Sollefteå på kartan
Vem sätter Sollefteå på kartan?
Jo största dopinghärvans största dopingspuckon!
Trots att de inte ens bor i Sollefteå (utom en) så får de av media titeln Sollefteåborna.
Jag skulle vilja att även Helena Ekholm och Emma Johanssons beskrivs som Sollefteåbor i media.
Där har vi ju något att vara stolta över.
Nä där får vi bara höra "med rötter i Sollefteå" och "som tidigare bott i Sollefteå"
Tack vare dopingpuckona som bor i UMEÅ, kommer Sollefteå alltid få bära den tunga "äran" av att ha framodlat mer muskler på mer puckade spännisar som druckit mer mystiska vätskor gjorda av mer organiserade fetkriminella idioter än någon annan stad i Sverige.
Tack för den!
Jo största dopinghärvans största dopingspuckon!
Trots att de inte ens bor i Sollefteå (utom en) så får de av media titeln Sollefteåborna.
Jag skulle vilja att även Helena Ekholm och Emma Johanssons beskrivs som Sollefteåbor i media.
Där har vi ju något att vara stolta över.
Nä där får vi bara höra "med rötter i Sollefteå" och "som tidigare bott i Sollefteå"
Tack vare dopingpuckona som bor i UMEÅ, kommer Sollefteå alltid få bära den tunga "äran" av att ha framodlat mer muskler på mer puckade spännisar som druckit mer mystiska vätskor gjorda av mer organiserade fetkriminella idioter än någon annan stad i Sverige.
Tack för den!
Gör om gör rätt
Oj oj oj oj oj oj oj OJOJOJOJoj OJ!!!
Imorgon är det två månader tills vi gifter oss!!!!!!!!
Är det någon som egentligen kan förstå vad fort två månader går?!
Det känns som om jag legat på latsidan, som om allt redan är överstökat, ja det känns til och med som om jag redan är gift bara det att jag missade festen (inte fredagens fest alltså)
Jag ligger på latsidan nu, både vad gäller planering, spraymålande och träning.
Min stukade fot är fortfarande svullen och smärtar om jag provocerar den genom att kalla den skitfot och sånna saker.
Därför har jag inte varit med på Aktiva höstformen på alldeles för länge, dessutom jobbar jag dygn i dag...
På jobbet var jag med på badminton bara för att ytterligare provocera foten.
Det gick riktigt riktigt dåligt att spela och förmodligen berodde det på att jag var rädd för att kliva fel.
Nu ska jag gå och lägga mig och grubbla på hur min arbetsdag har varit.
Många hörde av sig på facebook för att påminna mig om vilket viktigt jobb jag gör.
Jag tvivlar inte på det, men jag är inte säker på att jag gör ett bättre jobb för att jag jobbar dygn och det var just det som kändes lite besvärligt i morse då jag skrev status på facebook:
"Idag gröna kläder och gul bil ett helt jävla dygn"
Jag svär omotiverat mycket och det kommer jag få fan för den dagen Viktor och Klara lär sig läsa och snokar reda på min blogg.
Så fort man "råkar" yppa minsta lilla svordom blir det vilda protester och hot om böter från de två...
Hur som helst så var det just mitt 24-timmarspass som kändes besvärligt, inte mitt jobb i sig.
Jag vet att det är viktigt och jag vet att jag gör det bra.
Men man kan alltid bli bättre och en stunds reflektion över hur arbetsdagen (eller dagen överhuvudtaget) varit stimulerar utvecklingen.
Så är det, prova ni med!
Det ni gjorde galet idag kan ni göra rätt imorgon.
Funkar i allt.
Var jag irriterad och orättvis mot mina nära och kära idag, kan jag be om ursäkt och göra bättre imorgon.
Tränade jag dåligt idag, får jag träna bättre imorgon.
Struntade jag i att ringa och svara JA eller NEJ till bröllopet idag, kan jag alltid göra det imorgon...
God NATT!!
Festen jag missade
Ungefär så här ser den ut.
Den börjar med en förfest där de allra flesta tycker att det är sååå roligt och att tiden går sååå fort.
Plötsligt har någon beställt en skjuts till huvudfesten och trots att man gärna suttit kvar i soffan och insupit drycken av mod medan ljudnivån blir allt högre, så reser man sig och hoppas att nästa tillhåll blir lika givande.
Om inte så kan man resten av kvällen ömka sig i vad-var-det-ja-sa-ord om att man skulle ha stannat på förfesten.
På huvudfesten har de engagerade mycket duktiga festfixarna ordnat fint med pappersdukar, chipsskålar, ostkrokeskålar, godisskålar och marchaller.
Allt i heligaste skoldiscoanda!
Det som ännu inte syns som skiljer lokalen för de besökande 30-40+:arna från 10-åringarna som bara dricker coca-cola, är att colan i glasen blivit utbytt mot vin, öl, cider. eventueltt en blandning av alla tre...
När förfestarna slagit sig ner på platsen de kommer känna se SIN de närmaste fem minuterna innan de börjar flytta runt, kan festen börja.
Festfixarna som tänkt på allt har även ordnat lekar.
De första tre lekarna kommer gå relativt bra att organisera.
Men när alkoholvolymen i blodet stämmer överrens med ljudvolymen i lokalen, finns det inte en chans att lekarna kommer bli vare sig organiserade eller roliga.
"Men vad faaaan, ska vi leka igen?!"
"Men TYSTA nu då, jag vill faktiskt höra vad de säger!"
SANSLÖST HÖG BUSVISSLING ger de redan tysta tinnitus, de övriga reagerar inte.
"MEN TYSTA DÅ"
"Team BAMBI, kom igen!!!"
"ha ha ha ha ha ha HAHA HA AH A"
"MEN TYSTA DÅ"
Så här kommer det hålla på en stund tills de som inte har lust att leka skingrar sig och de som vill leka äntligen kan höra instruktionerna till leken.
Ungefär efter tre timmar kommer halva gänget fundera på om det kanske skulle vara kul att gå på stan.
En fjärdedel kommer vilja åka hem, en åttondel kommer dansa och en fjortondel kommer hångla.¨
Jag är glad att jag varken kommer delta i festen, dela deltagarnas bakfylla och ångest eller ens behöva vara chaufför.
Det finns inget värre än när man ställer upp som fyllechaffis och som ett jävla paket på posten har man inte bara ett fyllo i bilen utan sannolikt kommer även den personen som förlitade sig på andra att ordna sin hemkomst också hoppa in i bilen och vips så får man köra kommunen runt och lyssna på fyllångest om man har otur och pinsamma historier om man har tur.
Ikväll befinner jag mig i ett helt annat läge.
Det där ansvarsfulla, vuxna läget som säkerligen kommer försätta mig i situationer där jag undrar var fan föräldrarna håller hus.
Ikväll vet jag var de är...
Den börjar med en förfest där de allra flesta tycker att det är sååå roligt och att tiden går sååå fort.
Plötsligt har någon beställt en skjuts till huvudfesten och trots att man gärna suttit kvar i soffan och insupit drycken av mod medan ljudnivån blir allt högre, så reser man sig och hoppas att nästa tillhåll blir lika givande.
Om inte så kan man resten av kvällen ömka sig i vad-var-det-ja-sa-ord om att man skulle ha stannat på förfesten.
På huvudfesten har de engagerade mycket duktiga festfixarna ordnat fint med pappersdukar, chipsskålar, ostkrokeskålar, godisskålar och marchaller.
Allt i heligaste skoldiscoanda!
Det som ännu inte syns som skiljer lokalen för de besökande 30-40+:arna från 10-åringarna som bara dricker coca-cola, är att colan i glasen blivit utbytt mot vin, öl, cider. eventueltt en blandning av alla tre...
När förfestarna slagit sig ner på platsen de kommer känna se SIN de närmaste fem minuterna innan de börjar flytta runt, kan festen börja.
Festfixarna som tänkt på allt har även ordnat lekar.
De första tre lekarna kommer gå relativt bra att organisera.
Men när alkoholvolymen i blodet stämmer överrens med ljudvolymen i lokalen, finns det inte en chans att lekarna kommer bli vare sig organiserade eller roliga.
