Man tror att man tar med sig så lite det bara går, bara det allra nödvändigaste, och ändå lyckas man fylla två stora resväskor.

Igårkväll hade vi en utekväll i mycket gott sällskap av Emma, Manke, Frida och Jens.
Vi bjöd på mat, bowling och alldeles för mycket drycker som tack för deras enorma engagemang vid vårt bröllop.
Det var riktigt roligt, och riktigt slitsamt idag...

På tal om bröllop:

Rara Maria tittade förbi med ett fint fodral och en dvd-skiva proppad med 600 bilder från möhippa, svensexa och bröllop!
Jag har fixat med möhippebilderna, hoppas Ante har lust att bjuda på lite svensexestoff en annan gång.

Mitt fan AlviNa:)

Ok, jag har inte bett om lov, men om inte jag får lägga ut den här bilden kommer alla tro att jag hade en alldeles egen ego-hippa... Hon som håller kameran heter Jenny-Ann :)

Och det får ni :)

Älskade pappsen håller tal:




De underbara tårtorna, bilder lånad från fantastiska Helena:

Green Devils förgyllde vår kväll:


Bröllopsvals:

"Onkel" Birte och farbror Johnny:

Bollarna i dekorationen är gjorda av kära Birte!

Bästa bröllopspresenten kommer från Herr och Fru Kempe, den hjälper mig med mitt utfyllnadsproblem. Både Herr och fru Holmberg är innerligt tacksamma, visserligen en ren bluff men vad gör väl det :)
Har redan fått frågan om jag gjort inplantat TVÅ ggr, så det må ha blivit en jäkla skillnad :)
BH:n är utfylld och till och med arbetströjan med mitt nya namn på, sitter lite bättre ;)


Nu ska jag göra två st. Tacopajer till min älskade systers examensfest ikväll, min storasyster; BARNMORSKAN EMMA LASSEN!!!! (STOLT)

Jo, just!
Jag har en uppsjö av bra bilder på våra gäster vid bröllopet, det händer ju att ni är här och kikar och då undrar jag om ni skulle vilja skriva en liten kommentar om det är OK att lägga ut här...
Om ni säger Ja och sedan ångrar er då ni ser dem, tar jag givetvis bort dem igen :)
Men jag lovar; ni är så fina allihopa!!!

Ha ha, jag får inte nog i alla fall och idag har jag håvat in ytterligare ett gäng bilder.
Både från brand-Erik och vimmel-pettsson.

Ante får lite hjälp:


och Viktor får också lite hjälp:


En skål för dagen, dags för kyrkan :)


Den här bilden fullkomligt älskar jag!!! Vilken glädje och vilken förväntan!


Pär-Jonas Odelberg är helt fantastisk! Så lättsam stämning han ändå kunde få till av en annars så spänd och nervös känsla. TACK!!!


Fågelfrö, inte ris!


De duktiga älskade barnen:


Jag är inte helt säker på att det här är korrekt beteende i vackra kyrkan...
Men jag vill så gärna visa mitt egetsydda strumpeband :)


Här anländer vi till festlokalen, helt klockrent i RINGLINJEN!!!
Som vi garvade när vi förstod vad som var på gång, mycket bra överraskning, Tack snälla!!!


Naturligtvis med burkar och texten Nygifta i baken:


Nog för i kväll, Ante har lagt ifrån sig Viktors DS och då är det min tur :)

Har varit utanför huset idag!!
Mest för att få saker gjorda som t.ex att lämna in kläderna på kemtvätt.
Skulle beställa pass till resan också men då vigselbeviset ännu inte är registrerat i folkbokföringen kan jag inte få ut ett personbevis på att jag är Stina Holmberg.
Det får mig att känna mig aning identitetslös.

Vi har haft så mycket att stå i att jag inte heller idag lyckats greppa bröllopet i ord, men här får ni ytterligare några bider, samtliga från mamma och pappas kamera, inte heller dem av mest briljanta kvalité, men det dyker nog upp fler och fler för var dag och då vet ni att då hamnar de här :)

På bilderna finns även några av våra gäster med och jag har inte bett om tillstånd för denna publicering. OM någon misstycker hör av er snarast!!

