Räkneverket
Men räknaren verkar ligga lite steget före...
Tack för lyckönskningarna, men tänk inte på oss på fel dag nu då :) Det är Lördag den 1 Januari som gäller :)
WOW, två förhatliga smilegubbar på en mening, dags att gå och lägga sig...
Ett analyserande kaos!
Hemkommen från en heldag i festlokalen.
Tack och lov fick jag god hjälp från svärmor, mamma, faster och syster annars hade jag verkligen inte varit hemma "redan".
Man kan inte tro att det är samma lokal som vi klev in i imorse, ostädat och hopplöst var det då.
Nu är det ett sagolandskap!
Rannsakar mitt eget liv de senaste månaderna och kommer fram till att livet kommer komma åter på söndag.
Visserligen är det riktigt roligt att planera och dona med klipp och klister, men att det skulle vara så hårt slit som det varit kunde jag inte föreställa mig.
Inte så konstigt i och för sig eftersom jag trodde att jag skulle vara klar i lokalen på två timmar vilket säger en hel del om mitt tidsperspektiv.
Det allra svåraste att planera med bröllopet har varit bordsplaceringen.
Det allra svåraste beslutet har varit hurvida Viktor och Klara ska vara med på festen eller inte.
Det råder förmodligen en uppsjö av tankar kring detta, men ni kan bespara er mödan, jag har tänkt dem alla.
Jag och Anders känner våra barn, vi vet att de vantrivs i stora sällskap av folk de inte känner.
Vi vet att Klara inte kommer gilla maten och att hon kommer vilja sitta i mammas knä eftersom hon är otrygg. Det vet vi verkligen eftersom hon klart och tydligt sa det när hon såg dukningen idag; JAG TÄNKER SITTA MED DIG MAMMA!!! (plutmun)
Viktor som tyckte det var stimmigt och jobbigt med julafton skulle förmodligen inte tycka att ett bröllop är ett mindre stojigt ställe.
Kanske måste jag poängtera att vårt bröllop har i inbjudan ombetts vara barnfritt, vilket naturligtvis gör att det kommer vara ytterst få barn där, alltså inte så många lekkamrater heller.
En poäng med att ha dem med på festen är att de skulle få minnas att de var med på bröllopsfesten när de blir stora.
Men man kan ju fråga sig VAD det är de kommer minnas.
Den jävulusiskt långa måltiden, de fåniga sångerna, de många skålarna och alltmer berusade människorna, tanterna som nyper i kinderna och säger "VAD STOR DU HAR BLIVIT" typ sedan de såg dem i kyrkan.
Eller ska de minnas de högljudda männsikorna, den äckliga maten och att där inga leksaker fanns och man fick inte leka tagen runt borden...
Nä, vettet säger att de har det sju gånger roligare med Charlie hos hans farmor i lugn och ro och mys.
Men i mig gnager ett kolossalt dåligt samvete och en känsla av att jag överger mina barn.
Känslan av att jag sviker någon finns för övrigt utbrett på alla plan.
Är alla nöjd med bordsplaceringen, är maten god, får serveringspersonalen nog betalt, dekorationer som inte fick plats, folk som inte har roligt, visar jag nog uppskattning, osv osv osv i ett enda oändligt analyserande kaos över saker jag inte kan råda över.
Just nu, efter ett antal månader av planering, veckor fulla med förberedelser och en hel dag full med iordningssställande kan jag säga som så, fasen vad skönt när detta är över!!!
OM nu någon tycker att jag låter som en pessimistisk, otacksam, bridezilla så varsågod.
Jag vet ändå att det kommer bli den tredje bästa dagen i mitt liv och att glädjen över alla kära vänners och familjs närvaro kommer göra mig rörd till tårar.
MEN just nu vill jag bara ha det gjort...
Jo men åsså längtar man ju hit en aning förståss, och kan ni ana hur skönt och gött det känns i sinnet att kunna ge mina barn mitt hela jag igen!
Inget mer dataskrivande och utskrivande och klippande och klistrande, bara deras helt vanliga mamma, smått spritt språngande galen (viktors favvouttryck) och helt närvarande!
Tack älskade kära barn för ert tålamod!!!
