Familjeliv och ÄNTLIGEN en gigantisk thekopp!!
Just nu sitter Klara, envis som en gammal get, vid köksbordet och ignorerar tusentals hot om uteblivet Bompa och bortplockade leksaker.
Hon totalvägrar äta vad som i vanliga fall är hennes favoritmat; Bullens pilsnerkorv och bröd.
Jag har meddelat henne att jag sätter mig vid datorn och hon kommer få sitta kvar på sin plats till dess att minst en korvjävel är uppäten!
Om drygt en timme är det dags att hämta Viktor och om hon fortfarande inte ätit sin korv kommer hon få sätta sig där igen då vi kommer hem.
Jag bara älskar när barnen så tydligt ärver mina dåliga sidor.
Viktor är inne i en väldigt arg period nu och jag får stå ut med en son med svajigt humör som slänger hatord omkring sig vid minsta lilla PYTTELILLA motstånd.
"JAG HATAR DIG!!" lät det igår när han tyckte att jag inte svarade tillräckligt snabbt på en fråga.
och sen igen när jag sa att han inte fick "läsa" längre för klockan var för mycket...
Husdjur
Hemkommen från Aktiv höstform, jobbigaste gången hittills.
Tror att det är en vald strategi av ledarna.
Precis när man börjar bli kaxig och tror sig vara lite fit, så snäppar de upp träningen och pang så var mjölksyran en kännbar bieffekt.
Smart, och sjukt kul!
Jag tror aldrig jag känt att pengar investerade i träning har varit så bra, roligt och nyttigt.
Efter rengöring av svettiga armhålor och andra stinkande platser, älskar jag att mysa runt i det mysigaste som finns, Antes gamla fotbollsbrallor och ett linne från Bingo Rimérs "sexy by sweden"
ha ha ha oslagbar kombination, eller vad säger ni?!
Ja, de har både fläckar av målarfärg och andra suspekta saker...
Det blir så med favvobyxorna, de får liksom vara med på allt.
Klara har som bekant bytt dagis och nu är det fritt fram att inneha husdjur på Rådomsvägen 1.
JIPPIII!
Men finns det egentligen ett djur som jag inte provat och med säkerhet vet att jag inte klarar av?
Kanin - check
Fiskar - check
Marsvin - check
Kanin igen eftersom jag inte fattade första gången - check
Hund - check
Nä, Ante är inte så intresserad av fler tålamodstester och hur mycket jag än tjatar så kommer det inte komma in någon katt i huset. Utanför finns massor, det ser vi i sandlådan...
MEN, nu har vi Robert!!!
Robert är en trogen fluga som följer oss runt i huset.
Allra mest förtjust är han i mig (måste vara klädseln...)
Han sitter på väggen ovanför min säng om natten, sällskapar mig i badrummet och sitter alltid (då alltid räknas som tre dagar i följd i flugans värld) på kökslampan då vi äter.
Barnen älskar honom, jag med, och till och med Anders :)
Här sitter han på kökslampan och väntar på rester.
Att Robert är vårt husdjur är ungefär lika patetiskt som att jag står på ICA och försöker färgmatcha familjens tandborstar...
God natt!
Mera mobbing
Det är inte enbart skolan som måste jobba med problemet!
Som ledare i idrottsklubbar, kvarterslag, simskola, teatergrupper mm.
Som vuxen.
Som äldre och som yngre.
Mobbing är allas ansvar, och det är inget vi kan rycka på axlarna åt, kisa, skaka på huvudet och hoppas att det försvinner.
SER vi det MÅSTE vi STOPPA det!!!
Det spelar ingen roll hur "litet" bekymret kan verka, alla små ord och små handlingar, blickar och kommentarer skadar.
Dessutom växer skiten.
Mobbing
En dam ringer mig på mobilen mitt i arbetsmiljösnacket och börjar prata mobbing.
Hon hade sett mitt namn i media och tyckte att jag verkade vara en engagerad person som hon ville prata lite ideér med.
