Det finns några stödord som bra beskriver min möhippa och mitt eget agerande den aktuella dagen.
Lurad, påkommen perfektionist och tondöv är några av dem.

Ok, ni ska få en bättre beskrivning.

Till att börja med hade jag verkligen inget anat om just denna dag, lördagen den 11 december.
Det i sig är fascinerande eftersom jag levt i en smått paranoid tillvaro senaste månaden, där ALLT varit suspekt och jag har flera gånger känt mig helt övertygad om att det är NU som möhippan blir av.

Men just den här dagen hade jag absolut inte med i beräkningarna, dels för att jag egentligen skulle ha jobbat, men blev ledig på grund av en hel veckas journalutbildning, och dels för att jag i väldigt hög grad var chef över min egen dag.
Jag planerade lokalbesök, shopping mm och de spelade mig rakt i händerna. Jag fick göra precis som jag ville under hela morgonen och fattade ingenting!!

Jag började alltså dagen med att åka med båda systrarna till festlokalen för att prova ställa ut borden i dess tänkta positioner.
Emmas familj skulle inte vara hemma så när hon frågade om hon fick följa med hem och fika, var det inget konstigt alls med det.

Väl hemma börjar allt jävlas.
Möts av en hundskit och hudkiss alldeles vid brevlådan.
Tokförbannad börjar jag högt anklaga hela världens hundägare för attentatet!
Jag gormar och skriker och hoppas att ägaren ska höra:
"HUR I HELVETE KAN MAN RASTA HUNDEN PÅ NÅGON ANNANS GÅRD och HUR I HELVETE KAN MAN GÅ DÄRIFRÅN UTAN ATT TA UPP SKITEN!!!??"

Jag gör alltså världens grej av det här. Gestikulerar och spatserar fram och tillbaka på gatan, tänker att första bästa hundrastare jag ser kommer att få en hundskit kastad i nacken.

"Jag tänker sätta mig och glo genom fönstret och den jävel som har gjort det där ska jag ta!"

Emma garvar, men det enda jag tänker om det är "hur jävla kul skulle HON tycka det var med en hundskit på gården?"

Vi går in och där står veäckarklockan och larmar, jag konstaterar bara att det var väl en konstig tid av Anders att ställa väckaren på...

Ante hade tidigare ringt och meddelat att han och Viktor bara kommer hem från skridskoskolan en snabbis för att duscha sedan skulle han skjutsa Viktor till Charlie.
När jag går in i köket tänker jag att det var en salig röra de lyckades ställa till med på den korta tid de var hemma.
Bordet är fullt med smulor, filtarna i soffan är stökiga och det står ett makaronpaket på bordet.

"Sånna här makaroner brukar inte vi köpa"
AHA Ante har fått ett släng av pedagogik, varit och köpt makaroner så att Viktor ska få göra buset de visade på Bolibompa förra veckan.
Mycket riktigt var botte på paketet trasigt, men eftersom jag anade oråd lyfte jag det så försiktigt försiktigt.

I vardagsrummet fick Klara inte igång TV:n som hon var lovad att spela tv-spel på.
Dessutom står adventsgranen INTE på sin plats och gardinen är aningens fördragen.
Skumt, men fortfarande fattar jag ingenting, anklagar Klara för att ha flyttat granen, hjälper henne med TV.n och nu tjatar Emma om lussebullar.

Går ner i källaren för att hämta dem, men dörren går inte riktigt att öppna och då jag försiktigt kikar in hoppar ett gäng tjejer fram, varpå jag hoppar sju meter bak in i väggen och skriker.

Möhippan är igång!

 Jag får klä mig så vackert som aldrig förr.
Oduschad och ofräsch drar jag på mig ett lakan med rött band i midjan och en sagolik krans med slöja på.

Som pricken över i en mustach...

Ner på stan, lunch på Myregårdens café, får en sång i min hand men undkommer offentligt framträdande.
Vidare mot gamla mejeriet, tror att jag ska få boxas men hamnar i en inspelningsstudio.
Sätter inte en enda ton rätt, och hårdrockarna bakom mixerbordet tycks sucka.
Försöker övertala dem om att jag spelar trummor bättre än jag sjunger, men de låtsas inte höra mig.
Får som tur är en stark dryck i handen, det vässar stämbanden och till slut får vi till två sånger.

Finns ingen toalett och den starka drycken hjälper inte kontinensen något vidare så minst två gånger urinerar jag mellan en lastbil och dess släp...

Åker upp på jobbet och undkommer inte längre offentligt framträdande av min låt.
Vidare mot Bangatan, där det hela tiden händer något.

Först en florist som instruerar oss i en supersnygg bordsdekoration till bröllopet.
Sedan ett Stina-quiz, gissa vems doft med förbundna ögon, gissa vem paketet kom ifrån.
Alla hade dessutom gjort GOD mat så det åts en hel del och dracks kanske inte lika mycket, men OOOOO så trevligt det var!!!

Tjejer, TACK!!!!!

och har ni bilder ni vill förgylla denna långa text med, maila gärna till mig på slassen@hotmail.com