Hel otroligt!
Helt fantastiskt!
Kan knappt tro att det är sant!
Kolla;

Säkerligen kommer ni ihåg gårdagens sista inlägg, där en vild protest mot nappavslut beskrevs,  som slutade i en närmast pinsam kapitulering från min sida och grymtande kommentarer om "vekt mammahjärta" från Antes sida.
Så här ser det alltså ut nu;
Klara har precis somnat, och det är UTAN tutte/napp!
Inte en enda gång nämnde hon att hon skulle ha den.
Något diskret,  medan jag läste sagan, så tittade hon under kudden om den kunde tänkas finnas där.
Då den inte gjorde det, struntade hon i det och lade sig för att sova istället.
Älskade Guldhjärtebarn!!

Har roat mig idag med photoshop, inte helt otippat kanske...
MEN jag har gjort nytta också.
Jag har, efter två nätters mardrömmar om den stundande föreläsningen, förstått att förberedelser är viktigt.
Därför har jag idag övat föreläsning med mig själv och mina jag.
Förkyld Viktor har fått lov att spela Starwars och påhänget Klara har också varit med med bråk och skrik som följd.
Vi har även tagit en långpromenad, jag gick och de åkte hopplös syskonvagn.
Till affären, köpte munkar och tvättlappar och sen hem igen.
Så alltså tycker jag att jag förtjänade min plats vid photoshop en stund nu på eftermiddagen.
Jag gjorde ett collage, kanske inte världens snyggaste, men en bra början.
Jag kallar den "Stina in the rose"
Rosen kommer från Jennie och det var tillåtet för mig att låna den :)
Bilden symboliserar det som är viktigast för mig, med större innebörd än vad som visas i bilden.
Familj menas HELA min familj.
Bilden på ölen måste givetvis förklaras närmare då jag sagt att bilden symboliserar det som är viktigast för mig.
Det är inte ölen i sig utan mer känslan i bilden.
Sommar, semester, avslappning, allt i gemenskap med familjen.
Jag är alltså INTE alkoholiserad!!

Hade kunnat bli bättre, men som sagt, det är en början...

Det är Klara som ligger och skriker i sängen.
Jag fick inte lova tt ligga hos henne i denna svåra stund.
Igår bestämdes, i samförstånd faktiskt, att hon skulle sluta med tutten (nappen) ikväll.
Det är möjligt att Klara inte alls förstod innebörden av det och ikväll vägrar hon absolut gå med på att hon någonsin skulle ha gått med på något dylikt dumdristigt påfund.
Jag tänker, shit!
Hoppas att tutten/nappen är det enda i hela hennes liv vi kommer måsta vänja henne ifrån.
Undrar hur många föräldrar som sitter runt om i världen med en tonåring i famnen som yrar och skriker efter droger?!
Beroende som beroende kanske.
Är det verkligen rätt att helt abrupt ta ifrån henne tutten/nappen, hur gjorde ni?

Vi hade "tur" med Viktor.
Då han var ett år slog han framtanden, så den böjdes utåt.
Då gjorde det ont att suga på nappen, så han slutade helt frivilligt.

Nu har Klara eskalerat till panik, hon har tagit steget ur sängen och står nu och kastar saker från soffan.

Vi for på MIO, jag bestämde soffa.

Ante tyckte vi kunde fundera till imorgon i alla fall.
Det tyckte jag vore dumt med tanke på att de bara hade en endaste en hemma.
Jag sa, "i så fall börjar jag grina" och sedan gick jag och sa till butiksmannen att den ska vi ha.
MIO är så himla sjysta så soffan får stå där tills vårt vardagsrum är klart, och det kan ju inte dröja så länge.

