En normal förlossning med ett något hekstiskt efterförlopp, då han misstänktes ha dragit ner vatten i lungorna samt knäckt ett revben på väg ut.

Efter tre dagar på BB kom vi hem och livet som föräldrar började på allvar.

Orosmolnet växte för varje dag, känslan av otillräcklighet likaså.

Så oändligt mycket det finns att oroa sig för!

Naveln.

Maten.

Bajset.

Utslagen.

Vad man oroar sig för ska för evigt visa sig variera.

Viktor har alltid varit en lugn kille och från det att han kunde stå på sina två små ben stod han vid kökssoffan och lekte med bilar.

"bbbrrrrrr fooooo schoooo" osv lät det.

Idag, snart åtta år senare har han fortfarande dessa karakteristiska ljud för sig då han "läser" tidningar och böcker.

Han har många stora intressen, bland annat; spel, LEGO och hockey.

Han tar hellre ett steg tillbaka än ett steg fram i folkmassor och stökiga tillställningar, något man pratade om redan på dagis. Blev det tjafsigt gick han bara undan och lekte för sig själv.

Det speglar sig också i hans idrottande där han både i fotboll och hockey gärna intar backposition.

Favoritmaten är pannkaka, älgkött, och allra helst; italiensk kycklingpasta.

Han har lite svårt att somna på kvällarna och vill gärna dryfta tankar och idéer länge.

På morgonen är han lättväckt och oftast på bra humör redan från start.

Ibland kommer riktigt hopplösa dagar också, då man får tippa på tå för att inte stöta sig med honom, vilket man naturligtvis gör i alla fall.

Såna dagar har vi väl allihop.

Hans trivs utmärkt i skolan och har lärt sig både att läsa och skriva.

Morgonen 16/1-12 rabblar han månaderna på väg till skolan, dit han hellre går än åker spark eller bob.

Jag får samma känsla som jag fick då han plötsligt kunde höger och vänster som fyraåring; herreje vad han lär sig!

Den här kategorin kommer fyllas med saker han gör, saker han säger och saker jag tycker passar in.

Bra för framtiden tycker jag :)