"Men vad faaaan, ska vi leka igen?!"
"Men TYSTA nu då, jag vill faktiskt höra vad de säger!"
SANSLÖST HÖG BUSVISSLING ger de redan tysta tinnitus, de övriga reagerar inte.
"MEN TYSTA DÅ"
"Team BAMBI, kom igen!!!"
"ha ha ha ha ha ha HAHA HA AH A"
"MEN TYSTA DÅ"
Så här kommer det hålla på en stund tills de som inte har lust att leka skingrar sig och de som vill leka äntligen kan höra instruktionerna till leken.
Ungefär efter tre timmar kommer halva gänget fundera på om det kanske skulle vara kul att gå på stan.
En fjärdedel kommer vilja åka hem, en åttondel kommer dansa och en fjortondel kommer hångla.¨
Jag är glad att jag varken kommer delta i festen, dela deltagarnas bakfylla och ångest eller ens behöva vara chaufför.
Det finns inget värre än när man ställer upp som fyllechaffis och som ett jävla paket på posten har man inte bara ett fyllo i bilen utan sannolikt kommer även den personen som förlitade sig på andra att ordna sin hemkomst också hoppa in i bilen och vips så får man köra kommunen runt och lyssna på fyllångest om man har otur och pinsamma historier om man har tur.
Ikväll befinner jag mig i ett helt annat läge.
Det där ansvarsfulla, vuxna läget som säkerligen kommer försätta mig i situationer där jag undrar var fan föräldrarna håller hus.
Ikväll vet jag var de är...
Match
Igår var jag och Ante till Sundsvall för utrustning.
Tyvärr är det ju så att ibland tvingas man missgynna Sollefteå och bege sig till mer valbara städer för att hitta det som passar.
Så var fallet med Antes kostym.
MY GOD!
Min blivande man fick det att pirra i mina tår när han hittade sin kostym!!!
Jag längtar nu så jag blir galen :)
Ringjakten gick också förträffligt, inte för att jag hittade något de inte har i Sollefteå, men för att mannen som ägde butiken upplyste oss om saker vi inte alls hade koll på.
Man kan lämna in sin ring för ombearbetning och därav få ett betydligt förmånligare pris på sin nya förlovningsring.
Varför ny förlovningsring?
Jo, våra är 8 år, inget problem i sig, men tiderna förändras, så även smaken.
Jag vill ha vitt guld.
Ante är likgiltig, men hans nuvarande ring är så nött att den inte ens liknar min nuvarande längre.
Vigselringen kommer vara i vitt guld och för en match made in heaven vill jag ha även förlovningsringen i vitt guld.
Mannen som äger butiken sa, då vi påstod att det inte spelade någon roll om vi hade olika ringar,
"MEN NEJ NEJ NEJ, det går INTE, någonting måste ju matcha i alla fall!"
Vi tolkade det som att om nu inte jag och Ante matchar ska åtminstone våra ringar göra det...
Med omarbetning av våra nuvarande ringar plus att de hade 20 % rabatt på schalins, skulle vi få TRE ringar för 15000:- vilket är 1000 kronor mer än vad min vigselring skulle kosta.
BRA!!
Nu återstår att se om Sollefteå kan erbjuda detsamma.
Jag efterlyser: transport från kyrka till festen, spelar ingen roll i vad men spelar stor roll om någon kan köra.
Svar:
Åsa; det är Helgums kyrka som gäller och Forsmoträffen är festlokalen :)
Annica; det var otrevligt och det hade med fritids att göra, mer kan jag inte säga ;)
Tyvärr är det ju så att ibland tvingas man missgynna Sollefteå och bege sig till mer valbara städer för att hitta det som passar.
Så var fallet med Antes kostym.
MY GOD!
Min blivande man fick det att pirra i mina tår när han hittade sin kostym!!!
Jag längtar nu så jag blir galen :)
Ringjakten gick också förträffligt, inte för att jag hittade något de inte har i Sollefteå, men för att mannen som ägde butiken upplyste oss om saker vi inte alls hade koll på.
Man kan lämna in sin ring för ombearbetning och därav få ett betydligt förmånligare pris på sin nya förlovningsring.
Varför ny förlovningsring?
Jo, våra är 8 år, inget problem i sig, men tiderna förändras, så även smaken.
Jag vill ha vitt guld.
Ante är likgiltig, men hans nuvarande ring är så nött att den inte ens liknar min nuvarande längre.
Vigselringen kommer vara i vitt guld och för en match made in heaven vill jag ha även förlovningsringen i vitt guld.
Mannen som äger butiken sa, då vi påstod att det inte spelade någon roll om vi hade olika ringar,
"MEN NEJ NEJ NEJ, det går INTE, någonting måste ju matcha i alla fall!"
Vi tolkade det som att om nu inte jag och Ante matchar ska åtminstone våra ringar göra det...
Med omarbetning av våra nuvarande ringar plus att de hade 20 % rabatt på schalins, skulle vi få TRE ringar för 15000:- vilket är 1000 kronor mer än vad min vigselring skulle kosta.
BRA!!
Nu återstår att se om Sollefteå kan erbjuda detsamma.
Jag efterlyser: transport från kyrka till festen, spelar ingen roll i vad men spelar stor roll om någon kan köra.
Svar:
Åsa; det är Helgums kyrka som gäller och Forsmoträffen är festlokalen :)
Annica; det var otrevligt och det hade med fritids att göra, mer kan jag inte säga ;)
Fem år
Inte så sällan hamnar jag i lägen där jag degraderar mig själv till fem år.
Det räcker att en auktoritär person vänder blicken åt mitt håll eller ännu värre att de där präktiga "jag tror att jag har makt över dig"-personerna pratar med mig.
Idag gjorde jag kungligt bort vår familj för all evighet när jag i sinnet var kvar i Regnbågens underbara småförskolepedagogik och trodde att även skolvärlden fungerade så.
Jag fick fetnobben kan man säga och jag känner mig som fem...
Inte för att jag inte förstår grunderna till NEJ utan mer för att jag tog mig mod att fråga och sedan fick ett nekande svar.
Att inte få medhåll suger.
Det räcker att en auktoritär person vänder blicken åt mitt håll eller ännu värre att de där präktiga "jag tror att jag har makt över dig"-personerna pratar med mig.
Idag gjorde jag kungligt bort vår familj för all evighet när jag i sinnet var kvar i Regnbågens underbara småförskolepedagogik och trodde att även skolvärlden fungerade så.
Jag fick fetnobben kan man säga och jag känner mig som fem...
Inte för att jag inte förstår grunderna till NEJ utan mer för att jag tog mig mod att fråga och sedan fick ett nekande svar.
Att inte få medhåll suger.
Bröllopsyra
Ibland kommer det över mig, stressen det innebär att det är mindre än 70 dagar till altargången.
Som idag.
Saker och ting börjar falla på plats, men ju mer som ordnas desto mer stressad blir jag.
Som om det går upp för mig att allt verkligen är sant när man konverserar tårtor på facebook med suveräna Helena Gisslén.
Eller då jag får utskällning av storasyster tillika värdinnan Frida för att jag budat hem 100 organzapåsar till ris på tradera.
"Det är väl för fasen inte DU som ska bestämma om det ska kastas ris eller inte!!"utbrister hon på ett annars så trevligt 6-årskalas för Moa.
Jag ordnar kanske för mycket av det jag inte borde och för lite av det jag borde.
I veckan blev det klart att Sofie Aggeryd kommer agera kökschef och förrättsmakare.
Var huvudrätten ska komma från är ännu oklart.
Det är bara en dryg vecka till osa och folket verkar hålla oss på sträckbänken in i det sista.
Fotografen Eric Englund vet ännu inte om han får semester, så det hänger löst.
Någon borde filma, vem?
Tusen och åter tusen prylar ska spraymålas.
Klänningen ska sys in, så den sista formen måste sättas och HÅLLAS inom tre veckor. (två kilo kvar...)
Anders ska ekiperas, likaså barnen.
Åsså RINGEN då!!!
Men annars så...
Som idag.
Saker och ting börjar falla på plats, men ju mer som ordnas desto mer stressad blir jag.
Som om det går upp för mig att allt verkligen är sant när man konverserar tårtor på facebook med suveräna Helena Gisslén.