Här entrar barnen och Anders kyrkan till tonerna av U2:s "With or without you":


och här kommer jag och min far:

Här spelar Fredrik och Sara sjunger, låt 1:"bröllopsklockor", låt 2:"mitt bästa för dig"
båda av Pugh Rogefeldt och suveränt framförda av denna duo!!


Den här bilden älskar jag! Titt på Viktors glada och stolta min då han ser på sina föräldrar och ansvarsfullt håller min bukett, lill-Bella är den lilla goa pajas hon är. Men otroligt vad duktiga de var båda två, hela tiden!!

Som lite kuriosa kan jag berätta att magsjukan fick sprätt på det absolut sista kilot, till och med ett bonuskilo rök.
Nåväl en dag för sent men det var skoj att stå på vågen imorse, dock i vetskap om att resultatet bara visar på vätskebrist och förtvinade muskler :)
MEN vad då, det är kul så länge det varar ;)
Vikt imorse alltså 56,3 kilo

Det finns några stödord som bra beskriver min möhippa och mitt eget agerande den aktuella dagen.
Lurad, påkommen perfektionist och tondöv är några av dem.

Ok, ni ska få en bättre beskrivning.

Till att börja med hade jag verkligen inget anat om just denna dag, lördagen den 11 december.
Det i sig är fascinerande eftersom jag levt i en smått paranoid tillvaro senaste månaden, där ALLT varit suspekt och jag har flera gånger känt mig helt övertygad om att det är NU som möhippan blir av.

Men just den här dagen hade jag absolut inte med i beräkningarna, dels för att jag egentligen skulle ha jobbat, men blev ledig på grund av en hel veckas journalutbildning, och dels för att jag i väldigt hög grad var chef över min egen dag.
Jag planerade lokalbesök, shopping mm och de spelade mig rakt i händerna. Jag fick göra precis som jag ville under hela morgonen och fattade ingenting!!

Jag började alltså dagen med att åka med båda systrarna till festlokalen för att prova ställa ut borden i dess tänkta positioner.
Emmas familj skulle inte vara hemma så när hon frågade om hon fick följa med hem och fika, var det inget konstigt alls med det.

Väl hemma börjar allt jävlas.
Möts av en hundskit och hudkiss alldeles vid brevlådan.
Tokförbannad börjar jag högt anklaga hela världens hundägare för attentatet!
Jag gormar och skriker och hoppas att ägaren ska höra:
"HUR I HELVETE KAN MAN RASTA HUNDEN PÅ NÅGON ANNANS GÅRD och HUR I HELVETE KAN MAN GÅ DÄRIFRÅN UTAN ATT TA UPP SKITEN!!!??"

Jag gör alltså världens grej av det här. Gestikulerar och spatserar fram och tillbaka på gatan, tänker att första bästa hundrastare jag ser kommer att få en hundskit kastad i nacken.

"Jag tänker sätta mig och glo genom fönstret och den jävel som har gjort det där ska jag ta!"

Emma garvar, men det enda jag tänker om det är "hur jävla kul skulle HON tycka det var med en hundskit på gården?"

Vi går in och där står veäckarklockan och larmar, jag konstaterar bara att det var väl en konstig tid av Anders att ställa väckaren på...

Ante hade tidigare ringt och meddelat att han och Viktor bara kommer hem från skridskoskolan en snabbis för att duscha sedan skulle han skjutsa Viktor till Charlie.
När jag går in i köket tänker jag att det var en salig röra de lyckades ställa till med på den korta tid de var hemma.
Bordet är fullt med smulor, filtarna i soffan är stökiga och det står ett makaronpaket på bordet.