Det handlar om mobbing.
Hon har jobbat i massor med år med ämnet och är numera pensionerad, men får inte nog av att pränta in kunskap hos såväl föräldrar som hos skolpersonal.
Jag tycker det lät mycket intressant och det ska bli spännande att höra vad mer hon har att säga då jag ringer henne imorgon.
Jag har alltid bävat inför ämnet.
Blir mitt barn en mobbare eller blir mitt barn mobbat?
Måste det vara antingen eller?
Det finns ju förståss den gråa skalan av passiva titta-påare, men jag vet inte om den tysta massan är något bättre att tillhöra.
Jag säger som Winnerbäck; "Jag sällar mig till hjältarna som gör och inte tycker"
Men hur ska man pränta in rätt och fel hos en grupp individer som inte alls lever som de lär.
För lika stort problem som mobbing är i skola, och förskola för den del, lika stort är problemet på vilken arbetsplats som helst.
Vi tror att vi är så jävla vuxna och förståndiga men i själva verket är vi fega små flockdjur som sällan vågar stå upp för annorlunda tänk och leverne.
Det finns faktiskt massor med människor som inte alltid uppskattar rå jargong, sexistiska skämt eller att man bjuder på "negerbollar" till fikat.
Det finns vuxna som fortfarande tänker småskoletänk och bara kan vara med en kompis i taget och fryser ut den tredje.
Det finns vuxna som pekar och skrattar och med sina inskränkta fördomar dömer ut folk innan de ens fått öppna käften.
Jag vet.
Som sagt, det ska bli mycket intressant att höra vad Britt hade tänkt sig.
Plötsligt händer det...
Men just nu går det inte för jag är bara hemma en snabbis på lunch, för att sedan sätta mig i skolbänken igen och pränta in arbetsmiljö.
Det känns som om jag har så många skräckexempell på hur det INTE ska vara på en arbetsplats att jag kan hålla en alldeles egen föreläsning.
Toa, sen iväg igen.
Kärntrupp?
Vet att jag har många läsare här som jobbar inne på stora grannhuset (jag bor 150 m från er)
På allvar, kan vi göra något?
Vem är med?
SOLLEFTEÅ, HO HO!!!
Det handlar om att synas och höras, för att finnas.
Sollefteå! HO HO!!!
Med irriterande jämna mellanrum kommer rapporter från Sundsvall med kaotiska rubriker.
Igår var det stora scoopet att Sundsvall blivit tvungna att öppna upp åtta platser på grund av överbeläggningar.
Dagsfärska rapporter från Sollefteå säger att man i morse hade 17 överbeläggningar på Sollefteå sjukhus.
Är det någon som bryr sig?!
Det är skitlätt att kontakta tidningen, alla reportrars nummer står under deras bildlogotype. Det finns även vissa tipsnummer, all info om detta finns i tidningen.
Samma sak gäller tv och radio.
Är det någon som finns där inne i smeten på sjukhuset som törs?
Jag har sagt det förut och det tål att upprepas, syns man inte, finns man inte.
Och i kampen om att vara eller icke vara i Landstinget Västernorrland så måste vi HÖRAS också!!!
Om en man
Fast han var egentligen inte ensam.
Trots att hans fru bara timmen innan hade avlidit och hans föräldrar somnat in för en herrans massa år sedan, kände han sig inte ensam.
Varje gång han fick information om att hans hustru avlidit tröstade han sig med att han hade sina föräldrar i liv.
Minuterna efter informationen om att de alla var avlidna, började vi om igen.
I demensen är det förvirrande.
Att stå bredvid är inte enkelt och när klockan är 0100 känns allt omöjligt.
Vad blir det av den ensamme mannen, som inte vet att han är ensam, när begravningsbyrån har hämtat hans fru och hemtjänsten måste vidare?
Finns det ett skyddsnät för den här typen av händelser?
Jag skulle önska att det fanns ett telefonnummer att ringa, där man snabbt får förklara sitt ärende och genast få information om vad man ska göra och var man ska ta vägen.
Att det fanns en plats som alltid står redo då hjälten i familjen, den starka av de två svaga, går bort och efterlämnar sig en hjärtevän som omöjligt kan klara sig själv.
Den platsen ska vara välkomnande och varm.
Den ska vara utrustad med personal som på bästa tålmodigaste sätt kan förklara för mannen om och om igen varför han befinner sig där.
Det skyddsnätet med den platsen finns inte.
Istället kommer mannen in till akutmottagningen med stämplen "causa soc" vilket betyder omöjlig social situation.
Han kommer sedan vidare till en överbelagd vårdavdelning och får rum med tre andra män i ett rum gjort för tre...
Eller kanske får han ligga på sin främmande säng i en tvättstuga och vaggas till sömn av ljudet av en centrifug.
Där kommer han att vara i många dagar, trots ambulanspersonalens försäkran om att han snart får komma hem igen.
Han kommer att träffa 50-tal olika personer.
Möjligtvis kommer 50-talet olika personer sucka lite över att han tar upp en vårdplats som egentligen inte finns, och över att hans förvirrade tillstånd är sååå jobbigt att hantera.
Han kommer att sitta på möte med biståndshanläggare, sjuksköterska, sjukgymnast och arbetsterapeut.
Han kommer inte förstå något av vad de säger och vad de vill.
Där kommer hans framtid avgöras åt honom och sedan väntar bara en lång väntan på att få en den där platsen som jag hade önskat honom redan första natten.
Jag vill byta jobb :(
Dags för bilder
Nej Emma, du kan INTE åka hem!!
Du är såååå nära nu, och dessutom har du alltid velat detta :)
Bilder i en salig röra...
Klaras speciella sovstil
Inbjudningskort på väg :)
Äppelh-vete, sorry Anneli...
Min familj just nu
Fundersam, karriär? bilh-vete, snart är det vinter
Årets sista match för Blixtarna
Prisutdelning
Klara vid inskolningen på Duvan, målarväggen.
Klara i iskalla ishallen
Viktor har sorterat sin Legoskatt och vill att jag visar ALLA!
Vem är så här Kung på att backa lastbil då?
Finn 9 fasaner!! De chockade mig då jag såg ut genom fönstret i Bålsta.
"Ante, vad är det där för djur?"
"Fasaner..."
"WOW!!!!"
hmmm, fattas en naturlektion i mitt liv.
När man packat allt återstår inget annat än att äta Calzone med händerna med frysboxar som bord.
Ante och Jocke säger att det VISST är ordning...
Mitt (vårt) hem är skinande rent, jag har huvudvärk efter kottsprayning och jag blir arg som ett bi om mat och smulor hamnar på golvet.
Barnen ber om ursäkt, Ante säger att det är helt OK att söla och jag får dåligt samvete. Snälla säg att jag inte är ensam om att vilja ha hemmet rent åtminstone en timme efter storstädning.
Springturen gjorde mig genomvåt och jag fryser fortfarande, sjukdom kanske är att vänta.
Tungtänkt
Idag är jag ledig eftersom inskolningen av Klara inte gått så bra som planerat.
Hon behövde ytterligare en halv dag utan sin mor tryggt vid sin sida, så därför bytte jag pass och sitter alltså hemma med tonvis av MÅSTEN över mig.
MÅSTE nr 1. springa
2. återlämna markisprover
3. STÄDA
4. tvätta
5. städa mera.
Skulle kunna forstätta listan till punkt 100, men det skulle inte stå något annat än städa på dem så det blir en aning tjatigt och ganska dumt att sitta och skriva det istället för att bara göra det.
Sedan måste jag ta ett avgörande beslut, plugga eller inte plugga IVA.
Jag har ingen som helst lust och känner nog att det är dumt att kasta bort värdefull tid (som jag kan städa) åt studier och praktik som kan "vara bra att ha".
