Både jag och min MAN (häftigt) är helt tagna av all kärlek vi upplevde på vår bröllopsdag!
Vi pratar och pratar och pratar om allt, vi pratar med gästerna och vår största glädje kommer i deras kommentarer om hur lyckad dag och kväll vi hade tillsammans.

Mitt i allt prat och gråt över hur rörande det hela är, så får jag magsjuka.

Det är helt otroligt vilken hårfin marginal jag klarade bröllopet med.
22.00 den 2 januari var det kört och jag spenderade natten som var på golvet på toaletten.
Min make fick en chockartad start på vårt äktenskap och fick verkligen smaka på de sämre delarna av äktenskapet, då han kärvänligt strök mig på ryggen medan jag kräktes tills jag svimmade.

Dagen idag har varit loj, med feber och diarrée, magsmärtor och samtidigt det här jobbiga hanterandet av att det hela är över.

Jag gråter då jag ser överblivna sprayade snöflingor, skrivaren som jobbat så hårt är alldeles tyst, klänningen som vårdats ömt sedan maj månad hänger över trappräcket och vittnar om vilken röjarfest det blev.
Hela huset vittnar om ett hejdundrande bröllop som inte hade kunnat bli ens en gnutta bättre, men som nu är över.

Och att saker och ting är över är något jag ALLTID har haft svårt för, varje nyårsafton brukar ge upphov till tårdränkta kinder då vetskapen infinner sig om att året som var aldrig kommer igen.

Shit vad jag svamlar, ni vill ju se bilder :)
Har inte så många än, men det kommer.

Fotografen Eriks bild från innan:


Dukat och klart med fantastisk hjälp från mamma, svärmor, Frida och faster Birte, TACK!!


Hos fantastiska Annika på Hårlooken:


Klart:

Kameran är dessvärre inte så bra, hade lånat ut min egen till vimmelfotografen Anders Pettersson.
Och bara så ni vet, det finns det inte ett enda hårstrå på detta huvud som är fejkat. Allt är mitt :)

Här sitter jag i bilen utanför kyrkan och väntar på att gå in tillsammans med min pappa:




Den här bilden är från Grefven och visar mig och min MAN (häftigt) på våra stolar, antingen har vi kyssts eller också ska vi kyssas :)


Det blir inte fler idag, och jag skriver inget mer idag men jag ser fram emot en kry Stina Holmberg med vässad hjärna på plats i morgon för att i ord FÖRSÖKA återberätta den mest fantastiska dagen i mitt liv!

Så länge vill jag och min MAN (häftigt) bara säga ett innerligt TACK till alla som var med och till alla som inte var med men ändå bidrog!

TACK!!!!!