Varmt är bara skönt!

Nej, det är inte för varmt.
Min kropp har vid flertalet tillfällen visat att den är ämmad för tropiskt klimat, fryser häcken av mig vid 14 plus och anser livet vara behagligt vid +29.
Nu snackar jag temperatur och inte ålder, även om det skulle passa lika bra till nämnda siffror.
Idag har jag mått gott, svettig och äcklig men ack så välmående.
Och dagen är inte ens slut!
Nu står Ante i duschen, sen bär det iväg ner på stan och kolla in raggarbil efter raggarbil efter raggarbil.
Övrigt idag har vi mest hunnit med oss, kalas imorgon och det kräver en hel del förberedelser.
Bland annat har vi stulit några bord-bänkar som barnen ska sitta vid.
Provsatt ikväll till middag, och jag tror vi behåller dem.
Bjuder på en bild från Sundsvall också, där jag och Catarina drack whisy 340:- / 60 cl!!! Catarina bjöd, men fick igen då jag satsade whiskysumman på "21" åt henne :)

john MacDougal


Cruising på dagen

Kolla himlen!!!


avslappnad middag?!

Rubrik efterlyses

Jag kommer underfund med att jag har nått min fullpott i vuxenpoäng då jag tycker att broccoli är det godaste på tallriken...
Det var en parentes, men ett ganska intressant iakttagande.
Idag har vi gjort ungefär så mycket man kan hinna med på en dag.
Upp 0545, tillstallet och utfordra.
Hem äta frukost, montera ihop en kiosk, kom på att det var kvartsamtal på dagis, gick därifrån rakryggad och så stolt man kan bli efter massor med fina ord om våra underbara barn.
Hem igen, syster 2 med barn kom och uppvaktade Viktor, for och red med barnen i gott sällskap hos Ambers "mormor och morfar" som så lämpligt dök upp på gården då jag var i full fart i paddocken och barnen kanske nästan hunnit bli lite less på att följa mamma till landet där det luktar konstigt.
Hem igen, baka bullar, laga middag och nu igen nyss hemkommen.
Detta efter en cykeltur med Marcus och Pernilla.
Jag tog mig nerför Hallstabacekn i ett betydligt mer stabilt tillstånd än sist, visserligen en annan pist, men ändå, jag klarade det!!!
Imorgon ska här förberedas för det galnaste påhittet någonsin ;) 14 barn på barnkalas på söndag...

Det är vackert att befinna sig på toppen! Hoppas ni fattar att backen blir betydligt brantare längre ner...kolla träden till vänster.


Viktor 5 år!

Helt sjukt fort går tiden, helt sjukt.
Ibland är det måndag, ibland fredag och PANG så är Viktor FEM år, och jag undrar hur mycket jag missat.
Femårsdagen blev i alla fall väldigt låååång.
Väckte födelsedagsbarnet redan 0545 så att Ante skulle kunna vara med på uppvaktningen innan bussen skulle gå.
Trots den tidiga timmen orkade han med paket, skattjakt och blåsa ut ljuståget. Han hann också ge mig ett hugg i modershjärtat då han frågade var tårtan var...
Fanns ingen tårta.
Han godtog dock mina urskulder och lekte vidare med alla nya leksaker.
Egentillverkad Käpphäst från Sara, Julia och Emil, var morgonens största hit.
"Åh Det här är den bästa presenten på hela dagen"
Ante uttalar raskt: "Nu måste vi börja köra mera fyrhjuling!"
Han fick också cykel, spindelmannendräkt och polisbil.
På kvällen blev det fullt sjo med farmor och farfar,  Gulli och Henry, Emma Manke, Matilda och Magdalena.
MER presenter, CAT-traktor, thunderbird-66 modell, sommarkläder, sparkcykel, mer kläder, lekkiosk, vilket jag ännu inte är säker på vad det är, men imorgon då Ante jobbar har jag fått det desperata förtroendet av Viktor att packa upp och montera det.




Av någon underlig anledning har jag inte fotat något från kvällens uppvaktningar, fattar inte det för jag fotar ju ALLTID hur mycket som helst.
Hade även tänkt lägga in en liten femårskavalkad här men bebisbilderna är i tryggt förvar på jobbet (i fall det skulle brinna här, finns bilderna i alla fall kvar där om nu inte maximal otur gör att det brinner på båda ställen samtidigt.)
Nä, men titta nu hittade jag några härliga bilder i alla fall :)

Första träffen med lillasyster!!! (Nånting med fotboll pågick och inbiten fotbollsfantast som jag är hmm, skulle Klara kläs i passande dräkt. Finnarna på salen bredvid tyckte det var så där med det. Men det brydde jag mig inte om för de höll mig vaken hela natten med sitt "lantalapojka lantalapojka" vilket jag fortfarande inte vet vad det betyder.)

