Den röda tråden
Jo men visst blev det en kväll på krogen.
En iskall promenad till Angelica 
följt av en lika kall promenad ner på stan med försök att dricka burköl som törstsläckare.
Det var skitsvårt eftersom burken var så kall att vi fastnade i den...
När jag kom hem på natten gjorde jag ett uppkäftigt inlägg här på bloggen, som jag morgonen efter, då jag inte kände mig lika uppkäftig tog bort...
13 st hann läsa det, kul för er.
Det innehöll bland annat en röd tråd om det patetiska kroglivet, och jag tänkte nu fullfölja tråden med att berätta om Lyckseleresan.
Den var långt ifrån patetisk, till en början i alla fall.
Vi hade såååå trevligt, mys på rummet, bastu och bubbelbad, mera mys på rummet med ostbricka, show, mat och dans.
Showen var helt OK, bara det att Ante var väldigt väldigt väldigt trött...
Så när börjar det patetiska, jo när kändiskåta Stina ser kändisarna från showen och med största beslutsamhet och övertygelse om att de är lika impade av mig som jag är av dem går fram till dem och ber om att få fotas tillsammans med dem, allt för bloggen...
Sedan dansade vi, jag och Anders Eriksson!
Nöjd med mitt kändisragg kunde jag sedan somna gott i den smalaste säng jag någonsin sett.
Typiskt
Barnen fastklistrade vid tv-spel, Ante nyss hemkommen äter mikrovärmd mat och har näsan i instruktionsboken till volvon, och jag då.
Jag sitter här i städrocken, luktar unk, svart under ögonen, oklart om jag borstat tänderna idag, hårig under armarna bla. och är grymt sugen på att ta en impulsiv kväll på krogen med Angelica.
Vad gör ni andra då?
Städa städa städa
Ja vad annars göra en ledig dag när kylan återigen håller oss gisslan i vårt varma hus?
Vi har dock tittat ut och konstaterat att det är en mycket vacker dag.
Så där otacksamt vacker, som ett hån med solsken och gnistrande snö.
Så där soligt och fint och otacksamt för en städerska som hela tiden ser dammet snöa i luften samtidigt som hon jagar det med dammsugaren.
Men när solen letar sig bort bakom berget då syns dammet inte längre och kvar blir den rena doften och känslan av ett gott dagsverke.
Det fattas lite gardiner som fortfarande inte kommit upp efter att alla tomtar försvann, och sovrummet, ja det ska vi inte tala om.... Nu är det rent i alla fall.
Eller nästan, Klara fick just ett vansinnesutbrott på sitt rum och det liknar nu ett kaos av leksaker, snor, tårar, gossedjur och sängkläder.
ZZzzz
Men lika trött som jag är, lika mycket har jag som "måste" fixas innan älsklingarna ska hämtas om bara två timmar!
IIIHHH, STRESS!!!
TRÖTT!!!
Dagen blev inte alls som jag tänkt mig.
Jag hade tänkt vara utvilad efter en journatt fylld av sömn och sedan skulle jag träna, gå på stan, handla mm.
Istället blev det till att vara uppe hela natten och dessutom en och en halv timmes övertid efter avslutad arbetstid.
Kommer hem till en jävla massa snö och den måste bort annars kommer jag ingen vart.
Nu är jag helt speedad, har betalat räkningar och tyckt att det var roligt vilket tyder på extrem trötthet, ni vet man tycker allt är kittlande kul då...
Nähä, nu måste jag få mat i magen, sedan prioriterar jag att handla utan barn som är lika trötta som mig eftersom de blev lämnade på dagis 0600 imorse.
Vad hände?
Inget att gå in på här naturligtvis, men jag kan säga SOS Gute, släng dig i väggen!
Jaha och ett träningspass hann jag med också, 10 min cykel, 10 min rodd, 10 min cykel, 10 min rodd och slutligen 10 min cykel.
Det har snöat en hel del också och någon jävel har stulit vår snöskyffel.
Åsså är jag förbannad på en hel rad andra saker också som alla aturligtvis är helt befogade.
Sen undrar jag hur fan det gick till att min statistikstapel steg åt skyarna igår!?
Roligare än så här blir det inte, nu börjar snart jouren och då kanske jag får sova.
Funderar länge och väl på om jag skulle kunna dra någon sån där rolig anekdotgrej, en historia som handlar om hur jag gjort bort mig, jag vet att ni gillar det.
Men nä, jag kommer inte på någon, välkommen att bidra.
759 till
Jag backade in släpvagnen på dess plats!!!