Jag försöker elda i braskaminen nere, Ante sätter in fler reglar i vardagsrumsgolvet och barnen äter godis och ser på bompa.
Nu ska jag öva ännu mer photoshop!
Så ser vår lördagkväll ut :)

Smakprov på photoshoplyckande:
 

Magdalena och Matilda i Danmark sommaren 2009

På väg hem från västra passerade vi denne övergivna kvarlevare.
Vilse på Riksväg 90 småjoggade han mot oklara mål, tämligen oberörd av trafiken som passerade vid hans sida.
Jag tycker synd om honom, och hade god lust att ta med honom hem, vilket han absolut inte hade lust med.
Stadsliv var inget för honom och vetskapen att han befann sig utanför byn Näsåker fick honom att skynda på stegen, dessvärre åt fel håll...
Hans vilsna ögon och ljudet av hans tafatta joggande fick nästan en tår att rinna över kanten på mitt öga.




Lika rörd, om inte mer blev jag då Erik Englund,

brandman, vän och superfotograf kom med en 30-årspresent innan min hemgång.
Ett nyligen upptäckt intresse för fotografering och bildredigering visade sig vara en gemnsam del i våra liv, fast Erik är mer av en expert och veteran i ämnet.
Han hade köpt mig denna bok!
Jag är djupt rörd över starten på denna underbara fredag.

Hemkommen från jobbet för en timme sedan.
En bra dag, på sätt och vis i alla fall.
Imorgon är det ett dygn som väntar och det finns nog stor risk att jag kommer känna mig bortkommen.
Varför kan jag inte gå in på, och det är ingen löjlig cliffhanger-grej för att ni ska ligga sömnlösa av nyfikenhet (kan ni VERKLIGEN inte sova är ni välkomna att ringa för att få en personlig utveckling av det hela), det är bara så att vissa saker måste sållas bort från offentlighetsgörarbegäret, men de måste ändå finnas med som en skugga av att någonting var viktigt.
För ni vet, bloggen är för mig och framtiden, och då jag sitter där och blickar tillbaka ska jag reagera och träna hjärncellerna till att komma ihåg vad fasen det var som var så oroväckande spännande och hemligt.
Det kommer reta gallfeber på mig, och det värsta är att det behöver inte vara år i framtiden vi patar om, det räcker gott och väl med månader...


Hallelujah-moment.
Finns ett antal och de hoppas jag verkligen aldrig någonsin kommer falla i glömska!

Tarzanstig blev Björnstig på södra berget eftersom vi parkerade helt fel och inte hade ork att rätta till.
Björnstig lät ju kul.
Med facit i hand en timme efter påbörjad strapats, så kunde det konstateras att Björnstigen lämpar sig bättre för stora barn, eller rent av vuxna.
Sara var snabb att åtminstone konstatera att barnvagn var en omöjlighet, så de stannade i trygga områden med välskötta gångvägar.
Jag, Viktor och Klara gick med blåa ögon in i utmaningen.
Först kom en dal, sen ett berg, sen lite balansstockar och repbanor och mitt i alltihopa kom en planka fem fruktansvärda meter ovan mark.
Vid sidan om plankan fanns en bergvägg och på den andra sidan två "kablar" att hålla sig i.
SHIIIIIIT!
Jag panik.
Viktor odödlig.
Klara ovetande.
i ca 20 meter gick vi där och svävade i livsfara och jag har aldrig ångrat något så mycket.
TÄNK OM!
Herregud, Klara nådde ju nästan inte ens upp till den nedre kabeln.
Självklart höll jag i henne, men ändå.
Och Viktor då!
Världens oräddaste lilla pojke, pinnade iväg som om det var hundronde gången han gjorde samma sak.
Då han kommit till andra sidan vänder han sig om och säger helt cool, "mamma, det blir lite trångt här framme så du får gå försiktigt"

Jisses.

Väl i mål väntade Julia och Sara med äpplen och beröm.

Titt bitchKlara

Självklart finns inga bilder på dödsstupet, hade liksom inte tid med det!

Nu blir det Sundsvall, Julia och Sara here comes the gang :)!

Alla fattar inte, men de som ska göra det, gör det.

Jo just, det blev ingen jakt idag.
Inte helt otippat...

Men nu måste jag göra nytta, vilket idag är samma som att klippa gräset, inte mig emot.
Sen hämtar jag hem mina allra käraste för en umgängesdag innan mera jobb imorgon.

Rysligt bra tycker jag :)

Man kan lätt se vilken som är min favvoretuch för tillfället.

På Winnerbäck förra sommaren, folkvimlet försvann i bruset.

Idag är det lördag, slutar jobbet om 1 1/2 timme, kommer gå hem till ett tomt hus, äta frukost.
Sen då?!
Fick ett generöst erbjudande av Ante igår om att delta på jakt idag, men då jag så ivrigt nappade på förslaget började det låta lite annorlunda.
"njaha, ja, alltså jag vet ju inte om vi kommer jaga hela dagen eller bara förmiddag, men OM vi nu jagar eftermiddag så kan du ju kanske få följa med, OM du vill..."
JA, jag vill.
Det skulle vara bra för mig i mitt försök att älska hösten.
Att sitta ute en halv dag, titta på växtligheten och känna konstant adrenalinpåslag eftersom det eventuellt kan komma ett djur, vilken sort som helst.
Det skulle vara kul att titta på Ante i jägaruniformen, det är så snyggt och manligt ;)
Kul också att titta på geväret och känna glädje över att jag inte får hålla i det och då inte heller behöver oroa mig för tvångstankarna att skjuta mig i foten...
Jag vill absolut gå på jakt!
Meeeen, det kommer inte bli någonting.
Ante kommer ringa (efter att ha spenderat förmiddagen i skogen med att övertyga de andra jägarna att eftermiddagsjakt inte alls är någon bra idé) och meddela att de andra jägarna inte tyckte det var någon bra idé med eftermiddagsjakt.
Vi får se.

Undrar varför man (jag) alltid provar tända lampan igen, då den redan exploderat?!
Har haft läge idag att lära mig en del grunder, det är skitkul med Photoshop!

 
Den mörka höstdagen vi var på skogstur, blev till en strålande sommardag.




Jag fick en blåtira.
En rejäl en... ganska oroväckande onödig retuch, men det ingick i kursen så det var bara att hänga med.







Den här var med i förrgår också, men då syntes vi knappt.

Nu ska jag fortsätta min kurs.

Resultat; bra!
Jag har undvikit denna slaktsyssla i 8 år, men det visade sig att jag är en naturbegåvning på kötthantering.
Ante imponerad, jag självsäker, sen hjälper det ju förståss att vi båda är mest förtjusta i köttfärs.
Inget finlir, bara mala mala mala...

God natt!

Den här lappen satte jag på ännu en bil som ägs av någon som är antingen för lat eller för snål för att parkera på sjukhusets parkering.
För lat för att gå och lägga i pengar i parkeringsautomaten och sedan gå tillbaka till bilen.
Eller för snål...
Platsbrist är knappast trolig anledning, ni minns väl kullen de tog bort och förvandlade till en parkeringsplats som ALLTID är så gott som tom.

Klaras blöjfria nätter verkar lååångt borta.
Igår kom vi på den briljanta, självklara idén att låta henne ha blöjan på sig men ändå kliva upp och kissa henne.
Jag hade en liten föraning om att jag skulle skita i alltihopa, trygg i tanken om att hon ju ändå har blöja på sig.
Men, jag klev ändå upp 0100 och gick med henne på toan, då var blöjan torr.
Klockan 0258 landade en helikopter på taket.
Egentligen inte, men känslan av den gjorde det var lika äkta som om den skulle ha gjort det.
Den flyger så tätt på vårt hus så det vibrerar i hela sängen.
Vanligtvis är det skithäftigt att titta på, speciellt då det är mörkt, men just 0258 mitt i drömmar blandade av Emmas uppsatsämne och Band of Brothers, så var det ganska äckligt.
Jag passade på att gå upp för att kissa Klara igen...
Alltså två timmar sedan sist, och då är det blött i blöjan!
Ungen kissar ju som en inkontinent Impugan-överdoserad kaffenarkoman ölälskande kärring!
Känns hopplöst.

Idag blir dagen helt olik gårdagens superpedagogiska dag som innehöll både skog, pyssel, kurragömma och badhus.
Idag blir det bankbesök, beställa kamin, titta på soffor, fika på Bussgods, eventuellt klippa gräset...
Vad gör ni då? (varför bryr jag mig att fråga, lika hopplöst att få svar som att få Klara blöjfri...)


På tal om Emmas uppsatsskrivning (min mardröm) Det här startkitet inför studierna fick hon av den gode jordemodern Ulrika, det tycker jag var snällt :)

Grefven och Marcus kom på besök med ambulansen.
De fick larm och for.
Viktor kommer upp efter att ha sett Bompa och undrar var Grefven tog vägen.
Jag säger, "Det blev larm så de var tvungna att åka"
Viktor: "Men, de jobbar för mycket!"

Gårdagens Bompa innehöll Lilla sportspegeln.
De som tävlar i programmet kan vinna en resa till Barcelona och får då se Zlatan sparka boll.
Då det görs reklam för detta i programmet visas snuttar av Zlatan. Han gör mål och blir glad, vilket brukar leda till hopp och glädje och i detta fall även en stunds närkontakt med gräset.
Jag säger" Vet du vem Zlatan är?"
Viktor; "Nej"
"han är jätteduktig på att spela fotboll"
Just då "faller" Zlatan och Viktor konstaterar; "han är väl inget duktig, han ramlar ju bara. När man ramlar är man väl inget duktig på fotboll!"

Innan badhuset behövs pannkakor!
Här kommer härliga förmiddagsbilder:

Idag har jag drabbats av panik.
Panik över olust att vistas ute överhuvudtaget denna årstid.
Min barn behöver inte hata hösten för att jag gör det, så idag har jag bestämt mig för att bita ihop, klä mig riktigt riktigt varmt och sedan ska vi bege oss till skogen.
Ingen urskog utan kontaktmöjligheter till verkligheten, men dock till beväxta områden där det går att plocka löv av alla möjliga kulörer och kanske en och annan kotte också.
Vi tar saft och mackor med oss, men kommer inte sitta i något vindskydd...
Efter detta äventyr har jag stora förhoppningar om att vi även ska orka ta en tur på badhuset.
Igår blev det inget TV-spelande men ikväll har jag gått med på en timmes spel.
Tittar just ut och ser en strålande sol och klarblå himmel, om man bara tittar på himlen kan man låtsas att det är sommar. :)
Klara kissade på sig 2 gånger inatt, totalt misslyckande från vår sida, men vi kämpar på.

Färgmanipulerade bilder i Canonkameran, Klaras humör är dock inte ett dugg manipulerat.

Ok, det var en lyckträff att denna familj kom förbi.

Han friar inte, inte vad jag vet i alla fall, stackarn pratade inte svenska och vet kanske inte ens vad han skrev på...



Moi och Martin



Mirre och Alexandra



Marcus och Madde

Det var fredagen det.

Idag är det måndag.
Vi gjorde ett första försök till en blöjfri natt på Klara. Jag hade ställt väckarn på 0200 för att kissa henne, men det var för sent.
Nytt försök i natt, ställer då klockan på 0100...
Har varit på möte, ytterst intetsägande.
Har övat photoshop, även det ganska meningslöst, skulle nog behöva gå en kurs på typ 1 år eller så. Det finns ju så otroligt många finesser.
Nu ramlade Klara....

Vilken besvikelse att sitta i Bingolottas (Klara säger väldigt passande fel), få Bingo, och bara få skrika ut det i publikhavet.
Ingen chans på färgfemma och till svar från Lotta, om hon nu ens uppmärksammar det hela, är ett hånleende och ett alltid lika käckt "Nu var det nån som fick Bingo!"
Vi fick faktiskt Bingo ikväll, på en rad som de tydligen vet i förväg är en riktig vinnarrad, för den är bara försedd med en kontantvinst på 100 kronor.
Strax under och strax ovan finns solresor för 20 000 och mat för 10 000.
Hmm, kan inte låta bli att bli skeptisk.
Bästa och säkraste vinsten kom då vi tömde spargrisen, 3121 kronor.
Det är SÅ man blir rik :)



Nu ska jag se en film om någon som blivit mördad.
Filmen kanske skulle kunna vara bra, bara det att den verkar dubbad och manuset måste ha gjorts som ett hån mot hela filmindustrin.
Synd.

Det är sannerligen Antes turdag idag.
Först sköt han en ko, en älgko alltså, och nu kom detta med posten:

Fantastiskt!
Äntligen, efter åratals medverkan och månadsinbetalningar på 180 kronor, fick han utdelning.

Trött insåg jag, då larmet gick 0400, att jag hittat ännu en anledning till att jag inte ska jaga älg.
0400 är normal klivaupptid då man ska hinna smyga ut på passet innan älgen vaknar.
Andra anledningar är:

Jag kan inte äta i skogen, allra helst inte i ett vindskydd, för det är skitäckligt och småkrypigt överallt.

Jag skulle aldrig kunna vara tyst, än mindre klara av tystnaden omkring mig.

Jag skulle hela tiden vara rädd att en stor lufsig björn skulle komma, eller en varg, ett lodjur eller en älg med för den delen.

Jag skulle inte lite på mig själv med en bössa vid min sida, tvångstankar skulle kunna få mig att testa hur ont det gör att skjuta sig i foten.

Det är mycket bättre att jag är hemma.
Nu ska jag cykla, då blir man pigg :)

Vår hårt trafikerade gata.
Det står Undrom på bussen, men det ska man inte ge sig fan på att det är det som är destinationen.
En gång kom Ante hem med ringlinjen som det stod sjukhuset på.
Under tiden han svängde in på gatan funderade han på hur han skulle få plats med bussen på garageuppfarten.
Ungefär då han kom till huset, insåg han att folket som satt i bussen inte bodde hemma hos oss och säkert ville åka någon annanstans.
Det var bara till att be om ursäkt, backa och fortsätta jobba.

Ja, jag är tillbaka.
Förmodligen har det faktum att jag ska jobba inatt en betydande inverkan på mitt bittra humör just nu.
Som så många gånger sagda redan (mest för att jag inte ska bli misstroendeförklarad på jobbet) så ÄLSKAR jag mitt jobb.
Men i vilket fall är det trist att ännu en gång åka iväg med barnen till farmor, vi har delad vårdnad den här veckan, och lämna två barn som faktiskt börjar bli ganska trötta på att ha en mamma på skiftgång.
Det är mest det som gör mig bitter, men vem ska jag ta ut det över då när hela huset ligger öde?!
ER!!!
FY farao vad ni är kassa på att vara delaktiga i min blogg!
Jag ställer en fråga och ni skiter helt sonika i att svara på den.
vissa personer är förlåtna av tekniska begränsningar, men det är inte ens en bråkdel av er...
Jaha, men så måste man fråga sig själv igen, varför har jag en blogg?
Finns många anledningar, men mycket ofta dyker det upp frågor som jag vill ha svar på om mitt eget liv, vad jag gjorde ett visst datum osv.
Hade jag bara haft en blogg hela livet hade det inte varit några problem alls att rota runt i minnesarkivet.
Det är en orsak, resten är inte lika imponerande, men av vilken anledning jag än gör det, så tycker jag att jag förtjänar ett svar då jag ställer en fråga.
Så, nu fick ni er en känga och jag fick lite utlopp för frustrationen och rastlösheten.
Nu ska jag´häva i mig maten och gå på jobbet.
och just det; eventuella tjuvar, huset kommer vara bebott inatt av en gäst, så det är ingen mening att ni försöker er på något fuffens.

Detta är Boxer, och han trivs mycket bra hos oss då vi är borta, tack Boxers husse för lånet :)

Det blev inte så bra bilder igår, men vad fasen, jag är ingen perfektionist, ni får se i alla fall.

Viktor läser

Någonstans under täcket sover Klara

Gillestugan
och där brinner det värmande skönt

Ja, det var gårdagens ordning och reda.