Viktor badar i Omsjön, underbar bild tagen av skaparen till käpphästen :)

Hej

Jo, jag är hemma igen, men har alltför mycket att göra för att uppdatera er.
Imorgon fyller Viktor 5 år, vilket känns större än min egen 30 årsdag.
Nu ska här blåsas ballonger och hängas serpentiner.
Imorgon jobbar jag  till 1730, store lille man får vara på dagis hela sin födelsedag, vilket skär något fruktansvärt i mammahjärtat.

Sö(m)ndag

Har tappat greppet om vilken dag jag befinner mig i, vilken tid och när jag egentligen har gjort vad.
Det som hände imorse känns som igår och det som hände nyss känns som imorgon.
Vi var på marknaden, Ante, Viktor, Klara, Matilda och jag.
Asdyra karuseller som var mest läskiga för deras skick än för de snurrande snurrarna.
Kladdig GOD kyckling, korv, ballonger, colaremmar, foppisar, bilar och ett ständigt dåligt samvete då man undviker säljarnas infångande blickar och hurtiga lockrop.
Jag får alltid en känsla av att de ser att jag tänker "skräp",  att de är tiggare och jag Drottning som ärat dem med ett besök. Men jag ler så gott jag kan i mitt rus av sömnbrist och försöker utstråla avundsjuka i stället för medlidande.


Efter mässan kunde jag inte kämpa längre, vid mellis somnade jag på kökssoffan, vilket i vanliga fall brukar vara omöjligt då det är så jäkla obehagligt att ligga där.
Vaknade av att familjen gick ut och förflyttade mig då till sängen.
Vaknade igen av att Ante ropade "Nu får du faktiskt kliva upp, klockan är tjugo över fyra!!"
Igång med maten och sedan blev det cykeltur med Viktor och Klara, medan Ante undersökte nya skogsvägar till min träning.


Titt, vilken talang! Han följer snart mammsen ut i skogen!

Efter ytterligare några timmar, efter badade barn och glass med jordgubbar var det dags för Amber att få sin beskärda del av min tid.

Amber ser inte ett dugg road ut av mitt sällskap, men vi har faktiskt trevligt... om hon får bestämma.

Nu ska jag SOVA, en hel härlig natt i MIN säng, imorgon bär det av till Sundsvall igen för tre nya dagar med fakulteten.

Tillbaka

Jaha ja.
Det verkar som om cykelturen tog ordentlig spinn i kommentarsfältet.
För alla Ante-fans som fötts av det falska inlägget, vill jag bara beklaga. Han är inte ens hälften så rolig som jag är!
Inlägget var mitt, mina ord, men dock mycket riktigt som Ante redan erkänt, i allra högsta grad hans egna tankar...
De ooootroooligt roliga kommentarerna från densamma var dock äkta Ante, så visst, potential finns.
Igår jobbade jag dygn, och någon försöker få mig att förstå att det kanske är dags att säka nytt jobb, om jag ska slippa vara vaken i 24 timmar.
Det är körigt som bara den nu för tiden, trist för det sjuka foket och trist för den trötta jag.
Jag tänker dock inte ge mig så lätt, jag är ju fortfarande bara i 20-årsåldern och än så länge ska jag klara minst 24 vakna timmar.
På lördagar ser det ut så här på station:

Golvskurning


Och här väntar fordonsparken medan vi skurar.
Igår backade jag en brandbil, cooolt, och det blev snett...

Nu ska vi gå på marknad, trött och lättretlig, kan bli kul.

Tankar ur Antes huvud

Torsdag, nykterhetens dag och även Kristi Himmelfärdsdag. Mindre viktigt.
Mer viktigt att städandet blir gjort, tur är att Stina hellre tillbringar tre timmar inomhus med trasa och mopp än vistas ute.
Städandet gav henne blodad tand och sug efter ytterligare motionsformer, så då Hugo så passande ringde och ville leka med Viktor och Klara blev bortlånad till Emma och Manke, så skulle vi ge oss ut på cykeltur.
Stina ville naturligtvis visa upp sig, och skulle promt cykla en väg hon känner sig säker på, men det tog jag snabbt ur henne.
Lite hot om icke-deltagande fick henne att gå med på min tur, under vilda protester visserligen, som skulle kunna liknas vid ett gräl, men ändå, hon var ju med.
Jag tog upp henne på samma väg som jag tipsat henne om, vilket ni läst resultat av tidigare här, och dagens etapp blev inte tystare...
Som hon lever om, fula ord, mängder av dem öste ner i takt med regnet.
Det gjorde inget, jag höll god min, glad över att vara bättre än henne.
Jag kände noll empati för hennes energislösande utrop hela vägen, inte ens då vi kom till störtloppsbacken.
Roligaste sträckan på hela turen.
Då ställer sig fruntimmret och börjar tokböla, för hon är för rädd för att cykla nerför backen.
Inget peppande i världen kunde få henne att sätta sig på cykeln, och pressad av tiden då barnen skulle komma hem, var jag tvungen att göra mitt allra bästa i alla fall.
Till slut gav jag upp och lämnade henne med halva backen kvar.
Då hon kom hem hade tårarna torkat och ersatts av lera och nu såg jag fram emot en kväll fylld med gliringar i stil med; "tänk att det är du som ska cykla cykelvasan och inte jag", "Du har ju snygga kläder i alla fall, och en cykel för tusen x flera kronor"
Själv cyklar jag i mysbyxor, gamla skor och en cykel som var modern för 15 år sedan.
PUCKO!!