Bilder Möhippa!!!
Tyvärr blev de så små så små eftersom jag fått dem mailat till mig, men ni får ju en liten hint i alla fall :)
Nu ska jag och skrivaren fortsätta jobba, klockan 20.00 ska jag hämta klänningen som nu är HELT SJUKT PERFEKT!!!
Paus, typ.
Jag ser i statistiken att halva styrkan inte har tid att vara här och som ni förstår har inte heller jag den tiden.
Annars hade jag just nu suttit och lagt in 10 bilder från julafton och juldagen.
Istället säger jag bara som så, jag återkommer...
PSST, har ni sett att det bara är FEM dagar kvar till bröllopet?!!!
Svullen nos
Vaknar av en hostattack efter, hör och häpna - en god natts sömn!
Provar ett par silikonkuddar att stoppa i BH:n eftersom det tydligen inte finns någonting där...
Verkar fungera bra, Viktor säger att jag "ser ut att vara 32 för brösten sitter liksom högre upp."
Trots min svullna känsla visar vågen att jag endast är ett ynka kilo från mitt mål!!!
Kan inte förstå hur det har gått till, jag har ju verkligen legat på latsidan senaste veckan.
Men skitesamma HUR, jag är glad :)
Nu ska räkningar betalas och frukost ätas.
Kom också på att jag inte spelat en enda jullåt i hemmet sedan förra jul, det är dags nu!
God Morgon
Det var fortfarande inte tillräckligt insytt vid brösten och som det verkar nu blir det inga bröst alls.
Däremot kändes klänningen oroväckande trång, detta trots att vågen visar -1kg ytterligare...
Jag känner mig less på klänningen utan att ens ha använt den, den känns byltig, smutsig och nopprig.
Jag VET att allt det här ingår i de ökända kalla fötterna och att så inte är fallet, men det var inte roligt igår i alla fall.
Nä, idag är det nya friska tag, eller ja frisk är jag inte heller, men jag ska i alla fall försöka fokusera lite mer på julen idag.
Det blir köttbullsrullning och julklappsinslagning.
Det blir också vaccination nummer två för övriga familjen, Viktor har lovat att inte skrika, springa därifrån och klamra sig fast vid möblerna i korridoren som han gjorde sist.
Klara har inte lovat nånting utan bara konstaterat att hon visst tänker skrika.
Svar på bröstfrågan
Ja jag hade hoppats, med tanke på att jag i Twilfits provrum blev varse att jag behöver en D-kupa!!!
Men nej det var ändå inte särskilt förväntat, ha ha ha
Antar att klänningen är gjord för modellen som bär den i katalogen, och jo hon är nog aningens mer välsutrustad än vad jag är...
Å andra sidan kan jag alltid prova att forcera bak mina axlar och därmed skjuta ut bröstet. Det verkar lätt för henne i alla fall.
Lugg
Japp, det blev lugg.
Inte för att jag är världens mest osympatiska moder, och inte för att jag tjuvhöll henne medan Annika satte saxen i håret, inte heller för att jag sövde henne med läkemedel stulna från bättre behövande.
Nä, det blev lugg för att Klara ville!!
Fast vi kallar det inte för lugg, då blir hon vansinnig. Vi kallar det att hon har klippt sig och nu slipper få håret i maten och i ögonen och i munnen.
Hon är helnöjd och tycker själv att hon ser fantastisk ut, det tycker givetvis jag med.
Sen hon tog på mössan har "det vi inte kallar lugg" glesnat något, medn ni ser på ett ungefär i alla fall:
Nu är allt klart med kantorn också, och imorgon ska jag prova klänningen igen. Den har sytts in för andra gången nu eftersom mina bröst inte verkar bli någe större...
På onsdag vaccineras barnen och Ante för andra gången, med det har ju ingenting med bröllopet att göra, det är naturligtvis inför resan, mot mig finnes inget vaccin.
På onsdagkväll kommer också min bror och familj upp från Danmark!
Det ska bli så otroligt mysig tid framöver nu, med en massa ledighet och skoj hela dagarna!!
Må jag få bukt med förkylningen bara, så att kroppen orkar lyda mina krav på roligheter och träning.