Idag har vi inte gjort många knop hittills.
Viktor är på sitt rum, dörren stängd och skylten "Stör ej" framme.
Klara har tittat på sin favouritfilm "JK wedding march"

Och lagt älsklingspusslet, hello Kitty

Och vad tycker NI, vaccinera eller inte mot svinet?

Jag fryser som en liten rakad nakenhund utanför Konsum i 25 minusgrader.
Jag har i sällskap av Anna cyklat 5 mil runt skjutfält, över berg, från vilddjur och ut på storväg med dundrande lastbilar alldeles i vår närhet.
Det var kul, men nu fryser jag.
Eftersom vi fortfarande inte har något varmvatten, få jag frysa ända till ikväll då jag börjar jobba och förhoppningsvis kan få tid att duscha på jobbet.
Det känns ganska äckligt, och kallt.
Snart ska jag hämta de små, som äntligen fått vara på dagis!


Jag skuggar:

Anna!

dagen idag
Gräsklippning, har på sätt och vis blivit lite av en passion, det är så kul så det är sjukt.
Ordning och reda och snyggt blir det också.
Bankärende med öppen gylf, sånt som händer då mat varit en bristvara under alltför lång tid...
Hämtat barnen hos farmor och blev bjuden på GOfika!
Hemma igen såg vi att grannpojken var ute och cyklade, men Viktor hade ingen lust för "mamma vi blir faktiskt bara ovänner då"
Så istället gick vi in och spelade Starwars en timme innan det var dags för middag.
Med MAT i magen kom jag igång ordentligt, och tänka sig, alldeles i detta nu kan jag sitta i köket och njuta.
Lampor och blommor i fönstret, gardiner, soffkuddar och sittdynor.
Inte en bananjävlafluga på flera centimeters avstånd, nyputsade fönster och ingen tjuv i källaren (måste noga tittas igenom innan trygghetskänslan kan infinna sig, då Ante är borta)

Då jag läst för Klara vill hon alltid ha en liten gosestund också, idag var det så rörande vackert att jag nästan grät.
Där ligger hon och drar hår från mitt ansikte, och tittar på mig med ögon som skvallrar om total tillitsfull kärlek.
Där och då njöt jag verkligen "här och nu", dessvärre en sällan förekommen företeelse trots förmaningar från alla de som sett sina barn bli så stora att de flyttar hemifrån trots att de bara är små bäbisar.

Ska rensa min mobil på lite bilder för att genast radera den gråtmilda stämningen.

vår nya ambulans/buss/lastbil/en massa andra ord...

Jag och Tobbe lånade brand hävare och övade höjdskräck, självklart bevakade av en mycket kompetent och trygg brandman.


Jag har fått Photoshop och detta är mitt allra första verk.

Ante har en hobby... skorstensisolering.

Samtidigt som Anders utövar sin hobby leker barnen och jag har faktiskt alldeles nyligt utövat min hobby, gräsklippning.

Denna varelse var varken rädd för ambulansen eller mig, den sitter lugnt i amulansgaraget på akuten och inväntar någon anledning att lyfta, då kom Martin, och borta var den.

Nyhet i vården, en termometer. Min temperatur 36. Kan sitta på patienten hela vårdkedjan igenom, mycket mycket mycket bra!




Detta är ingen miniatyrhjärna som det mest liknar, eller ja, möjligtvis att den symboliserar storleken på hjärnan i ägaren till dessa tuggummin som efterlämnade dem åt kommande skift att beskåda ;)




Fick ett SMS från Marcus som löd, "nu har jag beställt Band of brothers åt dig."
Jag svarade, "glädjande, jag är trött och ser död ut"
Han svarade, "det tror jag inte på" (som om vi inte jobbat arslet av oss...)
Jag skickade då detta bildbevis.
Finns numer inga som helst tvivel på att jag endast i absoluta nödfall förskönar sanningen.