Jag har också börjat känna så smått att det finns annat i livet än sjuka människor, det finns en hel del friska och dem kan det vara intressant att bruka tid på också.
Lärare?
Journalist?
Vem har bestämt att just JAG ska ägna min tid åt sjukdom och elände, jo jag. Så då kan jag väl lika gärna bestämma om jag INTE ska göra det.
Nä, det blir inget IVA, så nu var det bestämt.
Skaffa er en bra dag, själv ska jag städa.
Tyckte man inte det var nog jävligt innan...
Se och begrunda valets stora vinnare.
Jag hoppas jag aldrig ska behöva råka på en SD-väljare, känns liksom inte helt OK.
Precis som om det fattas en del barr i stacken...
Såg ni det här?
GRATTIS Härnösand som blivit av med denna ostabila tölp!!!
Puckon!!!
Då det återstod två valdistrikt att räkna i landstinget gav jag upp.
Fortfarande oklart för mig hur det gick där, ska tydligen förhandlas hit och dit nu mellan vilka som ska gå ihop och inte.
Jag tycker det är lite fuskigt.
Majoriteten röstar rött, men plötsligt kan ett majoritetsbeslut förvandlas till minoritet då vissa partier bestämmer sig för att slå sig samman.
Jaha, så då blir det ju liksom inte som majoriteten vill.
Ja ja det är en branch man inte begriper sig på.
Jag kan heller inte begripa SD:s framgångar, men tydligen har jag inga läsare som röstat där, ingen som törs stå upp med en vettig förklaring i alla fall...
Att moderaterna i Landstinget fick röster från Sollefteåbor är också obegripligt, antar att det folket tycker att det är en bra idé att avveckla Sollefteå sjukhus.
Hoppas ni fortfarande tycker det när vårdbehovet hänger över er som en tung jävla börda och en gigantiskt oroklump i magen skumpandes över Viksjöskogen på väg till iskalla Sundsvall med dess prestigefyllda vårdkorridorer.
Nu ska jag iväg och hämta Klara efter hennes sista inskolningsdag, en mycket dålig sådan.
Hon skrek förtvivlat då jag skulle lämna henne :(
Valvakar...
Ni som röstat på dem, jag kräver en vettig förklaring! VETTIG!!!!
Hemma igen
Vi jobbade järnet hela lördagen och lämnade ett tomt hus klockan 17:01 igår för flyttfärd mot Sollefteå.
Det var kul!
Kul att köra lastbil, ha ha ha ha ha jag har haft glädje av mitt C-kort (psst, på FRITIDEN)
Och jo då, vi gifter oss!!
Den 1 januari 2011, och likt de flesta andra blivande brudar är jag numera bridezillla.
Som nu tex, jag prioriterar Aktiv höstform framför mina älskade barns simskola, skämmes ta mej fan.
Tur de är en far som inte har vikthysteri inför den stora dagen.
Och ni; glöm inte att rösta idag, såvida ni inte är blåruttna för då kan ni lika gärna låta bli ;)
Nånting händer, det är nåt stort på gång!
Aktiv blåskontroll...
Team Aktivas "aktiv höstform" kickade igång igår!
Det var hur roligt som helst!!!
Konstigt att vattenfyllda dunkar och bildäck kan bli så kul...
Uppvärmning är regel innan man börjar jobba hårt, och höstform är inget undantag.
Oftast innehåller uppvärming diverse hoppsaskutt och onödigt vida benövningar.
Det enda jag kunde tänka var; "urininkontinens, urininkontinens, urininkontinens"
Tre besök på toaletten inom loppet av två timmar varav det senaste besöket var 18.15, var tydligen inte nog då uppvärmningen drog ingån 18.30.
Jävla skit!
Avskyr uppbringaren till de där fåniga skutten med armar och ben i kryssformation, garanterat en man!
En tur till skogen och sedan kunde jag delta fullt ut igen, vilket sannerligen börjar kännas idag.
Goddag rumpa och vader, skönt att känna er.