Eller då jag får utskällning av storasyster tillika värdinnan Frida för att jag budat hem 100 organzapåsar till ris på tradera.
"Det är väl för fasen inte DU som ska bestämma om det ska kastas ris eller inte!!"utbrister hon på ett annars så trevligt 6-årskalas för Moa.
Jag ordnar kanske för mycket av det jag inte borde och för lite av det jag borde.
I veckan blev det klart att Sofie Aggeryd kommer agera kökschef och förrättsmakare.
Var huvudrätten ska komma från är ännu oklart.
Det är bara en dryg vecka till osa och folket verkar hålla oss på sträckbänken in i det sista.
Fotografen Eric Englund vet ännu inte om han får semester, så det hänger löst.
Någon borde filma, vem?
Tusen och åter tusen prylar ska spraymålas.
Klänningen ska sys in, så den sista formen måste sättas och HÅLLAS inom tre veckor. (två kilo kvar...)
Anders ska ekiperas, likaså barnen.
Åsså RINGEN då!!!
Men annars så...
Situation: konversation
Mellan mig och en hyperaktiv Ante som virrar runt i köket bland pannor, lasagneplattor och lök.
Jag: "Är du stressad älskling?"
Ante: "NÄ, men alltså jag håller ju på att laga mat!!"
Undrar vad det säger om oss som par och som genuspuckon?
Jag analyserar som så:
Ante står inte alltför ofta i köket för att laga mat.
När han gör det är det på eget initiativ, men det hjälps inte när föremålen i köket ter sig lika främmande för honom som öken för en isbjörn.
"var är basilikan" (famför honom) "var är krossade tomaterna?" (framför honom) "Hur mycket är det i förpackningen?"(det står på...)
Älskade Ante, jag dukar gärna och distraherar barnen så du kan koncentrera dig på maten :)
PUSS!!
Nyss ringde ytterligare en kollega, och lika rörd som jag blir, lika mycket skäms jag över mitt överraskande beteende.
Jag kunde inte hjälpa det...
Som sagt, ni betyder så mycket för mig så ni anar inte!!
Jag: "Är du stressad älskling?"
Ante: "NÄ, men alltså jag håller ju på att laga mat!!"
Undrar vad det säger om oss som par och som genuspuckon?
Jag analyserar som så:
Ante står inte alltför ofta i köket för att laga mat.
När han gör det är det på eget initiativ, men det hjälps inte när föremålen i köket ter sig lika främmande för honom som öken för en isbjörn.
"var är basilikan" (famför honom) "var är krossade tomaterna?" (framför honom) "Hur mycket är det i förpackningen?"(det står på...)
Älskade Ante, jag dukar gärna och distraherar barnen så du kan koncentrera dig på maten :)
PUSS!!
Nyss ringde ytterligare en kollega, och lika rörd som jag blir, lika mycket skäms jag över mitt överraskande beteende.
Jag kunde inte hjälpa det...
Som sagt, ni betyder så mycket för mig så ni anar inte!!
Gåshud
Här sitter jag med gåshud och peppar mig själv.
Jag har de allra bästa kollegor man kan önska sig.
Jag har alltid sagt att yrket har föga betydelse så länge man trivs med sina kollegor.
Det här tar jag med mig i mina tankar på karriärbyte.
Jag hoppas ni alla vet vad ni betyder, och NEJ jag har ICKE druckit en droppe alkohol...
Jag har de allra bästa kollegor man kan önska sig.
Jag har alltid sagt att yrket har föga betydelse så länge man trivs med sina kollegor.
Det här tar jag med mig i mina tankar på karriärbyte.
Jag hoppas ni alla vet vad ni betyder, och NEJ jag har ICKE druckit en droppe alkohol...
Jag läker och läcker...
Mitt läkkött är inte av denna värld!
Min fot är en aning svullen och det knäpper till på ett konstigt sätt under foten när jag använder hela foten då jag går.
Men hallelujha, smärtan är som bortblåst!
Jag tror inte det är en bra idé att gå på toppformen redan på söndag, men det är inte alls omöjligt att jag kan använda foten till hopp och glädje under kommande onsdags toppform.
JIPPI!
Men det var väl ungefär det roligaste med den här dagen.
Mötet på jobbet imorse urartade för min del, och igen fick mina manliga kollegor en påminnelse om hur det är att ha en känslofylld aningen labil kvinna i arbetsgruppen.
Allt jag velat glömma kom upp till ytan och utan att jag kunde göra något åt det, kom tårarna.
Mina älskade kollegor tröstar, ringer och kommer förbi.
Jag blir rörd, Tack snälla ni!!
Jag tröstade mig själv också, for på stan och köpte jackan jag suktat efter i ett år nu :)
Nu ska här städas så fredagskänslan kan infinna sig.
Bildbevis
Som jag sa till min goda väninna Anki, det hade varit bättre om benet bara gick av!
En stukning låter så löjligt, klantigt och banalt.
En fraktur hade givit gett mig ett par kryckor och en svartvit bild med självaste problemet i fokus.
Nu måste jag övertyga mig själv om att stukningen inte är "bara" en stukning.
Därför tog jag en egen svartvit bild:
Slut
Ja det är nog färdigtränat nu :( :( :( :(
Attans vad foten värker och sväller, går runt här som en invalido och funderar skarpt på om ett par kryckor skulle vara bra eller löjligt.
Om jag ska förvalta mina träningsdagar till att koncentrera träningen på överkropp istället för kondition och förbränning, så kommer dels vågen öka och dels kommer jag likna en dopad fitnesstönt.
Idag känner jag mig uppgiven och nerstämd.
Roliga citat som piggar upp:
"pappa det här är ju inte bonde söker fru, det är ju en fru som söker bonde" - Viktor igår om den kvinnliga bonden.
"man väljer faktiskt sin kvinna och om jag har valt en kvinna så har jag! och jag har valt Sofia" - Viktor angående framtiden...
vi måste snacka mer genus i vår familj.
Attans vad foten värker och sväller, går runt här som en invalido och funderar skarpt på om ett par kryckor skulle vara bra eller löjligt.
Om jag ska förvalta mina träningsdagar till att koncentrera träningen på överkropp istället för kondition och förbränning, så kommer dels vågen öka och dels kommer jag likna en dopad fitnesstönt.
Idag känner jag mig uppgiven och nerstämd.
Roliga citat som piggar upp:
"pappa det här är ju inte bonde söker fru, det är ju en fru som söker bonde" - Viktor igår om den kvinnliga bonden.
"man väljer faktiskt sin kvinna och om jag har valt en kvinna så har jag! och jag har valt Sofia" - Viktor angående framtiden...
vi måste snacka mer genus i vår familj.
Jag borde ha sett varningssignalerna
En kittlande känsla i halsen.
En förhoppning om att anledningen till att TeamAktivas Sofia ringde var att träningen var inställd.
Ett plötsligt påkommet magknip med efterföljande diarrée 20 minuter innan träningsstart.
Jag borde ha fattat att jag skulle stanna hemma.
Men vem är jag att lyssna på kroppens signaler?!
Jag SKA träna!!!
Jag älskar mitt höstform och bara för att jag är seg i sinnet och avskyr att något "väntar" på mig, så ska inte kroppen lida.
Så, jag beger mig till de övriga och huttrar i väntan på att köra igång.
När vi värmt upp, kört mage och joggar lite mer upp och ner på en mur faller jag.
PANG sa det i foten och jag trodde inte att det var sant!
Hade jag skitit på mig hade det varit mer accepterat, där fanns det ju varningssignaler redan innan, men att stuka foten!?
Nog trodde jag att jag hade varit med om det förr, men det kan jag lova att det har jag aldrig varit.
FAN så ont det gjorde, och gör...
träningskompisarna lär ha trott att jag bröt benet eller nåt sånt med tanke på de löjliga tårnarna som kom helt obehindrat.
När jag linkar mot min bil efter att ha avböjt vänlig hjälp, kände jag mig bara löjlig.
Foten blev lite lätt avdomnad och gjorde ju inte alls lika ont längre, borde jag kanske ha stannat och fortsatt?
Jag kan känna nu när jag sitter med foten högt och lindad att det inte hade varit möjligt att fortsätta utsätta den för påfrestningar.
Så nu är det så otroligt synd om mig.
Mest för att jag känner mig som en förlorare, som gav upp.
En förhoppning om att anledningen till att TeamAktivas Sofia ringde var att träningen var inställd.
Ett plötsligt påkommet magknip med efterföljande diarrée 20 minuter innan träningsstart.
Jag borde ha fattat att jag skulle stanna hemma.
Men vem är jag att lyssna på kroppens signaler?!
Jag SKA träna!!!
Jag älskar mitt höstform och bara för att jag är seg i sinnet och avskyr att något "väntar" på mig, så ska inte kroppen lida.
Så, jag beger mig till de övriga och huttrar i väntan på att köra igång.
När vi värmt upp, kört mage och joggar lite mer upp och ner på en mur faller jag.
PANG sa det i foten och jag trodde inte att det var sant!
Hade jag skitit på mig hade det varit mer accepterat, där fanns det ju varningssignaler redan innan, men att stuka foten!?
Nog trodde jag att jag hade varit med om det förr, men det kan jag lova att det har jag aldrig varit.
FAN så ont det gjorde, och gör...
träningskompisarna lär ha trott att jag bröt benet eller nåt sånt med tanke på de löjliga tårnarna som kom helt obehindrat.
När jag linkar mot min bil efter att ha avböjt vänlig hjälp, kände jag mig bara löjlig.
Foten blev lite lätt avdomnad och gjorde ju inte alls lika ont längre, borde jag kanske ha stannat och fortsatt?
Jag kan känna nu när jag sitter med foten högt och lindad att det inte hade varit möjligt att fortsätta utsätta den för påfrestningar.
Så nu är det så otroligt synd om mig.
Mest för att jag känner mig som en förlorare, som gav upp.
Bästa tipset!
Skrubba händerna, fötterna ja hela kroppen om ni så vill!
Gör det med detta recept:
1 dl salt
1/2 dl rapsolja alt. kokosolja
1 handfull (konstigt mått men men) färsk rosmarin
lite rivet citronskal.
Mixa allt till pestoliknande format och förvara i glasburk.
den håller ett år, men det kommer den inte behöva.
Ni kommer älska den och er kropp kommer begära mer och mer och MER!
Jag hade missuppfattat betydelsen av FÄRSK rosmarin så det blev kryddande variant, ingen aning vad det har för betydelse...
Mina händer är babystjärtsmjuka och doftar l j u v l i g t!!
nej det ät ingen glasburk, men jag ser inte vikten av det heller.
Tomma glasburkar kastar man väl i glasåtervinningen?...
För mycket tid?
När jag har mina ledigveckor så är jag så sjukt bortskämd med tid att jag inte vet vad jag ska göra med den.
Att bara vara är inget alternativ eftersom samvetet då kommer jaga mig med mardrömmar om tvätt, dammsugning och pedagogiska aktiviteter som BÅDA barnen ska gagnas av och vara överrens om att det är just DET som är det roligaste att göra.
Det vore lögn att påstå att det de tycker är roligast också är vad jag tycker är roligast...
Alltså är det ytterligare en person som det ska hittas en gemensam aktivitetsnämnare för.
Ännu en samvetsfråga.
Visst kan jag stå en stund och kasta en liten gummidutt på en matta som liknar en måltavla, eller lägga samma pussel sjuttielva gånger i rad samtidigt som jag pratar som Tigerkatten Mjau.
Och jag kan också tålmodigt se på när vattenfärgerna torkar fast på bordet och pärlplattepärlor smattrar i golvet.
Men som sagt, för en utlimat dag ska aktiviteterna passa alla och alldeles för ofta står jag där en liiiten stund för att sedan pedanta mig runt i hemmet eller "snoka" runt i andras liv som de visserligen lämnar ut i bloggar och på facebook.
Idag har det dock varit en sådan dag som passade alla.
Jag och Klara tog en promenad till jobbet där vi har den lyxiga tillgången till gympasal.
Klara fick härja fritt medan jag sprang på löpbandet. Efter det varvades styrketräning med bollkast och madrasshopp.
Och visste ni att man kan göra glass av en badmintonboll och en mjuktennisboll?!
Efter lunch och en del andra måsten hämtade vi Viktor och for på badhuset.
Dagen avslutades nu med Shrek den tredje, och jag lovar att jag skrattar lika mycket som barnen.
En komplett, njutbar, pedagogisk (?) dag till ända.
Det här kanske låter galet egoistiskt och jag vet ju att en mamma i England nära på blev landsförvisad sedan hon offentligt erkänt att hon tyckte det var TRÅKIGT att leka med sina barn.
Döm mig inte så, jag tycker visserligen att vissa lekar är skittråkiga, men jag njuter ändå av dem på sätt och vis eftersom jag får se barnen i deras stund och jag får vara tillsammans med dem.
Att bara vara är inget alternativ eftersom samvetet då kommer jaga mig med mardrömmar om tvätt, dammsugning och pedagogiska aktiviteter som BÅDA barnen ska gagnas av och vara överrens om att det är just DET som är det roligaste att göra.
Det vore lögn att påstå att det de tycker är roligast också är vad jag tycker är roligast...
Alltså är det ytterligare en person som det ska hittas en gemensam aktivitetsnämnare för.
Ännu en samvetsfråga.
Visst kan jag stå en stund och kasta en liten gummidutt på en matta som liknar en måltavla, eller lägga samma pussel sjuttielva gånger i rad samtidigt som jag pratar som Tigerkatten Mjau.
Och jag kan också tålmodigt se på när vattenfärgerna torkar fast på bordet och pärlplattepärlor smattrar i golvet.
Men som sagt, för en utlimat dag ska aktiviteterna passa alla och alldeles för ofta står jag där en liiiten stund för att sedan pedanta mig runt i hemmet eller "snoka" runt i andras liv som de visserligen lämnar ut i bloggar och på facebook.
Idag har det dock varit en sådan dag som passade alla.
Jag och Klara tog en promenad till jobbet där vi har den lyxiga tillgången till gympasal.
Klara fick härja fritt medan jag sprang på löpbandet. Efter det varvades styrketräning med bollkast och madrasshopp.
Och visste ni att man kan göra glass av en badmintonboll och en mjuktennisboll?!
Efter lunch och en del andra måsten hämtade vi Viktor och for på badhuset.
Dagen avslutades nu med Shrek den tredje, och jag lovar att jag skrattar lika mycket som barnen.
En komplett, njutbar, pedagogisk (?) dag till ända.
Det här kanske låter galet egoistiskt och jag vet ju att en mamma i England nära på blev landsförvisad sedan hon offentligt erkänt att hon tyckte det var TRÅKIGT att leka med sina barn.
Döm mig inte så, jag tycker visserligen att vissa lekar är skittråkiga, men jag njuter ändå av dem på sätt och vis eftersom jag får se barnen i deras stund och jag får vara tillsammans med dem.
Nu kokar jag igen!
Fans jävla skitidioter!!!
Vem är det som är så jävla dum i huvudet att de passerar vårt hus och tar den lilla rosa Hello Kitty-sparkcykeln som ligger ute på gården?!!!!!
Här sitter nu en JÄVLIGT ledsen Klara och försöker ta in verkligheten om att tjuvar visst finns:
För inte så länge sedan var det Antes cykel man tyckte sig vara berättigad att ta, och för några år sedan var det vår BIL!
Vi verkar bo jävligt fel till då det gäller idioter!!!!!!
Och här har ni bilden som inte säger er så mycket annat än "vad fan håller de på med på ambulansen?"
och jo anonym, vi har gjort de där fina orden du nämner :) tror jag i alla fall...
INTE i toppform
Igår stördes min form så mycket att jag missade mitt älskade toppform.
Tänk att en trevlig kväll kan ödelägga formen.
Så onödigt kan tyckas.
Vaknade igår och tänkte "drack jag lavemang eller vin igår?"
Hade ändå en bra dag, helt fullt disponibel för barnen.
den ena aktiviteten avlöste den andre och mitt i allt bakade vi in LEGObygge och lek.
det var premiär för innebandy igår, stökigt tyckte de vuxna roligt tyckte barnen.