Kyrkan
Om jag längtar? Tja jo ja lite.
Sömnlöshet och hosta kombinerat med sjukdomskänsla oroar mig dock.
Igår laddade jag upp med Berocca och Röd solhatt, förkylning ska BORT!
Nu ska Klara bli fin i håret hos bästa Annika, får se om jag till och med kan få Klara (och Annika) att gå med på att klippa lugg...
Det var länge sen det var några nya bilder här
Men nu blir det, innan jag ska läsa saga för Viktor som är helt slut efter en timmes bråk och konspirationsteorier.
Pepparkaka som gör varm choklad
En av tusen luciatågsbilder, har bara inte filtrerat de andra från de andra barnen. det måste man vet ni, det är inte alls givet att alla vill vara med på bild i min blogg.
Luciafika på skolan
Vi har myskväll och tittar på Robinson...
Det här halsbandet är lika gammalt som det är vacker, min kära mamma hade det på sig på sin bröllopsdag och om bara 12 dagar ska det få pryda min hals!!!
Nu blir det snövit
Sjuk?
Försökte sedan somna igen utan något vidare resultat.
Svettades, frös, svettades, frös, kittlande hals och halsbränna.
Tog denna sjuksköterska ungefär en timme att konstatera att jag förmodligen hade feber.
Idag är det ingen feber, men en solklar sjukdomskänsla och en röst som brister likt en pubertetsgrabb.
Jag är nojjig och galet orolig för att bli sjuk nu, naturligtvis.
Vad gör man, pratade jag och Ante om imorse, om man vaknar magsjuk på nyårsdagen?
Feber kan man tillfälligt mota med alvedon, halsont är ju bara en fis i rymden, men MAGSJUKA!!
Vackert att stå framme vid altaret med kväljningar och diarée...
Kyrka och två veckor kvar!!!
Idag har vi besökt ovannämnda för att prata igenom och "testa" gången :)
Det pirrade inte bra lite i magen kan jag säga.
Det här kommer bli så sjukt roligt!!!
Kvällen har spenderats tillsammans med Lexmark, som skött sig finfint.
Han har spottat ut både festprogram och vigselprogram och jag är så himla bra på att klippa och klistra, i både datorn och pappret.
En glimt av inbjudan som självklart är skickad för länge sen, men ändå...
En gammal bild, med högaktuella känslor :)
Enligt VIPS
Vaken alldeles för tidigt relaterat till Klara som kissat på sig leder till pedant snöskyfflande på TRE gårdar.
Pedant snöskyfflande relaterat till sömnlöshet leder till ländryggssmärtor.
Ländryggssmärtor relaterat till snöfall leder till HA-BEGÄR efter spikmatta från CuraComp.
Ha-begär efter spikmatta relaterat till ländryggssmärtor leder till uppgraderad önskelista.
Möhippan- det här är lååååångt
Det finns några stödord som bra beskriver min möhippa och mitt eget agerande den aktuella dagen.
Lurad, påkommen perfektionist och tondöv är några av dem.
Ok, ni ska få en bättre beskrivning.
Till att börja med hade jag verkligen inget anat om just denna dag, lördagen den 11 december.
Det i sig är fascinerande eftersom jag levt i en smått paranoid tillvaro senaste månaden, där ALLT varit suspekt och jag har flera gånger känt mig helt övertygad om att det är NU som möhippan blir av.
Men just den här dagen hade jag absolut inte med i beräkningarna, dels för att jag egentligen skulle ha jobbat, men blev ledig på grund av en hel veckas journalutbildning, och dels för att jag i väldigt hög grad var chef över min egen dag.
Jag planerade lokalbesök, shopping mm och de spelade mig rakt i händerna. Jag fick göra precis som jag ville under hela morgonen och fattade ingenting!!
Jag började alltså dagen med att åka med båda systrarna till festlokalen för att prova ställa ut borden i dess tänkta positioner.
Emmas familj skulle inte vara hemma så när hon frågade om hon fick följa med hem och fika, var det inget konstigt alls med det.
Väl hemma börjar allt jävlas.
Möts av en hundskit och hudkiss alldeles vid brevlådan.
