa stilen i bobrace på Jan-gullik idag.
Hoppas ni har haft det lika bra som vi i påsken!
Vädret, folket, vädret, aktiviteterna, vädret och så klart all god mat, glada skratt och spännande spel.
Jocke, Jenny och Charlie har precis åkt iväg till sina hemtrakter och det råder dyster stämning framför Bolibompa.
Fattar inte att tiden kan gå så fort.
Det är ju bra i och för sig, för då dröjer det ju inte alls länge förrän vi ses igen :)
Ett litet påskmirakel är mina hostfria nätter.
Första påskägget kommer från mormor och morfar. Lyckan är total, om än lite tillgjord...
Dessa söta påskresenärer satte jag på bussen med sin pappa innan jag skulle börja jobba på skörtorsdagsnatten.
påskaftonsbordet
Med skattkarta i hand går vi på påskäggsjakt!
Bästa stilen i bobrace på Jan-gullik idag.
Hoppas ni har haft det lika bra som vi i påsken!
Empati? någon...?
Jag blir inte bättre i hostan, och ska man tro apotekets infobroschyrer (som jag älskar) så kan det ta 4 veckor innan det blir bra.
Jag känner mig orolig för att jobba ännu en natt i detta skick, men hoppet är det sista som går ur en och därför tänker jag gå till jobbet ändå i hopp om en bättre natt.
Natten som gick hemma var faktiskt riktigt bra, så det är inte helt otroligt att jag skulle vara på bättringsvägen.
En annan sak som oroar är tiden som tickar på...
Det är hundra-nånting dagar kvar till 30 och bara 9 dagar efter det så är det cykelvasan.
I det skick jag är i nu kan jag inte ens vända mig i sängen utan att framkalla hostattack, ännu mindre påbörja någon elitsatsning i mountainbike.
Cykeln är i alla fall beställd och betald så någon återvändo finns inte.
Jag tar gärna emot alla möjliga former av huskurtips, empati och glada tillrop om att detta kommer jag fixa i vilket skick som helst så jag behöver inte ha någon panik över utebliven träning på grund av sviktande hälsa.
Jag känner mig orolig för att jobba ännu en natt i detta skick, men hoppet är det sista som går ur en och därför tänker jag gå till jobbet ändå i hopp om en bättre natt.
Natten som gick hemma var faktiskt riktigt bra, så det är inte helt otroligt att jag skulle vara på bättringsvägen.
En annan sak som oroar är tiden som tickar på...
Det är hundra-nånting dagar kvar till 30 och bara 9 dagar efter det så är det cykelvasan.
I det skick jag är i nu kan jag inte ens vända mig i sängen utan att framkalla hostattack, ännu mindre påbörja någon elitsatsning i mountainbike.
Cykeln är i alla fall beställd och betald så någon återvändo finns inte.
Jag tar gärna emot alla möjliga former av huskurtips, empati och glada tillrop om att detta kommer jag fixa i vilket skick som helst så jag behöver inte ha någon panik över utebliven träning på grund av sviktande hälsa.
Jo, oerhört oansvarigt!
Jag har nu kommit hem från jobbet.
Att jag över huvud taget jobbade visade sig vara en förskräcklig idé och en ännu värre upplevelse.
Hemma har jag besvärats av hostan, men på jobbet...
i ett trångt utrymme tillsammans med människor av annan bakteriell organismisk sammansättning som nu tvingades utså mina gräsliga uppstötningar av smittbärande äckel-päckel... det var värre.
Jag stördes ordentligt mycket av mig själv och tyckte mycket synd om min stackars kollega som är van andra hemtama becelurer än mina.
Jag har aldrig någonsin hoppats så mycket på en lugn natt som i natt.
Jag kan ärligt säga att jag inte var vid mina fulla sinnens bruk, och hade det kommit ett larm hade min kollega fått stå för hela kontrollen.
Som tur var så var natten lugn, för alla utom mig då.
Jag hostade och hostade och hostade, jag svettades och skakade och undrade stundvis om jag kanske ändå hade överdoserat Mollipect (som jag tiggde åt mig på akuten) Ventoline (som jag inhalerade i ambulansen) Alvedon och Ipren.
