Fattiga inlägg
Jobbar, kommer hem, försöker orka vara världens bästa mamma, lägger barnen och sedan sitter jag vid datorn så länge att alla filmer tagit slut och jag är för trött för att läsa min älskade Kepler.
I datorn händer inte mycket värt att blogga om, så därför blir det hela en smula innehållsfattigt.
Och kameran kan man ju tro att jag har tappat bort, för några bilder blir det då aldig tagna även om tanken fanns då jag såg att kvällssolen lyste upp det snart fullmogna äppelträdet så att det så ut som om alla äpplen lyste.
Det skulle man ha fångat på bild.
Eller när Blixtarna jublar efter sitt första och enda mål i kvällens match.
Eller när Klara ligger i sänge och säger "jag ÄLSKAR dig mamma!"
Eller när Viktor på ett alldeles för storkilleakttigt sätt säger "men åh, fattar du inte det?"
Det finns så många bilder jag skulle ha fångat och så många ord om skulle ha spelats in.
Tack Sara för pratstunden!
Kaffe, kottar, vin och foton coming up, jag fixar det ;)
Nu händer det grejer
Ett mål Nutrilette eller Naturdiet om dagen och minst 30 minuter motion 4 ggr i veckan har gett resultat.
På en vecka - 2 kilo!
Kaxigt att skriva om det redan, men det blir som en piska i arslet ju mer jag pratar om det.
Idag har jag spelat 105 minuter badminton.
Igår sprang jag 5 kilometer plus styrketräning
I lördags badminton 45 minuter plus sprang 3 kilometer
osv.
Joråsåattde´ska nog gå :)
Får se hur länge det håller i sig...
Det går bra nu
Marcus min lilla gulleplutt, Tack som ringde!
Härmed kommer en, så länge energin räcker och tålamodet håller, gladare Stina ;)
Om någon har nedfallna majestätiska eller patetiska kottar hemma, hör av er, jag kommer och hämtar dem!!!
Nu säng.
Brandhärjad brandstation
Att vara på jobbet är för övrigt en ren och sann glädje och fröjd!
Vi går omkring på rosa moln och bara njuter av tillvaron på station.
Det känns att alla fått ny energi och att vi nu har viljan att lägga den energin på station.
Underbart!!
Igårkväll då jag skulle ligga på mitt logement i sängen och läsa tände jag en läslampa.
Inget konstigt med det alls faktiskt.
Men njä det blev inte riktigt bra, lite för mörkt, så jag vinklar skärmen en aning.
Perfekt.
sniff sniff sniff, vad luktar?
Typisk sån där äcklig bränd lukt som irriterar utan att man riktigt fattar vad den kommer ifrån.
Men så hände något, trots den sena timmen och den spännande boken använde jag min förmoga att tänka.
Aj då det kanske är lampan som håller på att brinna upp?!
Japp, mycket riktigt. Plasten på insidan skärmen hade börjat smälta och var alldeles svart.
Tänk OM!
Tänk om vi fått larm och jag låtit lampan vara tänd.
Då hade det blivit ganska så pinsamt...
Ibland blir det fel
Jag har otroligt lätt att dras både med och ner.
Inga bra egenskaper, men insikten om dem tror jag ger mig en och annan extra vuxenpoäng.
Det som är svårt är att i rätt situationer förstå när man befinner sig i nergången, den där onda spiralen som så lätt blir en tornado.
Jag svamlar om dagis.
Givetvis ska ingen behöva jobba utanför sina arbetstider för att behaga mig och Klara!
Jag vill helt ärligt inte leva med att man gör undantag för mig och min familj som om vi vore värsta kungafamiljen.
Vi har alltid haft nog så dåligt samvete över tidiga mornar, sena kvällar och struliga scheman som ändras i tid och otid på grund av att jag dragits med (villigt givetvis) på något projekt eller någon utbildning på jobbet.
Vi har bjudit på tårtor och bett om ursäkt och det passar inte oss att leva ett ursäktande liv.
Det gör vi nog så mycket i alla fall "vad tycker ni?" "för oss spelar det ingen roll" "nä vi vill inte vara till besvär"
Jag och Ante i ett nötskal...
Nä dagisflytten kommer att bli bra, även om Klara är speciell på många sätt och vis så är jag säker på att hon precis som andra barn är anpassningsbar.
Jag är också anpassningsbar och kan till och med emellanåt se fram emot förändringar.