Tokförbannad börjar jag högt anklaga hela världens hundägare för attentatet!
Jag gormar och skriker och hoppas att ägaren ska höra:
"HUR I HELVETE KAN MAN RASTA HUNDEN PÅ NÅGON ANNANS GÅRD och HUR I HELVETE KAN MAN GÅ DÄRIFRÅN UTAN ATT TA UPP SKITEN!!!??"
Jag gör alltså världens grej av det här. Gestikulerar och spatserar fram och tillbaka på gatan, tänker att första bästa hundrastare jag ser kommer att få en hundskit kastad i nacken.
"Jag tänker sätta mig och glo genom fönstret och den jävel som har gjort det där ska jag ta!"
Emma garvar, men det enda jag tänker om det är "hur jävla kul skulle HON tycka det var med en hundskit på gården?"
Vi går in och där står veäckarklockan och larmar, jag konstaterar bara att det var väl en konstig tid av Anders att ställa väckaren på...
Ante hade tidigare ringt och meddelat att han och Viktor bara kommer hem från skridskoskolan en snabbis för att duscha sedan skulle han skjutsa Viktor till Charlie.
När jag går in i köket tänker jag att det var en salig röra de lyckades ställa till med på den korta tid de var hemma.
Bordet är fullt med smulor, filtarna i soffan är stökiga och det står ett makaronpaket på bordet.
"Sånna här makaroner brukar inte vi köpa"
AHA Ante har fått ett släng av pedagogik, varit och köpt makaroner så att Viktor ska få göra buset de visade på Bolibompa förra veckan.
Mycket riktigt var botte på paketet trasigt, men eftersom jag anade oråd lyfte jag det så försiktigt försiktigt.
I vardagsrummet fick Klara inte igång TV:n som hon var lovad att spela tv-spel på.
Dessutom står adventsgranen INTE på sin plats och gardinen är aningens fördragen.
Skumt, men fortfarande fattar jag ingenting, anklagar Klara för att ha flyttat granen, hjälper henne med TV.n och nu tjatar Emma om lussebullar.
Går ner i källaren för att hämta dem, men dörren går inte riktigt att öppna och då jag försiktigt kikar in hoppar ett gäng tjejer fram, varpå jag hoppar sju meter bak in i väggen och skriker.
Möhippan är igång!
Jag får klä mig så vackert som aldrig förr.
Oduschad och ofräsch drar jag på mig ett lakan med rött band i midjan och en sagolik krans med slöja på.
Som pricken över i en mustach...
Ner på stan, lunch på Myregårdens café, får en sång i min hand men undkommer offentligt framträdande.
Vidare mot gamla mejeriet, tror att jag ska få boxas men hamnar i en inspelningsstudio.
Sätter inte en enda ton rätt, och hårdrockarna bakom mixerbordet tycks sucka.
Försöker övertala dem om att jag spelar trummor bättre än jag sjunger, men de låtsas inte höra mig.
Får som tur är en stark dryck i handen, det vässar stämbanden och till slut får vi till två sånger.
Finns ingen toalett och den starka drycken hjälper inte kontinensen något vidare så minst två gånger urinerar jag mellan en lastbil och dess släp...
Åker upp på jobbet och undkommer inte längre offentligt framträdande av min låt.
Vidare mot Bangatan, där det hela tiden händer något.
Först en florist som instruerar oss i en supersnygg bordsdekoration till bröllopet.
Sedan ett Stina-quiz, gissa vems doft med förbundna ögon, gissa vem paketet kom ifrån.
Alla hade dessutom gjort GOD mat så det åts en hel del och dracks kanske inte lika mycket, men OOOOO så trevligt det var!!!
Tjejer, TACK!!!!!
och har ni bilder ni vill förgylla denna långa text med, maila gärna till mig på slassen@hotmail.com
Nu vill jag gå vidare snart.
Och ändå inte, för fasen vad jag kommer sakna denna längtan och detta planerande.
Men som jag tidigare skrivit så fungerar jag inte så bra just nu.
Idag snäste jag åt en mycket kär kollega och vän, börjar tappa greppet.
Nu får det bli en uppfräschande dusch efter nattens och morgonens hårda jobb.