Beroende

Jag har blivit spelberoende på tv.se/robinson, blä, vad onödigt!!!
Sundare beroende är dessa sötnosar, älskade älskade Viktor och Klara!


Det blev blött

Någon som såg fyra puckon på cykel idag?
Vi rörde oss först rakt in i mörkret och vattnet, men insåg att om vi cyklade åt andra hållet kunde vi undvika regnet så länge som möjligt i alla fall.
Taktiken höll och inte förräns vi svängde ut på riks 90 efter en timme kom regnet på oss.
Den "lilla" bit vi kämpade oss hemåt hann det bli rejält blött.
Här står jag och vrider ur en av sockarna efter hemkomst.

Jag hade faktiskt jacka på, men vattnet vet sina vägar ända in i det allra heligaste kan jag lova...
2,9 mil på 1,5 timmar blev det i alla fall, skönt på ett rubbat sätt.
Ikväll är det lill-lördag på riktigt, myskväll väntar.

Kom en inbjudan till bröllopsfest idag, KUL!!!
Igår mitt i mitt ungdomliga sinne ringde en bankkvinna och tyckte att jag skulle börja pensionsspara mer än jag redan gör, undrar vad fasen hon menade med det egentligen.
Jag gör oftast som jag blir tillsagd och förhoppningsvis är jag miljonär om 35 år.
Nu ska vi ut i farosonen igen eftersom Viktor sedan han lärde sig igår, har väldigt svårt att avstå cyklandet.
Trevlig Kväll!!


Regn

Undrar om det är bättre att bli blöt med eller utan kläder...
Ska ut på cykeltur med elitgänget, och väderleksrapporten om regn visade sig vara i allra högsta grad trovärdig.
Typiskt.

Stor dag idag!

Denna store lille man som fyller fem om en dryg vecka, lärde sig cykla idag! Och allt detta missar jag eftersom jag är fast i Ramsele, skit!! Som tur är har tekniken förutspått dessa problem, och ante kunde filma allt och skicka det till mig. Nu är jag så stolt som man kan bli. Ännu ett framsteg. Det är rörande att vara förälder.

Solklart

Nu har jag fått det svart på vitt, att skillnaden på medlemmarna i Sollefteå cykel-vasa-gäng är gigantisk.
Fick precis ett meddelande om en rutt på 10 mil som ska gå av stapeln lördag eller söndag, tack och LOV så jobbar jag lördag till söndag.
Fattar inte hur detta ska gå, men jag fattar varför det inte kommer att gå.
Min självdiciplin är helt enkelt inte vad den borde vara för att klara töckene.
Jag anser att efter klockan 1900 är det för sent att röra sig något avsevärt mycket mer än från nattsagan till soffan och därefter till sängen via toaletten.
Så när ska jag då anse mig ha tid att träna...
Jag begriper att jag måste förändra min dygnsrytm något för att komma i mål i Mora den 16 augusti istället för den 17.
OK , jag ska börja med det redan på torsdag.
Nu jobb och imorgon jobb till onsdag.

Andra

Många andra håller just nu på att äta någon typ av förrätt eller huvudrätt hos främmande människor.
Många njuter av det fina vädret och det faktum att det är lördag idag.
Några andra, har jag och mina kollegor kört in på sjukhuset.
En del jobbar alltså, som ni märker, och detta tycker jag ni ska ta i beaktande då ni sitter där i solen och skålar med kända och okända människor.
Jag är INTE bitter.
Jag är glad för imorgon är det jag som mår som om inget hade hänt (beroende på hur natten varit förståss).
Jag kommer vakna med rent samvete och inga som helst minnesluckor.
Jag kommer inte avlägga nykterhetslöfte utan kan fortfarande se fram emot en ledig helg, någon gång i juni, då jag kan vara den som äter och dricker gott.
Jag kommer inte känna att huvudet håller på att sprängas, och jag kommer inte kräkas.
Det kommer många av er andra.
HA HA HA HA!!

