ASIH betyder, Avancerad Sjukvård I Hemmet.

Det är precis vad det låter som.
Ett oerhört avancerat arbete främst på det emotionella planet men även på det praktiska.
Ett starkt nät av männsikor som alla måste bidra på sitt allra bästa sätt för att det ska fungera på allra bästa sätt.

En oerhört skör människa ligger för döden och har valt att göra så i sitt eget hem, i hemmets lugna vrå.

Engagerade människor har byggt upp en verksamhet i den här kommunen som gör det möjligt för obotligt sjuka, vårdkrävande människor att få lov till att somna in i sitt hem.
Ett jättearbete som har krävt just engagemang, styrka och empati.

Två eldsjälar arbetar heltid med detta, två...
Vid sin sida har de just det där starka nätet som behövs, kuratorer, dietist, läkare, sjuksköterskor och arbetsterapeuter och framförallt; ANHÖRIGA.

De ordnar och donar med det praktiskta så som sprutpumpar och alla möjliga och omöjliga sorters hjälpmedel så som slickepinnar att vadda uttorkade döende munnar med.
De stöttar de som vakar, de stöttar distriktssköterskor som i den lilla tid de har, tar sig tid att sitta en extra kvart hos dessa ångestfyllda människor och de ombesörjer en regelbunden kontakt med läkare så att smärtstillande ordinationer aldrig ska vara mer än ett kö-fritt telefonsamtal bort.

De stöttar även de anhöriga som snart ska förlora en familjemedlem och allt som oftast är den som sitter som det omsorgsfulla vaket vid den svages sida.
Naturligtvis oerhört jobbigt och påfrestande, sorgligt och hopplöst.

I västra området finns just nu 4 patienter uppkopplade till detta fantastiska nät.
Kan ni gissa vilka grönklädda tomtar som ska täcka upp och axla detta ansvar på kvällar, nätter och helger?!

JO VI!!!

Vi som jobbar inom akutsjukvården, vars arbetsfält är hela kommunen och ibland långt utanför, till och med närliggande län.
Vi som från sovande, drömmande tröttmössor ska befinna oss i ambulansen inom 90 sekunder från det att larmet som väckte oss kom.
90 sekunder alltså... Detta oavsett om vi sitter hos en döende människa och försöker inge en smula trygghet.
Vi som har en transporttid på minst tre timmar med en patient som ska till Sollefteå sjukhus innan vi befinner oss på rätt position igen.
Vi som kanske inte alls finns tillgängliga på hela natten på grund av larm som avlöser varandra.

VI ska under kvällar, nätter och helger bemästra rollen som dessa eldsjälar jobbar så hårt för heltid på dagtid.

En människa som vrider sig i plågor och ångest över sin situation kan få vänta alldeles åt helvete för länge innan denna gula bil med de gröna tomtarna vars huvudsakliga uppgift är att ta hand om akuta situationer så som hjärtinfarkter, trafikolyckor, kvävning och annat "jox" som inte kan vänta.

Hur känner VI oss då tror ni?!

Vi vet att vi är de enda i denna del av kommunen som kan utföra ordinationer på exempelvis smärtstillande, ångestdämpande och slemlösande.
Men det är inte säkert att vi kan komma...

Jag är ändå stolt!
Jag tycker att vi, trots usla förutsättningar, gör heroiska insatser i den enskilda familjens liv.
Jag vet att vi så gott vi bara förmår löser situationer som uppstår och gör det allra bästa VI kan för ASIH- patienten OCH alla andra icke-ambulans-beroende medborgare som ändå numer har rätt till oss.

Tyvärr tär konflikten mellan våra olika hattar (ambulans, distriktssköterska, kommunssköterska) på oss.
Känslan av att inte räcka till men hela tiden bli alltmer belamrad med fler arbetsuppgifter som kommer allt längre från vårt ursprungliga uppdrag, tär.

En politiker såg ett gyllende tillfälle till besparingar:
"HALLÅ det sitter två sjuksköterskor i en gul bil, de gör absolut INGENTING annat än vääääääntar på jobb, DEM kan vi lätt som en liten jävla plätt hitta massor med arbete till, då kan vi avskeda ett gäng sånna där dustruktsköterskor och annat löst folk som väl egentligen hellre bakar cupcakes precis som Birro sa i kvällsöppet, HALLÅ det är ju en sketabra idé!!!"

Och de övriga politikerna höll med.

Tror ni medborgarna håller med?
Tror ni frun som styrker sin döende man på handen och hoppas att han fortfarande hör henne tycker det var en bra idé?
Tror ni eldsjälarna på ASIH-teamet tycker det är en bra idé?
Tror ni de tycker det är en BRA IDÈ att vi inte alls säkert kan komma, som de blivit lovade, av politikerna...


I Kramfors har man gått några steg längre, de ansvarar för hela kommunen kvällar, nätter och helger.
Vi har jobbat med detta i Västra i fem år och inte en enda käft var intresserad av att höra vår åsikt.
Jag bävar för den dagen Sollefteå får för sig att följa i Kramfors fotspår.
En vis kollega sa; snart få vi bygga ut verksamheten med en verksamhet utanpå den befintliga verksamheten, och DEN nya verksamheten ska köra ambulans.

Vet ni var vi är då?!

Tillbaka på ruta ETT, bara sååå mycket dyrare eftersom det då sitter TVÅ (före detta) ambulanssjuksköterskor och leker distriktsjuksköterskor istället för EN RIKTIG distrikssköterska...