Ok, det tog så pass lång tid att Viktor började klaga på åksjuka och Klara nästan somnade, men den står där.
Först testade jag fem gånger, sen kom en bil.
Jag släppte förbi den och sedan for jag runt kvarteret för att prova från andra hållet, försökte tre gånger innan jag bestämde mig för att andra hållet nog var bättre i alla fall.
Åkte till sjukhusparkeringen för att kunna vända ekipaget och så, efter fem ytterligare försök så står den nu där.
PLING!!
Ytterligare 759 vuxenpoäng (släpets regnummer, ni vet väl hur man räknar vuxenpoäng?)
Hårigt
Nu finns i hushållet fyra nyklippta medlemmar.
Ante klippte sig igår och idag har jag och barnen med lyckat resultat trots oerhörd trötthet, gjort det.
Barnen finns inte i nulläget dokumenterade på bild, de spelar nämligen tv-spel eftersom de är på dagis imorgon då det är deras egentliga speldag och Klara fortfarande är hängig efter sprutan (ursäkter ursäkter ursäkter)
Här är mitt hår:
Kan visst se lite rödlätt ut också, docl ej det där alkisröda, utan helt enkelt perfekt precis så som jag vill ha det!
Tusen TACK Annika för ett mycket bra jobb!
Tack älskade gulliga barn som tålmodigt i två timmar, i sällskap av Nalle Puh på resetv:n satt och lät sin mor njuta av förbättringen!
Nu kommer nästa prövning; besikta vil OCH släpvagn, herreje...
Bara jag slipper backa så ska det nog gå.
Kärlek och sympati
Jag hade väl på känn att natten skulle kunna bli hur som helst och ändå satt jag uppe alldeles för länge innan jag intog sängläge.
Skyll sig själv arsel!!
Hann inte somna så var Klara igång; grinig, febrig, törstig, skulle höra Lottig och allmänt ledsen.
Stackars liten tänkte jag och var en sån där go-mamma som tröstar och har överskott på sympati och kärlek.
Tröstar, vyssjar och sätter igång spelaren så Lottas trotsiga skrik hörs i hela huset.
Lägger mig efter lyckat resultat, trodde jag...
Igång igen med jämna mellanrum så där tortyraktigt då man just blundat till och känner sömnen infinna sig.
Byter sängar, dricker vatten, slut på Lotta!
Så höll det på tills klockan var 0315.
DÅ var mitt konto på sympati och kärlek övertrasserat med råge.
Kroppen fungerade inte och inte huvudet heller.
Istället för vyssja var det mer hot om att "om mamma inte får sova kommer hon bli galen!"
"TÖRSTIG"
Går med hårda steg till köket, hämtar vatten som jag sedan spiller ut över nattygsbordet där både bok och telefon ligger.
"MEN HELVETE!!!"
Då kommer Anders med all sin faderskärlek och ett förråd som aldrig verkar bli tomt på kärlek och sympati.
Han får ta över.
Men det blir inte bättre för nu har Viktor vaknat och kan verkligen inte somna om.
Inte jag heller.
Så vi ligger där, han i Antes säng och jag i min och vrider och vänder på oss. Pratar ibland och dricker vatten ofta.
Jag tittar på klockan med stressat sinne över en ödelagd morgondag sista gången 0515...
Idag har jag slagit huvudet i ett köksskåp och känslan av att befinna mig i en tonårspojkes kropp är så påtaglig att jag näst intill pratar i falsett ibland.
Hur ska det gå hos Annika?!
Klart att Feber-Klara klarar febern
Klara fick feber efter sprutan, precis som förra gången.
Hon klagar också över smärta i armen och ont i magen.
Viktor har lite ont i armen men det är inget mer med det.
Hoppas nu bara att de mår bra och bättre imorgon då deras mamma äntligen ska få besöka Hårlooken!
Nu borde jag lägga mig, svettig och äcklig efter ett träningspass, men jag är alldeles för uppe i varv.
egentligen borde jag väl duscha eftersom jag är så svettig och äcklig och jag vill ju inte att ni ska tro att jag är något äckligt freak som skiter i att duscha efter träning.
Så jag säger väl det då, nu går jag och duschar...
Äntligen!
Visst jag ska inte bli alltför hög på mina hästar, gullungens mor heter också Stina (i andranamn) men det är ju ändå inte alls omöjligt att tösen är döpt efter sin mors kusin, med tanke på vilken A-kvinna det är ;)
Maja har alltid beundrat mina skyhöga vuxenpoäng, och det lär vara det som ligger till grund för deras namnval.