Åsa, JAG LOVAR JAG SKA SKRIVA :) tyvärr har jag inte en enda bild, hoppas inkassera några inom kort och då är det klart att de kommer upp här.
Det är klart ni undrar
Har möhippan blivit av och spårat ut?
Försvann jag i ett virrvarr av luciaklädda sångfåglar och nu sitter fast i ett taggigt blomsterarregemang?
Neeej.
Möhippa har det varit, så långt är det rätt, men jag försvann inte och även om jag såg ut som en lucia (?) så var det ingen som misstog mig för att vara en.
Historien om hur de "tog mig" är så komplicerad och rolig att det knappt går att återberätta.
Inte ikväll i alla fall.
Historien om vad jag fick göra är minst lika komplex så nä, det blir inte ikväll.
Idag har jag, förutom jobbat, varit effektiv vid mailen, bekräftat stolsöverdrag, skickat en önskelista till bandet, bokat klipptid åt Klara, bokat vigselannons i TÅ och sen har det ju dessutom varit Lucia.
Då jag med marginal undkom Luciatåget, med Lions i släptåg, på jobbet i morse tänkte jag spontant "fan vad gubbsjukt"
Däremot deltog jag med glädje vid barnens luciatåg 1400 och 1815. Liiiite irriterad över det nya påfundet; "fotograferingsförbud" men jag går inte in närmare på det heller ikväll, nu går jag istället och lägger mig på soffan, gläds åt minnet av en fantastisk helg och kommande stunder.
Ja just, först ytterligare ett försök till bordsplacering...
Jag har fått inbjudan att delta i såväl en "nykter" som en "onykter julafton" och jag vägrar svara på någon av dem.
Jag förstår meningen med en nykter jul.
Det evenemanget är till för att hedra de barn som aldrig upplever en fridfull jul utan snarare en dyngfull...
De stackars små som får väcka sina föräldrar, som berusade har somnat i soffan, med frågan "kommer tomten i år då?"
De stackars små som vet att julkassan är begränsad och styrd efter systembolagets prislista, som ledsamt får höra alla klasskamraters förväntningar och som drömmer sig bort till Junibacken och den fridfulla julen som råder i Astrid Lindgrens värld.
Evenemanget en "onykter jul" kom förmodligen till av några obstinata idioter som inte fattat det nyktra budskapet.
Jag är uppväxt med ett sunt förhållande till alkohol, varken tabu eller missbruk, bara lagom.
Så vill jag att mina barns förhållande till alkohol ska vara också.
Alkohol är en del av samhället, på gott och på ont.
Det är inte olagligt såvida du inte befinner dig i trafiken eller på offentliga platser, och det kommer inte att försvinna (tror jag)
Samtidigt som dessa evenemang raggar anhängare får en gammal vän ett tråkigt besked.
Dysfunktionell
Spänningshalten är så hög nu så jag tror jag kommer få skador om det inte är över snart.
Allting alltså.
Men bröllopet kommer inte ändra datum hur klart allt än är, och det känns som en O Ä N D L I G H E T tills det är dags.
Jag är ledsen för så väl er som min egen skull att uppdateringen just nu är lika låg som spänningen är hög.
Det är för att min hjärna för tillfället är en smula dysfunktionell. Jag gör det jag är ålagd och bör, men tankarna är någon helt annanstans.
Som tröst kommer ni (och jag) ju få en hel drös bilder på kommande högtidsstunder, bara de kommer snart!!!
Lurad
Så grundlurad!
Både jag och Ante.
Det är förståss så att vi varje helg undrar om just denna helg ska bli helgen vi blir kidnappade.
Kanske fräckt att ta för givet, men men det har vi gjort i alla fall.
Idag visste Ante att det var min tur.
Han trodde att han visste det i alla fall, och jag visste absolut ingenting.
Så jag blir alldeles varm och glad då systrarna kommer in i hockeyhallen med ett brett flin.
Ha ha säger jag, nu blir jag möhippad!
Går glatt i väg och får då veta att det inte alls är jag som blir kidnappad, utan vi lurar bara Ante.
Jaha...