Det ska jag göra nu också.
Slutältat om dagisflytten!!
Värre saker har hänt, kan hända och kommer att hända.
Det värsta är om jag på grund av min tornado av emotionella egocentriska tycken blivit ovän med någon.
Förlåt!!!
Vill ha.
Då hade jag hunnit tidsmässigt, men idag slutar Viktor skolan 1150 och då blir det knappt.
Jag har ett enormt ha-begär efter en ordningspryl för 39:- som ska hjälpa mig att rensa upp i och hålla fint i omklädningsskåpet på jobbet.
Jag fick också habegär efter en förvaringshylla som reklamfördes i dagen TÅ...
hmm, med en jobbhelg och jobbvecka i antågande der det ut att dröja innan jag kan skapa ordning på jobbet och förvaring här hemma.
Klockan är 0945, jag och Klara har lagt 4 pussel, spelat Bamsebingo, städat toan och sorterat tvätten.
Nu måste dagisändringar in eftersom Ante fått ny tjänst och Klara nytt dagis (&%!!¤/"!!!)
Hej då Håkan!
Kom hem snart, OK?!
Skolstart
Viktors skolstart skedde den 23 augusti, och den gick hur bra som helst.
Dessvärre är han lite förtegen om vad de gör, vilka han lekt med och vilken mat de har ätit, men han säger att allt är bra så då får man vara nöjd då.
Fritids är ett himmelrike tycker Viktor och det förstår jag.
Fria lekar i oändligt många rum, datorspel och tv-tittande.
Klara var överlycklig att äntligen få börja dagis också efter tio lediga veckor. Hennes bästa vän Charlie har börjat där medan hon varit ledig och med storebror ur bilden har hon honom för sig själv.
Givetvis är hon mycket upprörd över den kommande flytten till Duvan och jag tror att enda sättet att få henne att se fram emot det är att köpa henne med tex en katt.
Ante säger att inget barn blir glad av att se sin pappa vrida nacken av en katt...
Imorse då vi lämnade Viktor på skolan blir Klara jätteledsen och säger att här vill hon inte gå!!!
(dagis och skola är i samma huskropp)
Det skär i hjärtat.
Ännu mer skär det då morgonen som vanligt kantras av stress de sista minutrarna innan avfärd, mitt tålamod är som bekant inkompetent och det blir lätt bråk.
Det märks så väl på Viktor då jag lämnar att det har varit en riktigt dålig start på dagen.
FÖRLÅT!!!
En aning bitter
Även om jag vet och faktiskt förstår även om jag inte håller med om att 10 minuter har stor betydelse två gånger på sex veckor.
Vi måste nu flytta Klara från vårt älskade kära Regnbågen till Rödsta av den anledningen att 0550 är tio minuter tidigare än 0600.
Nej, tyvärr vi har stängt ni får ansöka om natt som dag på Skedom.
Viktor däremot går det bra att lämna 0600 300 meter ifrån Regnbågen.
"Kan vi inte få ha Klara på Rödsta då?"
Jo, det går bra...
Då jag hämtade Klara idag undrade personalen på Regnbågen VARFÖR vi hade hittat på detta.
Ja men det är ju inte vi som hittat på något, det är rektorn.
Till personalen hade hon alltså sagt att vi hade önskemål om att byta dagis, och det känns ju bara hur jävla överjävligt som helst!
ICKE att vi har önskemål om detta!!
Vi är hur nöjda som helst med Regnbågen och de får aldrig någonsin tro något annat!!!
Benen värker och våger står still
Ante väckte mig klockan 0300 av den dumma anledningen att jag gnisslar tänder.
Sedan dess har jag varit vaken...
En timme kvar tills väckaren ringer och påminner om att det idag är första dagen på jobbet efter mina 6 underbara lediga veckor.
Lika bra att kliva upp.
Viktklubb.se har vägdag på måndagar vilket jag tycker är idiotiskt efter helgens unnande, det har inte hänt ett skit på en vecka!!
Hej Ellinor!! Hedström antar jag :) ?
Vill ju VÄLDIGT gärna besöka din blogg, men skyddad hmmm...
Kan inte du maila mig på stinalassen@gmail.com, jag fick lov att redera hela min kontaktlista då jag upptäckte att min dator skickar iväg en massa otrevliga mail till alla.
Joråsåattde, jag kan säga att jag har träningsvärk i mina lår idag, ett suspekt blåmärke på överarmens undersida... och ett grymt sug att göra det igen!!
Tack för era peppande kommentarer här och på fb!!
Bildbevis
Det där var bland det roligaste jag gjort på länge!
Häftigt!
Synd bara att dessa multisportande fitnessmänniskor man omger sig med inte var nöjd med den röda (svåra) leden utan även tog den svarta (extremt svåra) leden alldeles efter, vilket liksom dämpade mitt stolta glädjerus en aning.
Jag barnsligt nöjd med att ha klarat den röda och for hem.
Före:
Efter:
under tiden:
På höga höjder
Om jag nu någon gång på väg upp, eller ner, skulle våga släppa greppet om kabeln och ta en bild, så ska ni få se den sen :)
uppdatering av Nattsudd
Barn i Pakistan behöver vatten, medicin och skydd nu! Många dör varje dag. Du kan vara med och rädda liv för en liten slant. Smsa BARN till 72950 och ge 200 kr.
Detta är nu den första räddningsaktion jag ser om Pakistan, och den såg jag pååååååå
.....
..... (detta simulerar en trumvirvel)
....
.....
...
Katrin Zytomierskas blogg!!!
Hurvida ni vill sms:a eller inte behöver ni inte meddela mig, själv blir jag liiiite skeptisk då det inte ens står vilken organisation det förmedlas via.
Jag är fortfarande i behov av sömn.
Nattsudd, det här orkar du aldrig läsa Ante!
Men efter två timmar i telefon kändes mitt öra lite för varmt och den värmen värmde upp min hjärna som genast påbörjade projekt "rädda världen".
Det projektet verkar ha blivit lite bortglömt sedan Haiti.
Alla volontärer är kvar för att hitta proteser till alla skadade, amerikanernas semesterparadis är räddat och solen skiner över dollarn igen.
Men var fan ligger Pakistan tänker den MacDonalds-stinne amerikanen?!
Det vet dem med största sannolikhet inte, och därför är det inte lika viktigt att flytta alla världens äventyrslystna läkare från Haiti till Pakivaddå?!
Eftersom amerika sket i Pakistan verkar Sverige också ligga lite lågt med sina aktioner för att insamla välbehövliga pengar för att rädda dessa offer, som faktiskt är fler än de drabbade på Haiti (om man inte räknar med alla semesterbungalows som blev förstörda för McDonaldsfamiljerna)
Inte ett enda sms-nummer, ingen reklamsnutt i TV, inga galor... (vad jag har sett).
Det enda vi får är tröstlösa nyheter som vi trycker längre bak i huvudet än vad vi ska ge svärfar i julklapp.
En annan sak som gör att jag ligger sömnlös är att ingen tycks fatta oljans betydelse i jorden (I jorden inte PÅ)
Jag vet att jag sagt det förr, men det måste upprepas:
Olja är ett smörjmedel, utan detta går det inte smidigt och smärtfritt.
Prova köra er bil utan olja och räkna så långt ni kan innan motorn skär... kan typ liknas med en jordbävning om man säger i princip alltså liksom.
Och för övrigt:
Alltfler går ur svenska kyrkan.
Folket tycker inte att de får valuta för pengarna.
Kyrkan är rik, så jääävulskt rik på gamla rikedomar, skog,skatt och en massa annat som gör den rik.
Ändå kan vi inte se (och därmed inte förstå)vad pengarna används till, förutom att det varje sommar trollas upp en skyhög arbetsställning runt var och vartannat klocktorn.
(jag vet, dop konfirmation bröllop begravning, vi vet att de finns men fattar ju ändå inte hur det kan vara såååå dyrt, det är ju en hel livstid emellan varje event om det ens blir samtliga event vilket jag rekommenderar så ni får valuta för pengarna) (det där var min längsta parentes någonsin)
Jag föreslår:
Lägg kyrkopengarna till vården.
Vi slipper spaltvis med nyheter om vårdköer och vanvård
Vi kanske till och med får bra vård, förutsatt att läkarkåren bjuder till lite och t ex släpper in fler studenter på läkarlinjen så att det faktiskt FINNS läkare att tillgå som kanske inte heller behöver kosta skjortan i idiotiska övertidsersättningar och ännu mer idiotiska stafettlöner.
Näst efter vård kommer död och på det viset sammanbinder vi de två delarna, så kyrkan behöver inte känna det som om de släpper "lös" sina pengar.
Bra va´?!
Nu ska alla ta i beaktande att jag svamlar en aning för som sagt; jag borde sova nu.
Presenter MERA!!
Min födesledag var inte slut :)
Mamma kom hem från Danmark och med sig hade hon den present som fick plats på planet, den andra kommer då pappa kör hem bilen, tydligen något stort ;)
Med sig hade hon: Diskborstarnas diskborste!
Eva Solo heter designern som tycker att även disken ska skötas med stil
Fick pengar av Ante som hade idétorka, jag däremot är full av ideér till att skämma bort mig själv.
Så vad ger man sig själv tillåtelse att lägga för mycket pengar på?
Jo:
Två lädersnören med en ring emellan!
Dessutom beställdes:
Kommer vara present från kära svärföräldrar.
Samtliga mina presenter har varit sådana där perfekta presenter, sånt man inte unnar sig själv men tacksamt tar emot!
På lördag
Kicken sitter nog i att övervinna sin höjdskräck...
Skit Nutrilett
Det var ungefär det mest intressanta jag hade att komma med idag
Hungrig!!!
Gick med i Viktklubb.se idag och enligt deras uträknande ska jag äta 1851 kcal om dagen, idag har jag ätit 700...
Kanske är det inte så konstigt att mitt inkompetenta tålamod är extra labilt idag och att magen kurrar så jag inte kan tänka.
Stackars min rara familj!
Nä, om jag ska vara med i viktklubb och ta det på allvar ska jag nog hålla mig till deras råd också.
Annars kommer jag om tre månader likna något som ingen vill se.
Vitsen med det hela är ju att jag ska känna mig glad och nöjd, vilket är helt jävla omöjligt när magen kurrar HELA TIDEN och det enda jag tänker på är MAT!!!
Musik!
En oftast given favorit som passar samtliga i bilen, men inte idag.
Plötsligt blev Viktor helt medveten om texten och konstaterade då att "han Lars Winnerbäck, han sjunger ju bara sorgliga låtar"
Måste spela mer "Hum hum från humlegården" och "solen i ögonen".
En annan sorgsam låt är den danske "om lidt"
där man i texten frågar åhöraren om denne fick se det den ville och om den fick höra sin melodi.
Detta är Klaras god natt-låt och alltid nickar hon på dessa frågor, sicket toppenbetyg på dagen :)
Ljudet är inte av bästa kvalité, men att få se den unge Kim Larsen framföra denna gråtmilda sång väger upp mot att ta ett klipp med bara text...
Nutrilette
Balett balett ingenting är svårt det är bara lätt
Balette balette, våga så blir det rätt...
och allt jag kan tänka på är när jag får äta nästa gång!
Snälla, bespara mig predikningar om att Nutrilette är skit och att man går upp sina kilon lika fort då man slutar dricka denna vedervärdiga pulvermix.
JAG VET!!
Jag ersätter ett mål om dagen med att plåga i mig sörjan, kräver resultat SNABBT eftersom jag är helt tålamodsinkompetent och då jag nått dit jag vill räknar jag med att vara så beroende av motion och sunda kostvanor att min målvikt kommer att hålla...
åtminstone till december.
VAKEN!!
Sedan vaknar Klara och springer klampande till toaletten, varpå hon blir sur på Ante som hjälper henne.
En dryg timma senare springer hon till toaletten igen, och sedan kan hon inte somna om så hon kommer in till mig och Viktor.
Där ligger hon med öppna ögon och glor på mina öppna ögon i en evighet!
När jag tror att jag sover börjar brandvarnaren meddela med en ilsken signal att dess batteri är för dåligt.
Innan jag fattar att det faktiskt är brandvarnaren och ingen annan varnare blir jag tvungen att väcka Ante på ett sånt där kvinnligt oskyldigt sätt:
"Ante, det är nåt som låter...?"
När väl det ljudet är slut vaknar Klara igen och säger att hon vill tillbaka till sin säng:
"BÄR MIG DIT!!"
Sedan börjar myrkrypen i benen, ingenting är bekvämt och att somna om är inte på tal.
Så nu klev jag upp, om 1 timme och 20 minuter ska jag väcka Viktor för då ska vi upp till spåret och cykeljogga.
GOD MORGON!!!
Semestern är slut, grillen dansas ut...
Även om det inte är sant eftersom jag har en vecka kvar (och somliga grillar även vintertid) så ÄR det sant!
Ante började jobba idag och därmed är alla mysiga mornar med kravfyllda vad-ska-vi-göra-idag-frågor slut.
Egentligen borde man ta och hylla vardagen lite mer.
Männsikor är av naturen lat och söker sig gärna till det enkla invanda, så vardagen borde passa oss perfekt.
Och om man tänker efter så är de där mornarna ganska jobbiga.
Viljorna är lika olika som veckans smulor under bordet och vädret är lika opålitligt som vallöften från de wannabe-socialdemokratiska "nya" moderaterna.
Vetskapen om att barnen befinner sig på dagis/skola/fritids, Ante i bussen samtidigt som jag aldrig vet vad som händer då jag går på jobbet, är tryggt.
Ännu tryggare är det att veta att man snart samlas kring middagsbordet och samtalar på olika ljudnivåer om hur dagen varit mot oss.
När kvällen kommer är det enda man behöver fundera över vilken middag som ska intas vid nästa dags famlijesamling.
Ett bekymmer som tycks vara lika stort vare sig det är semester eller inte, men ändå ganska banalt jämfört med frågan om man ska campa, paddla kanot, bada eller bygga en altan...
Inte en enda dag sedan semestern började har jag varit så flitig som just denna kväll då Ante kör andra slutsemestrade människor till Härnösand.
Jag har målat grunden, förberett ännu mera grundmålning, lagat mat med något så avancerat som sallad som tillbehör! Jag har badat barn och exakt klockan 2000 låg de båda i säng och jag har dammsugit dagens smulor under bordet TVÅ gånger.
Jag har bestämt mig för att hylla vardagen!
Nu behöver jag bara en schemarad alt. jobb som kan ge mig en vardag.
Med dygnspass och varannanhelg-jobb är det lite svårt att få in den rätta invanda rutinen som säkerligen passar mig som är ett typexempel på människa...
Kvar av semestern har vi bilderna och faktiskt en hel del att se fram emot ;)
Fortsättning
Sa jag att det var fantastiskt!!!?
Disken som frun i det huset aldrig någonsin sett en man ta hand om...
Praktisk barnstol!
Slipar knivar
I mejeriet fick de göra ost
Alla man mötte sa Goddag, åt oss damer lyfte de på hatten också. De var verkligen fantastiskt duktiga att leva sig in i sina roller!
Så som denna unga familj a la 1942, ransoneringstider och hurvida de skulle ta sig an en "finnunge" var vad som diskuterades kring middagsbordet.
Flotta timmer
Viktor analyserar allt!
Dressinen
Ångloket var mäkta populär lekställning.
Mysig tur runt hela området.
Höskullehopp, som bara blev ett...
För Klara blev det inget alls
Och idag har jag sprungit 5 km :)
Minisemester i Östersund!!
Äntligen blev det av!
Inga Campylobacter som stoppar.
Vi fick oss två toppendagar med bad på Storsjöbadet och Jamtli.
Viktor var helt rätt ålder för Jamtli och klurade mycket på allt. Klara hade också kul men gav mer fan i vad allt innebar :)
Mjau var givetvis också med...
Suveränt hotellrum, suveränt hotell, suveränt "badpaket" på scandic.
Övernattning, inträde badet, lunch på badet, middag på hotellet (buffé med världens bästa dessertbord för chokladälskare) frukostbuffé. Allt detta för 1595:- för hela familjen!!!
Här bakas världens godaste bröd, enligt Viktor.
OM alla "dagens-outfit-bloggare" hade funnits förr hade det sett ut så här...
När funktion gick före design
Fortsättning följer...
Borta!
Viktor ville följa och cykla bredvid, självklart välkommet sällskap.
Magdalena spurtade iväg och jag och Matilda kom lite på efterkälken, Viktor befann sig mitt emellan närmare täten.
Då vi kommer i mål frågar Magdalena var vi har Viktor...
PANIK!!!!!
Vi borde ju ha sett honom eftersom vi sprang efter, vad har hänt!!??
Jag började springa slingan tillbaka åt motsatt håll för att möta honom.
Under tiden jag sprang skrek jag hela tiden, VIKTOR!!!!
Efter vad som kändes som en mil hör jag hans förtvivlade gråt och ökar på stegen.
Där står lilleman, med sin cykel och ansiktet dränkt i förtvivlade tårar, mitt på stigen ensam och så otroligt övergiven.
Vi hade missat varandra då han gått upp på vägen eftersom han inte vill cykla ett smalt passage på stigen som stupar mot nipkanten.
Han är så jäkla klok min grabb!
Så när han står på vägen och inte vet åt vilket håll han ska cykla eftersom de blåa plopparna från stigen inte finns på vägen, passerar jag och Matilda nedanför på stigen.
Ingen ser någon...
Då han inte vet åt vilket håll han ska cykla går han ner på stigen igen, för att kunna följa de blå plopparna.
Min duktiga stora lilleman följer de blå plopparna i säkert 700 meter i skogen innan vi möts.
"Jag trodde jag var ensam för alltid nu, mamma jag vill aldrig mer cykla i skogen!"
Jag i lika tårdränkt ansikte säger i ett försök att laga hans trasiga förtroende och mod:
"Jo, det ska vi visst det, men nästa gång ska vi hela tiden vara MED varandra!"
Jag vet inte hur jag skulle kunnat avdramatiserat det hela för att inte skrämma honom mer än han redan var, då detta är den absolut värsta dagen i mitt liv!
Min förtvivlan och ångest och världens-sämsta-mamma-tänk gick inte och går inte att dölja, vare sig för mig eller Viktor.
Jag har haft svårt att släppa honom ur sikte resten av dagen och den vidriga känslan av att han ska försvinna, som jag hade då han var nyfödd, ligger återigen som en klump i halsen på mig.
Viktor min älskade son; FÖRLÅT!!!
Min telefon
På displayen står det "Ladda telefonen"
Sedan kan man välja om man vill knacka på endera "OK" eller "VARFÖR"
Visst, man ska inte ta skit från någon och allt det där, men är det inte lite väl överdrivet att ifrågasätta en så självklar sak som att batteriet behöver refill?!
Jag har i alla fall aldrig vågat knacka på VARFÖR-knappen av rädsla för att telefonen ska skratta åt mig och fälla spydiga kommentarer i displayen...
Min födelsedag i bilder
lunch på myregårdens café
följt av bowling
legolek
och fika i omgångar
Presenter:
Pengar
Helt hysteriskt DVD-box alla säsonger, JIIIIPIIII!!!
Planksteksplankor också jippi
Prenumeration på Amelia, JIIIPPIII igen
Nutrilette...
Lego :) av Viktor som tyckte att jag fick för lite paket, guldhjärtebarn!
HK-minimaran av Magdalena och Matilda, DET ni FitnessStinaFans, det blev HK i alla fall!!!
Imorse blev det en cykeltur, uppför uppför och uppför, 50 minuter 1,5 mil.
Jag 31
konstaterar att jag vid nyss fyllda 31 inte mognat särskilt mycket och att jag är glad för det :)
konstaterar också att jag fortfarande inte lärt mig vad tålamod är eller hur man somnar om med myrkryp i benen.
Så nu drar jag ut och springer.
Spontanitet i bilder
Ok, jag erkänner, jag har inte fått ett helt OK som jag skulle vilja...
så jag tar saken i egna händer och hoppas att ingen kommer anmäla mig för något.
Besökte laxupptagningen och se vad som dök upp :)
Jag lovar, det var värt de blöta kläderna!!
Här är beviset på att blåmärken varken orsakades av slagsmål eller tjurridning ;)
Ibland bjöd Klara på en ostkrok... ibland.
Lekledaren har lite svårt att hålla ordning.
Potatisskalartävling
inte lätt med en hammare
vinnaren använde skruvmejsel
Min PT!!
Jag tänkte mig en mjukstart inför mitt "nya liv" ett uttryck jag avskyr för övrigt då det inbjuder till alltför höga mål och förväntningar som kan få även den vänaste muminmamman att känna ångest.
MEN i alla fall så tänkte jag nytta-nöje.
Vi packade in Viktors cykel i bagaget och tog oss upp till motionsspåret på Remsle, jag och Viktor.
Vi mjukstartade med 2,5 km men Viktor tyckte inte det räckte så då tog vi även 3 km slingan, sedan blev även han sugen på att springa så då tog vi en kilometer till, han sprang hela vägen, FORT så att jag kunde jogga bredvid, i sina foppatofflor...
Så for vi hem men han var inte nöjd då heller.
Ut på baksidan, hoppade studsboll i fem varv runt utemöblerna, studsmatta med olika övningar i 10 minuter allt-vad-vi-kunde-spring på vägen och slutligen en joggingrunda runt gatan.
Jag behöver ingen annan PT än min älskade son, vilken kille!!!
Han ska nog få fart på mammsen :)
Folk i remsleskogen och grannar på gatan lär ha tänkt "STACKARS BARN!"
Jag vill verkligen poängtera att det var MIG det var synd om!
ooops and downs
I fredags hade vi en spontanfest som folk tackade ja till trots den sena påringningen kvällen innan.
Riktigt riktigt roligt att så många ville komma och dessutom kunde komma :)
Nu efterlyser jag tillstånd om fri publicering av en del galna bilder.
Inget naket, ingen mooning men en del häftiga grimaser som per automatik uppkommer då man kämpar sig fram med en planka mellan benen eller flygande på en studsboll...
Så, kommentera här ni som vet med er att ni fastnat på linsen och som läser här och känner att, ja det kan jag bjuda på ;)
Nu ska jag och Viktor handla för att baka, (psst imorgon fyller jag år)
Klara och Ante är i Helgum och röjer älgpass.
Jag ska olämpligt nog under semestern påbörja en envis kamp mot vågen, jag har ett stort och viktigt mål i sikte.
Tog en bakifrånbild på mig själv igår (ok det där lät ju helt sjukt) och den är min morot.
OBS; kommer mest troligt inte att publiceras!
intressant att yr suger!
Det intressanta med Risön är att ingen kvinna vet vad hon ska göra av sina händer/armar.
Vanligaste posen då man scannar efter sitt/sina barn vid barnpoolerna är med händerna i ett fast grepp om sidostycket på buken.
Önskas:bikinitrosor med fickor.
Idag lovade yr.no strålande solsken utan ens en liten gnutta fjäderlätta moln på himlen. Från idag är det helt konstaterat att norrmännen skiter fullständigt i vilket väder vi har i Sollefteå.
De kastar in en prognos som ska hålla folket från depressioner och suicidala tankar, men de tänker inte på konsekvenserna.
Sällskap på hundratals människor som samlats på en kommunal plats för lek, bad, glassätning och poserande med händerna i sidostycket på buken medan de bevakar barn i dödskullar fick idag söka skydd under det fåtal träd som finns på ytor tänkt för sol och picnic.
yr.no må vara betäckt med sommarvikarier som så många andra platser på jorden i semestertider, men se för helsike till att vikarierna är åtminstone hälften så kompetent som ordinarie personal!
Lite bilder från vår minisemester i Björksjön:
Husvagnscampar på Mobränna, TACK för lånet av hus, pool och husvagn!!!
Fiske på bron
Moas fisk
Ante och viktor är inte längre märkbart sjuka av sin äckliga Campylobacter, folk vågar vara med oss och de vågar sig ut utan att behöva ha mindre än en sekunds avstånd från toan, nu är det semester igen :)
Det tar sig
Aldrig har lyckan varit så total över en bajskorv som då Viktor pluppade ut den första fasta korven på en vecka!
Vi hurrade och jublade och friskförklarade honom från Salmonella, vilket vi får svar på imorgon om det var överhuvudtaget.
Det är inte bara bajset som vi har anledning att jubla över, huset tar sig bra det också!
Dörrar har blivit röda, stuprör och hängrännor svarta.
Gräset tar sig också.
Tidigare idag marinerade jag kött för första gången, och ikväll har jag grillat för första gången, båda premiärerna var noga instruerade och övervakade av Ante.
Fascinerande med grillningen var att jag inte enbart stod vid grillen med en grillgaffel i ena handen och en öl i den andra.
Jag var även inne i köket och ordnade med kroketter, vitlöksbröd, sallad, dryck och dukning.
Är det någon som känner igen en sådan situation, om nu mannen inte riskerar att salmonella ner hela grillaftonen så att han vänligt men bestämt är förvisad från köket?
Alltså, det jag menar i svamlet är att jag aldrig upplevt en situation där mannen står både vid grillen och i köket.
Ikväll
exakt HELA kvällen ägnades åt detta:
Så hellyckat!
Vi svalkade oss med Fanta (och rosé) men glömde helt bort kilot med godis vi köpt.
Vid 23-tiden märktes det på barnen att de tyckte att vi mammor gjort mer än nog för att bevisa vår vilja att ha kvalitetstid med dem.
Vi får fortsätta projekt bygga upp trasiga legovärldar en annan kväll...