Så Maja, nu stack jag ifrån dig rejält i ligan.
Ett giftermål, chefsposition och husbygge är inget alls jämfört med att få en namne!!
I all denna kusinanda lägger jag även till en länk till min andra fantastiska kusins lille son MAX! (hoppas det är OK?)
Måndag
Betydligt högre protester den här gången, men nu är det gjort.
HyperAnte är också ledig idag så nu är dagen fullbokad.
Nu skridskor, sen lunch och därefter slalom.
Jag LÄNGTAR till imorgon då det äntligen är dags för klippning och färgförändring i mitt hår och klippning av minst ett troll.
Mer som stör
De får låna en baby-robot som registrerar saker som om den får mat, ren blöja, tröst och om den blir skakad.
Paret missar alla delar, de skakar tack o lov aldrig dockan som tydligen var av extra besvärlig sort.
Men de ger den heller inte mat, byter inte blöja och tröstar inte.
Den tilltänkta mamman försvarar med att alla föräldrar gör missar...
Den mesiga tanten från myndigheten som lånat ut dockan säger klent att "det är ju bara en robot" och hon kan inte bedöma hur de klarat av testet.
Stor vits med att testa då!
Positivt är dock att dessa tilltänkta föräldrar själva är initiativtagare till testet, vilket tyder på bättre omdöme än många andra föräldrar har överhuvudtaget.
Jag undrar, finns det dockor som simulerar trotsiga treåringar vars största idol är Lotta på bråkmakargatan, eller instabila tonåringar som befinner sig i en rollsökningsfas och pendlar mellan svart och rosa?
Är det verkligen under bebisperioden prövningarna med att vara förälder är som störst?
Och mer då!
Såg en gnutt av en hockeymatch, mest för att kunna säga till Maud att jag sett den ;) men det enda jag i vanlig ordning tänkte på var förvirringen att MoDo plötsligt hade vita tröjor, vem som tar ut målvakten först och vad som händer om båda tar ut målvakten samtidigt.
Sedan hände det som stör mest av allt, matchen är slut och det blir "tumult"- som kommentatorerna väljer att kalla den brutala misshandeln.
Någon spelare blir liggandes och de andra stannar upp, fortfarande med ett fast grepp om motspelarens tröja.
De ser alla ut som ett gäng guppys, "OJ gjorde han illa sig?"
Jag förstår dem, hur är det möjligt med alla dessa skydd, men det är klart, då någon sliter av den andre hjälmen och sedan boxar på honom i huvudet så kan det faktiskt göra förbannat ont.
Och ramlar man sedan med näsan före ner i isen så gör det förmodligen än jävla ondare.
Kommer sedan dessutom någon med sina sylvassa skridskor och kör på dig, jag då gör det nog så förbannat ont att du bara måste ligga kvar och gråta en skvätt även om du är en stor tuff hockeyspelare.
Allt finns filmat och gubbarna är välkända ansikten som dessutom har namn på tröjorna, ändå skulle de förmodligen klara sig i en eventuell dråpsrättegång med förklaringen att det var lite "tumult" vid sargkant...
Sätt gänget på stan en lördagkväll i stället, se vilka som går fri från tumultet då!
Upprörd på Crosstrainern
Stod så fint på crosstrainern, drog mina armar och föste mina ben i takt med ingenting i ett tredje försök att slutföra min träning som helt i sin ordning blivit avbruten av larm.
För alla er som nu irriteras över denna lyx att kunna träna på arbetstid kan jag säga; ni ska vara glada att jag kan göra det, annars kan jag inte bära er då ni bryter era ben!
Men åter till ämnet.
Upprörd på en crosstrainer.
Olikt andra träningsfreak som dunkar dunka-dunka för att komma i takt och form, så ser jag på kulturnyheterna och mittnytt (öh) ja, det var det som var på och att ändra kanal då armarna dras i en crosstrainer är inte lätt.
På mittnytt visades bland annat en av mina otroligt snygga och duktiga systrar (jag har TVÅ)
Hon pratar så lugnt och så fint, precis som vår mamma brukar göra då hon syns i rutan, och då hon pratar till sina barn-barn och svärsöner...
ja ja hur som.
Det är inte det som upprör.
Det är gänget med bittra sundsvallstanter som har någon form av sektmöte där folket jublar åt den största idioten som manar till nedläggning av Sollefteå BB.
