Är XXL lösningen?

Nu får ni ursäkta tjatet, men jag blir galen!
Kommer hem efter ett dygn på arbetet där de första 15 timmarna var helt tysta och sedan körde vi hela natten.
Lägger mig och sover, vaknar av Nickelbacks suveräna "when we stand together" och känner mig pigg.
Så där fredagsmysigt pigg och glad.
Bestämmer mig för att även låta mitt yttre få en del av glädjen genom att ta en dusch och "fixa" mig.
Det händer inte överdrivet ofta och det skulle ju kunna vara en trevlig omväxling för min omgivning.
MEN vad tar man på sig?!
Vad tar man på sig då allt på hela kroppen bestämt sig för att öka i omfång med 40%?!
Inte ett mammaplagg finns att uppbringa i Sollefteå och i Danmark där jag hade tänkt förbereda garderoben för 4 månaders uniformsfritt arbete fanns heller ingenting.
Bemärk att Slagelse (staden vi vistas i i Danmark) är på storlek med Umeå, men kan alltså inte försvara en försäljning av mammakläder.
Jag kan bara tolka det som att danskor inte ökar i omfång annat än på magen och då tar de ledigt på sig en liten tunika med knytband under bysten och sedan lever de som om inget hänt i 9 månader.
Jävla kärringar!
Själv kan jag knappt ta på mig sockarna, och när de suttit en timme efterlämnar de sådana märken att det är som om jag inte alls tagit av dem.
Jag vägde mig igår, vilket jag ju INTE skulle göra, men dum i huvet som man är kunde jag inte låta bli "tänk om det inte är så illa som jag tror?" var förhoppningen som fick mig att ställa mig där och konstatera att jag på tre veckor gått upp tre kilo.
Det är ETT kilo i veckan!
Jag har som sagt fyra månader kvar och nu kan alla skadelada jävlar roa sig med att räkna ut vilket viktrekord jag kommer sätta då!
Jag flätar mitt hår och tycker att det blir en variant av patetiska dreads men det tog sån tid att göra att jag vägrar göra om det eller ens dra ut dem. Istället lägger jag energi på makeup, det är lätt för det är alltid samma.
Alltid.
Sedan går jag till klädhögen och tänker, fasen vad fräscht med den här tröjan och ett par jeans.
Ja jeansen är ju de enda mammabyxor jag har, sprucken i sömmen i sidan och ger en orättvis extramage mitt på magen, men men de går över låren i alla fall.
Behån är egentligen sju nummer för liten men om man bara kommer ihåg att gå och dra i den hela tiden funkar det hyfsat.
Så tittar jag i spegeln och gråter.
gråter gråter och gråter.
JAG HATAR MIN KROPP!
Den är inte bara stor och otymplig den är liksom äcklig också.
OCH DET ÄR FYYYYYRA MÅNADER KVAR, behöver jag poängtera det fler gånger?!
Hade det varit fyra dagar hade jag kunnat acceptera och tänkt att snart börjar livet om. Men fyra månader och en skenande viktuppgång...
HJÄÄÄÄÄÄLP!
Jag bjuder er bilderna, kanske tycker ni att jag är fin...
det kommer jag ändå inte tro på.

Kommentarer på det?
Postat av:

Snyggare än Pippi Långstrumpvarianten i Biggest Looser, menar flätan.
Okidoki, du å

2012-01-20 @ 14:31:57
Postat av: Karin

Du är jättefin, skulle jag se dej på stan skulle jag tänka att vad tur hon har som inte blivit tjock än!
Lösningen är att tanka upp med mammakläder som sitter löst å skönt! TerraCotta i Kramfors, har de slutat med gravidkläder? Annars får den bli en heldag i Sundsvall:-) Och Polarn & Pyrets webbshop.... Fina mammajeans!
Kram!

2012-01-20 @ 15:28:24
Postat av: Anneli

Tja, jag hade ju jublat om jag sett ut som du - utan att vara gravid, alltså. Det ser absolut inte så ut, som det tydligen känns för dig. Men den ekvationen lär ju ändå inte gå att övertyga dig om. Tyvärr.....
Häng i! Vad är fyramånader utspritt på en livstid?

2012-01-20 @ 15:48:15
Postat av: Jenny

Guuud vad du måste tycka att jag ser jäklig ut- både under graviditeten o efter!! :) FunkAr inte de där svarta graviditersbyxorna?

2012-01-20 @ 16:30:49
Postat av: Stina själv

Det ni måste förstå är att det sitter i känslan.
Hur JAG är van att känna mig och hur JAG känner mig nu.
Jag har absolut noll åsikter om hur någon annan ser/såg/kommer att se ut, någonsin.

Jag kan också se på bilderna och tänka "herregud vad klagar hon på?!"
Men det är hela tiden, alltid KÄNSLAN det sitter i.

Och jag vet att fyra månader får anses vara en kort tid och det är det ju, men jag är ändå orolig för var detta ska sluta...

Tack ändå :) 

2012-01-20 @ 18:28:58
Postat av: Ojet

Det sitter i känslan, i agree. Terapi nästa för dig alltså ;-)

2012-01-20 @ 19:32:23
Postat av: KarinP.

alltså, har du inte kvar mammakläder från de andra graviditeterna?
Annars tycker jag faktiskt att Xlent på KappAhl har helt okej kollektion.. :p
och söker du xxl kan du få komma och botanisera i min garderob.. fniss

2012-01-20 @ 23:51:42
URL: http://pellbrant.blogspot.com
Postat av: Åsa o

Usch! Jag känner verkligen igen känslan!! Den är hemsk!! Spelar ingen roll vad man tar på sig, allt klämmer åt. Jag hade inget val då jag var lika gravid som du är nu. Jag tänkte inte köpa gravidkläder (förutom byxor då) och istället bara köra på med vanliga och gå upp i storlek istället. Men det ser ju inte klokt ut heller!!! Fick helt enkelt packa in mig i bilen och besöka H&M dom har faktiskt fina kläder och jävlar i min låda vad bra allt kändes med preggo

2012-01-21 @ 09:03:48
Postat av: Åsa o

Äsch... Hann inte klart!
...kläder på!!! Bara en ny STÖRRE bh gjorde susen! Jag kände mig faktiskt lite fin igen. Iaf i några veckor tills man blev sådär fet att bara mjukisbyxor funkade! Men även det hade dom skitsnygga på H&M!! Åk dit och handla nu! Lovar att det funkar!!
Du lyssnar säkert inte men måste iaf säga det. Du är jättefin Stina!!

2012-01-21 @ 09:06:38
Postat av: Jenny

Jag håller nog med dig....du ser hemsk ut ;)
Nej du...inte för fem öre.
Jag blir glad av att läsa din blogg. Håller stundvis på att skratta ihjäl mig.
Fyra månader kvar av dina härliga beskrivningar av dig själv och din växande kropp. Sen fortsätter det nog med roliga beskrivningar av andra saker.
Du är så jävla bra!

2012-01-21 @ 16:11:31
URL: http://www.youaremyworld.bloggplatsen.se

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback