Skit på er
http://Blogg.se">Blogg.se!!!
Skit på er och eran grymt dåliga appfunktion, ert enbara uppenbara intresse för fjortisar och ert oseriösa bemötande då man hjälplöst försöker kontakta er!!
Tydligen går det inte att kommentera mina blogginlägg som skrivits i appen.
Ska prova bocka i att det ska vara "icke kommenterbart" kanske det på fjortisspråk fungerar bäst med tvärtomspråket.
Ok, kan ni prova kommentera nu?
Natti nitti
Viktor läser godnattsaga för Klara.
Naaaaw!
Pappan och mamman tittar på hockey, men i pausen blir det fortsättning på Harry Potter bok nr. 3
Garn väv och inplock
Det är 50% på alla barnkläder där och jag kunde inte riktigt hålla mig.
Det var lite utplockat på det neutrala men några plagg blev det, en fin belöning och en milstolpe då jag nu jobbat mitt sista pass på bil.
Åsa Lundegård sätter ord på mina känslor
Amelia är fantastisk!
Och det bästa med Amelia är chefredaktörens inledning av tidningen som på ett verbalt genialiskt sätt beskriver vad numret i stort handlar om.
I detta nummer, som låg och väntade på mig när jag kom hem från mitt sist dygn på bil på lååång lång tid, skriver hon om den oerhört aktuella Felicia Feldts uppgörelse med sin mor, den kända barn-bättre-vetaren Anna Wahlgren.
När Åsa i samband med detta beskriver hur en vuxen människas beteende kommer att prägla ett barns uppväxt och liv, brister jag nästan i gråt.
Jag har lätt till gråt nu, absolut, men att läsa Åsas rader var som att läsa mina egna.
Inte för att jag är ett verbalt geni, som Åsa, och inte heller för att jag är ett moraliskt geni som absolut vet bäst när det gäller hur vuxna ska förhålla sig till barn, utan för att mina egna tankar är bekräftat sunda och min ångest när det gäller detta känsliga ämne är delad.
Jag har skrikit åt mina barn, jag har suckat när de inte kan sova på nätterna på grund av sjuhundranittio anledningar så som törstig, mörkrädd, kissnödig, tänd lampa släckt lampa, krokodiler under täcket, "stryk mig på ryggen" och jag har besvärats av att måsta svara på frågan om jag kommer att dö därför jag har fått för mig att man inte ska ljuga för barn men man kan väl för helvete inte tala om för ett barn som inte kan sova att jo, mamma kommer att dör, ingen vet när men det kommer att hända.
Jag har svarat snäsigt, illa dolt min frustration över spilld mjölk och tyckt att de gjort fula och för små bullar.
Jag är långt ifrån perfekt.
Jag har dock, till mitt försvar, med mig ett tänk om att vad JAG gör som vuxen, och inte bara vuxen utan som en av de två personer mina barn känner allra mest förtroende för, kommer att prägla deras uppväxt.
Mina ord och mina val kommer att spegla sig i deras val och ord när de blir vuxna.
JAG är vad som formar mina barn.
Svindlande, skrämmande och jävligt häftigt!
Makten är total och får INTE missbrukas.
Men jag har också förstått, efter goda råd och ord från MIN mamma, att förmågan att visa känslor och vara ärlig med vad jag känner är en styrka som barnen mår bra av att se.
Jag är en verklig människa med fel och brister, men också med ett enormt hjärta med massor av kärlek till de där två som snart blir tre.
Att respektera deras känslor, att vara ärlig i mina känslor, att inse sina brister och att kunna prata om dem, be om ursäkt vid felande och att acceptera mina egna känslor så väl som deras, är vad jag bäst kan lära mina barn.
Åsa skriver att vi till mans gärna säger "vi gör så gott vi kan" men att vi alla nog kan lite bättre.
Ja, när man tänker på alla barn som är utsatta för än det ena än det andra, så kan vi nog alla bättre.
Vi måste bara våga prata om det för att kunna stötta varandra, vi som har turen att ha ett umgänge att stöttas i. Precis som vi peppar varandra till att ta ut de där 10 sista % som alltid finns kvar när man tror att man håller på att dö vid ett träningspass...
Gränsen mellan att hjälpa och stjälpa är dock hårfin och lika spräcklig som batikmodet som tyvärr säkerligen kommer komma åter.
Inget föder ovänskap så generöst som pengar och barnuppfostran.
Och nu
Hittar jag de här i min säng!
Sista passet
På bil.
På torsdag börjar svenssonlivet mån-fre 0730-1700.
Därför "firar" vi idag med lite mys och pys. Det här är min kollegas uppfattning av de orden, en liten avskedsgåva jag har lite svårt att tolka:
Dagens preggolook
Jeans, vida uppknäppta dolt med magtub i svart, blommig blus favvo som alltid verkar fungera.
Accessoir; klarabella
Grattis Matilda, nu kommer vi!
Bugaboo v/s allt annat i butiken.
Det här var det största antiklimax i hela min graviditetshistoria.
Igår hade jag en Bugaboo cameleon bokad, paxad, klar i Stockholm för ett pangpris. Min snälla kusin skulle hämta den till helgen och hon som sålde den lovade att hålla den till mig.
Hon höll den i lite drygt två minuter.
Sedan ringde hon upp och sa att någon hämtar den redan samma kväll...
VILKEN TUR!!!
Idag tog jag med äldsta systern och min mor till Sundsvall för att i verkligheten få känna och klämma på min drömvagn.
Det första jag ser i butiken är en bländande vacker Emmaljunga. Stor som ett hus men OOO så mysig!
Antes enda krav på barnvgnen är att det ska ta minimalt med plats i bilen...
Så jag går förbi monsteraset till vagn som bländar mig med sin skönhet men som kräver en cykelvarningsflagg om jag ska kunna vistas i trafiken med den, alltså flagg på MIG inte vagnen...
och kommer till Bugaboo.