Det pågår för övrigt en het kampanj i Sundsvall överhuvudtaget om nedläggning av h e l a Sollefteå sjukhus, och vetskapen om det bidrar naturligtvis till att jag blir ännu mer arg på min crosstrainer.
Det Sundsvallskärringen motiverar sin kampanj med är att Sollefteå BB ändå inte klarar av svårare fall och vad är det då för vits med ett BB?!
Det Sundsvallskärringen inte riktigt tänker på är att i hela Sverige finns expertis på olika områden i olika städer. Exempelvis så skickar Sundsvall sina brännskador till Uppsala, så... vad är det då för vits att Sundsvalls sjukhus finns kvar överhuvud taget skulle en annan idiot kunna fråga.
Grejen är att man i Sundsvall som vanligt inte anser sig behöva hålla vare sig budget eller sparkrav, det får någon annan liksom fixa åt dem och nu tycker de att Sollefteå ska fixa det genom att lägga ner.
OM man istället skulle börja se alla tre sjukhus i Västernorrland som en enhet istället för tre olika enheter som slåss om pengarna skulle det kunna bli hel OK.
Om t.ex man inser att vissa specialiteer som ortopedi och planerad kirurgi skulle kunna finnas vid ett sjukhus, hjärtspecialister på ett osv.
Då skulle man kunna kalla det hela för samverkan.
Men vad fasen sånt sysslar inte Sundsvallarna med, de sysslar med egoism och Sundsvalls-patriotism.
Så det enda jag slutligen kan säga är STÅ PÅ DIG EWA SÖDERBERG!!!
DU gör ett bra jobb och att nu inte moderaten Jocomina-nånting vill stå för tagna gemensamma beslut tyder bara på ångest över stundande förhoppningsvis förlorande valkampanj.
Hoppas ingen lyssnar på Sundsvallarnas patetiska protester och idiotiska idéer.
Hoppas Sollefteå får ha kvar sitt sjukhus!!!
Hoppas fler nappar på min och läkaren (som är samma man som sa att jag måste sluta snusa då jag gjorde min praktik på BB för några år sedan) i slutet av inslagets idé- HÖJ SKATTEN!!!
I inlägget nedan delger jag kedjemailet som jag mailade Sundsvallarna för några veckor sedan, som svar på deras massiva kampanj för att lägga ner Sollefteå.
Nu ska jag sluta uppröra mig och andra och ni ska veta det att jag vet att minst lika många som håller med håller emot.
Jag bryr mig inte.
Det här är mitt utrymme i cybervärlden!
För övrigt HATAR jag er som inte tar upp era hundars äckliga bajskorvar som ligger mitt i gångvägarna där jag kommer dragandes med barnen på BOB, superstressad på väg till dagis!!!
Jag har sett dig, jag VET vem du är och var din postlåda bor, kanske hamnar skiten där.
Brevet
I-landsproblem
I vilken form ska denna ledighet tas ut?
Komp, semester eller föräldraledighet?
Vi har oförskämt mycket föräldradagar kvar, men enligt Landstingets sjuka policy som jag fått förklarad för mig har man bara rätt att ta ut två perioder per år och en dag är = en period.
Iofs vet jag inte om källan till denna förklaring är pålitlig, den är sällan det... men jag är inte den som vill töja på gränserna och sprida skit i maktens korridorer, så jag håller mig snällt till ordningen.
Komp är surt intjänade övertidstimmar som jag varit sjyst med min arbetsgivare att inte ta ut i övertidspengar, utan håller tills det passar mig att ta dem i antingen pengar eller tid.
Som en sparbössa kan man säga.
Det man en gång stoppat i sparbössan är man en aning försiktig med att ta därifrån så det tar emot.
Semester då?
Ja det är ju en avtalad ledighet som jag har rätt att ta ut ett visst antal av varje år.
Jag får spara från tidigare år, vilket jag gjort, 6 st.
Ännu ett sparande alltså...
Semester är dock för mig förknippat med en lång sammanhängande ledighet och den kan ju kortas av om man nallar på semesterkontot för mycket.
Ja, som sagt, I-landsproblem.
A-sambon fallerar
Jaha, efter en veckas matlagning från nya recept, en veckas lyckade köksexperiment där till och med cementbrödet imorse blev omtyckt av så väl liten som stor (naturligtvis inte Klara som genast spottade ut i sopkorgen) var det dags för den första motgången.
Felet var dock kosmetisk, smaken var gudomlig!
Detta ÄR Italienska biffar!
Så, jag förtjänar ändå mina färska kryddor som var duglig köksa bör ha i sitt kök.
