Nu är paketkalendrarna färdiga!
När jag mår så här finns det två människor som kan göra allt bra igen.
Mamma och Ante.
Sen kan jag titta på mina sovande barn och sen på lite bilder som visar ett liv som inte har med något/någon annan att göra.
Då känns allt mycket bättre!
Nu kommer lite bilder från helgen, dock uteblir referat från konserten, vi nöjer oss med att konstatera att den var bra och att Lars Winnerbäck bodde irriterande nära en kändiskåt tjej som mig.
undrar hur många öldrickande bilder på mig jag kan lägga upp utan att refereras till "hon där som jämt dricker öl"
Känner du igen klänningen Marianne? ;)
Antes kära mamma har också burit denna blåsa vid festliga tillfällen på 70-talet. Skulle inte alls förvåna mig om hon sytt den själv.
Jag fick en symaskin av henne i julklapp för många år sedan och idag fick hon se den live, då jag på ett patetiskt sätt skulle låtsas kunna sy.
Det bidde ingenting av det fotpallsöverdrag det skulle bli.
Igen, jag och Ante i folkvimlet på Winnerbäck, utan regn denna gång...
Här regnade det... 3 augusti 2008
Årets första snögubbe som inte är någon snögubbe, det är en stormtrooper
Viktor är irriterad över att jag tar kort och inte bakar.
Viktors paketkalender jag tror min mormor har gjort den, (rätta mig gärna)
Klaras, mamma har gjort den :)!!
Nada
Herregud, vi firar inte ens våra egna barns födelsedagar så hysteriskt mycket som denna!
Kanske nåt att tänka på...
Har kort sagt haft en hektiskt, men oerhört bra helg.
Avslutades idag med Mankes födelsedagsfirande (inte lika hysteriskt som Jesus, men minst lika trevligt!)
Jag har inte ork eller lust att referera konserten, visa bilder eller delge någon intelligent tanke om någonting alls.
Jag har lust att gå ner i källaren, se trippelavsnitt Sex and the City på Comedy Central och glufsa i mig något gott.
Så det tänker jag göra.
Om ni fortfarnade har intresset uppe så kan det eventuellt dyka upp något av ovanstående olustar en annan dag.
God kväll.
Det stör mig
Det stör mig att gardinerna i samma paket ICKE är av samma längd och inte ens raka i sömmen.
Hur fasen ska då jag som är en synolla kunna göra så att de på ett snyggt symmetriskt sätt hänger i skyltfönstren i vardagsrummet?!
Det stör mig att jag helt verkar ha tappat förmågan att se fram emot saker.
visst Winnerbäck imorgon, men vaddå.
Förmodligen kommer jag bara störa mig på folket som står i vägen för mig, på toaköer och blaskigt öl.
Förmodligen kommer det regna och om jag nu skulle lyckas piffa till en någorlunda frisyr i mitt hopplöst vidriga slitna hår, så kommer den regna sönder på promenaden mellan hotell, resturang och arena.
Det stör mig att jag inte har någon som helst framförhållning, så jag har helt enkelt inte upptäckt att jag jobbar nästa helg, på Antes födelsedag och inte alls kommer kunna hålla i någon födelsedagsfest.
åsså stör det mig att jag inte kan tycka att bygga kojor i skogen i bra kläder i dåligt väder, är lika kul som att spela LEGO starwars.
men mest av allt stör jag mig på MIG.
Negativa pessimistiska människa, sånna hatar jag!
Omvänd, rättvänd eller felvänd?
Om någon nu känner att de behöver läsa den raden igen för att försöka se var bokstäverna i n t e gömmer sig, så kan ni bespara er besväret.
De finns inte.
Man har väl lov att ändra sig eller hur.
Egentligen vet jag inte om inställningen till vaccinet är så förändrad, det är mer känslan av att inte behöva grubbla mer som är så otroligt underbar att det gör det hela värt det.
Nu behöver jag alridg mer svara på frågan "varför inte?" Jag behöver inte bry mig om en enda kommentar, blick eller tidningsrubrik.
Idag har jag värk i armen, det är mycket svårt att använda axelmuskulaturen på vänster arm och jag känner mig mosig och liiiite febrig.
Klara hade feber igårkväll, vilket är en vanlig reaktion på all vaccinering så det är inget jag bekymrar mig över.