Note to myself: att vätska upp sig inför träning är en megadålig idé!
Nu ska jag tvätta träningskläder innan Klaraduvan ska börja sin andra inskolningsdag.
Duvan
Klara längtade imorse och sa då vi lämnade Viktor på skolan " ÅH, där är Duvan, mitt BÄSTA dagis!"
Min slutsats; barn har absolut inget problem med förändringar.
Vi kom dit 0930, då alla var på väg ut. Förmodligen var det tänkt att Klara skulle vara inne en stund och känna sig för, men det sket hon i.
Hon skulle ut och kasta sig in i leken på en gång.
Efter lunch var vår sista inskolningsdag slut, men Klara vägrade åka hem.
Varm i hjärtat tvingade jag hem henne, med löfte om att få se på Bompa tills det är dags att hämta Viktor.
Bryr mig inte om att tänka på enkäten på BVC igår, där de undrade hur många timmar om dagen barnet får se på TV...
Ja, det gick ju bra...
Men det såg aldrig Klara, och faktiskt känns allt mycket bättre nu.
Imorgon blir Klara min lillDuva och jag blir hennes storDuva, det har Klara sagt.
Ikväll har jag slickat i mig kemikalier och det är faktiskt inget konstigt med det.
God Natt.
Regnbågen / Duvan
Besöket på Duvan gick bra.
Om jag inte minns fel eller hallucinerade så sa Klara då vi gick därifrån "Det här blir kul"
Själv satt jag en stor del av träffen med gråten i halsen och bet ihop.
Självklart var personalen trevliga, lokalerna anpassade för små barn som ska tillbringa sina dagar med meningsfulla akriviteter och undvika alltför stor saknad efter sin mamma och pappa.
Men ändå kunde jag inte sluta tänka jorden-går-under-tankar.
Älskade Regnbågen med sin perfekta utemiljö och öppna famnar.
På Duvan låser man dörren efter 1600 eftersom man inte anser sig ha tillräckligt bra koll på stället då man befinner sig på baksidan av huset.
För att komma till baksidan, som tydligen är det bästa utestället att vara på, måste barnen gå genom två grindar...
Jag såg höga hinder torna upp sig för Klara.
Ute kommer nästan 60 barn att vistas samtidigt och gården är uppdelad på fram- och baksida.
Jag ser framför mig hur Klara försvinner i mängden och hur jag letar i en evighet för att hitta igen henne.
Jag bet ihop och efter en rundvandring då vi plötsligt befann oss på det numera bekanta fritids kändes det ganska ok.
Men på kvällen, då tröttheten borde ha gjort mig sömnig, kom gråten.
Jag grät obehindrat igenom ett samtal med Ante, tills han sa åt mig att vara tyst och två telefonsamtal där både mamma och Frida försäkrade mig om att det inte är någon katastrof.
Idag är det sista dagen på Regnbågen, vi ska lämna presenter till de bästa fröknar vi känner till just nu och säga Hej då.
Då gäller det att bita ihop igen, för Klaras skull.
Nog vet väl jag att det här är helt sanslöst oväsentligt och barnsligt, men jag har svårt att tänka om och nytt just när det gäller att släppa Regnbågen.
Imorgon börjar inskolningen och då ska sorgen vara borta och mamman mer mogen och öppen för det nya.
hartat
Men enligt vetenskapen är sakta det vinnande konceptet, så det får väl ses som positivt.
På onsdag drar detta igång, och på något sjukt sätt så längtar jag efter att ta ut mig så pass att jag kanske kräks.
Det är lustigt hur välmående man kan bli av att plåga sig själv ibland.
Igår sprang jag 5 km på nytt personbästa; 25 minuter, nöjd men inte spyfärdig alltså tog jag i för lite...
Idag ska jag och Klara gå och hälsa på, på hennes nya dagis, Duvan, och imorgon gör hon sin sista Guldgruvedag.
Hon har så smått börjat acceptera detta nu och förhoppningsvis får hon en positiv upplevelse idag.