Då jag stått bredvid det ombäddade ombonade aset till vagn, var det som att komma till en urblåst grotta i Bugaboon.
Det fanns inget mys alls med den!
Men jag fattar ju att det bara handlar om att bädda rätt osv. så jag låter mig inte nerslås av dess svarta gap som representerar den plats bebisen ska ligga.
Jag undersöker vidare.
Men hallå, varukorgen under liggdelen går ju inte att komma åt!
Jo då visar butiksdamen, man får trycka upp liggdelen...
EEEEhhhhhhehe?!
Jo, liggdelen är i tyg, tyg som hänger i kardborreband fästa i en ställning.
Om man sätter ner liggdelen å golvet säckar den liksom ihop, inget att använda som extrasäng alltså.
och med andra ord kan man för hand trycka ihop hela liggdelen underifrån med bebisen i för att komma åt varukorgen under vagnen.
Praktiskt?!
nej.
Med vinterhjulen på, känns vagnen stum och otymplig. Med orginalhjulen är den oslagbar i framkomlighet inne i lokalen i all fall. Jag testade ju aldrig ute i snön...
Jag tänker att anledningen till att det på Blocket bara finns TVÅ bugaboos i hela Norrland till salu är att det inte är en vagn lämpad för norrland?!
Samtidigt är den ju helt oslagbar när det gäller vikt och det minimala utrymme den tar hopfälld.
GAAAHHAHAAAAA!
DJUNGEL!!!
Aset till Emmaljunga är dess raka motsats.
Stor som ett hus, även när man fäller ihop den...
MEN, så uppenbarar sig city Cross.
Som visning har de ställt en Quadrolift i sittdelen, något jag inte är så förtjust i.
MEN då visar damen i butiken hur man kan sätta på en citykorg och Vips så såg det ut som en vagn helt i StinaStil.
Däremot kan man inte fälla ihop Crossen med liggdelen fastsatt, man måste alltså separera delarna och nu känns det ju jävligt osmidigt bredvid bugaboon.
Blev ingen vagn beställd idag, och väl hemma med broschyrerna tänker jag "vad hände med min bugaboo?"
KOM IGEN HJÄLP MIG NU!!!
För och emot, allt allt allt vill jag veta!!!
och inte bara om just de två, jag vill veta allt om alla!
Gillar inte allt detta tyg på suffletten i sittdelen...
Stilren definitivt.
Nu står Anders och undrar var vår gamla vagn är?!
Sara?!
C
Denna mystiska människa med dialekt av härligaste norrländska klang.
C, som överröser mig med smickrande ord så jag blir rakt röd om kinderna!
Jag och mitt ego är sååå glad att du är tillbaka!
Vårt hus- för danskarnas skull
Jag kan inte ens låtsas som att jag leker inredningsblogg, det blir för löjligt.
Absolut trivs vi i vårt hem och VI tycker så klart att vi har gjort det fint och det är precis som vi vill ha det, men inredningsrikt?!
Njae.
Jag är för snål.
Jag tycker det är skitdyrt med inredning och även om jag säkert skulle kunna försvara vilken hutlös kostnad som helst, bara jag faller tillräckligt mycket för den så är det nog intresset till sist som har inrett vårt hem.
Alltså bristen på intresse.
Dyrt och en aning ointressant.
Eller ja, jag tittade på Äntligen hemma igår och tycker att allt är fascinerande enkelt att göra, praktiskt att ha och snyggt dessutom.
Men äh sen är det liksom bortglömt.
Så här har vi det och just nu är det är bra det.
Så när som på sovrummet som inte riktigt vill bli färdigt...(kommer inga bilder på det)
Källarvåningen på samma kvadratmeter är inte heller med, hur intressant är drygt 100 kvm förråd liksom?
Det här räcket är ett förbannat räcke.
Det har en förmåga att överväxa med kläder, Antes kläder...
Jag hatar det.
och alla genuspedagoger hatar mig. Blått i pojkens rum och rosa i flickans.
jyyapp.
En klok kvinna sa en gång, "det tar sju år att renovera ett hus" och det stämmer så när som på tre år i vårt fall. Eller nä vi är ju inte färdiga så lägg på sju år till...
Om det här var en matblogg...
...skulle det se ut så här:
Sen skulle det inte bli fler inlägg.
Inte som handlar om cementbröd som nyttigt och fint kallas "grovt långpannebröd".
Redan under produktionen av detta känner jag i hela kroppen hur fel det är!
Hur kan man få ihop i ett recept att degen på 1 liter vätska ska innehålla 2,5 kg mjöl?
Varav 1,5 kg är Grovt rågmjöl!
Förstår inte.
Förstår inte varför jag inte slängde receptet förra gången jag fick för mig att man visst kan baka sitt eget bröd! Cement blev det, trots att jag inte förmådde ösa i allt detta rågmjöl. Det gick ju helt enkelt inte.
Tacka vet jag vaniljbullar!
Å andra sidan kan man väl inte misslyckas så länge det är socker inblandat.
Dagen skulle kunnat fortsätta så här:
Till mellanmål åt vi en uuunderbart saftig fruktssallad
och middagen bestod av en ny rätt med laxfilé bredd med philadelhia gräslök och mix av bröd/citronskal på en bädd av krispig säsongsallad, serverat tillsammans med en läcker fräsch frisk och fantastisk sallad!
Jo just, jag bakade scones också. Ni vet det där engelska brödet som man typ svänger ihop med en hand medan man kokar the med den andra och sedan har tid att vänta tills det är färdiggräddat innan man får kasta i sig det som ett "enkelt" mellanmål.
Ni vet vilka jag menar men ni har förmodligen aldrig sett några så fula.
Nä imorgon försöker vi oss på en husblogg istället. Då ska danksarna som liksom aldrig är här, få se hur vi bor...