Viktor tycker bara att det kittlas i armen, inga som helst andra "besvär". Tvärtom, han längtar till nästa spruta som är i Januari.
Inatt ska jag jobba, och hoppas slippa använda axeln, öh jaha ja jo men det går kanske bra.
Imorgon åker vi till Ö-vik och hoppas att Lars Winnerbäck känner sig taggad att ge en superkonsert, jag förväntar mig då kunna använda både armar och ben till att visa honom min uppskattning.
Just nu:
-Klara har du gjort så här?!
-Ja
-Du får inte röra mina saker!!!
-Nähä
-Du får inte röra mina saker en gång till!!!!
-Jag ska inte det heller!!!!!
-Jag vill inte att du lånar mina saker för du bara dregglar på dem!!
-Mamma, visst får jag låna den här?
-Nä, Viktor har sagt att du inte får det.
-Jag ska bara läsa klart...
Viktor bloggar
Viktor vill föreviga sina kunskaper på något sätt, och vi tyckte att det var ett lämpligt område här på bloggen.
En lista på vad jag kan:
åka slalom
åka skridskor
simma
cykla
ta spruta utan att det gör ont
spela starwars
dubbelhoppa
dubbelhoppa i vattnet
gå balansgång
Allt det dära kan jag göra!
Vid björnstigen.
En gala för Sverige
Ja vad sägs om det.
Gala hit och Gala dit.
Faddergala, Rosa-bandet-gala, Humorgala, fotbollsgala osv osv osv.
Många många MÅNGA insamlingar med temat; "vi ger resten av världen för vi är så jävla rika och har det såååå bra"
Självklart har vi det.
Jämför vi med u-länderna, som vi gillar att benämna dem, så har vi det väldigt bra.
OM vi är friska vill säga.
Är vi sjuka, är Sverige helt sjukt.
Mantec som jobbat åt Landstinget med att räkna ut hur vi ska spara pengar, kostade Landstinget hiskeliga summor som jag inte minns exakt, men det rörde sig i runda slängar om 40 miljoner kronor.
Landstinget ska i en mycket kortsiktig plan spara upp mot 300 miljoner.
Det som det ska sparas in på är personal.
Personalen tar hand om de sjuka som är i behov av vård.
Vård är något som kan "hända" vem som helst.
Olyckor och sjukdomar planerar man inte in i livet och undviker gärna, men OM eländet inträffar så tror jag att hela Sveriges befolkning vill bli väl omhädertagna, och det vill vi jämlika, rättvisa, icke-Jantiga svenskar bli oavsett var i Sverige vi bor.
Vi vill komma till akutmottagningen och träffa en kompetent Doktor, inte lilla ensamma "Jonte" som precis kvitterat ut sin AT-titel (vilket för den oinsatte betyder att han kommer från skolbänken och har MASSOR kvar att lära)
Den mest erfarne läkaren sitter hemma och irriteras över samtal från "Jonte" som är osäker på vad han ska göra med Agda som kräkts hela natten och Sabina som har ont i magen och Göran som känner tryck över bröstet och Rigmor som haft ont i huvudet i två månader och Svante som vält med traktorn och nu inte känner sitt lillfinger och lilla Kristoffer som blöder näsblod.
Den erfarne läkaren blir så irriterad över "Jontes" ständiga rådfrågande, att lilla "Jonte" till slut inte ringer mer för han är trött på arroganta svar.
Han lägger istället in varenda patient som inte motsäger sig, i brist på bättre erfarenhet, och då är sjukhuset fullt då Einar med vrickad lilltå kommer in till akuten.
Det är då inte bara överbelagt på avdelningarna, det finns dessutom inte personal att ta hand om alla gapande fågelungar som vill ha rätt för sina surt betalade skattepengar som de hade kunnat använda till att "ringa på bilen" vid galan för världens barn.
Einar har hela sitt 25-åriga arbetsliv betalat skatt, och förväntar sig ett proffessionellt mottagande.
Alla förväntar sig ett proffesionellt och rättvist mottagande i vården.
Istället möts de av stressade Lena, bittra Louise, utbrända Tova och ja... sen finns det inga fler förutom lilla "Jonte" då som i sitt stilla inre undrar vad fasen han gör där, och hur i helvete de kan ha intagningsstopp på läkarlinjen då bristen är så påtaglig att det värker i magen.