Jag är väl medveten om att den där lilla saken längst till höger inte är ätbar.
A-sambon forsätter attrahera
Eller vad tycks?
Med risk att tjata och irritera så har jag ytterligare bilder från ännu en dag i pulkbacken:
(Pricken där nere är Klara)
Imorgon är det definitivt slut på aktiviteterna, då blir det jobb i stort sett dygnen runt fram till söndag.
A-sambon forsätter briljera
- Bakat grovt långpannebröd på ett recept som någon mindre köksglad människa än mig måste ha gjort.
Det var helt omöjligt att få i både 1,5 kg grovt rågmjöl och 1 kg vetemjöl i en liter vätska!!!
Brödet kommer förmodligen smaka blö och kräva en betongborr att mala sönder innan man kan stoppa det i mun och få ner det i halsen.
- Städat toan
- Tvättat och vikt rent samt placerat på rätt hyllor i rätt garderober
- Plockat plockat plockat
- Bäddat
Och naturligtvis sett till att barnen fått i sig frukost och fått gnistrande rena tänder.
Nu ska vi göra oss klar för att åka till backen då Ante kommer hem och är ledig timmar.
Ledig tid
Två lediga dagar, fyllda av A-sysslor så som stjärtlappsåkning och matlagning av för oss helt nya recept.
Vi har spelat spel och byggt LEGO, coh nu kan ingen komma och påstå att jag inte kommer upp i min A-mammastatus som så abrupt försvann då jag erkände avskyn för julgransplundringen!
Klaras första självständiga åk i liften i söndags
Gårdagen i RUIFs pulkabacke
Och idag blev det Jan Gullik, betydligt bättre. Mer snö och nypistat.
Och nu kommer en illa rimmad bild på en ledig dag, den är tillägnad Iza :)
Nu nalkas kvällsfika.
HA´
Vad tycks?
Nedräkning
Ni som kan blogga om spänningen med en graviditet och får era läsare GALNA av nyfikenhet dagarna vid beräknat fölande.
Den enda nedräkning jag haft på min blogg var den inför 30-årsdagen, och i jämförelse verkar det faktiskt ganska patetiskt.
Vet inte vad jag ska räkna ner till i år...
Härmed vill jag inte alls intetgöra min kära blogg, den är till syven och sist (vilket underligt uttryck) till för mig och de mina!
Men visst, jag måste erkänna att siffran 38 kommentarer som Nettan stoltserar med i sin förlossningssäng hade varit roligare än de öppna brev som jag skriver till mig själv.
Öppna brevet som för övrigt drog en massiv publik.
Misstänker fel sorts publik, så det försvann.
POFF!!
Nähä Ante vad säger du?!
Ska vi ta och göra oss en nedräkning?
Allt för bloggen vá?
Träd, sjö, skattkammarö
Klara sitter med tindrande ögon och snorig näsa, nybadad och fin och försöker följa med på vägen till skatten.
Viktor sitter med lika snorig näsa i badet.
Jag väntar.
Väntar på att Viktor ska känna sig färdig med bad och redo för hårtvätt.
Väntar på tvättmaskinen och på att Annika ska öppna så jag kan boka efterlängtad klippning och förnyelse.
Väntar också på dagens inriktningsbeslut.
Blir det backen med slalomskidor på eller blir det pulka?
Igår var det verkligen backen med slalomskidor på som gällde.
Klara tyckte för första gången att det var riktigt roligt, hon stod på egna ben hela barnbacken, fast i sele men på egna ben inte hängande.
Hon åkte liften själv med en mamma vid sin sida som joggade i slalompjäxor uppför backen. Tur att blåsan var relativt nytömd...
Hon belv till och med kaxig och skulle absolut åka i stora backen, sagt och gjort.
Det blev tre timmar slalom.
Inte konstigt att Viktor vaknade i natt och hade värk i sina små ben.
Nu ropar Viktor, en väntan är över :)
Skaffa er en bra dag!!
Så var det söndag igen
Simtag efter simtag efter simtag.
50 minuter blev det.
Sedan blev det bastu med den nya vetskapen att ta av sig badkläderna i bastun är helt UTE.
Nu för tiden ska man både duscha och basta med badkläderna på, åtminstone om man ska tro det gäng fjortisar som befann sig där samtidigt som mig.
Eftersom badet stängde 1700 hade jag ytterligare 1 och en halv timme att slå ihjäl innan hemfärd.
Jag tog en promenad och irriterades över att mina hörlurar gått sänder.
