Yrkets stolthet!
Med tanke på titeln skulle det här kunna vara ett inlägg som handlar om vilken utomordentligt enastående perfekt ambulanssjuksköterska jag är, men det vore en smula för självgott för min smak.
Dock finns det ingen tvekan om att jag har tillräckligt med yrkesstolthet för att framhäva mig själv OCH mina kollegor som de utomordentligt enastående perfekta gäng vi faktiskt är.
Men det här inlägget ska inte handla om oss.
Det handlar om de ryggradslösa undersköterskor och vårdbiträden som finns.
Som jag sååå många andra uppretade gånger här på bloggen sagt, säger jag igen, detta gäller långt ifrån ALLA, de som eventuellt tar åt sig; bra!
Jag är så trött på att möta vårdbiträden och undersköterskor som inte finner ens ett uns av stolthet i sitt yrke.
Om de skulle lägga lika mycket energi på att reklamföra sitt jobb som det viktiga jobb det är, som de gör på att spy galla över den usla betalningen och det otacksamma klimatet, så kanske det skulle locka fler till att söka sig till ett arbete inom äldrevården.
I över en halvtimme har jag stått och lyssnat på två gnatande kärringar som suckar då larmet går och som klagar över att de inte har något vilrum utan halva natten måste sitta i två sunkiga fotöljer som dessutom de boende också brukar sitta i!!
Jag har så många svordomar i mitt huvud så jag blir lite yr.
De ska väl för fasen inte ha ett vilrum då de har arbetstid?!
Och då någon boende larmar så är det väl för fasen deras förbannade plikt att kolla upp vad ropet på hjälp gäller?!
Jag tror och känner mig ganska säker på att det inte är jobbet i sig som avskräcker många från att jobba på äldreboenden, det är de bittra kollegorna som gör att man får gåshud längs ryggraden.
Att varje arbetspass få öronen fulla med skitsnack om hur jävla synd det är om denna yrkeskategori får väl vilken muntergök som helst på fall.
Klaga över den usla lönen och det tunga jobbet (som jag VET att det är), men förvänta er för fan inte att få fler kollegor eller löneök då ni inte kan visa yrkesstolthet!!
Det finns något som heter lojalitetsplikt, vilket visserligen gäller mot sin arbetsgivare, men jag tycker nog att man får ta och tänka till lite här.
Arbetsgivare är VI, vi unga vars föräldrar och mor/farföräldrar bor på de ställen ni hatar att jobba på och som ni spyr galla över runt hela byn.
det är inte synd om er, ni har bara ingen yrkesstolthet...
Å så jag håller med dig. Jag tycker att det är kul att jobba i vården även om jag nu inte är USK:a utan en kokerska på vift ibland. Som med alla jobb så blir man less ibland men det ska ju inte gå ut över vårdtagarna som det i många fall tyvärr gör. Jag hoppas att dom vårdtagare jag har träffat är nöjd med mitt jobb och kanske t om längtar efter mig ibland :)I regel när det rings på larm ofta så är det ju till stor del sällskapssjuka som är anledningen, ja det finns ju undantag som har gjort det till en sport att larma så många gånger som möjligt på en timme å så tänker jag bli ;) Nä, skämt å sido, man ska iaf försöka vara stolt över sitt jobb å är man inte det så kanske man ska byta yrke.
Kram å tack för alla fina bilder från er stora dag.
Snyggt halsband förresten, morgongåva, vad är det?! Var det något bruden skulle få av brudgummen morgonen efter?! Jaha, de hade min man missat ;)
Hej!
Det som slår mig då jag läser är att ingen har ju tvingat dessa människor att jobba just där och med det jobbet (visst det växer inte jobb på träd idag men iaf), låt de som verkligen vill jobba och ger de äldre och alla andra den vård de verkligen behöver och framförallt förtjänar.
Du har sååå rätt så rätt. Av de avdelningar på sjukhuset eller på de äldreboenden jag jobbat så har mina arbetskamrater varit A och O. De som klagar och gnäller gör det så himla trist att jobba. Jag trivdes utomordentligt med mitt jobb som uska men tyvär så var det min kropp som sa ifrån.