Har en ledig vecka nu, så när som på möte ikväll, onsdag och på fredag.
Tänkte i veckan ta ett slutgiltigt beslut om Ringen och baka.
Jo jag HAR en bild på Sälen, men först måste jag idas vänta på datorns evinnerliga tuggande för att få in den i systemet...
Tänk att en trevlig kväll kan ödelägga formen.
Så onödigt kan tyckas.
Vaknade igår och tänkte "drack jag lavemang eller vin igår?"
Hade ändå en bra dag, helt fullt disponibel för barnen.
den ena aktiviteten avlöste den andre och mitt i allt bakade vi in LEGObygge och lek.
det var premiär för innebandy igår, stökigt tyckte de vuxna roligt tyckte barnen.
Har en ledig vecka nu, så när som på möte ikväll, onsdag och på fredag.
Tänkte i veckan ta ett slutgiltigt beslut om Ringen och baka.
Jo jag HAR en bild på Sälen, men först måste jag idas vänta på datorns evinnerliga tuggande för att få in den i systemet...
trevlig helg
Min dator är så seg så seg så seeeeg!
Den går sämre än en tvåbensamputerad knarkare med abstinens.
Sämre än Sprinter på vinterväg och definitivt sämre än sämst!
Därför är det inte speciellt rogivande att sitta här, men jag har några goda nyheter att berätta.
Uppmärksammade människor har redan sett nyheterna, och för er andra:
Ambulansen Sollefteå bidrog till Världens barn genom att på Thomas Gidlunds initiativ köpa en tårta för 1000:-
Vi är sannerligen ett gäng goa människor som numera trivs så ypperligt förträffligt på vårt jobb att vi till och med har energi och glädje över att sprida till andra.
Min storasyster Frida var med i tidningen med årets bästa kommentar angående vården.
Tyvärr kan jag inte hitta reportaget på allehanda.se men BRA var det!
Min andra storasyster, Emma, är nu uppe i 41 förlossningar av 50 krävda innan hon kan titulera sig barnmorska!!
Jag, öh öh öh ja jag dricker ett glas rosé och släcker därmed mammsens hopp om att bli hämtad ikväll ;)
svårt att ha en helgalkisdotter och en man som har så brått hem från Danmark att han mister sitt körkort.
Nä gott folk, bilder är det inte tal om, dessutom har jag inte just några att delge heller.
Med önskan om en trevlig helg // Stina
Den går sämre än en tvåbensamputerad knarkare med abstinens.
Sämre än Sprinter på vinterväg och definitivt sämre än sämst!
Därför är det inte speciellt rogivande att sitta här, men jag har några goda nyheter att berätta.
Uppmärksammade människor har redan sett nyheterna, och för er andra:
Ambulansen Sollefteå bidrog till Världens barn genom att på Thomas Gidlunds initiativ köpa en tårta för 1000:-
Vi är sannerligen ett gäng goa människor som numera trivs så ypperligt förträffligt på vårt jobb att vi till och med har energi och glädje över att sprida till andra.
Min storasyster Frida var med i tidningen med årets bästa kommentar angående vården.
Tyvärr kan jag inte hitta reportaget på allehanda.se men BRA var det!
Min andra storasyster, Emma, är nu uppe i 41 förlossningar av 50 krävda innan hon kan titulera sig barnmorska!!
Jag, öh öh öh ja jag dricker ett glas rosé och släcker därmed mammsens hopp om att bli hämtad ikväll ;)
svårt att ha en helgalkisdotter och en man som har så brått hem från Danmark att han mister sitt körkort.
Nä gott folk, bilder är det inte tal om, dessutom har jag inte just några att delge heller.
Med önskan om en trevlig helg // Stina
Ännu en utbildning.
Idag var det Ö-vik och nytt datasystem som stod på schemat.
Huvudvärk och magknip är resultatet av en fullmatad infodag.
Huvudvärk och magknip är resultatet av en fullmatad infodag.
Ser ni andra på fotboll?
Jag myser!
Min gigantiska thekopp är med
Det är Ante med, fast han är rätt så inne i matchen.
Jag fick nog i halvlek då brasan brunnit ut, gick istället och tvättade ansiktet med nyinhandlat material som en ganska ovillig person påtvingat fick hjälpa mig att hitta rätt i.
Det är en djungel av ansiktsvård där ute folk!
Enligt alla bröllopsplaneringar ska man börja vårda sin hy, NU! och jag ska göra och gör (nästan) allt planenligt.
Så nu är mitt ansikte så lent och så väldoftande att jag nästan inte kan gå och lägga mig eftersom det inte kommer vara sig likt efter natten, dreggel, kuddväck mm mm
Nu blev det 3-0...
Har lite bilder från en vardagslyxmiddag också.
Mamma; ser du mig nu?
Åsså har min födelsedagslykta kommit hem från Danmark!
Nu blev det 4-0...
Tabu
Det går bara inte.
Jag kan bara inte med att visa detta youtubeklipp, jag VET att det finns en och annan elvaåring som läser här och det är faktiskt inget klipp som lämpar sig för barn...
Naturligtvis var det inget jag visade Viktor heller :)
Men jag gav en fin förklaring och hans respons var som väntat "då är dem äckliga"
Jag kan bara inte med att visa detta youtubeklipp, jag VET att det finns en och annan elvaåring som läser här och det är faktiskt inget klipp som lämpar sig för barn...
Naturligtvis var det inget jag visade Viktor heller :)
Men jag gav en fin förklaring och hans respons var som väntat "då är dem äckliga"
Och här skärper jag mig med neggot...eller nä
Jag är en glad människa, oftast positiv och glad, iofs inte om man får tro lönemotiveringen som löd "medarbetarskapet har dragit ner"
en väldigt väntad motivering och väldigt enkelriktad...
Men för övrigt så.
Det är bara det att jag har lite svårt att använda min blogg som en sockerkaka som ska glaseras med sockersliskig sötma.
Jag blir inspirerad att skriva när något stör, upprör och berör, men försöker också lägga in vardagsinlägg eftersom bloggen är min pensionsinvestering i kategorin MINNE.
Ledsen folket men så är det.
Det betyder dock absolut inte att jag är en negativ människa!
För att bevisa det kommer här info om glädje:
Igår SPÖADE jag och Marielle två lag i badminton, ett lag ambulanskarlar och ett lag brandmän.
Vi spelade badminton i dryga två timmar och var helt enkelt oslagbara!
Idag har jag varit på en mycket givande, mycket mycket bra utbildning.
Angelica fyller 31 år!!!
Jag kom i "god" tid på att det var föräldramöte ikväll, cyklade ner och blev både informerad om suverän verksamhet och kom hem som klassförälder.
Viktor frågade frågan alla föräldrar väntar på; "vad betyder knulla?"
Jag visade honom ett youtubeklipp jag fått från Grefven och så var den saken ur världen...
Klara har haft en BRA dag på dagis och det känns bra även om fröken kallade henne Sara då vi skulle gå hem.
Klara hytte med näven åt henne men hon korrigerade aldrig sitt misstag.
Äsch då sa jag, kom nu Sara så går vi.
Då kom bamsestora krokodiltårar och jag bad om ursäkt.
Ja men det var väl kul?!
Mindre roligt, inget NEGATIVT på det sättet, men absolut inget roligt var att Anders pappa ramlade från ett tak idag.
Brutna revben, brutet nyckelben, krossat skulderblad och en hemothorax var resultatet.
Tror ni han ringde ambulansen?
ne
Den absoluta huvudsaken är dock att det gick så bra som det gick!
Krya på dig svärfar!!
Nu går jag och lägger mig och tankar energi för en superduperbraig dag imorgon.
Angående diskussionen som nu har 11 kommentarer
Jag gillar att vi disskuterar :)
Hoppas ingen har några "hard feelings"
Annica, jag har sagt det förut och jag säger det igen, NI, våra kära dagisfröknar och lärare gör ett fantastiskt jobb och har enligt mig de viktigaste jobbet som finns.
Jag gillar bara inte just denna metod.
Trevlig Söndag!