Gick in på ett fik och tog en kopp kaffe, och en till.
coh vips var matchen över och vi kunde åka hem.
Hem till mor och far fick mig en öl och två till och sen hem till sängen.
Bra dag.
Idag blir det backen.
Dagens slut - morgondagens början
Bättre gick det i "När då då?" Storslam av mig!!
Imorgon ska jag vara chaffis till Ö-vik åt sambo, pappa och svågrar.
Medan de ser hockey ska jag simma.
Jävlar vad jag ska simma!!!
WWFBS
Enligt ett uttalande från en anonym medlem ska de inte längre ha känt sig som rättvärdiga namninnehavare då det så uppenbart finns de som är mer fucked än dem.
(Snälla googlare förstå att detta är ett skämt och INTE har hänt på riktigt)
hmm
Jag förstår er, jag sjunker också.
Imorgon känns som en D-dag och vi får se om jag reser mig efter det.
Nu ska jag på egen hand jobba med en liten designmodellering av bloggen, det är det roligaste jag kan bidra med i bloggvärlden just nu.
Nu kan inget stoppa mig
Utmaningen cykelvasan innebar kan vi glömma, alla eventuella orostankar på hurvida jag skulle klara av tjejklassikern i år är onödiga.
Finns inga frågetecken som helst längre om vad jag kan klara av.
Jag är odödlig.
Jag har gjort den största tänkbara utmaningen i mitt liv!!
Jag har varit på den första julgransplundringen på 25 år.
Och jag avskydde det.
Det får man inte säga som A-mamma, men det är ju alltmer sällsynt att jag bryr mig om vad man får säga och inte.
Hur som så växer man med utmaningen, och det gjorde jag också.
Det första jag och Viktor gjorde var att bänka oss för att titta på alla rutinerade mammor som hade tagit med inneskor till sina barn, och på alla oblyga barn som redan innan allt kommit igång redan var gott igång med både dans och lek.
Viktor ville inte vara där och inte hans mamma heller.
Men då vi liks var där kunde vi lika gärna sitta där och glo.
Så såg vi dem.
Dem vi trodde hade svikit löftet om sällskap, familjen Rönnblom.
Tack o lov.
Allt blir ju lite roligare om man inte känner sig så himla ensam.
Jo, man kan vara 30 år och i sällskap med sin son känna sig ensam bland hundratelet människor man visserligen känner igen men inte känner..
Eftermiddagen visade sig dock bli ganska trevlig när man glott sig mätt på folket, fått en kopp kaffe och i sällskap med känt folk dansat oändliga varv runt granen, hoppat "små grodor" så man nästan kissade på sig, avfyrat raketer och tiggt godispåse till den sjuka Klara.
Japp, jag behöll skoterkängorna på. Kanske jag blir en trendsättare.
Nu igen- storkäft
vid en singelolycka alldeles nyss (ingen person på plats) så berömde jag polisen som för en gång skull var först på plats.
Jag sa det verkligen med en stor dos glatt humör och tro om att vi hade en sån där önskvärd kollegial jargong emellan oss.
Men min kommentar fick ingen som helst respons och jag frös genast lika mycket som man bör då termometern visar på -20 grader.
Jag har svårt att göra mig förstådd med min sarkasmiska humor, kanske behöver jobba på det...
MAT
Jobbar.
Är besatt av mat idag, bara för att jag vet att jag till middag har något så smarrigt som Tacogömma med chili-nachochips.
Så hela dagen har jag varit hungrig, trots att jag ätit ovanligt regelbundet och ovanligt mycket.
Jag har till och med haft fruktstund till mellis...
Nu ska jag gå och träna och sen ska här bannemej ätas Taconachos!!
Om inget händer däremellan förståss.
Åh fi fasen vilket intetsägande inlägg.
Färsking på hal is
Den här unika videon filmades dagen innan julafton.
Ikväll bjuder jag på den som ett alternativ till de mer rörliga dansarna på tv4.
Idag åkte vi en sväng igen och jag kan medge att jag på mitt jullov i alla fall INTE lärt mig åka skridskor.
Videon känns pinfärsk, förutom att jag idag inte lånade Antes hjälm, utan hade Viktors lekhjälm...
Den klämde, fötterna värkte och dessvärre var vi inte ensamma i hallen idag, vilket resulterade i en snabb sorti.
(Som parentes kan jag nämna att rostade Sojabönor inte är så gott som jag inbillade mig den där gången på akuten då jag utsvulten hittade en skål i personalrummet...)