Nu är jag ganska slut och Keplers nya "Eldvittnet" är rysligt bra, bättre än wordfeud.
Den som inga byxor har...
Ingen risk nu att jag ska behöva gå med rumpan bar.
Idag "vann" jag ännu en Traderaauktion, denna gång på tre par byxor.
Det ger mig en byxsumma på sex par byxor vilket är betydligt fler än jag normalt har i min garderob.
Förutsatt att de passar alltså...
Det är visst nån som är tillbaka
Här kan vi ligga nu magen och jag, otroligt förnöjda över kvällens prestation.
En timmes ihärdigt upptempo-spelande badminton!
JAG KAN, JAG ORKADE och jag hade kul!
Fasen vad härligt underbart!
God natt.
Vinst
Jag har "vunnit" detta mammaklädespaket!
Inte illa för 360:-
Återstår att se om jag kan ha det...
http://vikla.blogg.se/images/2012/pic_185709471.jpg" class="image">
När det är som mysigast
Då har man haft sovmorgon efter en toppenkväll med goda vänner, spenderat tre timmar i slalombacken tills händerna var lika frusna som benen var möra, sen hem och äta en god middag bänka sig i soffan under filten med ny bok och hoppas att man kan slita sig så pass från iphonen att man faktiskt kan börja läsa den.
Allt medan elden sprakar och värmer.
Nu är det mysigt!
Typ av dålig dag
Dålig dag även på wordfeud...
Men mysig var promenaden till och från skolan, extra lång på Antes begäran om att få mig att känna mig bättre med mig själv.
NAAAAAWWW.
Ph = perfect husband
Mysig var faktiskt resten av kvällen, avslutad med galet gott skratt med goaste prinsessan Madeleine!
http://vikla.blogg.se/images/2012/pic_185402857.jpg" class="image">
http://vikla.blogg.se/images/2012/pic_185402985.jpg" class="image">
Är XXL lösningen?
Nu får ni ursäkta tjatet, men jag blir galen!
Kommer hem efter ett dygn på arbetet där de första 15 timmarna var helt tysta och sedan körde vi hela natten.
Lägger mig och sover, vaknar av Nickelbacks suveräna "when we stand together" och känner mig pigg.
Så där fredagsmysigt pigg och glad.
Bestämmer mig för att även låta mitt yttre få en del av glädjen genom att ta en dusch och "fixa" mig.
Det händer inte överdrivet ofta och det skulle ju kunna vara en trevlig omväxling för min omgivning.
MEN vad tar man på sig?!
Vad tar man på sig då allt på hela kroppen bestämt sig för att öka i omfång med 40%?!
Inte ett mammaplagg finns att uppbringa i Sollefteå och i Danmark där jag hade tänkt förbereda garderoben för 4 månaders uniformsfritt arbete fanns heller ingenting.
Bemärk att Slagelse (staden vi vistas i i Danmark) är på storlek med Umeå, men kan alltså inte försvara en försäljning av mammakläder.
Jag kan bara tolka det som att danskor inte ökar i omfång annat än på magen och då tar de ledigt på sig en liten tunika med knytband under bysten och sedan lever de som om inget hänt i 9 månader.
Jävla kärringar!
Själv kan jag knappt ta på mig sockarna, och när de suttit en timme efterlämnar de sådana märken att det är som om jag inte alls tagit av dem.
Jag vägde mig igår, vilket jag ju INTE skulle göra, men dum i huvet som man är kunde jag inte låta bli "tänk om det inte är så illa som jag tror?" var förhoppningen som fick mig att ställa mig där och konstatera att jag på tre veckor gått upp tre kilo.
Det är ETT kilo i veckan!
Jag har som sagt fyra månader kvar och nu kan alla skadelada jävlar roa sig med att räkna ut vilket viktrekord jag kommer sätta då!
Jag flätar mitt hår och tycker att det blir en variant av patetiska dreads men det tog sån tid att göra att jag vägrar göra om det eller ens dra ut dem. Istället lägger jag energi på makeup, det är lätt för det är alltid samma.
Alltid.
Sedan går jag till klädhögen och tänker, fasen vad fräscht med den här tröjan och ett par jeans.
Ja jeansen är ju de enda mammabyxor jag har, sprucken i sömmen i sidan och ger en orättvis extramage mitt på magen, men men de går över låren i alla fall.
Behån är egentligen sju nummer för liten men om man bara kommer ihåg att gå och dra i den hela tiden funkar det hyfsat.
Så tittar jag i spegeln och gråter.
gråter gråter och gråter.
JAG HATAR MIN KROPP!
Den är inte bara stor och otymplig den är liksom äcklig också.
OCH DET ÄR FYYYYYRA MÅNADER KVAR, behöver jag poängtera det fler gånger?!
Hade det varit fyra dagar hade jag kunnat acceptera och tänkt att snart börjar livet om. Men fyra månader och en skenande viktuppgång...
HJÄÄÄÄÄÄLP!
Jag bjuder er bilderna, kanske tycker ni att jag är fin...
det kommer jag ändå inte tro på.
Underbara efterlängtade
Träningsvärk!
Det känns så bra!
Imorgon vill jag ha med Ante till Sundsvall för att provköra barnvagnar, detta efter att ha läst Emmas blogginlägg om när de provkörde en bugaboo.
Det hade inte Ante lust med.
Nån annan?
Och är det nån som vet vad som fraktats i denna urbrända lastbil?
Samtidigt är det ju såååå värt det!
Hur kan man hata sin kropp så mycket när den bär på något så fint?!
Jag tog mig i kragen, jag bytte om.
Och inte bara det, jag tränade!
Först en halvtimme på bandet, överraskande lätt, höjde både tempo och lutning flera gånger.
Sedan styrketräning av axlar, biceps, bröst och lite mage.
Känslan efteråt var underbar, som om JAG var tillbaka, nästan som om jag aldrig slutat.
