Ja, det är ju alldeles tydligt att vinner man en match med 5-1 så är man bäst, ganska enkelt.

Eller BÄST är ju egentligen alla experter på läktaren runtomkring som skriker glåpord blandat med oerhört skickligt genomtänkt taktik så som "MEN SKJUT DÅ"

Roligast var när Black Army, överdrivet bevakade med tanke på deras blygsamma storlek på 30 personer, sjunger "ska ni gå hem nu?" när MoDos så kallade fans redan i matchens första powerbraek bestämmer sig för att det är viktigare att hinna först till ölkön än att fortsätta ropa den föga inspirerande och sällan utbytta hejjaramsan "Vi älskar MoDo"

Mest irriterande var en uppkäftig kärring tilldelad handikapplats alldeles vid sargen, givetvis på grund av hennes framfart i rullstol.

Hennes handikapp rättfärdigade tydligen hennes uppkäftiga sätt och hennes flöde av glåpord så fort en AIK-spelare befann sig i utvisningsbåset intill eller vid sargen i strid om pucken.

Dagens könskvotering finner vi i seket:

Det var ändå jäkligt kul och häftigt att vara på hockey, trots förlusten, och nu planerar vi nästa tillfälle.