Inga defekter, bara perfektion!

Det verkar som om de kroppsliga defekterna frestar mänskligheten, besöksstatistiken har stigit i taket sedan jag började publicera något personliga bilder här.
Hur får folk nys om allting?!
Men, nu ska här inte ältas defekter, jag har lovat ett "normalt" inlägg från en enastående utomordentligt trevlig dag i Fagervik hos Sara och Julia.
efter en och en halv timmes frukost (Klara) kunde vi påbörja färden. Med ljuv musik går tiden fort och barnen hann aldrig bli less, så när som på slutet då Klara begärde att få höra AC/DC, men det inte fanns...
I Fagervik var det vackert väder och dagen tillbringades utomhus.

Farstukvisten på lekstugan.



Sötnöt! Kolla in mockasinerna!


Ser inte så tokigt ut vá? Tri barn; Nemas Problemas


Väntar inte på bussen, men på Viktor, Sara och Julia som postar brev.





Efter hemkomst från söder väntade en 75-åring på uppvaktning.
Det blev en öl och en whiskey, imorgon blir det jobb.
God Natt!

Apropå; del två

Känns som om detta ämne skulle kunna pågå ett tag.
Här är ytterligare bidrag till den defekta kroppen:

Ränder på longitud symboliserar två små älsklingar
Randen på latitud var bara en lyckträff som bräcker Åsa med hästlängder!


Förutom de defekta psykkoögonen, så kan man skåda en röd prick, och tittar man riktigt noga syns även ett ärr från barndomen då jag skallade en byrå.

Nu ska vi till Sundsvall, men vid återkomst lovar jag ett mer normalt inlägg, ge inte upp!

Apropå

Åsas sida pågår sedan någon dag en väldigt fin dialog över mänskliga skavanker.
Jag vill ytterligare bidra till denna kroppsliga fascination med en bild över mina gräsliga fötter, fyndigt beskrivet eftersom dessa svullna varma fötter framkom under en premiärtur med gräsklipparen.

Arbetsskadad som jag är (och en aning rubbad) ser jag naturligtvis möjligheten till att sätta en nål eller två i dessa framträdande kärl. MUMMMA!!

Attans jag glömde tandborsten hemma

Jag förstod att det inte kan fungera hela ungdomen,
att hålla hundra bollar i luften;
bada med hela familjen, handla, panta, tillaga tre olika luncher till fyra olika personer, gå på jobbet och dessutom komma ihåg tandborsten!
Nä, tandläkar-Hansson lika bra du sätter upp en tid för med tanke på mina gaddars taskiga immunförsvar så har nog nöten som bara smakade senap gett Karius och Baktus nog med näring för att jag ska kvalificera som yngsta lösgomsbäraren någonsin.

Tusen Tack mina idésprutare för optimala 30-årsidéer!!!
Vi får se var det bär hän.

Idéer?

87 dagar kvar och paniken börjar tränga sig på.
Inte alls panik över den jämna fina siffran utan mer vad som skahända den dagen, elelr rättare sagt dagen innan.
8 Augusti är en lärdag och det passar sig ju bra att ha en fest då, frågan är bara i vilken skepnad.
Åsa H hade någon konstig idé om att det nalkades ett bröllop då, vilket inte stämmer ALLS!
Är det någon som har några roliga förslag på vad man kan hitta på en förhoppningsvis varm sommardag mitt i semestertider?

Svårt det här med rubriker...

Vaknade tidigt eftersom Klara tyckte att tolv timmar var nog med sömn för hennes behov.
Innan klockan var nio hade jag både putsat köksfönstren, vattnat blommorna och tvättat en maskin.
Så vad skulle jag då göra resten av dagen?
Det blev dammsuga och spela Robinson på tv4.se medan jag funderade på om halsen gjorde för ont eller om det blåste för mycket för ännu en utmanande cykeltur.
Jag tror halsontet kom sig av en del höga ljud på den förra skogsturen.
Jag kom i alla fall fram till att det var precis så, för mycket vind och för nästa ont i halsen.
Så då Ante kom hem på lunch for vi och simmade istället, där blåste det bara på Ante då jag simmade förbi honom HA HA HA HA.
Han skyllde på halsont...
Min kära mamma fyller år imorgon, men hennes yngsta dotter (jag) jobbar natten då så vi grattade ikväll.
Det var GOTT med smörgåstårta!
Nu måste jag skynda mig i säng medan ante är vaken för sedan får jag inte ha lampan tänd, nä det låter inte logiskt alls men jag orkar inte förklara.
åsså bilder såklart!