Ett jävligt bra knep måste jag säga, tyvärr på bekostnad av mig...
Men jag misströstar inte, förutom att jag hade kunnat vara på glöggkväll med älskade samkvämet som jag tackade nej till eftersom Ante fyller år och vi skulle ha gäster.
Nu sitter jag hemma ensam utan barnvakt och har ingen glögg.
Snart får jag dock sällskap av Jenny.
Klara Lassen - Klara Holmberg
Ja, då var det Klaras tur.
Namnbytet kom idag.
Nu har jag vant mig och känner inte lika påtaglig ångest.
Klara däremot var en aning skeptisk:
Förvirrande dock att Ante också verkar ha bytt namn:
Skiftande humör
Viktor var helt galen, totalt okontrollerbar och galen.
Anledning:
Han har inte fått någon chokladkalender.
ALLA andra i klassen har en!!
Nu börjas det...
"ALLA andra får och ALLA andra har, men inte jag"
Bävar lite för oräkneliga diskussioner om varför det är så.
Men jag bävar mer för det trista faktum att det faktiskt på riktigt jobbar en lärarinna på en skola som verkligen skulle passa bättre på ett ställe där det inte finns andra människor.
Jag har hört talas om en människa på en skolan och jag har hört skräckhistorier från föräldrar till drabbade barn.
FY FAN!!! säger jag, FI FAAAN!
Barn ska tycka att det är roligt att gå till skolan, de ska inte ligga hemma med magsmärtor och ständig oro och ångest över att måsta sätta sig i skolbänken och bli nertryckt istället för upplyst och upplyft.
En sjuårings tillit till vuxenvärlden är så stor och så viktig att vi absolut inte kan tolerera missbruk av den.
Det gäller naturligtvis inte bara sjuåringar utan alla barn och jag behöver nog inte säga det, men det gäller ju även vår allra äldsta generation.
Det värsta med historien är inte som man kan tro och lätt skylla på; pengar.
Att mer pengar skulle ge bättre lärare tror jag inte ett dugg på.
Nä, det värsta med den här historien är att läraren i fråga redan blivit omplacerad från en skola till just denna skola, på grund av att det inte FUNGERADE!
Vad är det som får makthavare så som rektorn att tro att det ska fungera bättre bland dessa oskyldiga sjuåringar?!
Varför ska det vara så förbannat svårt att enkelt konstatera "DU klarar inte ditt jobb, DU får gå!"
OOOOOOHHH! vad jag skulle önska att den frasen kunde användas oftare!!!
Varför går det inte att avskeda folk i dagens Sverige på grund av att de inte klarar sitt jobb?
När det gäller besparingar går det jävligt bra att avskeda, men olämpliga människor får man dras med alldeles alldeles alldeles för länge!
Och här är stackars stackars stackars Viktors enda enkla o-chokladiga (kinderägg idag dock) adventskalender:
Och här har Klaras kommit på plats på rummet:
1 månad kvar
1 ynka månad kvar.
Igår kom ringarna hem, känns såååå verkligt och precis lika mycket overkligt.
Mina ringar kom i snygg träförpackning och Antes kom i en påse...
Overkligt också att jag mitt i allt faktiskt hinner med mig, även om jag låter helt sönderstressad så verkar jag ha ärvt min kära mors förmåga att hantera stress (öh?)
Igår tog jag mig till och med tid och lust att baka en ny sorts julgodis, mitt i allt paketinslagande till paketkalendern (bilder kommer) förvandlade jag smör, sirap, grädde, kokos och choklad till Bounty-bollar!!
Bunkarade blockljus på Ikea:
klippte mig hos fantastiska Annica på Hårlooken förra veckan, blev som vanligt bra :)
Fick lust att platta håret för första gången på några år, plattången är helt värdelös och river sönder halva håret, men det blev ganska bra i alla fall:
Klara har börjat älska fläta så nu får man räkna in det i tidsåtgången varje dag, ett kärt nöje, ÄNTLIGEN låter vår dotter mig pyssla med hennes hår!!
När vi ändå har hårtemat uppe...
Ja, det var väl vad jag hade att komma med idag.
Nu ska jag återgå till min administrativa tjänstgöring.