Hoppas ingen har några "hard feelings"
Annica, jag har sagt det förut och jag säger det igen, NI, våra kära dagisfröknar och lärare gör ett fantastiskt jobb och har enligt mig de viktigaste jobbet som finns.
Jag gillar bara inte just denna metod.
Trevlig Söndag!
Störd?
0400:
0500:
lala lllaaala laa la
0600:
Fan vad störd jag är!
Nu går jag på jobbet.
Äntligen hemma!!!
En sån händelserik dag...
Åker direkt till skridskoskola efter jobb, "glömmer" att hämta mina skridskor hemma och lika bra var väl det eftersom Klara ändå vägrar delta.
Sitter och blir genomfrusen på läktaren medan Viktor visar framsteg efter framsteg.
Åker hem och upptäcker att älgjägaren som fortfarande behöver övertalning om att jag är värd ringen har glömt att lägga ut nyckeln i nyckelskåpet.
Jag är utlåst.
Hittar en fristad på Bangatan 8 där vi får en varm dusch och mat.
Sedan åker svärmodern ner till Sollefteå igen för att låsa upp dörren.
HEMMA!!!
Nu leker ett grabbgäng i källaren och Klara sitter framför TV:n, denna dag är det lördag och jag behöver inte ha dåligt samvete för det.
Ikväll kommer äntligen pappa hem från Danmark, jag är bjuden på middag där och innan dess ska jag lämna barnen i Forsmoby där de får sova till imorgon, då jag jobba igen och jägaren är på jakt.
jag lär dock ha sett fler levande älgar än vad han har gjort i år, även om jag fortfarande är något ovan att se dem efter vägen så min första tanke när jag såg dem i dimman var att det var två HÄSTAR som stod på vägen.
Det var liksom mer logiskt...
Nu ska jag vila en stund innan jag förfinar mig för middagen.
Skulle vara trevligt med lite bilder nu vá?
Orkar inte nu.
Som kommentar på mitt tidigare inlägg kan jag säga att Åsas kommentar om fikastunden var bra.
Bra att de anpassat hela idén till föräldrarnas möjligheter.
Åker direkt till skridskoskola efter jobb, "glömmer" att hämta mina skridskor hemma och lika bra var väl det eftersom Klara ändå vägrar delta.
Sitter och blir genomfrusen på läktaren medan Viktor visar framsteg efter framsteg.
Åker hem och upptäcker att älgjägaren som fortfarande behöver övertalning om att jag är värd ringen har glömt att lägga ut nyckeln i nyckelskåpet.
Jag är utlåst.
Hittar en fristad på Bangatan 8 där vi får en varm dusch och mat.
Sedan åker svärmodern ner till Sollefteå igen för att låsa upp dörren.
HEMMA!!!
Nu leker ett grabbgäng i källaren och Klara sitter framför TV:n, denna dag är det lördag och jag behöver inte ha dåligt samvete för det.
Ikväll kommer äntligen pappa hem från Danmark, jag är bjuden på middag där och innan dess ska jag lämna barnen i Forsmoby där de får sova till imorgon, då jag jobba igen och jägaren är på jakt.
jag lär dock ha sett fler levande älgar än vad han har gjort i år, även om jag fortfarande är något ovan att se dem efter vägen så min första tanke när jag såg dem i dimman var att det var två HÄSTAR som stod på vägen.
Det var liksom mer logiskt...
Nu ska jag vila en stund innan jag förfinar mig för middagen.
Skulle vara trevligt med lite bilder nu vá?
Orkar inte nu.
Som kommentar på mitt tidigare inlägg kan jag säga att Åsas kommentar om fikastunden var bra.
Bra att de anpassat hela idén till föräldrarnas möjligheter.
Mer irriterande om kommunala verksamheter
OK,
har nyss läst på en blogg om dagis...
Det dagiset, OBS; jag vet inte vilket dagis!, har tydligen något suspekt påfund att ha föräldrafika en gång i månaden.
Och detta gör mig förbannad! (hmm nu igen, NEJ jag behöver ingen psykolog utan är lyckligt lycklig trots att samhället ibland kan reta mig)
Det är nog så svårt att vara med på luciafirande och sommarfester, nu ska man dessutom ha dåligt samvete VARJE månad om man inte kan delta i föräldrafika!
Jag är helt övertygad om att barn vars föräldrar inte KAN komma på dessa tillställningar känner utanförskap och hemlängtan.
De må känna barnen på sin avdelning men de känner fasen inte deras föräldrar.
Att få sin trygga närvaro, där de är placerade för att föräldrarna jobbar, är sjukskrivna, arbetssökande eller föräldralediga med ett småsyskon, störd av att fröknarna har något slags socialt superbehov av vuxna människor, är beklämmande!
De får sin trygghet inkräktad av främlingar och frågan kommer; Var är min mamma/pappa?
BLÄ!
Varför ska föräldrafikat, sommarfesten och lucia vara planerad på dagtid?
Om barnen är på dagis den tiden, betyder det helt sonika att föräldrarna jobbar!
De föräldrar som KAN komma på dessa tillställningar har tur.
Kom igen förskolefolket, övertyga mig om att föräldrafika är en bra idé!!!
När ni ändå håller på att övertyga mig, lägg in ett gott ord för anledningen att vi på vår fritid ska komma och snickra altaner och bygga lekställningar (som vad jag vet ska uppfylla en rad krav) på er arbetsplats.
Ska jag kanske vid nästa larm informera anhöriga om att vi skulle behöva hjälp att isolera ambulansen så det inte lever om så jävulskt i vårdutrymmet?
Eller ska Skärvstagården be anhöriga om att komma och medverka vid en "fixardag" där de får slipa staketet så de gamla slipper få stickor OM de någon gång skulle råka få komma ut till det inhängnade området.
Nä men hörrni, jag är nog lite irriterad idag...
har nyss läst på en blogg om dagis...
Det dagiset, OBS; jag vet inte vilket dagis!, har tydligen något suspekt påfund att ha föräldrafika en gång i månaden.
Och detta gör mig förbannad! (hmm nu igen, NEJ jag behöver ingen psykolog utan är lyckligt lycklig trots att samhället ibland kan reta mig)
Det är nog så svårt att vara med på luciafirande och sommarfester, nu ska man dessutom ha dåligt samvete VARJE månad om man inte kan delta i föräldrafika!
Jag är helt övertygad om att barn vars föräldrar inte KAN komma på dessa tillställningar känner utanförskap och hemlängtan.
De må känna barnen på sin avdelning men de känner fasen inte deras föräldrar.
Att få sin trygga närvaro, där de är placerade för att föräldrarna jobbar, är sjukskrivna, arbetssökande eller föräldralediga med ett småsyskon, störd av att fröknarna har något slags socialt superbehov av vuxna människor, är beklämmande!
De får sin trygghet inkräktad av främlingar och frågan kommer; Var är min mamma/pappa?
BLÄ!
Varför ska föräldrafikat, sommarfesten och lucia vara planerad på dagtid?
Om barnen är på dagis den tiden, betyder det helt sonika att föräldrarna jobbar!
De föräldrar som KAN komma på dessa tillställningar har tur.
Kom igen förskolefolket, övertyga mig om att föräldrafika är en bra idé!!!
När ni ändå håller på att övertyga mig, lägg in ett gott ord för anledningen att vi på vår fritid ska komma och snickra altaner och bygga lekställningar (som vad jag vet ska uppfylla en rad krav) på er arbetsplats.
Ska jag kanske vid nästa larm informera anhöriga om att vi skulle behöva hjälp att isolera ambulansen så det inte lever om så jävulskt i vårdutrymmet?
Eller ska Skärvstagården be anhöriga om att komma och medverka vid en "fixardag" där de får slipa staketet så de gamla slipper få stickor OM de någon gång skulle råka få komma ut till det inhängnade området.
Nä men hörrni, jag är nog lite irriterad idag...
Skolfotografering
Tillhör ni den stora skala mammor och pappor som pyntar sina barn från topp till tå inför skolfotograferingen?
Eller gör ni som jag och först tänker tankar om millimeterperfektion och sedan bannar mig själv för att jag faller för "trycket" från de övriga och helt sonika nöjer mig med att barnet är rent och att jag sedan kan känna igen barnet som det barn jag varje dag sände till skolan/dagis och inte till varje-dag-är-en-maskerad-i-paljetter-och-fläckfria-skjortor?
