Man tror att man tar med sig så lite det bara går, bara det allra nödvändigaste, och ändå lyckas man fylla två stora resväskor.

Igårkväll hade vi en utekväll i mycket gott sällskap av Emma, Manke, Frida och Jens.
Vi bjöd på mat, bowling och alldeles för mycket drycker som tack för deras enorma engagemang vid vårt bröllop.
Det var riktigt roligt, och riktigt slitsamt idag...

På tal om bröllop:

Rara Maria tittade förbi med ett fint fodral och en dvd-skiva proppad med 600 bilder från möhippa, svensexa och bröllop!
Jag har fixat med möhippebilderna, hoppas Ante har lust att bjuda på lite svensexestoff en annan gång.

Mitt fan AlviNa:)

Ok, jag har inte bett om lov, men om inte jag får lägga ut den här bilden kommer alla tro att jag hade en alldeles egen ego-hippa... Hon som håller kameran heter Jenny-Ann :)

Det är så sjukt att mitt i snötäckta vyer och händer stelfrusna av allt isskrapande från bilrutorna, packa sina sommarkläder.
Med sommaren bara en vecka bort får vi lite ångest ändå över att missa det bästa med vintern.
Tre veckor är det allra längsta vi någonsin varit bortresta så det är inte så konstigt att vi inte riktigt kan greppa hur lång tid det egentligen är.
Vi förstår ju att snön kommer vänta oss då vi kommer hem, men ändå vill vi suga ur allt vi kan av de aktiviteter den inbjuder till.
Så på kvällen går vi ut på baksidan och åker längdskidor i ett spår som Ante kört upp med Ski-Doon, imorgon blir det skridskor och förhoppningsvis slalom på kvällen.
Snögrotta måste byggas och Jan gullik kräver nästan ännu ett besök.

Viktor ville att den här bilden skulle ut på bloggen:

Och den här :)

Här sitter jag på jobbet och skrattar som ett fån åt min egen idioti, och roligt har jag :)

Idioti 1:
Alcogel OCH våtservetter?
Ja Sanna, det är ju så att som damen på Apoteket sa; "Alcogelen får jag inte ha i handbagaget"... ... ... ...

Xylocain OCH alsolgel?
Ja öh jo ja eeeh ÄH skitsamma, de är inte nyköpta i vilket fall. De är från i somras då Viktor hade ett litet myggbett som han trodde han skulle dö av.

Idioti 2:
Mina stolta boobisar som var omsorgsfullt inbäddade i något vadderande material som kändes som skumgummi, är ännu mer fejk än man någonsin kunnat ana.
Jag har idag fått berättat för mig att de mirakulösa kuddarna inte är något annat än 80-talshiten AXELBADDAR!!!!
Snacka om multipla användningsområden!!!

Inte förräns NU, när Apoteket försett oss med eventualiteter och Marianne kommit med resväskor att låna, kan jag börja begripa att vi om EN ynka vecka befinner oss här!!

Vi checkar in:

Vi kommer till rummet:

Vi äter lite lunch:


Vi kanske tar med lunchen ut på terrassen:

Sen tar vi ett dopp i poolen:

En liten eftermiddagsmassage kanske:

Under tiden kan Ante och barnen vänta här:

Sen går vi till stranden:

Och jag ska hela tiden låtsas som om jag inte alls är livrädd för alla djur.
Under hela resan ska jag låtsas som om jag inte alls är rädd för att resa, och när vi badar ska jag låtsas som om jag inte alls är livrädd för maneter och flodvågor.
Jag ska till och med försöka snorkla eftersom jag vet att jag kommer ångra mig om jag INTE gör det.

När vi åker på utflykter ska jag låtsas som om jag inte alls är rädd för kidnappare från Kambodja eller för knarksmugglare som tycker jag ser tillräckligt blåögd ut att frakta hem en elefantstaty till deras kära mamma som för 7 år sedan togs till Sverige av en äcklig gubbe som inte kunde få ett vanligt fem-i-två-ragg på 30+.

Jag kommer låtsas så mycket att jag efter två veckor och fyra dagar kanske till och med kan börja njuta av alltihop.
Då är det dags att åka hem snart och då kan jag börja låtsas igen att jag inte alls tycker det är skitläskigt att flyga och befinna mig på mellandlandning i Qatar där kvinnorna inte syns för allt svart tyg och männen bär k-pist som om det vore en värdslig sak.

Och när vi kommer hem, ska jag låtsas som om jag är glad att sätta fötterna i snö och känna gåshud på min frusna brunbrända kropp.

Då är det bara att se fram emot nästa roliga händelse, KITTELFJÄLL!!!