Om vi i Sverige nu är ett så fantastiskt I-land, ett välfärdsland i toppen av näringskedjan, i de finaste kostymerna i Bryssel, i det jämlikaste av världar där kvinnor kan vara män och män kan vara kvinnor (så länge de inte tjänar detsamma), där pengar är status och materialismen frodas.
Hur kan det då vara möjligt att folk sover på gatan, att barnagan som avskaffades 1979 likt modet från samma årtionde fortfarande är aktuellt och hur kan landsting och kommuner skära ner på livsviktig vård och dessutom den så skrytbara välfärden?!
Om nu inte Foppa kan komma och rädda välfärden som han räddar MoDo så tror jag det är dags för Sverige att införskaffa lite självinsikt.
Det är dags för EN GALA FÖR SVERIGE!!!
Mindre viktigt:
styrketräning, löpning i hund-som-är-tvingad-på-regning-skogstur-tempo 3 kilometer (i lördags)
söndag inget, måndag inget, tisdag inget
Insomnia
Det finns visst ett fint ord för folk som mig och deras oenigheter med John Blund.
Visst han kommer och kastar en jäkla massa grus i ögonen på kvällen, men han tittar ju aldrig till mig sedan för att se hur det går.
Så skulle jag aldrig behandla en patient!
Ger man en dos grus eller något annat effektivt preparat, då ser man ju till att ha koll på effekten av det!!
Men jag ska inte vara bitter, jag ska vara glad, tänk vad mycket jag hinner göra.
Sedan klockan 0345 har jag hunnit övertyga Viktor om att Klara inte alls har tryck på x-knappen, det var bara en fruktansvärd mardröm.
Jag har hunnit lyssna massor på Klaras andningsljud (snarkningar), hört att hennes napp fallit i golvet och därför klivit ur sängen för att lägga den bredvid henne igen, för att undvika ett överdrivet hysteriskt utbrott en kvart senare då hon skulle ha uppdagat att den var borta.
Jag har hunnit duscha, äta frukost, läst tidningen.
Verkligen LÄST tidningen, inte bara skummat över rubrikerna.
Jag har till och med läst en annons om att det på onsdag är en föreläsning om barns självkänsla på Hullsta gård.
Det kanske vore bra att gå på den, för om jag tar tag i den ångestdelen av mitt liv (barnens leverne och välmående) så kanske jag kan sova i alla fall 30 minuter längre.
Jag har också hunnit grubbla på följande i en icke-kronologisk ordning, ingen ordning alls faktiskt:
Rökt*
Vaccin/icke vaccin
Klaras snarkningar
Klaras kisseri
Klaras matvägrande
Rökt
Viktors prick på magen
Ställa Klara i gympakö
Rökt*
Julklappar
Gardiner
Filmer som slutat irriterande dåligt
Rökt*
Idag ska jag jobba till 2130, jag börjar om 1 timme och en kvart.
hmm vad ska jag hitta på nu då?!
*=inte rökt som i att ha puffat giftpinne. Rökt som i rökt kött eller rökt i en organisation...
KUCKELIKUUUUU, Klockan är sjuuuu, dags att VAKNA nu!
Lite efter er andra, men O så värdig!
OK,
det här kan antingen bli väldigt efterapigt, patetiskt egoistiskt eller töntigt.
Men jag tycker att det är fantastiskt roligt och sant!
Efter en hel del tjafs med en inneboende/samboende man, så började JAG betala TV-avgift.
Om man inte tittar till slutet på ego-filmen så kan man dra andra slutsatser, alla lika sanningsenliga naturligtvis.
Här ser ni mästerverket!
Ingen motion idag
Det tar sig
Vardagsrummet har gått igenom en dramatisk förändring, som nära, mycket nära slutade i katastrof.
I flera dagar har det mer liknat en konferensanläggning än ett mys-pys-rum.
Med lite personliga saker på väggarna, en gammal fotölj från -75 och annat krimskrams, så har det faktiskt blivit mys-oys av det hela.
Jag skulle så gärna vilja delge er bilder, men har avgivit löfte att vänta tills det är helt klart.
Det är så hemlig jag kan bli så när som på rännskitstunnegrejen.
Önskar eder en trevlig afton och hoppas på D-vitaminboost från SOLEN imorgon!
Cykling 2,3 mil
Första cykelturen sedan september
Det var blött och geggigt.
Är det detta som kallas bajsrand?
Nu ska jag hämta di små, Viktor ska som sagt åka skridskor med Charlie och jag tänkte ta en tur på badhuset med Bella.
Lite för att döva det dåliga samvetet jag har för min mat-hets mot henne, vem vet vilka psykiska men det kan skapa att ha en galen mamma som står och skriker ÄT vid matbordet.
Men badhuset är också för att Bella ska inte vara så liten som man lätt gör en lillasyster. Om nu storebror får göra en massa skoj, varför ska inte hon få göra något då.
Utan metaforer och ursäkter
I klarspråk; jag fick blommor och skumpa som uppskattning på ett bra jobb, relaterat till det klipp som fanns, kanske fortfarande finns att skåda på Mittnytt.
Utan ursäkter, för mig själv främst, kommer det på försök publiceras rörelseredovisning.
Detta för att inte kunna ljuga för mig själv om hur mitt faktiska rörelseschema ser ut, eller inte...
Kanske kan man i slutet på en månadsperiod upptäcka att ryggen inte gör fullt så ont i svanken, att armarna orkar göra en inbakad fläta och att humöret klarar gråa disiga dagar som denna vinter verkar bestå av.
Viktor deklarerade imorse att hans vecka är en riktig turvecka.
Tisdag blev han hämtad av Charlie och hans farmor för att åka till badhuset.
Idag blev han hämtad av Angelica och Hugo som gav honom mat och sällskap på simskolan.
Imorgon Torsdag blir han skjutsad av mig efter dagis till Charlie, för att följa honom och hans farmor till ishallen.
På fredag ska vi hämta Loke på dagis.
En hel vecka full av kompisar, vilken lycka.
Klara vägrade äta imorse, så hennes mor fick utbrott och satte ut henne på bron i ett försök att hota i henne maten.
Föga effektivt då Klara vägrade komma in igen efter att hennes psykkomamma tittat på henne i typ 30 sekunder och då genast ville ta in henne igen.
För att ingen nu ska ringa myndigheter ska tilläggas att dörren var öppen under alla 30 sekunder och jag hela tiden stod och tittade på henne i dörröppningen med ett blödande mammahjärta.
Efter 40 minuter hade hon ätit en halv macka...
Igår; löparbandsgång i 2 kilometer + styrketräning biceps, triceps, bröst och mage (10-15x3 en övning vardera)
Idag; 10 minuter cykling, 10 minuter rodd, 10 minuter styrka (kombiövning bröst, axlar biceps, triceps + mage) 10 minuter cykling
Tack!!!!!!!!!!!
Här fanns en bild, men den var uppenbarligen alltför provocerande så den har nu raderats...
Blommor och skumpa från mina älskade arbetskamrater.
Mycket nöjd FB.
mycket nu
Mycket mycket.
Ingenting lämpar sig för bloggen, vilket låter som ett fånigt sätt att få er att tro att jag är någon slags VIP med ett hemligt uppdrag som inte får avslöjas ens om jag var hotad till livet.
Så är det inte.
Men har man gett sig in i en glödhet rännskit-tunna där man antingen får en vidrigt brun tunga eller blir kokt på skitens ångor, då lämpar sig inte bloggen som skithuspappret där man kan torka av sig skiten.
Oj vad metaforiskt, men det var lika bra att ni inte hänger med, då kanske ni fattar och då är det ingen vits att tala i tungor.
Roligare saker.
Vardagsrummet blir mer och mer beboligt och bara vi nu får upp lamellgardinerna för de gigantiska skyltfönstren så kan vi börja vistas i rummet också utan att bjuda grannarna på liveunderhållning a´la Big Brother.
TV ska beställas.
Tavellister ska hängas upp och på dem ska bilder på de små stå.
sedan ska vi bo in oss och se vilka behov som kommer fram.
Nu ska barnen fikas och läggas, sedan tar jag också en tidig kväll, de närmsta två dygnen är det jobb som väntar.
Snart hoppas jag
Sara, Julia och Klara sover.