Men jag hann bara till duschen så var den känslan borta.
Herrejävlar vad fet jag är, och då är det ändå 4 månader kvar!
Försöker i mitt inre på mitt naiva sätt att fördela dessa kilon:
Bröst + 3 kilo
Bebis = 500 g
Allt annat som hör den till = 1 kilo
Vätska = resterande kilon som jag inte törs kolla hur många jag kommit upp i.
Sen blir jag förbannad på mig själv för att jag tillåter mig att lyssna på alla som säger "passa på, det rinner av när du ammar"
FAN vad jag har passat på!
Och jag kan garantera er att det där jävla avrinnandet är en fet jävla myt!
Jag HAR faktiskt viss erfarenhet i ämnet, typ två ganger, och inte ens en av de gångerna har kilona "rasat" av.
Det hjälper inte så mycket när folk säger "det finns inga vackra gravida" heller...
Och inte heller när de säger "naaaw men tänk på vad du har att se fram emot!"
Nä ingenting hjälper, det är BARA skit just nu att med möda ta sig ur bilen, att med stort besvär ta på sig sockarna, att fundera på om inkontinensskydd är bättre än trosskydd, att överväga om man ska raka även magen nu och att bli väckt flera gånger per natt av att man stör när man snarkar.
Och då VETA att allt kommer bli sjuttiotre gånger värre...
Å andra sidan är det fantastiskt att känna sparkar och kullerbyttor, att se på Viktor och Klara och tänka på hur otroligt värt allt det är!
Ja jo jag är nog lite ambivalent...
En aning utanför
Det råder fullständig diskriminering på den här arbetsplatsen!
Bara för att jag är tjock får jag inte vara med!
Men hallå, ALLA på plan är ju tjocka!
Det är evigheter sedan någon frågade mig om jag ville vara med :( men jag ska chocka dem, de ska få se!
Jag kan fortfarande spöa hälften av dem.
Vi snackar fysträning så ni vet...
Ömma fötter
Allt jag inte gjorde igår är gjort idag, från 8.30 till 17.00 har det putsats på hemmet.
Det är en helt underbar känsla blandat med väldigt ömma fötter som infinner sig när jag dåsar ner i soffan för att komma ikapp i mina 10 pågående wordfeudkamper.
Imorgon går jag på det första av de tre kvarvarande arbetspassen med placering på bil, sedan blir det kontorstjänst i fyra månader...
Jerring till Hellner
Svenska folket är sådär lite smådumma, och deras minne är inte så långt.
Jag vågar påstå att det är tack vare helgens prestation som han NU vinner Jerringpriset!
Otroligt!
Jag får mig tidernas knäpp på näsan!
Rolf-Göran Bengtsson vann!!!!!!
TJOHOOOOO, länge leve svenska folkets goda idrottsliga smak!
Grattis Bengtsson!
Jag förstår att ditt tal knagglar, vem hade kunnat ana?!
Vi tar det imorgon.
Nöjd grabb.
Nöjd tjej.
Nöjd mamma, så när som på att jag inte städat en millimeter av huset, inte vattnat en enda blomma, inte tvättat ett enda plagg, inte handlat en enda apelsin och inte brytt mig om vilket som heller.
Ja men så blir det ibland.
Elfa skötbord - en solskenshistoria.
Vi har fått låna ett skötbord av min käre kollega Grefven.
Det är toppen att öppna käften.
Alltid alltid alltid och särskilt när man är ute efter något ska man öppna käften.
Alltid finns det någon som av bara sin goda själ vill hjälpa.
Som nu.
Överlycklig över att jag hittat ett Elfaskötbord på blocket (redan blivit snuvat på ett och de växer INTE på träd) ringde jag och sa direkt "jag köper det, jag kommer på måndag"
Så berättar jag denna solskenshistoria på jobbet och då säger alltså Grefven att ett sådant har de.
Idag 8.30 fick jag det hemlevererat.
Alltså, vilken människa!
Klara säger "ok det där är ett skötbord, där ska man sköta sig när man ligger"
Tror du bebisen kommer göra det då?
"ja det är klart den kommer, så vi får inte bli arg på den."
Ja typ en sådan analys av skötbordet i hallen blev det då vi kom hem från stan efter att ha intagit lunch på bowlingcaféet och inhandlat streethockeyskydd till Viktor som sååååå gärna vill prova stå i mål men inte riktigt vågar.
Då vet ni.
Det här är Klara
Född den 20 juni 2006 på Örnsköldsviks sjukhus (eftersom Sollefteå hade sommarstängt)
En mycket snabb och smidig förlossning där ingen hängde med.
Plötsligt var hon bara ute och möttes av sin mors glada utrop "titta, det är en liten Viktor"
Så när som på en detalj i nedre regionerna var de på pricken lika som nyfödda.
Dagen efter hennes ankomst kom Viktor och Anders upp för att besöka oss. Viktor fick en fin present och stoltheten gick inte att missta!
Besöket slutade med att vi alla följde med hem och lämnade personalen undrandes om vi inte trivdes, vilket vi gjorde men hemma är hemma!
Klara har även hon varit ett extremt lättskött barn precis som sin bror har hon sovit nätterna igenom och varit nöjd vad än vi hittat på.
Som att bo i husvagn hennes första halvår på grund av husrenoveringar.
Förutom att jag drabbades av mjölkstockning gick det bra.
Förändringen från att ha ett barn till två kunde dock vara en aning tärande.
Viktor kändes krävande samtidigt som Klara tycktes få en livslång roll som "påhäng".
Förmodligen ett alldeles normalt förlopp som med tiden gett sig.
Klara är i största grad en egen individ med mycket bestämd vilja och ett sjuhelsikes humör.
Hon somnar lätt som en plätt och är otroligt trögväckt på morgonen.
Ofta är hon sur, men ännu oftare glad och otroligt charmerande.