När en sjuksköterska ska ut och resa:

Gick in på Apoteket och sa, "Vi åker till Tahiland, vad ska vi ta med?"
Expediten gick och hämtade en korg sedan var hon min personal shopper i 10 minuter.
När vi landade i kassan tog hon 1200 pengar av mig, men då fick jag ett lypsyl och tvålar som barnen kan forma precis som de vill som en present för att jag var så duktig och köpte allt hon sa.
Jag berömde hennes engagemang och hon önskade oss en trevlig resa.

Barnen har dessutom två set med solskyddsdräkter med och det finns kanske en procentuell risk att vi inte kommer vara så mycket brunare om tre veckor än vi är nu, vi är väl skyddade kan man säga.

• Ser på idrottsgalan...

Stina Holmberg: Ett möte för kollegial beundran där männsikor i obekväma kläder ser en aning missanpassade ut... Är det det du tittar på?

 ja stina....å tårarna har runnit;) förstår att du inte vet vilka prestationerdom gjort!!!!

 Stina Holmberg

Och det får ni :)

Älskade pappsen håller tal:




De underbara tårtorna, bilder lånad från fantastiska Helena:

Green Devils förgyllde vår kväll:


Bröllopsvals:

"Onkel" Birte och farbror Johnny:

Bollarna i dekorationen är gjorda av kära Birte!

Bästa bröllopspresenten kommer från Herr och Fru Kempe, den hjälper mig med mitt utfyllnadsproblem. Både Herr och fru Holmberg är innerligt tacksamma, visserligen en ren bluff men vad gör väl det :)
Har redan fått frågan om jag gjort inplantat TVÅ ggr, så det må ha blivit en jäkla skillnad :)
BH:n är utfylld och till och med arbetströjan med mitt nya namn på, sitter lite bättre ;)


Nu ska jag göra två st. Tacopajer till min älskade systers examensfest ikväll, min storasyster; BARNMORSKAN EMMA LASSEN!!!! (STOLT)

Jo, just!
Jag har en uppsjö av bra bilder på våra gäster vid bröllopet, det händer ju att ni är här och kikar och då undrar jag om ni skulle vilja skriva en liten kommentar om det är OK att lägga ut här...
Om ni säger Ja och sedan ångrar er då ni ser dem, tar jag givetvis bort dem igen :)
Men jag lovar; ni är så fina allihopa!!!

Med tanke på titeln skulle det här kunna vara ett inlägg som handlar om vilken utomordentligt enastående perfekt ambulanssjuksköterska jag är, men det vore en smula för självgott för min smak.

Dock finns det ingen tvekan om att jag har tillräckligt med yrkesstolthet för att framhäva mig själv OCH mina kollegor som de utomordentligt enastående perfekta gäng vi faktiskt är.

Men det här inlägget ska inte handla om oss.
Det handlar om de ryggradslösa undersköterskor och vårdbiträden som finns.
Som jag sååå många andra uppretade gånger här på bloggen sagt, säger jag igen, detta gäller långt ifrån ALLA, de som eventuellt tar åt sig; bra!

Jag är så trött på att möta vårdbiträden och undersköterskor som inte finner ens ett uns av stolthet i sitt yrke.
Om de skulle lägga lika mycket energi på att reklamföra sitt jobb som det viktiga jobb det är, som de gör på att spy galla över den usla betalningen och det otacksamma klimatet, så kanske det skulle locka fler till att söka sig till ett arbete inom äldrevården.

I över en halvtimme har jag stått och lyssnat på två gnatande kärringar som suckar då larmet går och som klagar över att de inte har något vilrum utan halva natten måste sitta i två sunkiga fotöljer som dessutom de boende också brukar sitta i!!
Jag har så många svordomar i mitt huvud så jag blir lite yr.
De ska väl för fasen inte ha ett vilrum då de har arbetstid?!
Och då någon boende larmar så är det väl för fasen deras förbannade plikt att kolla upp vad ropet på hjälp gäller?!

Jag tror och känner mig ganska säker på att det inte är jobbet i sig som avskräcker många från att jobba på äldreboenden, det är de bittra kollegorna som gör att man får gåshud längs ryggraden.
Att varje arbetspass få öronen fulla med skitsnack om hur jävla synd det är om denna yrkeskategori får väl vilken muntergök som helst på fall.

Klaga över den usla lönen och det tunga jobbet (som jag VET att det är), men förvänta er för fan inte att få fler kollegor eller löneök då ni inte kan visa yrkesstolthet!!