Jag sitter och väntar på att grabbarna i mitt liv ska komma hem.
Soffa del II
Japp, det är klart!
Soffan står där och är hur sjukt snygg som heöst, passar som gjuten för rummet och är underbart skön att sitta i.
All ära går till min hjälte Manke.
En man som på ett litet kick satte ihop soffan med hjälp av sin dotter Magdalena, medan jag och Sara promenerade på stan.
Vilken lycka det var att få komma hem och njuta av ännu ett avklarat moment.
TUSEN TACK MANKE och Magdalena!!!
Bilder ja, naturligtvis :)
Helt otroligt mysig dag, tack kära.
Soffan
Många ställer sig i detta nu frågan; "hur gick det egentligen för Stina och hennes soffa?"
Jag ska ge ett bildligt svar på frågan:
Fanskapet var emballerat!
Emballerat betyder naturligtvis också att det inte var en soffa som anlände utan ett kolli som med lite vilja och mycket kämparglöd, potentiellt med stor dos fantasi och bruksanvisningskunskap kan bli en soffa.
För tillfället ser det ut precis som ovan.
Imorgon kommer Sara och jag har då stora förhoppningar att hon ska tycka att det är sjukt kul att hjälpa en handlingsförlamad despertat gräsänkling att få ordning i hemmet.
Välkommen liksom...
Jag undrar så, varför det hos mor och far aldrig var snack om något annat än att MIO monterade skiten de levererade, medan det hos mig kastades in flera paket "detta-fixar-inte-du"
Ante vädjar om att jag ska vänta till han kommer hem.
ICKE!!!
forts. följer
Fredag den 13:e
Jag brukar inte bry mig om det datumet, men idag känns det som att det förklarar en hel del.
Kvalitetstiden jag och Klara skulle ha med varandra idag, blev till ingenting.
Istället har vi hållit oss inne i väntan på en massa olika events som hänt under dagen (sotare, braskamininstallatörer) och vi sitter fortfarande hemma och väntar på det sista, viktigaste och roligaste; SOFFAN.
Det lär dock inte komma någon soffa och det är det som är så jäkla typiskt den här dagen.
Igår ringde ett okänt nummer på mobilen, EN gång.
Jag ringde upp efter en liten kvart, OK kanske 20 minuter, med resultatet t örat om att mobilsvar var den enda att prata med.
Ringde MIO idag och fick besked att bilpojkarna hade skitmycket att göra och att jag inte alls skulle hoppas på att få någoon soffa denna dag.
Jag ringde till pojkarna på bilen och de gav samma felaktiga svar, MEN hoppet sviktade inte. De sa att e v e n t u e l l t skulle de hinna.
Jag hoppas och hoppas och hoppas.
Och vet ni vad, medan jag simultant spelar Bamse-bingo OCH bloggar ringer en mycket trevlig man och meddelar att soffan kommer någon gång mellan 16-17!!!
Nu känns ju hela inlägget bara meningslöst och gnälligt, men jag postar det ändå i brist på annat.
Ni kan få bilder sen :)
Åsså Stockholm
Ante väckte honom 0530 och Viktor studsar upp ur sängen "Jasså är det redan dags!"
"Det pirrar så i heeeela kroppen"
Jag och Klara ska ha tjejdag/kväll, vi ska bara lista ut först vad det innebär.
Bara Klara äter så kanske vi till och med kan hålla sams hela dagen.
Sundsvall, Sundsvall och Sundsvall
Det blir lite öde här då tiden inte räcker till annat än det mest nödvändiga.
Orken finns inte heller, speciellt inte efter två såna här nätter:
Det här är Klara.
Klockan är 0345 och då har hon varit vaken i nästan TVÅ timmar!
"Jag är hungrig!"
Och det tror fan det.
Det var jag också efter två timmars öppna extremt trötta ögon!!
Klockan 0500 klev jag upp och sedan väckte jag våra små varma sömniga varelser 0540, ungefär då Klara nyss somnat om, och lämnade dem på dagis 0600.
Detta av den anledningen att jag skulle till Sundsvall för AMLS-utbildning.
Det här var idag, men gårdagen var oerhört lik dagen, och natten också för den del.
Det som också hände idag var att Viktor och Klara blev hämtade på dagis av Hugo, med lillasyster och mamma.