Är hon sur är det ganska lätt att få henne på god fot igen, inte alls långsur som sin äldre bror.
Länge var maten vår största oro med Klara.
Jag kallade henne världens yngsta anorektiker. Hon åt i stort sett ingenting, varje måltid var en stressig kamp.
Vi kunde sitta i över en timme och truga i henne.
När hon förra året, fem år gammal opererade halsmandlarna vände det.
Nu äter hon som om hon ska ta igen allt hon missat. Hon är verkligen en piggare tjej med mer energi till ALLT!
Hon leker och leker och leker, spelar gärna sällskapsspel där hon knäpper alla på fingrarna i memory.
Hon älskar att åka slalom och fort går det!
Efter en helt misslyckad satsning på gymnastik har vi förstått att det är lite av en pojkflicka vi har (ett hatat begrepp bland genuspedagoger, men det beskriver henne väldigt bra)
Hon är en stolt deltagare av skridskoskolan och kallar sig hockeytjej.
Hon vägrar hårflätor, hårspännen eller hästsvanser.
Däremot älskar hon att klä sig i klänningar, ju mer paljetter desto bättre...
Favoritmat är Tacos! Men även kebab, pannkaka och precis som Viktor; italiensk kycklingpasta.
Hon trivs bra på dagis även om hon jublar betydligt mer när hon får vara ledig och slappa med mig.
Förskoleklass glädjer hon sig riktigt mycket till.
Den här kategorin kommer fyllas med saker hon säger, saker hon gör och saker jag tycker passar in.
Bra för framtiden :)
Det här är Viktor
Född 28 maj 2004 på Sollefteå BB.
En normal förlossning med ett något hekstiskt efterförlopp, då han misstänktes ha dragit ner vatten i lungorna samt knäckt ett revben på väg ut.
Efter tre dagar på BB kom vi hem och livet som föräldrar började på allvar.
Orosmolnet växte för varje dag, känslan av otillräcklighet likaså.
Så oändligt mycket det finns att oroa sig för!
Naveln.
Maten.
Bajset.
Utslagen.
Vad man oroar sig för ska för evigt visa sig variera.
Viktor har alltid varit en lugn kille och från det att han kunde stå på sina två små ben stod han vid kökssoffan och lekte med bilar.
"bbbrrrrrr fooooo schoooo" osv lät det.
Idag, snart åtta år senare har han fortfarande dessa karakteristiska ljud för sig då han "läser" tidningar och böcker.
Han har många stora intressen, bland annat; spel, LEGO och hockey.
Han tar hellre ett steg tillbaka än ett steg fram i folkmassor och stökiga tillställningar, något man pratade om redan på dagis. Blev det tjafsigt gick han bara undan och lekte för sig själv.
Det speglar sig också i hans idrottande där han både i fotboll och hockey gärna intar backposition.
Favoritmaten är pannkaka, älgkött, och allra helst; italiensk kycklingpasta.
Han har lite svårt att somna på kvällarna och vill gärna dryfta tankar och idéer länge.
På morgonen är han lättväckt och oftast på bra humör redan från start.
Ibland kommer riktigt hopplösa dagar också, då man får tippa på tå för att inte stöta sig med honom, vilket man naturligtvis gör i alla fall.
Såna dagar har vi väl allihop.
Hans trivs utmärkt i skolan och har lärt sig både att läsa och skriva.
Morgonen 16/1-12 rabblar han månaderna på väg till skolan, dit han hellre går än åker spark eller bob.
Jag får samma känsla som jag fick då han plötsligt kunde höger och vänster som fyraåring; herreje vad han lär sig!
Den här kategorin kommer fyllas med saker han gör, saker han säger och saker jag tycker passar in.
Bra för framtiden tycker jag :)
Genetiskt butter
Det har börjat klia på magen, nå jävulskt!
Det betyder att den växer, fort, nå jävulskt.
Då är det kanske bra att ha cacaobutter från buttermästarna Body Shop, vilket enligt många välutbildade försäljare ska motverka så kallade bristningar.
Kanske.
Enligt mer vetenskapliga googleträffar har sådant kommersiellt trams ingen som helst betydelse, bristningar beror på andra faktorer så som genetik.
MEN, magen luktar som en enda stor chokladboll och är lika mjuk som babyns hud kommer vara de kommande åren innan arvet från sin mor drabbar även det, med knottror, torrsprickor och vintersveda.
Nya kategorier
Tänkte att det vore mycket lämpligt att involvera barnen på ett annat sätt i denna blogg.
De är en enorm del av mitt liv, för att inte säga hela mitt liv.
Särskilt när en av dem bor INNE i mig...
Därför föddes idag två nya kategorier, Viktor och Klara.
Treans kategori får dyka upp vid senare tillfälle...
Den här bilden beskriver tydligt hur det är mellan de här två.
Väldigt sällan bråk, hjälper varandra, leker med varandra och saknar varandra när den ene är på exempelvis kalas.
DE är riktigt goda vänner.
Blir det bråk handlar det oftast om vilken sak som tillhör vem och varför i hela friden inte den andre kan låta den enes saker vara!?
Precis som det ska vara
Min familj har julgransplundring, jag ruvar.
Jaaaahadå det är så bra så.
En chokladpralin?
Ja tack.
Harta'
Halva tiden har gått, YIHAAA!
Bara en evighet kvar nu då.
Det där snacket från igår kan ni glömma, icke sant, icke så!
Och idag inte en enda svimningskänsla!
På tv intervjuas en modospelare som flyttat från Stockholm till Ö-vik och det tyckte han var lite jobbigt till en början eftersom det inte fanns NÅGONTING att göra i Ö-vik...
Jag undrar:
Vad gjorde han i Stockholm?
Hur ska vi någonsin få upp Sollefteå i Elitserien?!
"Öberg" tar all min integritet.
Imorse hände det igen, svimningsattacker utan nåd, denna gång under oundvikligt toalettbesök...
