Vikla vinklar föddes ur tanken på hur mycket småsaker som egentligen är stora, bara det att de glöms bort i en så stor värld där flodvågor och kärnkraftverk liksom äter sig in i oss och får oss att vara tacksamma över hur bra vi har det.

Det är så klart bra att man kan få känna så, man behöver ju heller inte leta efter saker att vara förförat förbannad över, men de små sakerna kan bli ofantliga i sin egen lilla värld och eftersom man inte vill "klaga" har de osagda sakerna en förmåga att växa sig större.

Till exempel:

En vän till mig berättade om hur hans dotter kommit hem två dagar från förskolan och berättat att hon inte fått lov att äta något mellanmål.
Anledningen till det var att hon inte hade ätit upp sin lunch.
Då föräldrarna konfronterar personalen med vad deras femåriga dotter berättat, får de bekräftat att det är så.
"Barnen ska lära sig att äta upp det de tar för sig" löd förklaringen.
Föräldrarna frågar då om barnet själv får välja vad hon vill ta för sig av, och får då ett nekande svar.
"Vi uppmanar barnet att prova av allt"

Jag blir helt sjuklig av förfäran när jag hör sånt här så jag mailade rektorn för den icke angivna förskolan.
Väldigt snabbt fick jag svar om att hon liksom jag ansåg det vara förfärligt och hon skulle genast prata med personalen och återkomma till mig.
Ikväll 20.15 fick jag ytterligare ett svar, den beundransvärda människan sitter alltså och sliter sitt hår även kvällstid för att bringa klarhet.
Dessvärre hade hon inget annat svar än att hon pratat med personalen och fått deras version, hon skulle nu vilja att "min" förälder kontaktar henne så att hon kan utreda fallet ordentligt.

Jag måste ge henne en eloge för att hon så snabbt och på så enstaka indicier svarade mig.
Jag hoppas nu att de kommer till rätta med denna icke tradiotionella förskolepedagogik.