Efter detta åker vi till Maria på kottjakt, vilket med säkerhet kommer bli en lyckad jakt!
Det drar verkligen igång nu, hösten och alla aktiviteter!
Simskola, söndagar både Klara och Viktor
Hockeyskola, lördagar (tror och hoppas jag)
ev. innebandykvartersen om intresse finns hos lille man.
Finns ett oändligt utbud av aktiviteter; karate, hanboll, ridskola, skidskola, slalomskola, mm mm mm
Gäller att inte skena iväg så att de orkar också, och framförallt tycker att det är ROLIGT!!!
Insändare sänd
Tack för fina kommentarer!
Jag skickade den i förfinad form till tidningen, som tyckte att den var för lång...
Vi får se om den kommer med någon dag innan valet, HOPPAS!
Jag är på jobbet och fantiserar om annat yrke.
Inte för att jag inte trivs, men kanske kanske kanske skulle det kunna vara stimulerande att göra något annat...
Bara less idag kanske.
Hade världens bästa start på dagen idag!
När jag lämnade Viktor på fritids imorse mötte fröken upp och sa, "vilken fin pojke du har, så lugn och snäll, verkligen fin"
Där var tårarna inte långt borta, underbara goa Viktor!!
Nu ska jag likt en hamster springa utan att komma någoon vart.
Trevlig fredag på er!
I klartext
En kokhet potatis på lokal nivå och den mest avgörande valfrågan som finns, enligt mig.
Idag försöker Jacomina-nånting och hennes bihang Bengt Sörlin locka väljare genom att i väldigt oklar text tydliggöra sina avsikter för Sollefteå sjukhus.
Enligt dem finns inget snack om vare sig avvecklande eller nedläggande.
De vill "bara" flytta all operativ verksamhet från Sollefteå till Sundsvall och Ö-vik.
Jag kan förstå att man som oinsatt medborgare långt utanför vårdens korridorer tycker att det låter bra att de i sina löften förklarar att de visst ska ha tre AKUTsjukhus.
Men om jag nu, som faktiskt är insatt, ska försöka tydliggöra dessa vallöften så kan jag säga som så:
Om den operativa verksamheten tas bort från sjukhuset, får det en ödesdiger kedjereaktion!
Utan operativ verksamhet kommer man inte längre ha behov av narkospersonal.
Utan narkospersonal har man inte ett fullgott BB/förlossning eftersom narkosdoktorer har en nyckelroll vad gäller akut verksamhet även vad gäller förlossningar som kanske inte alltid går så smidigt som naturen skapte oss för.
Det måste finnas en narkosläkare och operationspersonal i jour dygnet runt för att få bedriva förlossningsverksamhet.
Då kedjan kommit dit hän att man avvecklar BB/förlossning kommer det bli brist på barndoktorer, vilket leder till att barnavdelningen blir helt överflödig, likaså barnmottagningen.
Utan operativ verksamhet och narkosdoktorer har vi ingen användning av postoperativ verksamhet som är en del av IVA-avdelningen.
IVA är en akutavdelning som, då man tar bort operativ verksamhet tillika narkosdoktorer, inte kan klara sitt verksamhetskrav eftersom det till största del är narkosdoktorerna som ansvarar för IVA-patienternas vård.
Hela avdelning 14 och avdelning 15 blir mörklagda eftersom det är där patienter som opererats /ska opereras finns inskrivna.
Även röntgen kommer bantas eftersom patientantalet minskar kraftigt.
Det kommer då ifrågasättas om det verkligen finns behov av ex CT-röntgenapparat då det "bara" är medicinska åkommor som ska röntgas.
Om denna specialitet försvinner kommer det innebära att akuta röntgenbilder från trauman så som trafikolyckor inte kommer kunna göras, utan måste skickas till Sundsvall eller Ö-vik.