T O MUCH I N F O R M À T I O N!!!
Tusen gånger värre idag så inget bildbevis, bara panik, ångest, oro.
Ni ska bara veta vad korridorskonsultationen gav för resultat.
Hört talas om hemorrojder?!
ja men, det kan väl bara inte vara möjligt?!
Det är ju sånt det står om i ångesttidningarnas alfabetiska förteckning över jävligt ointressant graviditetsfakta som man bläddrar förbi för att istället få se tecknade genomskärsbilder av hur stor bebisen egentligen är i förhållande till urinblåsan som man aldrig i sin vildaste fantasi kan tänka sig vara större än en femkrona.
Det drabbar väl egentligen inga gravida?
Eller???
Nu är jag less, nu går jag i ide igen.
När jag väntar...
....går jag igenom fotoalbumet som naturligtvis finns i telefonen och inte i något faktiskt album.
Jag samlar massor med konstiga bilder där, ibland med en tanke bakom, som jag fort glömmer, och ibland bara för att.
Men de kommer väl till användning när jag inväntar wordfeudmotståndet och inte vill lägga ifrån mig telefonen.
Fan så knäpp man är!
Jag innan uwes fest
En orm äter en mus
Mage v. 20 lagar mat
Sovande klara mitt bland allt som mystiskt nog hände i hennes rum EFTER nattande...
I DEN ordningen förklaras bilderna, så får vi som vanligt se vilken ordning de kommer i.
Med spänning...
Naaaaaeww
Så fint!
En jävligt obehaglig morgon!
Så här såg det ut när jag inte förmådde stå upprätt ner än fem sekunder innan det svartnade för ögonen.
Vad hände?!
Naturligtvis har jag ändå sinnesro att tänka på att delge er denna information MED bildbevis.
Irritationsmoment nr 2
Det här var annars en bra dag, men så sket sig allt då jag betämde mig för att köpa ett stycke gravidtidning och ett stycke Vi föräldrar.
Den senare valdes på grund av rubriken BÄST I TEST där bland annat test av vagnar skulle redovisas.
Efter att ha genomlidit diverse "spara-pengar-special", "SÅ ger du ditt barn självkänsla", "bästa mest energirika barnmaten" och andra ångestladdade artiklar kommer jag till avsnittet som känns aktuellt när man står i vagnköpartagen.
Barnvagnstestet!
Som visar sig bestå av följande:
Tre klappvagnar.
Konstaterande:
97 kronor åt helvete.
Det stod inget i "sparguiden" att man skulle ge fan i att köpa reklambaserade ångestframkallande skittidningar.
Ett litet tips till nästa nummer, rubrik "KÖP INTE DEN HÄR"
Veckans, eller kanske årets bitch!
det måste vara
det här fruntimret som stoltserar i min allra första inköpta gravidtidning.
Jag vill inte kalla henne kärring, jag känner henne inte och egentligen är hon säkert jättetrevlig MEN mitt första intryck är att hon inte har en jävla aning om vad hon pratar om.
Lusläser inte texten utan slås direkt av hennes "kom ihåg att graviditet inte är en sjukdom"
Fy fan kvinna!
Inse följande;
DU har haft extrem tur som mått bra under hela din graviditet.
DU har haft extrem tur som haft energi att tänka på något annat än åt vilket håll som är bekvämast att ligga
DU har haft en extrem jävla tur som inte varit handikappad av ett grönjävulskt illamående och en trötthet som gör att du inte ens kan hålla ögonen öppna!
Den här kvinnan önskar jag naturligtvis inget ont, men att i sin prefessionalitet gå ut och påstå att det inte kan liknas med en sjukdom att vara gravid och att det därmed inte finns några ursäkter till att inte träna fyra gånger i veckan, är så jävla dåligt!
DÅLIGT!!!!!
Antiklimax
Efter att faktiskt ha tagit mig i kragen igår fick jag en hel del gjort.
Inget nämnvärt att ta upp här, bara vardagliga saker och tomterensning.
Det är så skönt att bli av med allt som påminner om julen, det känns verkligen att det är ett nytt år, en evighet till nästa ångestladdade jul och nyår och det blir allt ljusare på dagen, längre och längre tid.
Det är ganska mysigt nu.
Det är så pass mysigt att jag idag med helt nya krafter tog mig och Klara till slalombacken bara för att mötas av det urtrista beskedet att onsdagar är underhållningsdag, alltså stängt.
Därav antiklimax i rubriken.
Klara grymt besviken, men det hjälpte att spela spökjägarna och lova att det kommer fler dagar, att snön kommer ligga kvar ängre än vi egentligen vill.
Ja ungefär så gör vi idag, innan handling och hämtning.
Fortsatt dåligt humör
Alla som vet att de bör hålla sig undan, var god gör så.
De som vet att de kan råda bot, vänligen gör så!
Jag vet inte om jag lider av jetlag eller om det är hushållet med alla dess förbannade krav som tynger mig, men jag är på ett sjuhelvetes dåligt humör.
Snöskottning är ett jävla göra, kanske borde jag göra som grannen och strunta i det...
Julprylarna är inte ett dugg mysiga längre men verkar ha vuxit fast.
Tvättberget blir man ju aldrig någonsin kvitt och nu har det dessutom förökat sig till trappräcket.
Det finns typ ingenting att se fram emot på 4 månader, bara vardag vardag vardag.
Jag går i ide.
Om du läser det här Helena Lassen
För det första, Tusen TACK för en fantastiskt dansk fest!
För det andra, jag har inga bilder att uppvisa, så om du har några som det är OK att lägga upp här får du gärna maila mig dem :)
Skulle vara kul att visa hur det kan gå till...
Jag är hemma igen, efter 12,5 timmar i bil i perfekt före, perfekt trafik och perfekt väder har jag landat i soffan med lite uppdatering att ta ikapp medan Klara ser bompa och Viktor och Ante är på handbollsträning.