Till byfånen
Hur tänker byfånen då den i dagens tidning vill att man ska använda de miljoner badhuset kommer kosta, på att skapa arbetstillfällen?
Är det någon alls som vet hur man ska kunna trolla fram jobb med hjälp av 100 miljoner?
Tänker puckot så här;
"hmm 100 miljoner det kan vi göra jobb för istället för badhus...
hmm vilket jobb ska vi göra då?
hmm, ja vi kan ju bygga en fabrik till exempel, i Junsele givetvis.
hmm, vad ska vi göra i fabriken då?
hmmm, kudar kanske...
hmmmmm vem ska köpa kuddarna då?
hmmmmmmmmmm ja jaha jaaa öh nja jaha ja men det kan väl kommunen göra, i julklapp till sina anställda.
Då har vi åtminstone jobb i kanske ett år"
Förbannade byfåneidioti, jag blir så förbannad!
Håll käft eller kom med ett konkret förslag på vilka arbetstillfällen du hade tänkt "skapa" med dryga 100 miljoner!!!
Det här borde egentligen vara ett insändarsvar, men det lämpr sig inte att vara så här förbannad i tidningen.
Hela familjen sjunger med och dansar, nu ÄR det mysigt!!!!
Rent så det värker
Jag vet att jag har städat bra när jag imorse vaknar med träningsvärk i benen.
Jag vet också att det är tydliga signaler om att fokus på kommande styrketräningar bör ägnas benen.
Idag är det ännu en mysig kojdag, spel, lego, tvätt, musik, braskaminer och MYS.
Ante kom precis hem och berättade hur jävulusiskt kallt det är.
Volvon hade tydligen signalerat fel på motorteknologin eller något sånt...
Sen for han och handlade.
Eftersom helgen enbart har arbete att bjuda på ska vi ha myskväll ikväll, taco till middag och grönsaker och dip till en trevlig familjefilm hade jag tänkt mig.
Förmodligen blir det så att Ante vill spela hockey, barnen vill spela Starwars och jag skulle personligen inte ha något emot att ta en iskall promenad till mor och far, bli bjuden på en iskall öl och se på konserten med Phil Collins som de fick i värdinnegåva på annandagen ;)
Länge sedan det var bilder vá?
studerar hårt
Svärfar häller mig en hutt
Farmor och Klara
Ljuvliga fjällen!
Kontraster
Sammanfattningsvis kan man kalla det senaste dygnet för kontrastrikt.
Jobbade dygn med Ramsele som stationsort igår till idag, och det bjöd naturligtvis på de viktigaste anledningarna till den kontrastrika sammanfattningen.
Ena stunden kör vi in en dam med envishet som =)/¤(%)#(
Sedan äter vi lunch, följt av just ingenting i några timmar och sedan brakar självaste allt loss.
Två dödsfall (väntade), en port som inte går ner och därmed fryser sönder vattenledningen i garaget så vi får då även uppleva en fontän av dyrbara landstingspengar.
Portjäveln går fortfarande inte ner, så det blir lite hårda ord mitt i det färska minnet av mannen som just berättat att han och den numera avlidne hustrun nyligen firat 60-årsjubileum.
Därefter följer en magsjuka och en överförfriskning.
Tack och lov fick vi en lugn natt, och då jag kom hem fanns ingen anledning att stirra på plastgranen och tomtarna längre.
Vi dansade ner granen i källaren, sjungandes "nu har vi jul..." vilket även det kan uppfattas som lite absurpt kontrastfyllt.
Då jag drog igång med stora julstädet, som aldrig riktigt blev av innan jul, drog Ante och barnen till helgum.
Jag kunde då skråla bäst jag ville till all musik i mina öron som är mitt uppåttjack, och hej vilken städning det blev.
Jag hittade en dammgömma som hade gjort tv4-städtanterna gröna av avund.
Uppe på duschkaminen gick det att karda dammull till en hel filt att värma sig med då termometern visar -33,5 grader (i västra igår) om man skulle velat.
Det är naturligtvis ganska äckligt och kunde ha ransonerats bort från att nämnas här, men vaddå rubriken löd ju kontraster så...
Från frukostbordet, till firmabilen, till dödsbädden, till fyllskallen, till magsjukan, till vattenläckan, till hemmet, till dammet och när det så äntligen var klart kunde jag ta tag i min egen rekond.
Man luktar inte mumma då man tappat bort sin deodorant!
Sen en öl och nu blir det Godnatt
Stina - HÅLL KÄFTEN!!!
I hemmets trygga vrå kommer han och hälsar på, Herr Ågren.