SÅÅ oerhört snällt!
De tog till sig de stackars trötta barnen, gav dem mat och tog sedan med Viktor på simskola.
TACK!!!
och nu finns det dokumenterat i cybern, så det är bara till att inkassera tjänsten när helst lusten eller behovet faller in :)
Nu blir det sängen, för imorgon är det Sundsvall igen.
Nöje denna gång, shopping med Magdalena, Matilda och Frida.
Mostrarnas dag, det ska bli hur mysigt som helst.
Moster Emma får nöja sig med att passa Viktor och nattugglan Bella.
nattöppet efterlyses
Måstena hopar sig och jag måste ta tag i dem, helst redan nu.
Men folk är inte anträffbara den här tiden, så det försvårar det hela.
First thing in the morning!
NEJ
Däremot kom jag hem nu, läste gårdagens tidning till en kopp the och lukten av nymålat.
En insändare fick mig att ta ett slutgiltigt beslut.
Tack Lars-Erik Eriksson från Härnösand!!!
Men Frida för f-n
Systrar i kampen mot svinen i vaccinen!
Och så kommer du med detta chockbesked som tumlar runt mina tankar så till den milda grad att jag har lust att rota runt här på Vårdcentralen i Ramsele efter undangömt vaccin som jag kan ta hem och ge alla i familjen till frukost imorgon.
Nä, syster har inte drabbats av någon tragik, tack o lov, men hon är nu helt inne på att vaccinera sig och sin familj.
Detta skakar mig för om jag var säker på att vår familj hade haft skiten, så skulle jag kunna tatuera i min panna att hennes familj har haft den.
Nu vet jag ingenting längre, Tack så hemskt mycket Frida!
Nu går jag och lägger mig och hoppas på en lugn natt fylld av pikande drömmar som ska säga mig hur vi ska göra med Viktor som är aktuell för vaccin på måndag...
Med trohet och förakt under Landstingets makt
Det här ska bli mitt första inlägg om svininfluensan, vaccinera eller ej.
Jag gillar ju grisar och är inte arg på dem i sig, mer på pratet om den världsomfattande dödsmassakern som de omfattar, om man ska tro vissa källor vill säga.
Om man vill tro på sig själv, så gör man det.
Jag blir galen på att inte kunna röra mig bland folk utan att få frågan "har du vaccinerat dig?"
På dagis tittar mammor snett på den ansvarslösa idiot (jag) som egentligen inte borde få behålla sina barn, som INTE vaccinerat vare sig barnen eller sig själv.
"HON kommer vara orsaken till att vi alla dör"
Och vips så har vi klivit rakt in i 1600-talet, bålarna tänds och snart kommer de och hämtar mig för att bränna alternativt röka mig på bål.
Tyvärr kommer jag inte åter som något helgon, jag har nämligen, i 1600-talets benämning, bedrivit häxeri.
Jag var FÖR vaccinering och var också helt säker på att vi skulle göra det i vår familj.
MEN så blev vi sjuka, och jag känner mig helt övertygad om att det var svinisen som för en tid besatte oss.
Då säger "folk"; det spelar ingen roll man kan vaccinera sig ändå.
Och då blir jag lite arg.
För av vilken jävla anledning ska jag utsätta mig och mina barn för det!?
Då vi var dåliga, inte döende, bara mer dålig än en vanlig förkylning + kass mage (minst sagt) vände jag mig till sjukvården.
Inte på ett missbrukande häx-sätt via kontakter, utan helt vårdkedjemässigt med start på vårdcentralen.
Där finns givetvis inget som helst intresse av min familj såvida vi inte är döende, och då hänvisas vi vänligen men bestämt till akutmottagningen.
Hur som så är det så enkelt att; behöver man inte vård ska man inte ha det, och det håller jag med om!
MEN i dessa otroliga utrotartider tycker jag att det vore en smula intressant för kartläggningens skull att se hur många som egentligen har svinisen, och hur farlig den egentligen (inte alls) är för normalfriska människor.
Det kostar givetvis för mycket pengar, och visar det sig då att MÅNGA har svinisen redan, så förlorar läkemedelsindustrin ju sina vaccinpengar...
Därför kan vi frisksjuka människor inte testas och rekommenderas att vaccineras i vilket fall.