Ser din kommentar Monica och vill bara säga att jag beklagar att du/ni behövde uppleva det. Dels orsaken till transporten men också själva transporten.
Om det är till någon tröst är nya upphandlingar på gång och vi håller alla våra tummar att man gör ett bättre köp denna gång.
Ser även din kommentar Åsa och tackar för inviten, tror dock att det här är en eerfarenhet Ante själv måste erfara så att säga :)
Men vi återkommer gärna när den insikten kanske kommer ;)
Det är galet mycket snö här hemma, i Danmark fanns ingen snö alls.
Gräsmattan var så grön och så lång att det var snudd på klippbhov. I fredags lyste solen och vårkänslorna kom plötsligt, men dagen efter regnade det och vips så förstod man hur lyckligt lottad man är som har fyra årstider. Att dras med förskräcklig höst i 6 månader måste vara en av anledningarna till att man säljer alkohol i matvarubutikerna.
Vi har haft trevligt, men jag har varit alldeles för sur. Ber härmed offentligt om ursäkt för det. Ledsen att jag slängde pappas levergryta också...
Här hemma måste julen städas bort, kläder tvättas och arbete skötas. Sen kan det bli vår och sommar och bebis kan komma.
Sedan kan vi åka ner till ett betydligt gladare, soligare och varmare Danmark och njuta av en familjesemester!
Sj
Fattar inte vad alla gnäller på SJ för.
Avgång från Sundsvall EXAKT 14.01 nu står vi i Gävle i 8 minuter eftersom vi ligger FÖRE tidtabellen.
Vad är det för problem?
Hur kunde jag glömma hörlurarna?!
På resande fot i 8 timmar och jag glömmer hörlurarna.
Oförlåtligt.
Däremot har jag dagsfärska bilder på knytet i magen, och NEJ vi har inte bett att få veta kön.
Om nu är lika bildblonda som Frida är det bäst att jag förklarar vad ni ser:
På översta bilden suger Öberg (som jag kallar knytet på grund av diverse stavningsprogram i diverse iPhonenybörjares iPhone) på tummen.
På den nedre bilden skrattar h*n åt oss. Det är Viktors favoritbild eftersom den liknar ett coolt skelett.
Min beskrivning förutsätter att blogg.se placerar bilderna så som jag laddar upp dem, men det vet man ju aldrig...
Eldkvarn på ettan
Mysfaktorn total, gåshuden kittlande.
En underligt stark längtan att få gå på en suverän fest med musikkunnigt folk som impulsjammar natten lång, ja precis som på Fredrik och Marias bröllop där Ebenholt Slappers underhöll till 0700 morgonen därpå.
Gåshud.
Vad jag inte förstår
Är det NÅGON som kan begripa varför det heter "bad och toalett"?
Vaddå bad?
Ska man torka sig med skithuspappret när man badat eller?
Köpa eller inte köpa
Den här vagnen vill jag ha.
Jag kan inte precisera varför, mer än att jag tycker den är snygg, att den tar mycket liten plats vilket är bra eftersom vi blir många och karln är för envis för att byta bil.
Den har många funktioner, men har den några brister?
Vet ni?
Den heter Bugaboo cameleont och är 2009 års modell.
Priset är 4000:-
Då ingår ett babyskydd också, alltså en bilbarnstol.
Regnskydd och vinterhjul.
Mellangenerationens Stina
Det är inte sällan jag befinner mig mitt emellan generationerna i samhället, och lite så är det väl.
Mitt i min bästa ålder på 32 år är jag fortfarande ung och ändå äldre än så många andra.
Det händer inte så ofta att jag "kolliderar" med den yngre generationen, förutom att jag har tysta åsikter om hur de är fostrade, att jag tycker de är lata och bekväma, inte kämpar för att skaffa ett jobb, ska ha allt men inte vara beredd att offra någonting för att få det....
ja lite såna åsikter, men jag behöver än så länge inte beblanda mig med dem.
I arbetslivet finns de ju inte, men där finns generation äldre än mig istället, och si DÅ kolliderar vi.
Inte så att det är tal om fula ord och mördande blickar, mer så där att jag känner mig som tio år som inte förstår och samtidigt som 19 som inte vill lyfta ett finger för att få det som jag vill ha.
Nu blir till och med jag helt förvirrad av mina egna åsikter, men jag ska ge ett exempel så förstår vi varandra bättre.
Jag kommer på att mina silversmycken ser mer än jävliga ut och ringarna som nu är ett år gamla är lite trötta.
Hur gör man då?
Jo, man, eller nä! inte MAN, men JAG går till en guldaffär och säger att jag vill lämna in för uppfräschning av diverse smycken.
mmm säger expediten, "men då är det bättre att du köper putsduk och putsmedel med sjuhundratrettiofem förhållningsregler och varningar för hur du INTE får göra"
Hon säger inte så, men i min generations öron låter det så.
"FARLIGT", DU KLARAR INTE DET HÄR MEN VÄX FÖR FAN UPP OCH FÖRSÖK" (bandupptagning från min inre konversation)
Vigselringarna är vitt guld och dessutom r o d i n e r a d e, jajjamen RODINERADE, så de får man typ bara ta på med putsduken annars försvinner RODINERINGEN!
Diamanterna vill ha såpvatten eller YES, det gamla hederliga mångkunniga diskmedlet min generation stoppar i en finare förpackning och överdoserar när vi väl handdiskar.
Expediten påstår att detta sparar mig pengar, och då tycker jag att hon är snäll, samtidigt undrar jag varför de inte vill tjäna mer pengar nu när jag väl står där med mitt blottade okunnande och tydliga ovillighet att göra såna här övermogna saker som att putsa silver.
Men jag beger mig hem med den livsfarliga burken och putsduken som absolut inte får tvättas!
På den livsfarliga burken står "possible risk of harm to the unborn child".