Reklam

vår första hoppa-hage, vi var faktiskt riktigt duktiga, och OJ så skoj det var med kritor!!

på väg hem, stinna av tårta och läsk. Viktor tycker det är en ren lyx att åka Passat istället för gammvolvon (MIN kära bil)
Och ännu lyxigare är det att sitta fram, självklart togs bälte på innan bilen rullade en enda meter!

Mer bilder Tack!

"Bloggar utan bilder är tråkiga"
Jaha, då ska ni få.

Efter en "lyckad" räddningsaktion.
 
tvättstuga på jobbet också känd som "mitt kontor"

Firmabilarna


Inte helt ovanligt med tanke på skicket på bilarna

  
Kontor                                 Mysrum                             Sovrum

 
Battlefield                          Pumprum


Förstklassig sjukvård?


Förstklassig brandbekämpare?


Brandbil (OBS ej i bruk)


Sötast i hela världen!!!

FAN

Jag vet, jag skulle aldrig aldrig svära på min blogg men mina principer är lika svängande som mitt humör och det kan inte hjälpas.
Jag har nyss kommit åter från något jag trodde skulle vara den sista striden.
Efter att ha sovit i en dryg timme var jag så pigg så jag på allvar trodde att jag var stålmannen, med en cykel i stället för en cape.
Jag tog mig upp på Brudberget och därifrån följde jag något som skulle vara en "lagom skogstur" (citat Ante som tydligen inte vet ett skit)
Den lagoma skogsturen pekade inte bara uppåt i oändlighet, den såg även ut så här 90% av vägen:

Jag har aldrig varit så skogstokigt förbannad ska ni veta och i tron om att ingen annan idiot väl kan bevistas i dessa marker, skrek jag ut min ilska, flera gånger dessutom...
Detta även som ett hopp om att eventuella björnar, huggormar och andra livsfarliga djur skulle fatta att jag var farligare än dem.
Som den sopa jag är kom jag till slut fram till något så passande som en sopstation.
Redo att kasta mig i första bästa container för icke återbrukbar materia, såg jag räddningen; en väg!
En riktig väg, visserligen grusväg men helt framkomlig.
Ok, helt klart överdrivet spännande beskrivet eftersom jag faktiskt visste hela tiden att det går en körbar bilväg till sopstation...
Nu är jag i alla fall trygg i hemmet och ska äta, duscha och hämta dagisskitiga ÄLSKLINGAR!!




Guldet blev till sand

Morgonstund har satan inte guld i sin mun!
Visserligen lyser solen, men vad hjälper det när det enda jag kommer göra åt det är att dra ner persiennen och sova!
Visst, absolut så är det med detta jobb, natt som dag, men visst kan jag väl få vara liiite bitter i alla fall.
Jag hade tänkt mig att vakna pigg och utvilad, redo för en milacykeltur följt av en hälsosam lunch och sedan hämta hem två dagisskitiga älsklingar.
Nu kommer det i stället bli; dålig frukost, sova, möjligtvis en kall dusch följt av en dålig lunch, kanske, och sedan hämta två dagisskitiga barn som kommer träffa precis på pricken rätt för att få en uppretad morsa med klimakterieförkänningar.
Det är bara att inse att jag behöver sova på natten, inte hämta folk som mot bättre vetande tror sig vara i behov av mig.
Ok, mycket ironi här, snälla anmäl mig inte till någon form av instans, jag bara skoja.
Självklart gör jag mitt allra yppersta för att bidra med förstklassig vård även under dygnets mer sömniga timmar
.

Hit me baby one more time

Det skulle kunna vara en textrad ur Brittans dunderhit, men den syftar faktiskt på något helt annat.
I fredags jobbade vi dygn och idag jobbar vi dygn.
Under dessa två dygn har vi haft tre transporter som blivit dubbeltransporter.
Slump eller gammal hederlig bakläxa, vet ej.
Idag hade jag mycket väl kunnat vara utan bakläxa, eftersom den var av lika osmaklig karaktär som lappskojsen man tvingades äta upp under Skärvsta skolas storhets(vansinnes)tid.
Naturligtvis kan jag inte inge er några detaljer, vilket jag vet retar svinfeber på er nyfikenhet, men så är det.
Förhoppningsvis kommer jag själv komma ihåg precis vad som var så lappskojsaktigt idag, då jag sitter och pillar mig i naveln på hemmet, med en makkapär i knäet som de har inbillat mig är en dator men i själva verket är en pump som driver elekriciteten på hela hemmet eftersom staten för länge länge sedan sabbat hela långa landet och det inte finns någon annan energikälla än min "dator", eftersom ingen hade vett nog att rösta mindre egoistiskt och mer rött!