Det finns något som heter lojalitetsplikt, vilket visserligen gäller mot sin arbetsgivare, men jag tycker nog att man får ta och tänka till lite här.
Arbetsgivare är VI, vi unga vars föräldrar och mor/farföräldrar bor på de ställen ni hatar att jobba på och som ni spyr galla över runt hela byn.

det är inte synd om er, ni har bara ingen yrkesstolthet...

påstår att det inte alls är så kallt, så nu åker vi till Jan Gullik.

Här är klockan 03.40, vi väntar på skjuts hem och Ante sover...
MEN han ryckte upp sig och väl hemma bar han mig över tröskeln :)

Sen måste jag hålla med om att bloggen blivit lite väl bröllopsinriktad och lite mesig till och med.
Det är länge sen jag var förbannad över nånting och länge sen jag kände mig skitnödig på ord.
På måndag börjar jag jobba igen och då kommer det nog ska ni se.

Det var i och för sig nära igår vid en liten parkeringsgarageincident där svordomarna haglade och Viktor bannade mig för att jag svor.
Jag försvarade mig med att när folk inte KAN köra bil så får man svära.
Förundrad sa ha "jaha, det visste inte jag, att man fick svära om andra inte kan köra bil, OK"
Jag kände nog att det inte riktigt blev rätt ändå så jag var snabb att erkänna mina brister och slutsatsen blev att Nä man får inte svära även om folk inte kan köra bil...

Igår körde vi flyttlass för mormor hela dagen.
Enormt vad familjära krafter kan åstadkomma!!
På fyra timmar hade vi flyttat allt som skulle flyttas och sedan återstod några timmars piffande i den nya lägenheten.

Jag blir förvånad varje gång blicken landar på mitt blingade finger, jag får gåshud och tänker "ja nu är jag Fru"

Det är synd att det går så fort att repa dem...

Ha ha, jag får inte nog i alla fall och idag har jag håvat in ytterligare ett gäng bilder.
Både från brand-Erik och vimmel-pettsson.

Ante får lite hjälp:


och Viktor får också lite hjälp:


En skål för dagen, dags för kyrkan :)


Den här bilden fullkomligt älskar jag!!! Vilken glädje och vilken förväntan!


Pär-Jonas Odelberg är helt fantastisk! Så lättsam stämning han ändå kunde få till av en annars så spänd och nervös känsla. TACK!!!


Fågelfrö, inte ris!


De duktiga älskade barnen:


Jag är inte helt säker på att det här är korrekt beteende i vackra kyrkan...
Men jag vill så gärna visa mitt egetsydda strumpeband :)


Här anländer vi till festlokalen, helt klockrent i RINGLINJEN!!!
Som vi garvade när vi förstod vad som var på gång, mycket bra överraskning, Tack snälla!!!


Naturligtvis med burkar och texten Nygifta i baken:


Nog för i kväll, Ante har lagt ifrån sig Viktors DS och då är det min tur :)

Har varit utanför huset idag!!
Mest för att få saker gjorda som t.ex att lämna in kläderna på kemtvätt.
Skulle beställa pass till resan också men då vigselbeviset ännu inte är registrerat i folkbokföringen kan jag inte få ut ett personbevis på att jag är Stina Holmberg.
Det får mig att känna mig aning identitetslös.

Vi har haft så mycket att stå i att jag inte heller idag lyckats greppa bröllopet i ord, men här får ni ytterligare några bider, samtliga från mamma och pappas kamera, inte heller dem av mest briljanta kvalité, men det dyker nog upp fler och fler för var dag och då vet ni att då hamnar de här :)

På bilderna finns även några av våra gäster med och jag har inte bett om tillstånd för denna publicering. OM någon misstycker hör av er snarast!!

Här entrar barnen och Anders kyrkan till tonerna av U2:s "With or without you":


och här kommer jag och min far:

Här spelar Fredrik och Sara sjunger, låt 1:"bröllopsklockor", låt 2:"mitt bästa för dig"
båda av Pugh Rogefeldt och suveränt framförda av denna duo!!


Den här bilden älskar jag! Titt på Viktors glada och stolta min då han ser på sina föräldrar och ansvarsfullt håller min bukett, lill-Bella är den lilla goa pajas hon är. Men otroligt vad duktiga de var båda två, hela tiden!!

Som lite kuriosa kan jag berätta att magsjukan fick sprätt på det absolut sista kilot, till och med ett bonuskilo rök.
Nåväl en dag för sent men det var skoj att stå på vågen imorse, dock i vetskap om att resultatet bara visar på vätskebrist och förtvinade muskler :)
MEN vad då, det är kul så länge det varar ;)
Vikt imorse alltså 56,3 kilo