Ser ni paniken i ögonen?!
Nu känner jag mig trött.
Ska sova ett par timmar och sedan ska jag, efter tips från Marcus, hosta på alla andra på systemet så jag slipper köerna.
(Jo, oerhört oansvarigt att gå på jobbet i det skicket, jag erkänner)
Att jag över huvud taget jobbade visade sig vara en förskräcklig idé och en ännu värre upplevelse.
Hemma har jag besvärats av hostan, men på jobbet...
i ett trångt utrymme tillsammans med människor av annan bakteriell organismisk sammansättning som nu tvingades utså mina gräsliga uppstötningar av smittbärande äckel-päckel... det var värre.
Jag stördes ordentligt mycket av mig själv och tyckte mycket synd om min stackars kollega som är van andra hemtama becelurer än mina.
Jag har aldrig någonsin hoppats så mycket på en lugn natt som i natt.
Jag kan ärligt säga att jag inte var vid mina fulla sinnens bruk, och hade det kommit ett larm hade min kollega fått stå för hela kontrollen.
Som tur var så var natten lugn, för alla utom mig då.
Jag hostade och hostade och hostade, jag svettades och skakade och undrade stundvis om jag kanske ändå hade överdoserat Mollipect (som jag tiggde åt mig på akuten) Ventoline (som jag inhalerade i ambulansen) Alvedon och Ipren.
Ser ni paniken i ögonen?!
Nu känner jag mig trött.
Ska sova ett par timmar och sedan ska jag, efter tips från Marcus, hosta på alla andra på systemet så jag slipper köerna.
(Jo, oerhört oansvarigt att gå på jobbet i det skicket, jag erkänner)
Tuttfajt
Klara spinner vidare på sitt extremt dåliga uppförande, denna gång handlar det om en tutte.
Man får väl skylla sig själv som skapat detta beroende med sån envishet under bebistadiet.
Imorse var vi helt överens om att tutte har man på natten och inte på dagen. Ett avtal hon lyckades glömma redan efter två timmar.
Just nu är hon helt tyst, står bakom soffan och tjuvlurar, jag hör ett misstänkt smackande dock.
Törs jag se efter...
jo, det gjorde jag.
Hon suger nu på sitt pekfinger...
Nu ska vi handla och sedan städa inspelningsplatsen för Kung Fu Panda, lekrummet.
Man får väl skylla sig själv som skapat detta beroende med sån envishet under bebistadiet.
Imorse var vi helt överens om att tutte har man på natten och inte på dagen. Ett avtal hon lyckades glömma redan efter två timmar.
Just nu är hon helt tyst, står bakom soffan och tjuvlurar, jag hör ett misstänkt smackande dock.
Törs jag se efter...
jo, det gjorde jag.
Hon suger nu på sitt pekfinger...
Nu ska vi handla och sedan städa inspelningsplatsen för Kung Fu Panda, lekrummet.
Host och fräs
Det är alltid svårt att välja mellan pest och kolera.
Igår valde jag det ena, men det visade sig bli en dubbeldos i alla fall.
Jag har sån förskräcklig hosta och Lepheton och jag är inte ett dugg kompatibla (har nämnts tidigare minst två gånger...)
Hur som så är det ännu värre att hosta så halsen blöder, så jag tog mig en hutt och sedan en till.
Hjärklappning, darrighet, illamående och svettningar även denna gång. MEN hostan gav sig ändå inte, vilket föranleder benämnandet både pest och kolera.
Idag är det inte så mycket bättre, men vi var ändå tvungna att komma ur huset och göra nånting vettigt.
Så vi tog bussen ner på stan och inhandlade våren i form av galonisar, överdragsbyxor och allväderstövlar.
Gjorde också misstaget att lita på Klara som lovade att inte gnälla, gnöla och tjata på leksaksaffären där present skulle inhandlas.
Hon har nu visat för minst 20 år framöver att hon icke är att lita på!