Damen i telefonen tyckte att jag skulle sjukskriva mig tills symtomen upphört, vilket jag samhällsansvarigt nog gjorde i en vecka, med en förlust på ca 7000 kronor.
Så snacket om att häxan inte har samhällsansvar och är en egoist vill jag undanbe.
Så har vi det med barnen då.
Klara är 3,5 år.
Gränsen för vaccinering går vid 3.
Vad baseras gränsen på?
Här är jag inte insatt, men min gissning är vikt, som läkemedel oftast baseras på.
Vår lilla anorektiker till dotter, hon väger inte mer än en tvååring, så varför skulle hon vara mer lämpad att få vaccin en en knubbig liten tvååring som väger som en 3,5-åring?
Viktor var den första av oss som var sjuk. Hans symtom; hängig och hostig.
Då säger häxbrännarna, "men herregud, har ni inte haft över 40 grader i temp, hostat blod, sett ljuset och sökt vård, då har ni INTE haft svininfluensa!"
Och nu blir jag riktigt arg!
JO, vi äro alla inför Gud olika skapade!!! För helvete!
Vi tar sjukdomar olika.
Symtom på hjärtinfarkt till exempel, om jag nu ska måsta vara ö v e r t y d l i g, varierar jättemycket från person till person, manligt och kvinnligt framför allt. Ont i magen kan vara hjärtinfarkt, ont i ryggen likaså. Det behöver inte alls stråla ut i armen och hugga i bröstet.
Fattar ni!?
VI ÄR OLIKA!
Jaha, nu är det antingen fler som vill röka mig på bålen, eller så är det fler som kommer följa mig till Djävulen. Tyck gärna till, om det inte är så att ni, liksom jag, är sjukt less på att debattera ämnet.
Då kan ni gå och ta en öl istället, det är ju trots allt lördag, och så länge vi inte vet någonting, kan vi väl lika gärna leva lyckliga, ovetande och negligerande
(eller hur Åsa ;)
"Med glädje och spänst i Landstingets tjänst"
citat S.Ö
Bilder tagna vid ett unikt tillfälle, då vi ALLA stod och väntade på "säng le special", då klockan var långt över arbetpassets slut och humorn sedan länge passerat gränsen för vad som är humor överhuvudtaget.
Män
Vårdkedjan.
Kvinna?
Och så, en liten bonus från filmkvällen jag hade igår :)
När man tittar på mina miner på de två bilderna ovan, så är det svårt att se skillnad på extrem glädje och extrem rädsla.
Båda minerna är lika fejkade, för det är inte alls extremt roligt att jobba över och filmen hade inte ens börjat då jag så falskt posade denna min.
Även blicken är lite svår att urskilja vad som är vad, egentligen ser jag nog mest sjuk ut, i huvudet alltså...
Nu jäklar är det GOD NATT, Klara min kära älskade dotter, inatt sover du hela natten, OK!?
på jobbet
Imorgon befinner jag mig här ännu längre.
Men var jag än befinner mig och hur länge det än må vara, är det ändå bättre än att ha cancer.
Tidningsbudet och cancersatan
Ljudet av den odämpade bilen har jag hört många gånger, men nu då jag sitter här med min lilla tös som för övrigt pruppar i exakt samma ton som den odämpade tidningsbilen, så har jag alltså sett den.
Det känns inte alls märkvärdigt.
Den såg ut ungefär som den lät, skruttig, undrar hur han/hon som kör den ser ut...
Ologiska, ointressanta och ofantliga är de tankar som kan snurra i huvudet den här tiden, 0309.
Då jag väl vaknat till och inser att jag inte kommer kunna somna om, (för det första som händer om jag somnar om, är att jag blir väckt) börjar jag dock tänka mer och mer logiskt.
Klara säger hon är hungrig, alltså måste hon få något i magen.
Klara är v a k e n i natt IGEN, alltså envisas vi med att lägga vi henne för tidigt.
En gammal skolkamrat fick ett besked om cancerhelvete igår, trots att hon just hämtat sig från en omgång operationer och cellgifter, fast på annan "ort" i kroppen.
Det är gräsligt orättvist!
Det är också helt orelevant hur många timmar jag och min familj får sova inatt, då det finns så många andra sömnlösa familjer med betydligt bättre anledningar att känna sig bortglömda av Gud.