Ger mig fan på att det är bananjävlaflugornas aura som förstör idyllen i denna bild.
Den ska i alla fall föreställa ett i stort sett komplett kök (fast själva köket är bakom kameran)
Kanske svårt att föreställa sig njutningen i det, men jag minns mycket väl

På söndag vallfärdar min familj till Mo, där kommer han jag delar det mesta med att jaga älgen i skogen med förhoppningar om god jaktlycka (en lycka där en älg dör och en jägare med vapen i sin hand stoltserar över den ofantliga bragd att kunna skjuta någon så mycket större på så långt avstånd)
Våra barn myser under tiden med sin farmor, och jag...
jag befinner mig på allergiframkallande territorium som inte alls känns bra.

Förra året bjöd jag på en jaktlyckodikt, denna blev oväntat populär och till och med godkänd av Astrid the teacher!
Här kommer en repris för nytillkomna, såväl som för glömska läsare:

Jakten

I ur och skur blir män som varit krypplingar män igen

ur en salig blandning av instinkter, köttbehov och kaffekask

kommer de ur sina hålor för att skjuta skogarnas konung

laddade lustar, laddade behov, laddade vapen

laddade batterier till radio och kikarsikten

hundar med gps skallar högt, älgen stannar, tiden stannar

hur kan de missa?

Ja, så vackert var det.
I år har Ante inte bara laddade lustar och vapen, i år har han rustat upp dig ytterligare ett snäpp.Han har nämligen köpt sig en buköppnare!
Ändå går han in i skogen med inställningen att varma byxor är bra "då man ju ändå sitter stilla så mycket"
Så han köpte nya varmare byxor också.
Han köpte även något som vi alla genast måste rusa till närmaste välsorterad butik för att införskaffa.
På förpackningen står nämligen att det inte går att överleva utan denna i Norrland.
Glöm all hysteri om handsprit för att överleva nöffsjukan, här snackar vi tunga grejor.
Vi snackar; DJUNGELOLJA!

Man kan ju tro att användningsområdet skulle vara större i mer tropiskt fuktiga klimat, men det är ju tydligt att namnet är en täckmantel för att förvirra och sålla ut den art som inte är smart nog att införskaffa Norrlandsöverlevarburken.

Grejar ni att läsa det finstilta?

För ett X antal dagar sedan var vi på skattjakt i skogen.
En karta ledde vägen på Nipleden, även känd som den led där det finns en bro som är hal och därmed inte lämpar sig att cykla på.
Det märktes extra tydligt då man gick just det partiet, att för att cykla där är man förmodligen en person som borde äta små blå tabletter, om inte annat så för att mota bort poplåtarna som förmodligen förekommer i en så galen persons huvud.

I alla fall, där gick vi och letade skatter och jag fotade med min canonkamera för glatta livet.



Jag har inte bett barnen skratta, och Klara gör verkligen alltid som jag säger...

Ja det råder en tydlig torka på bloggen.
Det beror på att jag befinner mig i ett ambivalent stadie av att samtidigt vara i min trivselålder och i min absoluta hatårstid, höstfan!
Inte ens om jag försöker tycka att röda, döda löv är vackra, tycker jag det.
Och inte ens om jag försöker se fördelar med att elda upp huggna träd i mysiga braskaminer och elda stearinklumpar, dricka the och fika skorpor, kan jag se några som helst delar som börjar med för.
Bara nackdelar.
Skitlångt kvar till vintern och ännu längre kvar till sommaren.
Ett år kvar till semestern och inte förräns i SLUTET av september kommer de nya fönstren.
Nä, nu ska jag ta tag i det här.
I våras gjorde jag en bildkavalkad i se-fra-emot-saker.
Ska göra det igen, så kanske man ser att hösten inte är så jäkla trist ändå...

Inte för att jag vet vad som är så kul med det här, det är faktiskt inte roligt alls, men det är lyxigt att ha köttfärs i frysen.




Swedbank arena 27/11



Kommer bli fackligt bättre människa.



Ännu en utmaning...




Mina, Viktor och Klaras mysiga spelkvällar.

Ja, det funkarde, nu känns allt mycket lättare!!!