Så kan man ju inte säga, för fan vad jag skulle ångra mig om jag förolyckades, kom till s:t Per med ångerfyllda tårar i ögonen och fick ett hånleende till svar.

Men jag gillar inte äldreboenden, jag avskyr instutitionskänslan, den ger mig gåshud ända in i märgen.

Jag har jobbat där, i samhällets avloppskanal.
Jag har sett vad jag skulle vilja kalla misär och i vissa fruktansvärda fall, vanvård.
Jag har tydliga vidriga bilder på näthinnan från när en kollega med öppen dörr till en boende torkar honom i baken och samtidigt skäller ut honom för att han gjort ner sig.

Min erfarenhet sträcker sig inte längre än till detta enda boende, som för övrigt inte finns längre, och jag törs verkligen inte påstå att det ser likt ut överallt.
Jag hoppas att det inte ser likt ut överallt, men skräckexempel har ju tyvärr poppat upp i media från olika delar av landet.

Nu för tiden kommer jag i kontakt med äldreboenden när vi jobbar Västrapassen med ambulansen.
Då fungerar vi förutom som ambulanssjuksköterskor även som distriktssköterskor och kommunsköterskor.
Nu och då har vi ärenden in på äldreboenden och gåshuden kommer direkt.
Det sitter en gammal här och en gammal där, TV:n visar det digitala grundutbudet på hög volym, någon sitter med hakan i bröstet och snarkar, en annan luktar UVI och en tredje försöker hitta hem.


Jag tänker bara; här vill jag aldrig bo, SÄTT MIG ALDRIG HÄR!
Sen hejar jag på dem alla med ett leende och vetskapen om att min grön/gula uppsyn gör dem än mer förvirrade.

De eldsjälar som verkligen passar för att arbeta med att sätta guldkant på livets slutskede, beundrar jag, egentligen behöver man inte vara eldsjäl, även om det är önskvärt. Många gånger skulle det räcka med att folk bara SKÖTER SITT JOBB!

De som inte passar för att omhänderta våra föräldrar, mor- och farföräldrar, våra föregångare, vår visdom och vår uppfostran, avskyr jag! (lika väl som jag avskyr olämplig personal inom skola och barnomsorg!)

När allt fungerar som det SKA, är det givetvis en bra och nödvändig lösning med äldreboenden.
Ättestupa som är ett förlegat alternativ, är förmodligen inte lagligt längre och inte särskilt humant heller.
Nä, äldrevården är bra, men den måste fungera.

Varför den inte fungerar sitter i den mänskliga faktorn, som vi så ofta förlåter för att den är just mänsklig, men ett misstag är inget misstag när det följer ett mönster. 

Förmodligen handlar mycket om ekonomi...

Nu har man byggt ett demenscentrum, med röda toaletter och olikfärgade dörrar.
Det är bra!
Nu satsar man på äldrevården och det är ju skitbra.
Men även detta är bara bra om det fungerar som det SKA!

När jag läser min gode bloggväns blogg om hennes nära insikt i satsningen förstår man att även om tanken är god, är handlingen fatal.
Baksidan av satsningen skrivs det inte om i tidningen, och knappast vågar någon yttra sig med risken att få stämpeln "otacksam" sittande i pannan ända tills s:t Per hånler vid porten.

Men så är det, när allt inte fungerar som det SKA, så blir det alltid tredje part som blir lidande.
En man med ett flyttlass inkastad i en tillfällig bostad, utan den hjälp man utlovades men tack och lov med beundransvärda anhöriga i sin närhet!
Hoppas hans granne har samma tur...


foto; Anna Malmberg, suverän fotograf