Skrev ett, i vanlig ordning, uppkäftigt inlägg i ett kedjemail idag.
Mailet berörde Sundsvallarna och deras vurmande för att behålla Länssjukhuset i befintligt skick och istället göra sig av med Sollefteå sjukhus.
Jag till angrepp direkt, kanske lite väl direkt...
Jag ogillar inte Sundsvallsbor på något sätt alls, och jag unnar dem deras sjukhus i all sin prakt, men jag fattar inte varför de ska ge sig på Sollefteå.
Varför kan inte allt bara få vara som det är.
Jag fattar ju att befolkningsunderlag osv. påverkar Landstingets ekonomi, men vad fasen någon måtta måste det väl ändå finnas.
Inte kan det väl vara så att man hellre lägger ner ett sjukhus än tar bort de där dansanta skyltdockorna som finns att skåda i Norrdans regim i Härnösand?
Och inte kan det väl vara viktigare att ha en avdelningschef på precis varenda avdelning än att faktiskt ha en avdelning.
Mycket går naturligtvis inte att jämföra och i mångt och mycket får man väl lita på att folket med makten faktiskt vet vad de pratar om, men då de där Mantec rent ut säger att omvårdnad inte ska bedrivas på sjukhus, då blir jag ganska mörkrädd.
Och då överläkare manar till uppror mot Sollefteås överlevnad kan jag inte hålla käft, fast jag förmodligen borde.
Något roligare nu när jag väl är igång med bloggen igen.
I lördags hade vi en helmysig eftermiddag och kväll tillsammans med delar ur familjerna Lind och Gidlund.
Vi såg hockey, åt supergod Lax med pressad potatis och världens godaste sås. (recept mottages gärna Maud!)
Sedan blev det till Viktor och Klaras (och vår) stora glädje vildmarksbad.
oblyga Viktor och Klara simmade från famn till famn och Klara gick till slut in med Thomas, medan Viktor stannade med övriga ytterligare en lång stund.
Efter det fick barnen somna där det passade dem och vi "vuxna" spelade BUZZ.
Tusen Tack återigen Maud och Thomas som bjöd in oss!!!
Mitt i BUZZ var det 2010
Nyårsafton i Fagervik, fantastiskt.
Kom iväg en timme efter utsatt tid på morgonen, efter att ha packat inte mindre än 7 påsar med "det-där-sista", en bag, en ryggsäck, en uppblåsbar dubbelsäng, två stjärtlappar, en stuvning som skulle få kantareller från Nyköping iblandat, en Charlie som varit hos sin farfar i tre dagar och nu skulle återförenas med sin mor och far i Fagervik.
Ja, det låter magiskt, och det var det.
Snön yrde.
Den yrde jättejättemycket bakom bil och släp som vi låg bakom i 5 mil innan ekipaget äntligen bestämde sig för att Handlar´n i Viksjö verkade vara ett bra ställe att sträcka på benen på.
Då vi kom fram mattade vi ut den gravida värdinnan tills hon välförtjänt gick i säng.
Vi andra gick ut och grillade korv till lunch, drack en öl och tänkte att det där med pulkbacke, nog var ett typiskt vuxet vi-måste-hitta-på-något-super-duper-skoj-för-det-är-nyår-påhitt.
Barnen var helnöjda med att leka på den fantastiska naturtomten på Gammelgatan, upp i skogen över stenar nerför kullar, det blev den perfekta Indiana Jones-terrängen.
Vi kunde i godan ro dricka vår öl (lite snabbt så den inte frös) utan att tänka på att bilen skulle rulla en enda meter för att uppsöka någon pulkbacke.
Dagen gick sedan i en rasande fart och efter god förrätt, god middag och god dessert, lite tv-spel, ivägskickande av brinnande föremål av papper och lite lek kanstade vi oss gladeligen i säng för att "sova ner" barnen...
Vaknade efter fem minuter, vilket visade sig vara felande tidsanvisning på drygt 20 minuter, och var pigg på att spela spel för familjens ära.
Vi spelade BUZZ och plötsligt kom vi på att det var nyår och det ska man skåla in på tolvslaget.
SKÅL!!!
Sedan spelade vi igen tills klockan blev tre.
Då visade det sig att familjekampen sedan en tid var över, Ante låg i säng och likaså alla andra.
Kvar satt jag och tryckte på en BUZZ-kontroll med handen och två med fötterna.
Insikten om vilken patetisk start det var på det nya året fick mig att också gå i säng, fortfarande pigg, men ack så ensam om det.
Bilder :)