Idag har jag även tagit mitt sportintresse ännu ett steg i riktining mot befintlighet. Jag såg nämligen en fotbollsmatch, inte vilken match som helst (tydligen) utan en möjligtvis finalmatch mellan barcelona och något mer lag med JÄTTEgula dräkter.
Mina tankar gick inte helt oväntat över till mer intressanta funderingar än vart bollen var, hade varit och skulle.
Så som hur stor den jättestora planen egentligen är, om inte spelarna störs av alla reklamtexter runt planen, hur fasen det kan göra så himla ont och hur man kan se ut som en oerhört prioriterad patient i ett masskadescenario, och sedan bara resa sig och dessutom springa i 43 minuter till, som om inget hänt.

God natt.

Knas

Blev inga vackra bilder igår eftersom det var knas med blogg.se.
Just nu ska här intas en kraftig frukost som ska få mig att orka ännu ett dygn.
Det senaste vet ni ju inget om än, förutom att jag frös och försökte mig på en hockeymatch...
Jag fick äta upp den kaxigheten under natten kan jag lova.
Men nu är det dags igen som sagt, så bilderna får vänta ännu ett dygn.
Skaffa er en bra söndag.

Hockey

Mitt intresse för hockey kan beräknas ha upphört så fort H O C K E Y- låten försvann från Trackslistan.
Egentligen fanns nog inte intresset ens då, men det var en cool låt som inpräntade texten så pass att den fortfarande lever.
Jag försöker dock skaka liv i ett icke-befintligt hockeyintresse.
Jag till och med drömde här för natten att jag var den första kvinnliga NHL-målvakten i världshostorien, bara det att det uppdagades att jag inte kunde åka skridksor. Till viss del en sann-dröm alltså...
Ikväll pågår semifinal i VM (vilket gick upp för mig i förrgår att det var över huvud taget) mellan Canada och Sverige och fast som jag är på en kall station med inget annat att göra, dessutom omgiven av inbitna hockeyfans, så ger jag matchen ett försök.
I min hjärna lät det så här under första period:
"Undrar varför de inte har skydd för öronen."
"Varför skjuter de alltid rakt i magen på målisen?!"
"När kommer kebabrullen med det äckliga kebabköttet, och varför i helvete beställde jag kebab då jag vet att Dianas pizzeria har det vidrigaste kebabköttet i världen"
"VA står det 3-1 redan efter fem minuter, har jag verkligen missat 4 mål, nähä, det var skottstatistik..."
"Vad pratar de om?"
" varför ser jag inte pucken trots en TV på typ 70 tum, wow TV:n är verkligen stor, skulle det passa med en sådan i vårt vardagsrum tro."
"Jaha NU blev det mål, nähä inte till Sverige nä ok, och nu kommer alla bättre vetande kommentarer från gänget i soffan."
"Nu går jag..."



Jaha

Jag längtar hem, jag fryser, jag är hungrig och jag är definitivt inte oumbärlig här.
Ingen är ju sjuk, skadad eller ens hypokondrisk idag.
Men ja, jag vet, vårt jobb är till för om i fall att-situationer.
Det är bara det att just nu är ingenting så bra med det.
Kallt, hungrigt och t r å k i g t.
Roar mig med att titta på kläder, lägga i shoppingkorgen och aldrig gå vidare till betala. ganska trist nöje egentligen.
All nytta som går att göra, är gjort, nu väntas här bara...
Nä, nu ska jag pressa min kollega på lite mat.
Imorgon ska ni få se en vacker bild ;)

NÄMEN!

ÅSA H, nu är jag grymt sur på dig!
Är det här någon urusel hämnd för att jag gav dig en låt på hjärnan, har du blivit ihjälbombad med kommentarer om önskat deltagande på matstafetten eller gick jag över bloggartighetsgränsen då jag lade till dig i min länklista?!!
Jag känner mig jätteledsen nu...
Ta åt dig  och gör något åt ditt dumma påhitt med lösenskydd på bloggen!!!!
NU!!!

Här har du den pappa :)


Vänd skutan!