Jag mår nästan illa (överdrift) av att se dessa översmyckade barn som ska le tillgjorda leenden i samma poser som skolfotografer sedan urminnes tider instruerat och tagit sjukt mycket betalt för!
När Viktor var 3 år vägrade han ha något annat än sin poliströja på sig. Naturligtvis så även på fotograferingsdagen.
Jag blir så glad varje gång jag ser min lilla polis titta på mig i plånboken och påminns om hur mycket han älskade den tröjan.
Då Klara förra året skulle posera med brorsan fick hon fritt val av kläder och det blev en underbar kombination.
Viktor hade sin alldeles för stora Starwars-tröja, mycket lämpligt då han var i begynnelsen av den ännu inte avslutade Starwarsepoken.
Sedan bara älskar jag gruppbilderna!
Den där klumpen av barn där ena barnet petar näsan, det andra är på väg att hoppa ur fröken-med-det-tillgjorda- flinets famn, det tredje blundar och det fjärde verkligen GAPflabbar åt kameramannens låtsaspruttar.
Resten är en blandning av allvar, hemlängtan, tjuvnyp och ren äkta glädje.
Låt barnen vara barn, ÄVEN på skolfotot!
Eller gör ni som jag och först tänker tankar om millimeterperfektion och sedan bannar mig själv för att jag faller för "trycket" från de övriga och helt sonika nöjer mig med att barnet är rent och att jag sedan kan känna igen barnet som det barn jag varje dag sände till skolan/dagis och inte till varje-dag-är-en-maskerad-i-paljetter-och-fläckfria-skjortor?
Jag mår nästan illa (överdrift) av att se dessa översmyckade barn som ska le tillgjorda leenden i samma poser som skolfotografer sedan urminnes tider instruerat och tagit sjukt mycket betalt för!
När Viktor var 3 år vägrade han ha något annat än sin poliströja på sig. Naturligtvis så även på fotograferingsdagen.
Jag blir så glad varje gång jag ser min lilla polis titta på mig i plånboken och påminns om hur mycket han älskade den tröjan.
Då Klara förra året skulle posera med brorsan fick hon fritt val av kläder och det blev en underbar kombination.
Viktor hade sin alldeles för stora Starwars-tröja, mycket lämpligt då han var i begynnelsen av den ännu inte avslutade Starwarsepoken.
Sedan bara älskar jag gruppbilderna!
Den där klumpen av barn där ena barnet petar näsan, det andra är på väg att hoppa ur fröken-med-det-tillgjorda- flinets famn, det tredje blundar och det fjärde verkligen GAPflabbar åt kameramannens låtsaspruttar.
Resten är en blandning av allvar, hemlängtan, tjuvnyp och ren äkta glädje.
Låt barnen vara barn, ÄVEN på skolfotot!
På topp!
Ni är trötta på att höra det, men jag kan inte nog poängtera Team Aktivas aktiva höstform!
Jag är skakig i benen och mår sååå jäkla bra efter kvällens pass!
Tack!!
Detoxen som var dagens utmaning med Klara brast då vi hämtat Viktor.
Han började genast prata om att se en film.
Jag tvingade honom att delta i en omgång UNO först och sedan tänkte jag, "ja men gud så mysigt med en film i blåsvädret"
Så det blev en film, men vad fasen vi hade ju trots allt spelat både ballong och boll två gånger, målat i TRE omgångar, läst Bamse och lunchat på stan med Miriam.
Nu ska jag ta en ringpaus ett par dagar och jobba istället.
Jag är skakig i benen och mår sååå jäkla bra efter kvällens pass!
Tack!!
Detoxen som var dagens utmaning med Klara brast då vi hämtat Viktor.
Han började genast prata om att se en film.
Jag tvingade honom att delta i en omgång UNO först och sedan tänkte jag, "ja men gud så mysigt med en film i blåsvädret"
Så det blev en film, men vad fasen vi hade ju trots allt spelat både ballong och boll två gånger, målat i TRE omgångar, läst Bamse och lunchat på stan med Miriam.
Nu ska jag ta en ringpaus ett par dagar och jobba istället.
Ring ring ring
Ja jag är kär.
Åsa, din anledning och eftertänksamhet vad gäller val av ring är rörande.
Så klockrent vackert och jag förstår att du är nöjd.
Det är så fint när man liksom kan hitta en betydelse i allting, eller ännu bättre då betydelsen gör valet självklart :)
Tack för att du delar med dig!
Jag ska nu försöka hitta 10 anledningar ;)
Bosse, jag gav Anders order om att läsa kommentarerna på bloggen... har ännu inte hört något från honom.
Idag har Klara en detox-dag, och jag med.
Det är såååå jäkla lätt att låta henne sitta vid TV eller dator och tiden rinner iväg.
Klockan är 1010 och vi har spelat ballon, boll, läst två Bamsetidningar och just nu sitter hon och målar.
Vad mer kan man göra?!
Åsa, din anledning och eftertänksamhet vad gäller val av ring är rörande.
Så klockrent vackert och jag förstår att du är nöjd.
Det är så fint när man liksom kan hitta en betydelse i allting, eller ännu bättre då betydelsen gör valet självklart :)
Tack för att du delar med dig!
Jag ska nu försöka hitta 10 anledningar ;)
Bosse, jag gav Anders order om att läsa kommentarerna på bloggen... har ännu inte hört något från honom.
Idag har Klara en detox-dag, och jag med.
Det är såååå jäkla lätt att låta henne sitta vid TV eller dator och tiden rinner iväg.
Klockan är 1010 och vi har spelat ballon, boll, läst två Bamsetidningar och just nu sitter hon och målar.
Vad mer kan man göra?!
Efva Fuckin´ Attling
Hon är ju helt makalöst gudomligt duktig, kreativ och DYR!
Naturligtvis hittade jag en ring från henne som fick munvattnet att börja rinna, prislappen fick tårarna att börja rinna.
Det var igår.
Inatt önskade jag mig drömmar om andra ringar, en sån där aha-dröm som liksom skulle få in mig på andra tankar.
Det jag fick var en dröm om att brandAnna och Jonas Kårén höll på att bygga om hela brandstationen.
De gjorde rum i vagnhallen, målade i beiget och ljusgrönt.
Ambulanserna fick inte plats längre och personalen fick gå nästan en mil för att komma till köket...
Då drömmen inte gav tydligare tecken än att Jonas och Anna inte har tid med så mycket annat än måleri, gav jag mig ner på stan igen för att ge övriga ringar en chans.
BINGO!!
Det finns en annan ring som väckte mina lustar och 10.000 kronor billigare kändes det ju som rena rama realisationen.
Tack schalins för era budgetsnygga gudomliga ringar!!
Ok, Ante är inte helt enig om att priset var något som kan klassas som rea, men oooooooo är jag inte värd det?!
Den ska ju ändå sitta på mitt finger i oändlighet och jag byter ju trots allt ut mitt namn...
Nu, hockey.typ.
Först ska barn badas, fikas, läsas för och sovas med minst tre MAMMA-rop vardera.
Vid det laget är matchen slut.
Naturligtvis hittade jag en ring från henne som fick munvattnet att börja rinna, prislappen fick tårarna att börja rinna.
Det var igår.
Inatt önskade jag mig drömmar om andra ringar, en sån där aha-dröm som liksom skulle få in mig på andra tankar.
Det jag fick var en dröm om att brandAnna och Jonas Kårén höll på att bygga om hela brandstationen.
De gjorde rum i vagnhallen, målade i beiget och ljusgrönt.
Ambulanserna fick inte plats längre och personalen fick gå nästan en mil för att komma till köket...
Då drömmen inte gav tydligare tecken än att Jonas och Anna inte har tid med så mycket annat än måleri, gav jag mig ner på stan igen för att ge övriga ringar en chans.
BINGO!!
Det finns en annan ring som väckte mina lustar och 10.000 kronor billigare kändes det ju som rena rama realisationen.
Tack schalins för era budgetsnygga gudomliga ringar!!