Mer än hälften av personalen på Sollefteå sjukhus kommer att vara överflödiga, allt från städ, kök, undersköterskor (som redan nu anses onödiga), sjuksköterskor, sekreterare, röntgenläkare, vaktmästare, sjukgymnaster (som till stor del jobbar med att rehabilitera patienter som opererats) mm mm mm
Det kommer dessutom bli oerhört svårt att rekrytera ny personal då ett sjukhus utan operativ verksamhet blir mindre attraktivt för tex AT-läkare att söka tjänstgöring på.
Medicinska akuta åkommor så som stroke och hjärtinfarkt kommer bli Sollefteå sjukhus framtid och det fattar väl för fan vem som helst att det inte är lönsamt att bedriva ett stort sjukhus på "två" specialiteér!
Detta kommer ett moderat landsting inom kort tid också peka på och då kommer en fullständig avveckling av Sollefteå sjukhus vara ett faktum.
Hur man tänkt sig klara av att korta vårdköer genom att AVVECKLA ett sjukhus vet jag inte och får inget svar av Jacomina-nånting.
Överbeläggningar är konstant i såväl Sollefteå och Ö-vik som i Sundsvall.
Lycka till Jacco!
Att hon som faktiskt är insatt i vårdens korridorer kan föreslå dylikt förvånar mig, att Bengan "påhänget" Sörlin låter sig intalas att det går förvånar mig mindre.
Som i så många andra frågor är han inte tillräckligt insatt för att egentligen kunna yttra sig, han har bara inte förstånd nog att inse sina begränsningar.
Mera, mycket mera...
Gav oss ut på kottjakt idag, dessvärre utan någon vidare jaktlycka.
Kan jämföras med Mos jaktlag som fick en kalv.
Jag, Viktor och Klara fick en trevlig stund och en och annan lillkotte.
Men då vi kom hem hade en sagofe varit och lagt världens snyggaste kottar på kvist på vår bro, TACK söta rara Maria!!!
Här är den ena testsprayad:
Sen skar jag mig i fingret då jag skulle diska kniven jag skulle skära äppelhelvetet med.
Åsså skar jag mig på pappret i kokboken då jag skulle läsa om äppelhelvetet.
Igår klippte jag mig i fingret, men det hade inget med äpplen att göra...
Dopet i lördags var mysigt och vackert.
Bäst = Ottilia som framförde både sång och bön plus hällde upp dopvattnet.
Mest lärorika = Viktor som sa då han hade känt på Alvinas döpta huvud att "det är inte vilket vatten som helst"
Mest överraskande = vet inte om jag har tillstånd, men det var helt galet & roligt!!!
Trevligast = Pär-Jonas Odelberg, prästen! We like, A LOT!
Sötast = Alvina som bara log :)
Godast = Marias hembakta, MÄNGDER!
Bästa bilden:
Sen blev det kvällen och Charlie hade premiärövernattning utan föräldrarna som roade sig på annat håll.
Bilder från kottjakt/wannabe-frilufts-mother:
Nu ska jag fortsätta med min pysselstuga :)
Svar på bad
Ingen påannonserad frågestund, men det gör inget ;)
Jag skulle nog kunna ålderskategorisera badandet i länet (och Jämtland) nu genom att påstå att Himlabadet är bra för äldre barn och modigare mammor.
Paradisbadet är bra för hela familjen, alla kanor passar alla, i vår familj i alla fall.
Storsjöbadet är underbart för mindre barn och mammor som gärna vill sitta och plaska med fötterna i det varma vattnet i barnpoolen.
Deras barnland är det bästa!
Deras övriga kanor påminner om Himlabadet, har samma namn, men eftersom Himlabadet blivit tvungen att stänga igen en kana på grund av vansinne, så törs jag nog påstå att de inte riktigt är varandra lik.
Storsjöbadet bjuder på mer fartfylld spänning för större barn och modigare mammor än Paradisbadet och i nuläget på fler kanor än Himlabadet.
Men alla har de något som är bättre och sämre än de andra.
Flummigt?
Äppellängdshelvete!
Jag är barnsligt upprörd över mina tillkortakommanden i köket.