Liggandes på golvet, skrikandes och sprattlandes fick hon varenda en i omgivningen att vrida på huvudet och faktiskt också tycka synd om henne.
Detta hemska scenario känner jag allt för väl igen sedan en hemsk episod i Ö-vik för några år sedan då jag helt olämpligt bestämde mig för att ta en fajt med den då två-åriga Viktor.
Folk vände sig om och till slut kom också kommentarer som "Stackars barn!"
Varpå jag snäste tillbaka, "Det är väl inte honom det är synd om!!"
Idag skar det så i hjärtat på den gulliga butiksinnehavaren då Klara skrek sig hesare än hon redan är, att hon kom ut till oss (vi hade kommit ut ur butiken i alla fall) och frågade om Klara ville ha en rosa prinsess-ballong.
Medan hon gick och gjorde i ordning denna helt absurda tröst så undrar Viktor varför inte han skulle få en ballong.
"Därför du inte ligger och skriker och sparkar på golvet"
Logiskt?
Jag får då lova honom en papperskorg som han ville ha, som belöning för att han inte skrikit och sparkat.
Logiskt?
Sen går vi hem.
Fortfarande synd om mig
Vaknar 0600 och blöder näsblod. Ofantliga problem då man ligger på ett loft på en kudde tillhörande en fjällpolis. Prövar den vidriga taktiken att helt sonika ligga kvar på rygg och låta kroppen återvinna det som helst annars skulle kasseras i någon typ av befintligt papper (på loftet...) Det känns inte alls bra och dessutom kommer reflexer i svalget som manar till hosta, och det vore ju verkligen att kliva över gränsen för hur mycket man får fli en stuga som tillhör en fjällpolis. Jag blir alltså tvungen att kliva upp ur min blodiga törnrosasömn och påbörja projekt fräschare tillvaro, och nu då jag gjort det är klockan 0641 och jag är pigg!
Idag åker vi hem, det ska bli spännande att se hur långt våren kommit där.
Synd om mig
De andra är på fjället, vilket jag också försökte en stund, men jag klarade det inte speciellt länge. Min hals är återigen helt Kass. Nu ligger jag på soffan och tycker mycket synd om mig själv. Vad gör ni?
Tomte på loftet
Till en början sågs det som en belöning att få dregla ner sin kudde på loftet istället för på markplan. Men nu, efter några nätters bättre vetande ses det mer som ett straff till följd av uselt kortspel. Här är mysigt, men jag vaknar så där rutig och randig av lakanen som tyder på usel, varm sömn. Jag tänker ändå, ha ha din dumma skit som just fått bekräftat att du beställt en cykel, dyrare än din bil och ämnad för personer med en aning bättre kondition och mycket bättre självkännedom än dig, nu kan du ligga där på loftet och svettas över hur i hela friden du ska lyckas pedala dig från sälen till mora utan att svettas annat än på nätterna. Ha ha... Ha, pucko!
Imorgon hoppas vi på en regnfri dag på fjället.
Klara
I brist på annat kan man alltid suga ur lite ström ur mobilen. Regnet öser ner men humöret är på topp!Jo just, det där med kungen var ett aprilskämt ha ha ha
Min sovplats på loftet
En sämre dag
Idag är det snö, massor med snö. Hindrar oss dock inte från att äta ute på fjället, det var ju ändå så det var planerat. Och planer kan gärna inte ändras då handlingen av korv och hamburgare och toast är så minutiöst planerat. Nu är det charader som gäller tills moas overall torkat.
Bobrace
Grottan
Makka pakka
Genialist barnprogram, eller? Skön avslappning efter en kanondag på fjället. Strålande strålande SOL!! Helt underbart. Alla glada och relativt friska, klaras ögoninflammation börjar ge sig och efter lite sömn på fjället så verkar hon ganska pigg. Just nu en öl, sen mat och efter det ska jag verkligen hålla mig vaken för en seger i plump, det brukar ju gå bra... Jo just jag måste ju bara berätta! Mitt på fjället, mitt i solskenet och mitt i livet, körde kungen förbi på en skoter! Denna dag kunde inte blivit bättre!!
