Levande debatt
Inne om Mormor:
Hoppas att alla som blint håller med Stina och "inte accepterar dåliga dagar på jobbet" vet vad de talar om. Jag respekterar deras åsikter om de jobbar inom vården och vet hur oerhört stressigt och påfrestande det kan vara. Vissa dagar har man kanske inte hunnit äta lunch och knappt suttit, detta för att försöka göra allt så bra för pat. som möjligt, men det resulterar i trötthet och det i sin tur kanske resulterar i att man blir lättirriterad. Har man jobbat inom vården och påstår att man alltid bemöter patienter precis som man ska så ljuger man!! Någon sådan vårdpersonal existerar inte, så är det bara. |
Jag vet inte om jag ska skratta eller gråta.
"Någon sådan vårdpersonal existerar inte"
JOHOOODÅ, det gör de visst det!!!
Jag känner fler av den goda sorten än av de sura äpplena, som tyvärr har en förmåga att sura ner alla andra äpplen i hinken, men riktigt fullt ut har de inte lyckats än.
Och även om arbetsklimatet kan vara surt, vet jag fortfarande hur många som helst som inte låter detta gå ut över patienten.
Att det är stressigt i vården tror jag inte någon missat, vare sig man jobbar med vård eller inte.
Det tragiska med det är att det går så jäkla bra att gnälla om hur jävla stressigt det är men likt förbannat jobbar man arslet av sig och skippar måltider och toabesök.
Kontentan av det blir arbetsmiljöskador och tydligen patientskador, om än "bara" psykiska.
Ingen tackar, ingen bockar, det enda som möjligtvis händer förutom skadorna är att ledningen ser hur bra den "första" nedskärningen gick och driver besparingar ännu hårdare, ännu mer arbete alltså.
Finns en anledning till att Vårdförbundet drev sin RAST-kampanj så hårt i höstas...
Det här kan man såklart bittert beskylla beslutsfattarna och bödeln för, men jag tror att så länge vi gör vårt allra bästa för att hjälpa patienterna, stjälper vi oss själva.
Som jag så många gånger påpekat, generaliserar jag inte, till skillnad från dig/er med signaturen INNE...
Bra svar av Maria:
Maria om Mormor:
Jag tycker att man visst får ha "dåliga dagar" på jobbet MEN INGEN ska behöva lida av att man har en dålig dag. Det får man hålla för sig själv. Om man upplever sina arbetsförhållanden så dåliga att det går ut över andra männsikor som behöver just din hjälp då måste man göra något åt det.
Om en person har kört in i din bil, svurit högt åt dig, bitit dig i tummen, kissat ner dina byxor, kräkts över armen, inte lämnat dig i fred ens för två minuter så kan det vara som så att denna människa ha en anledning över sitt beteende. Vem har rätten att välja den person som ska få ett trevligt bemötande för man har precis fått fika, men nästa som kommer ger man ett dåligt bemötande för man går snart av sitt pass och har inte tid.
"Som jag vill bli bemött, möter jag andra" Något jag personligen försöker eftersträva. Å jag lär mig mycket på varje möte.
Ett leende kostar inte mycket, inte en hälsning heller, lyssna, en lätt klapp, ögonkontakt är inte så svårt. Visst är det stressigt på våra jobb men detta tar som minst 30 sekunder. Man kanske kan välja att koncentrera sig på annat än att prata över huvudet på andra och titta på den man hjälper istället?
Medan jag skriver här kommer det in ännu en kommentar:
Personal om Mormor:
Vad som förvånar mig är hur Du kan framföra kritik på detta sätt utan att först personligen ta reda på vad som egentligen hänt? Du har valt att lyssna på tredje part utan att först konfrontera de personer som varit involverade i vården av din mormor. Då du själv arbetat på en vårdavdelning, och vet att man som vårdare ibland kan få ta obefogad kritik, borde det vara en självklarhet! En aning oproffessionellt kan jag tycka.
Sedan kan man undra varför Du som anhörig inte fanns hos din mormor, höll hennes hand och gång på gång svarade på hennes upprepade frågor?
Det som kanske är mest illa är att Du målar upp en bild för allmänheten om hur man blir behandlad på Sollefteå sjukhus, "vårt fina sjukhus" har jag för mig att du sa en gång. Men eftersom Du anser att vård/omvårdnad är något man endast uppsöker i absoluta nödfall kanske det är lika bra att vi river bygget. Då får vi alla, oavsett vem, åka till Sundsvalls sjukhus...och hoppas på gott bemötande!
Ja du var fanns jag?!
För det första skit i det du, jag behöver inte försvara min frånvaro, för det andra är det inte min uppgift som anhörig att finnas där för att se till att allt går rätt till.
Visst hade jag kunnat kolla upp saken, men helt ärligt, vem hade svarat JA vi ignorerade din mormor och gjorde grimaser?!
Det anmärkningsvärda i detta fall är att även medpatienter reagerar, det om något har en tendens att spridas.
Det är inte min blogg som bör klandras för eventuell fortsatt kritik, riktigt så många läsare har jag faktiskt inte...
Vad mer, jo vårt fina sjukhus ÄR ett fint sjukhus, goda hjärtan, kompetenta och vänliga människor i massor jobbar där. Tyvärr även de sura äpplena som även finns på andra sjukhus.
Tack för era kommentarer.
..Å herreminje Stina.. jag hoppas verligen inte du lyssnar på alla "surisar" som finns därute.. men kul som fasen är det med debatt ! :) att man sedan inte ens vågar skriva sina namn på inläggen.. säger väl kanske det mesta va?