Jag kan inte fatta att jag fortfarande har ambitioner att faktiskt göra något av de där förbannade äpplena som år efter år stör min väg med gräsklipparen.
Efter att ha "hittat" en äppelpaj anno ? i frysen då vi skulle göra plats för en lyckad älgjakt, så borde jag kunnat förstå genom att titta på den, att jag INTE är ämmad för äppelgöromål.
Den "pajen" kommer aldrig att ätas, och förmodligen inte de äppellängder jag knegat ihop de senaste två timmarna.
De smakar bra, men ser inte ätliga ut, vilket gör att de för alltid kommer ligga säkert i frysen.
Jag tröstar mig med att jag gjort av med hela 10 äpplen!!!
En tio äpplen fattigare hink står nu i hallen och hånar mig.
Gör man äppelmos genom att ta en stor STOR klubba och banka skiten ur äpplena?
Som tur är, är inte alla äpplen ok att utöva ambitioner på, det blir några färre att ha äppelångest över.
Jag har så mycket att berätta
Himlabadet, birsta, dop, motion, middag, övernattningsgäst, fotbollsträning (eller vad man nu ska kalla det), pyssel och en karl som begett sig på älgjakt - träffas åter om en vecka.
Eventuellt har jag tid att förklara mig imorgon.
Har ni hört den förut?!
"Och dom är moderater allihopa "sa han.
2 veckor senare kom Statsministern & hälsade på i skolan.
Fröken bad då pojken berätta om kattungarna.
"Jo, det är så att vi har fått 8 kattungar hemma, och dom är socialdemokrater...allihopa".
”Men så sa du ...ju inte förra gången..???” sa fröken.
”Nej", svarade pojken.."Nu har dom ju fått upp ögonen!"
.
Grattis Tyra!!!
Underbara chokladlika govovve, grattis på din födelsedag!
Hoppas solen skiner på dig i Danmark, här hemma längtar vi tills du kommer hem (och husse med för den delen :)
Jag förbannar likgiltigheten!
om ni på allvar verkligen tror att det kvittar vilket parti ni röstar på och därav röstar på typ Maud för att hon verkar så käck och glad (fast då är ni ju lite hum i huve) eller på Reinfeldt för att hans fru Fillippa verkar vara en sympatisk människa, då är det så jävla mycket bättre att rösta blankt!
Jag förbannar likgiltigheten och tron att det inte spelar någon roll!!!
Självklart har det en massiv betydelse att Moderaterna går ut i val med löfte om att avveckla Sollefteå sjukhus, ja förutom Bengan Sörlin då, för han fiskar ju personröster och då kan man ju inte gå på sitt eget partis linje om det betyder att man tappar sina ortsbors förvirrade röster.
Så alltså, om ni tror att det kvittar för Sollefteå sjukhus vilket parti ni röstar på så måste ni fatta att ni har fel!
Om ni dessutom tror att det kvittar för hela Sverige vilket parti ni röstar på för att ni i era dåligt pålästa hjärnor tänker att all politik är skit, så har ni också fel.
Jag kan förstå att man inte orkar sätta sig in i det ålderdomliga politiktugget med ord som inte påminner ett dugg om vardagens "suger fett" "rules" och "nice".
Jag begär inte heller att man ska göra det.
Jag skulle bara vilja att ni kanske satte er in i EN fråga, en som känns viktig för er själva, och med den frågan jämför partierna.
Om man nu inte ens ids göra det och fortfarande tror att det räcker att tycka att Filippa är snygg, så skulle jag vilja rekommendera er att rösta blankt.
Det blir liksom lite mer rättvist då mot oss andra som faktiskt bryr oss och som faktiskt tror att det har stor betydelse vilket parti man röstar på, då de ena ropar ut att de vill lägga ner sjukhuset och de andra ropar att de INTE vill det.
Åh, fan vad jobbigt det är med valtider, jag får alldeles ont i magen.
Kan inte bara alla tycka som jag!!!