Jag kanske borde berättat att jag var gravid och inte har lust att vänta till JUNI med att få mina smycken putsade.
Men å andra sidan ska jag ju inte dricka skiten, så jag kör på.
Det går jättebra, jag är jätteduktig!
Ända tills jag ska putsa mina Attlingörhängen...
Då KNÄCKS det ena örhänget!
Det bara går av i själva stången som ska in i örsnibben, och nu känns det ju riktigt jävla jävligt att jag i min generation där jag stort erkänner att jag inte kan och inte vill ÄNDÅ tvingats till prestationer jag inte behärskar!
MEN, så tänker jag att det är ju natuligtvis inte MITT fel.
Det måste ju vara något fel på örhänget om det knäcks då man ska putsa det?!
Jag tänker gå ner dit imorgon för att hämta klockorna som stannat som de faktiskt behöll för att hjälpa mig med istället för att sälja pyttesmå mejslar och batterier, och DÅ tänker jag visa vad som hände och be dem reklamera varan hos Fru Attling.
Förstod ni generationskrocken nu?
Jag undrar...
om resultat uteblir, vem kan jag då vända mig till för att framföra mina klagomål?
Grattis Erika och Jonatan! Hoppas ni inte tänker använda tygblöjor
91 grattishälsningar är fina Erika och Jonatan uppe i än så länge på Erikas facebooksida.
Erika har 466 vänner.
Om alla de kommer med ett blöjpaket i födelsegåva kommer Erika och Jonatan typ aldrig behöva köpa blöjor!
Ponera att man använder 10 blöjor om dagen, vilket jag tror är högt räknat åtminstone sedan de första bebisdiaréerna lagt sig.
Enligt liberos hemsida kan jag snitta att det finns 50 blöjor/pkt (gäller inte de allra minsta blöjorna)
Om man använder 10 blöjor/dag blir det 3650 blöjor om året.
Om Erika och Jonatan får ett blöjpaket av alla Erikas vänner (466 st) får de sammanlagt 23300 blöjor, vilket skulle räcka i drygt 6 år vilket är helt onödigt.
Räknar vi då en kostnad på i snitt 100:-/pkt så får de presenter värda 46 600!
Eftersom de aldrig behöver köpa blöjor kan de alltså spara 46 600 till barnets framtid.
Det är tyvärr inte realistiskt att alla kommer med ett blöjpaket eftersom det är mer populärt med gulliga kläder och mer eller mindre pedagogiska leksaker, men om hälften gör det alltså 233 klarar de sig fortfarande finfint med blöjor så länge de behöver.
Det gäller bara att alla kommer med varierande storlekar på blöjorna annars tappar det lite vitsen.
hmmm, ja det kan finnas en viss nytta med alla facebookvänner.
Här är ett stort GRATTIS även från oss, blöjpaketet kommer ;)
Iphonebilder 2011 "då vikla vek ut sig"
Ok Iphonen har inte varit med hela året, men det här blir nog så bra ändå.
Vi firar sportlov
Vi åker till fjällen
Där finns en brant trappa...
som lämnar följande spår:
Vi lagar också mat
och spelar spel
Även hemma från fjällen har vi trevliga kvällar, och sena.
Vi städar
inför påsk
tillagar påskig festmåltid
Vi river altan
fixar fötterna med baby-footh
Vi älskar...
skiter...
tränar...
städar...
så spelar vi fotboll
besöker biblioteket för hmmmmmmmhmhm hm första gången
Så här FINA blev fötterna
Det är SOMMAR och på den tiden älskade jag min kropp... eller nä det gjorde jag säkert inte eftersom man aldrig är nöjd, men jämfört med den jag nu besitter måste jag ju vara dum i huvet som inte var nöjd då!
v e r k l i g e n älskade min kropp, vilket födde en del... ska vi kalla det avund som ni kanske minns...
Vi åker till Danmark!
och Legoland
Risön ggr flera
Vi gjorde HK multi mix
åsså plockar vi bär för hmmmmmhm hm första gången
Vi minisemestrar, bland annat i Omsjö
vi åker till Falun och jag kånkar tio kilo ryggsäck och en hockeyklubba runt koppargruvan medan Ante är i skolan
Sen kånkar vi oss själva runt omkring Bruksvallarna i drygt sex timmar
Jag slår personliga rekord
Tigerkatten Mjau får en kompis som heter Hugo, jag stoppar om dem på kvällen och inser; vi vill ha ett till barn
Vi blir glada
Sen börjar helvetet...
Livet får vänta.
L Ä Ä Ä Ä Ä Ä Ä Ä N G E, sen vänder livet och kommer åter, med energi, men fortfarande med en underlig oacceptans till växande bukomfång och frånvarande träningslust.
Vi har en Hockeydotter
en Hockeyson
och en patetisk hockeymorsa
Nu har Ante somnat på soffan vilket fulländar denna bröllopsdag.
En klok kvinna sa en gång, "för höga förväntningar föder ofta besvikelser"
Aaaa, just, det var min mamma som sa det :)
Grattis Herr och Fru Holmberg
Jag syftar naturligtvis på mig själv, även om det är lite löjligt att prata om sig själv i tredje person, och min man som firar ett år som gifta idag.
Jag behöver inte säga att tiden går skrämmande galet svindlande fort för det vet ni redan.
För att fira vår dag har jag storstädat och Ante har ordnat med bilen. Vi har ätit pizza eftersom man helt enkelt inte kan sluta äta efter allt ätande man varit med om som vanligt kring jul.
Min mage har exploderat i tillväxt och det går inte längre att stänga även de mest rymliga byxorna. Det här året borde innefatta inköp av gravidbyxor...
Jo den här bilden har ni sett förut.
Strax kommer en hel kavalkad av bilder ni kanske känner igen, det blir nämligen en bildbombsårskrönika från min Iphone!
Stay tuned!