Det finns ingenting i hela denna sinnessjuka värld som skrämmer mig så mycket som cancer.
För mig känns det inte som en fråga om OM jag eller barnen får cancer, det är mer en fråga om NÄR och VAR.
FY FAN FÖR DETTA JÄVULSKA PÅFUND!
oro oro oro oro oro oro oro oro oro!
Int nå
Det enda vi gjort utanför dörren idag var att handla.
Efter det försökte jag med få barnen att vara ute åtminstone en halvtimme tills det var dags för lunch.
Efter lite hot och många löften gick de med på det, men redan efter fem minuter klampade de på bron och knackade på med budskapet att de frös. (ja, nu lät ju det där som om jag låst ute dem, absolut inte, men att knacka på en dörr alt. ringa på, är lika roligt för barn som fingerfärg)
Efter liiiiite lek på Viktors rum, där jag fick rollen som Marimba i Hotell Kantarell, upptäckte jag pedagogiken som Bolibompas spel i cybervärden levererar.
Vem behöver skola egentligen då Bompa finns?!
Ska roa mig med mina foton lite medan jag väntar på att Viktor ska somna så jag kan se Wallander i reseDVD:n i min säng, där Viktor ligger.
Alltså måste han flyttas först, och det kan inte ske förrän han sover.
Ante ser hockey och jag vet av erfarenhet att det ger mig absolut ingenting.
Jag kommer alltid på mig själv med att fundera över vem som har bäst reklamplats, vem som gör fulast grimaser i publiken och vilka lag som spelar överhuvudtaget.
"Jag är inte less eller så, jag bara är"
Vad jag borde och vad jag gjorde
Jag blir tokstressad över livet i sig.
Speciellt stressad blir jag över all pedagogisk hysteri och hälsohysterien, för att inte tala om Svinhysterin.
Vår dag har hittills sett ut så här:
Vakna, med ett leende, glad att mitt älskade barn är friskt och vill stiga upp 0700.
Jag försökte genast få honom att somna om, för att själv få somna om.
Jag borde har tagit en uppfriskande dusch.
Jag tog på mig samma gamla kläder som flera dagar tidigare, byxor=långkalsonger, skippade till och med deodoranten och satte håret i en knut. Däremot sminkade jag mig...
Jag borde ätit frukost i sällskap med barnen och i SAMTAL med barnen.
Jag läste tidningen medan jag åt, Viktor åt i tystnad och Klara sov.
Jag borde väckt Klara, suttit med henne vid frukost, bäddat sängar och satt igång en tvättmaskin.
Då Viktor satte sig framför Tv-spelet, satte jag mig vid datorn och "jobbade". Klara sov.
Jag borde måla lister.
Jag väckte Klara, gav henne en macka, bäddade sängarna medan hon åt och satte igång en tvättmaskin. Listerna törs jag inte röra...
Men si så hände någonting!
Paniken kom, VI MÅSTE UT! Alla barn och vuxna måste vara ute helst 5 timmar om dagen, vad ska vi göra!?
Vi borde ha åkt till en lekpark eller krattat löv.
Vi tog bilen upp till motionsspåren och gick en promenad på två kilometer, vilket visade sig vara för långt.
Klara gnällde halva vägen, hade ont i magen och ville HEM! Viktor tyckte det blev roligt först då jag började berätta om militärer och krig (pedagogiskt, NEJ)
Väl hemma igen, borde vi kratta eller spela ett spel eller baka nånting eller måla med fingerfärg eller nånting annat som barn ÄLSKAR att göra.
Väl hemma, pep barnen ner till TV:n, jag sitter här och har slängt in 4 långkorvar och kroketter i ugnen.
Vad gäller svininfluensan törs jag nästan inte berätta att vi inte kommer vaccinera oss.
Vad gäller hälsa tror jag lite skit rensar magen och motion är nånting man sysslar med då lusten faller på.
Tillbaka
Mer Halloween
Suverän fest!!!
The kids of halloween!
Kolla Erik! En bild tagen med 2,8 nånting :)
Viktor säger: Det ser ut som om Jens, Manke, Pappa och Morfar står i Danmark och snackar...
Nu är det dags för Fackutbildning i Bispgården.