Än en gång: HEJA STINA ! kramkram !
Visst är det kul när folk kommer in hit och skriver sitt namn vid sin kommentar. Visst får jag en guldstjärna nu Stina ;) Jag gillar Sollefteå Sjukhus, iaf Barnavdelningen och Habiliteringen, det är där vi varit mest, Gyn har jag inte heller något emot förutom att man som gynpatient får ligga på BB, det kanske inte är så kul i alla lägen. Jag hoppas i djupet av mitt hjärta att Sjukhuset får vara kvar i all evighet.
När det gäller vården av våra äldre så har det alltid funnits personer som kanske inte borde jobba inom det yrket. Klart som rackarns att man efter pruttonhundra ringningar på klockan blir irriterad men man går ändå dit och uppträder hövligt med ett kanske inte allt för vackert leende, men liks förbannat så ler man.
Tack för en underbar blogg Stina och satan va Annica är bra med hår ;)Du blev jätte fin
Vården av gammla är nog en het debbat och kommer nog att förbli så, för den blir inte bättre utan snarare sämre.
En dålig dag på jobbet har nog de flesta haft, jag vet att man inte ska låta det gå ut över andra så det är bara att bita ihop även fast det kan vara svårt. Har man valt att jobba inom vården har man gjort ett val att hjälpa andra inte stjälpa. Att det vimmlar av dessa bittra människor inom dessa yrken har man tyvärr märkt ett antal gånger, pröva bara och ring vårdcentralen har man tur får man prata med en jätte trevlig sjuksköterska har man minder tur ja gissa själv.
Sist jag ringde och hade den underbara oturen att den människan svarade, min första tanke jag måste nog överdriva till max anars får min dotter ingen tid de närmaste dagarna. Frågan kommer hur många dagar har din dotter haft feber? med en svart tunga svarar jag: inne på fjärde dagen(sanningen är en dag)men med en öppning i halsen som inte är större än våran tidigare 50 öring inser jag att här krävs penicillin. Får en tid hos läkaren trots vissa inlägg att jag skulle nog kunna vänta en dag till det kan ju ge sig till i morgon.
Domen av läkaren kraftig halsfluss penicillin 10 dagar, erkände även för läkaren att hon bara hade haft feber en dag. Han skrattade och svarade ja så får man nog göra ibland.
Tänk på detta Stina, de du skrivt har berört folk på olika sätt både positivt och negativt och det ska du se som något positivt. Det har blivit en diskussion som fått folk att börja tänka och det kan behövas.
Ja då var det jag igen. Jag anser själv att jag är väldigt bra på att ta människor, och bemöter dem NÄSTAN alltid som man ska. Det enda jag vill ha sagt här är att även den allra allra trevligaste, bästa, mysigaste, gulligaste människan kan visa sig från fel sida. Jobbar man nog länge inom vården kommer den dagen förr eller senare. Skulle inte bli ett dugg förvånad om de berörda uskorna i är just sådana uskor, och att de då blir utmålade på detta sätt anser jag är fel.
Satan-i-gatan va populärt din blogg verkar ha blivit populär Stina! Å att folk dessutom kommenterar - fast det vorde ju roligare om de delgav sina namn..
Det här med vård och äldrevård är ett känsligt ämne.. Jag håller med dig i det mesta du skriver... Visst kan jag ha viss förståelse och inser att det på vissa ställen råder hög arbetsbelastning och att det inte alltid är lätt för de anställda att "hålla god min"...
MEN när man själv som anhörig upptäcker att patienten/den boende kanske blir lidande av det så kan det "brinna i huvudet" på en och då är det inte alltid lätt att vara saklig!
Jag har erfaranhet av detta själv och VET hur det är att vara den där anhörige - den anhöriga som faktiskt påtalat bristerna (för att man själv upptäckt dom och inte enbart gått på patientens/den boendes egna uppgifter) för personalen men som bemötts av nekanden och att det dessutom i slutänden inneburit att den boende/patienten (och de anhöriga) kanske setts som mycket BESVÄRLIGA att ha att göra med!
Bästa kollegor!
Kul att ni läser systers blogg :) Om ni läst den förut så vet ni att Stina skriver ärligt, snabbt och rått. Detta är något som vi (hennes läsare) älskar och hyllar henne för. Detta är HENNES forum där hon skriver sina privata tankar, upplevelser och åsikter. Min sambo brukar säga "sug inte åt dej mer än du tål" och det är något jag nu vill säga vidare.. Jag tror att ni vet vilka som absolut INTE ska suga åt sej och jag vet att alla har bättre och sämre dagar. Varken Stina eller någon annan av oss är missnöjd över den vård mormor hann få hos er tvärtom jättenöjda, vilket framgick när jag pratade med dr och er närmaste chef. Det var faktiskt så att vi gick den "rätta" vägen och framförde vad vi av en slump fick höra till avdchefen. Detta inte för att ställa er alla i dålig dager utan för att belysa hur denna pat upplevde vårdtiden. Tyvärr så är det tredje gången jag hör om liknande situationer och DET är anmärkningsvärt. Denna gång var det mormor, en människa de flesta av er vet står mej mycket nära, som var patienten jag fick höra om. Tänk er själva.. Stina var snabb att skriva usk eftersom medpat sa biträden men det kan lika gärna handla om ssk så stirra er inte blind på vilka som var blå/röda usk denna dag. Som sagt ingen vill svartmåla någon speciell och jag var tydlig med chefen att jag inte ville veta vilka det handlade om, det var inte poängen med samtalet utan poängen var att belysa hur vi upplevs ibland. Tack för ordet!