Jag har verkligen inte bränt ut mig idag, även om tidigare inlägg kunde låta er anta det.
Eller njo, kanske på sätt och vis...
Eftersom denna blogg även funkar som kom-ihåg-livet-när-jag-sitter-på-hemmet-bok, så är det kanske lika bra att erkänna för mig själv lika väl som för alla andra; jag har mina mycket dåliga stunder (dagar)
Idag blev det till viss del en helt urusel dag, där jag lät mina barriärer brista och tålamodet tog slut så till den milda grad att jag släppte ut frustrerade tårar ur den överkokade hjärnan.
Jag lät mig provoceras av mina barn, vilket är oerhört svårt att skriva här, för hur fasen är man egentligen funtad då en 4-åring kan få en att bete sig som en 2-åring?!
På grund av ALLT och INGENTING bråkade vi rejält vid lunchen, och då gränsen var passerad och alla förlåt var sagda från alla håll, mitt i lugnet man tror ska hålla livet ut, brister det igen.
Som jag avskyr dessa dagar!
Jag vet inte ens om det är någon tröst att alla föräldrar har sådana dagar någon gång, jag mår inget bättre av det.
Lev som du Lär, var det någon som sa. Det är inte alls konstigt att mina barn skriker, kastar och gråter när deras tålamod brister, de lär ju av miss NOT-super-mummy.
För att hela familjen skulle komma i bättre balans tog jag och barnen en tur till badhuset och det räddade verkligen både samvete och humör.
Klara tassade omkring med vatten till hakan i mellan-bassängen, "kokade kaffe" och lekte stor.
Viktor hoppade från kanten x flera, dök efter ringar och hällde hinkar med vatten över både sig själv och mig.
Den dåliga dagen blev fantastisk, och det är väl ändå huvudsaken, att man kan vända på skutan då stormen närmar sig. 

Nu längtar vi HIT:

Mer bilder här

Ledig men ändå inte

En hel ledig dag, den enda på hela veckan, vad göra?!
Jo, proppa den full med aktiviteter som ska passa alla kategorier.
Tvätta, städa, äta, gå på jobbet med barnen och uträtta saker, uträtta saker på stan, äta, cykla med barn, cykla utan barn, äta, vårda cykel...
Ja, vi får se i vilken ordning och i vilken omfattning.

cykelvård?

Så här såg det ut under premiärturen igår:

Geggigt.
Ante var förvånad över min omvårdnad över min alldeles nya baby, då jag inte ens vaxade den efter en så skitigt tur.
Jag spolade av med vatten, men måste erkänna efter att ha sett den idag igen, att det skulle ha behövts en mer värdigt omhändertagande.
Det får bli imorgon.

På tal om reklam; Varför tittar den där käcka tjejen i Mekonomen Direkts reklam hela tiden upp i taket då hon pratar telefon.
Gör man det?
Som om man är rädd att fästa blicken på något som kan ta fokus från öronkamraten i andra ändan.
Jag måste ringa till någon och försöka att inte tänka på om jag glor i taket under tiden... fast hur ska jag då veta om jag gör det...
Måste involvera Ante.

Irriterande

Det är inte bara mode jag halkar efter i, det gäller även TV.
Jag har ganska nyligt upprtäckt att det händer massor mer i Vänner än då jag såg senast för några år sedan.
Men jag blir irriterad mitt i all humor, för vad jag fattar så har Rachel och Ross fått barn ihop, men var är detta barn?
I avsnittet som går just nu så flyttar dessutom Rachel till Paris, utan barn, Ross springer runt på fel flygplats och jagar henne för att försöka få henne att stanna, utan barn.
Jag har över huvud taget inte sett detta barn sedan de fick det, är det någon som vet något?

Tänk vad produkter utvecklas! Nyss reklam för Lambi, nu i limited edition med design.
Personligen skiter jag i vad jag torkar skiten med, hur snyggt eller trendigt det är, bara det inte river skärsår i skåran så får det vara hur fult det vill.
Åh, nu börjar Vänner igen...


Hade tänkt...

Jag hade tänkt lägga in en bild på en mycket smutsig cykel efter en mycket lååång premiärtur idag (4 mil i skog, på väg och annan oframkomlig terräng) men nu har jag inte alls någon lust längre.
Sitter istället och gråter framför Tv:n som visar Kattis och Co där bland andra Vimmelmamman deltar.
Cancer.
Min skräck.
Helt totalt livrädd för denna vidriga sjukdom, och lika livrädd som jag är, lika hypokondrisk är jag.
Nu behöver jag humor

Min HOJ

Imorgon efter en (förhoppningsvis) lugn natt är det dags för premiärtur på min alldeles nya överambitiösa cykel.
Ihopskruvad av Chivo, så det känns tryggt att bege sig ut i skog och mark.
Nu ska jag gå och natta.