Ok, Ante är inte helt enig om att priset var något som kan klassas som rea, men oooooooo är jag inte värd det?!
Den ska ju ändå sitta på mitt finger i oändlighet och jag byter ju trots allt ut mitt namn...
Nu, hockey.typ.
Först ska barn badas, fikas, läsas för och sovas med minst tre MAMMA-rop vardera.
Vid det laget är matchen slut.
Jo, jag är ju Stina Lassen :(
MEN
jag är också en aning traditionsbunden (ibland)
Jag blir Stina Holmberg den 1/1-11
Resonerar på följande sätt:
- Det första jag gör när vi skiljer oss, ha ha ha ja åkäj OM vi skiljer oss, är att ta tillbaka Lassen
- En lysande anledning till tatuering nummer tre, Lassen någonstans på något snyggt sätt ;)
Jag kommer också ha min kära far att "överlämna" mig, så gör man i Danmark och jag skiter fullständigt i att hela Sverige stormade då Kronprinsessan hade samma önskemål!
Jag tänker inte låta Ante se mig innan vigseln.
Vi har icke ålande umgänge innan vigseln (våra två älsklingar är resultat av onyktert tillstånd som ingen minns...)
Nu hoppas jag att alla fattade skämtet!
Jaha, vad finns det mer för traditioner som jag kan yrka är viktiga för mig?
På tal om ålande:
Viktor sa imorse, "mamma vet du att du har ägg här inne?" han pekar sig på nedre delen av magen.
"ja"
"och sen kommer det en ål (tror jag att han sa men jag blir väldigt osäker så jag måste fråga då han kommer hem...) och då ska man gifta sig"
Dresscode Kavaj
Byn var rolig, snäll och inte alls stor.
Som mest räknade jag till 11 människor inne på Valvet, jag har ingen aning om var alla var, men det spelade ingen som helst roll för jag och Sara hade sååå trevligt på tu man hand.
Idag har jag varit på Toppform, även denna gång sjukt kul!
Efter det åkte vi skridskor och idag slapp jag dryga sjuåringar som for runt mig och sa "ta mig då ta mig då" och då jag inte als var i närheten av att ta dem så kom dem med ett åkstöd...
De va rinte där idag så jag kunde åka fritt men inte särskilt länge eftersom fötterna VÄRKER när man åker skridskor.
Vi har även varit hos Christina och provat brudgumskläder och hon har kollat om det finns hopp för min minst tre nummer för stora klänning som några skickliga försäljare sålde på mig i Umeå.
Idag såg den ut som ett tält, jag fick en tår i ögat men Christina sa att hon ordnar det.
Underbara människa, så himla snäll, trevlig och lättsam.
Hittade en pälscape också som nu är bokad i mitt namn till den 1/1, wow mindre än tre månader kvar!!!
Imorgon ska jag på ringjakt :)
LIFE`S GOOD!!
Något som INTE är bra är Google.
Google har förstört vår dresscode för bröllopet.
I populära sammanhang betyder Kavaj, fint men avslappnat.
Enligt bjudna gäster som sökt på Google betyder det att damerna i stort sett ska se ut som nunnor.
Vad jag och Anders VILL är att folk ska känna sig fina, bekväma och avslappnade men helst inte i mjukisbyxor även om jag om någon vet hur läckert skönt och avslappnat det är med mjukisbyxor...
OK, nu hoppas jag att de som läser min blogg och är bjudna som inte förstår det moderna konceptet kavaj, har fått klarhet i detta.
Varsågod; länkar om klädsel:KAVAJ
http://www.dn.se/blogg/etikettfragan/2009/05/14/kvinnokladsel-till-kavaj-3272
http://sv.wikipedia.org/wiki/Kl%C3%A4dkod den här är BRA, här står mycket tydligt om vad som gäller, och den påpekar också att kavaj FÖRR i tiden användes för det som vi idag kallar mörk kostym.
Som mest räknade jag till 11 människor inne på Valvet, jag har ingen aning om var alla var, men det spelade ingen som helst roll för jag och Sara hade sååå trevligt på tu man hand.
Idag har jag varit på Toppform, även denna gång sjukt kul!
Efter det åkte vi skridskor och idag slapp jag dryga sjuåringar som for runt mig och sa "ta mig då ta mig då" och då jag inte als var i närheten av att ta dem så kom dem med ett åkstöd...
De va rinte där idag så jag kunde åka fritt men inte särskilt länge eftersom fötterna VÄRKER när man åker skridskor.
Vi har även varit hos Christina och provat brudgumskläder och hon har kollat om det finns hopp för min minst tre nummer för stora klänning som några skickliga försäljare sålde på mig i Umeå.
Idag såg den ut som ett tält, jag fick en tår i ögat men Christina sa att hon ordnar det.
Underbara människa, så himla snäll, trevlig och lättsam.
Hittade en pälscape också som nu är bokad i mitt namn till den 1/1, wow mindre än tre månader kvar!!!
Imorgon ska jag på ringjakt :)
LIFE`S GOOD!!
Något som INTE är bra är Google.
Google har förstört vår dresscode för bröllopet.
I populära sammanhang betyder Kavaj, fint men avslappnat.
Enligt bjudna gäster som sökt på Google betyder det att damerna i stort sett ska se ut som nunnor.
Vad jag och Anders VILL är att folk ska känna sig fina, bekväma och avslappnade men helst inte i mjukisbyxor även om jag om någon vet hur läckert skönt och avslappnat det är med mjukisbyxor...
OK, nu hoppas jag att de som läser min blogg och är bjudna som inte förstår det moderna konceptet kavaj, har fått klarhet i detta.
Varsågod; länkar om klädsel:KAVAJ
http://www.dn.se/blogg/etikettfragan/2009/05/14/kvinnokladsel-till-kavaj-3272
http://sv.wikipedia.org/wiki/Kl%C3%A4dkod den här är BRA, här står mycket tydligt om vad som gäller, och den påpekar också att kavaj FÖRR i tiden användes för det som vi idag kallar mörk kostym.
Ikväll ska jag på byn
Ante säger "OJ, har du fått en bula!"
Jag säger "Nä, det är en finne!!"
Sedan åker jag och viktor på Videoteket för att hyra film.
När vi kommer hem sminkar jag mig och tackar Gud för Make Up Stores Cover-all-mix.
Finne - borta!
Går sedan in till vardagsrummet, grann och berömsökande.
Får komplimang av Ante och Viktor tittar upp från tv-spelet:
"Vänta mamma, du har något..."
YES, tänker jag, grabben har lärt sig att se när mammsen har förskönat sig (händer inte ofta)
"Mamma, det ser ut som om du har ett stort blåmärke i pannan, eller det SÅG ut som det"
"vad ser det ut som nu då?" fiskar jag och tänker igen Tack Gud för Make Up Stores Cover-all-mix.
"Nu ser det ut som ett STORT rött märke"
.....
Jag är råtaggad att gå ut och visa mig och mitt missfoster i pannan bland folk.
Jag säger "Nä, det är en finne!!"
Sedan åker jag och viktor på Videoteket för att hyra film.
När vi kommer hem sminkar jag mig och tackar Gud för Make Up Stores Cover-all-mix.
Finne - borta!
Går sedan in till vardagsrummet, grann och berömsökande.
Får komplimang av Ante och Viktor tittar upp från tv-spelet:
"Vänta mamma, du har något..."
YES, tänker jag, grabben har lärt sig att se när mammsen har förskönat sig (händer inte ofta)
"Mamma, det ser ut som om du har ett stort blåmärke i pannan, eller det SÅG ut som det"
"vad ser det ut som nu då?" fiskar jag och tänker igen Tack Gud för Make Up Stores Cover-all-mix.
"Nu ser det ut som ett STORT rött märke"
.....
Jag är råtaggad att gå ut och visa mig och mitt missfoster i pannan bland folk.
Uppdatering angående lunchen igår
Efter en halvtimme såg det ut så här:
Robert däremot, han åt med god aptit:
När vi ändå är inne på mat, här är mellis, inte heller det gick riktigt hela vägen med Klara...
Nu ska här duschas blommor och städas innan barnen ska hem.
Natten på jobbet var lugn så då får man lite tacksam städtid kombinerat med musik.