Another Manic Monday

Jobb är likamed kliva upp tidigt och
Nu blev jag precis avbruten av en Viktor som hittade en kondom...
Det var inte svårt att hitta i och för sig eftersom den låg framme på vardagsrumsbordet.
Öh, nä men vänta nu vad konstigt allting börjar låta.
Ok, så här är det:
Igår i Sundsvall köpte jag en läppcreme (OBS munnens läppar) på Bodyshop. Av de svindyra men väl värda pengarna som den kostade går 65 kr till en kampanj för att stoppa HIV. Bra tanke.
Så på köpet av läppcremen fick man en kondom.
Jag packade upp mina shoppingkassar i vardagsrummet då vi kom hem och därav även kondomen.
Den ligger fortfarande i sin obrutna orginalförpackning.
Så, så var det med det och nu uppmärksammade alltså Viktor den och frågorna började hopas.
"Vad är det här"
"En kondom"
"Vad har man den till?"
t y s t n a d
"Mamma, Vad har man den till?"
"Du får fråga pappa när ni kommer hem ikväll...."
Det ids inte Viktor vänta på utan hittar på en helt egen förklaring:
"De spricker när man här dom på mammorna"

Nu är det dags för dagis.

Baddaren Blå, Baddaren Gul och Sköldpaddan.

Idag var det avslutning på simskolan.
Hipp som happ och kors och tvärs utan vidare koll delades simmärken och diplom ut.
Simmärkena får man köpa och jag tar för givet att SASS har knapert med pengar som så många andra i dessa tider, för de sålde mer än gärna ut sina märken.
Vi trodde inte att Viktor hade klarat något mer märke eftersom han hela denna termin varit fast i samma koka-kaffe-trick som förra terminen.
Men jo då, han fick köpa både ett och två märken ytterligare, och efter att ha läst kraven för märkena drar jag mina kanske förhastade slutsatser att SASS behöver pengar...
Jag tvivlar givetvis inte på Viktors kunskaper, men jag vet att han bottnar i mellanbassängen och för att få gula baddaren ska man ha bevistats i vatten där man inte bottnar, och det vet jag att de inte har gjort.
Efter avslutningen fick vi en släng av impulsivitet och åkte till Sundsvall, halvt och halvt i sällskap med D, A och Hugo.
Trevlig dag med bra köp.
Nu har jag precis avslutat projekt "rädda bilderna från en eventuell data-crasch", och det känns otroligt skönt, nu finns inget här som jag skulle gråta över.
Imorgon väntar Vilda Västra med sina alltid så spännande utmaningar (eller inte...)
God natt!

Klara-morgon

När ett barn sitter vid ett bord i mer än en timme för att äta en macka till frukost, är det inte alls konstigt att resten av familjen går därifrån.
När familjen befinner sig på varsitt håll i huset hör man Klara börja roa sig själv i stället.
Hon har gått igenom "Ja må hon leva" hon pratar telefon och jag tror till och med att hon skäller ut sin macka.
I alla fall hörs en massa aggresiva utrop till och från.
Om det hade varit jag som satt där hade resten av famlijen brytt sig på ett annat sätt, kanske ringt psyk eller så, men med Klara snart tre år, känns det helt naturligt...


Ironi vs. Idioti

Ser ni det ironiska eller det idiotiska i min tröja för dagen...
Buren även under Första-Maj-Tåget, utan att ha en aning om idiotin i det.

Första Maj

Har blivit lite av en tradition att följa med mamma i tåget som går första maj genom hela stora staden.
Av en nästan självklar anledning hamnar jag i täten på dessa tåg.
Anledningen är inte min så sakteliga vältränade kropp som gör att jag kan gå snabbare än alla andra, utan snarare mitt genetiska arv in i den socialdemokratiska skaran...
Finns naturligtvis ingen succesionsordning i tåget, men jag vill ju gå med min mamma, och hon vill gå med sitt barnbarn, så då får jag hänga med på köpet.
När jag var yngre (för tre år sedan) gick det upp för mig att kamplåten inte hade samma textrad i verkligheten som den hade i mitt huvud.
De senaste tre åren har det dock passat betydligt bättre med min rad än med orginalet.
"Upp till kamp emot staten"
Hade trots min fortfarande unga ålder glömt detta missöde, men då mamma börjar fnissa mitt i paradandet så fattar jag snabbt anledningen.
Jag var tyst i år, för helt ärligt, så kan jag fortfarande inte orginalet.
Jag tycker ändå att jag gör mig bra där framme i ledet bland de alltför varmt klädda kostymnissarna och damerna som gjort sig så extra fina för den heliga dagen.
Jag representerar det där normala vanliga folket som inte bygger sitt liv kring socialdemokratin, men absolut står på dess sida.
Jag kommer som jag är i lagom tid till tågets start, osminkad, håret i en slarvig knut och med ett snorigt barn med matrester runt munnen på min arm.
Jag tog mig tid att komma, mitt i allt sommarmys, iordningställande och bitterhet över nuvarande världssituation.
Jag tog mig tid, men var var ni andra?!

STOLT!!