"Sånna här makaroner brukar inte vi köpa"
AHA Ante har fått ett släng av pedagogik, varit och köpt makaroner så att Viktor ska få göra buset de visade på Bolibompa förra veckan.
Mycket riktigt var botte på paketet trasigt, men eftersom jag anade oråd lyfte jag det så försiktigt försiktigt.

I vardagsrummet fick Klara inte igång TV:n som hon var lovad att spela tv-spel på.
Dessutom står adventsgranen INTE på sin plats och gardinen är aningens fördragen.
Skumt, men fortfarande fattar jag ingenting, anklagar Klara för att ha flyttat granen, hjälper henne med TV.n och nu tjatar Emma om lussebullar.

Går ner i källaren för att hämta dem, men dörren går inte riktigt att öppna och då jag försiktigt kikar in hoppar ett gäng tjejer fram, varpå jag hoppar sju meter bak in i väggen och skriker.

Möhippan är igång!

 Jag får klä mig så vackert som aldrig förr.
Oduschad och ofräsch drar jag på mig ett lakan med rött band i midjan och en sagolik krans med slöja på.

Som pricken över i en mustach...

Ner på stan, lunch på Myregårdens café, får en sång i min hand men undkommer offentligt framträdande.
Vidare mot gamla mejeriet, tror att jag ska få boxas men hamnar i en inspelningsstudio.
Sätter inte en enda ton rätt, och hårdrockarna bakom mixerbordet tycks sucka.
Försöker övertala dem om att jag spelar trummor bättre än jag sjunger, men de låtsas inte höra mig.
Får som tur är en stark dryck i handen, det vässar stämbanden och till slut får vi till två sånger.

Finns ingen toalett och den starka drycken hjälper inte kontinensen något vidare så minst två gånger urinerar jag mellan en lastbil och dess släp...

Åker upp på jobbet och undkommer inte längre offentligt framträdande av min låt.
Vidare mot Bangatan, där det hela tiden händer något.

Först en florist som instruerar oss i en supersnygg bordsdekoration till bröllopet.
Sedan ett Stina-quiz, gissa vems doft med förbundna ögon, gissa vem paketet kom ifrån.
Alla hade dessutom gjort GOD mat så det åts en hel del och dracks kanske inte lika mycket, men OOOOO så trevligt det var!!!

Tjejer, TACK!!!!!

och har ni bilder ni vill förgylla denna långa text med, maila gärna till mig på slassen@hotmail.com

Efter att ha lämnat en son på skolan efter att ha gått misste om en efterlängtad sovmorgon, begav jag och Klara oss till Sundsvall.
Målet var tre ringar, ett takräcke och en jävligt vettig förklaring till varför någon på Twilfit lyckades sälja på mig två silikonkuddar som enligt bild och instruktioner skulle hålla brösten på plats i den armbandslösa bröllopsklänningen!

Vi började med ringarna, och det gick över förväntan!
Tyvärr, måste jag ändå säga, var vi tvungna att köpa dem i Sundsvall eftersom Sollefteå var 3000:- dyrare på exakt samma ringar!
Det skulle alltså bära sig att åka ett antal gånger till Sundsvall för att köpa dessa kärleksbevis.... skulle bära sig

Takräcke var löjligt enkelt att inhandla. Det är en fröjd att handla på Biltema, med deras genialiska datasystem! Hoppas HM och liknande butiker snart fattar grejen och tar efter.

Min fråga på Twilfit var; "antingen är det handhavandefel, fel storlek eller också passar dessa inte på hängbröst!?"
Förklaringen från butiken till BH-floppen var:
"nä, man ska nog ha ganska fasta bröst för att kunna ha den här..."

Tack för att den informationen kom då jag för två månader sedan var in i samma butik och frågade om verkligen ALLA kunde glädjas åt denna revolutionerande enkla silikon-nyhet.

Naturligtvis är det här inte min kropp och mina bröst! Efter dagens prövningar av fanskapet kan jag nästan sätta hur mycket som helst på att detta är ett fotomontage!

Jaha och hur slutar dagen då?
Jo, jag fick en käftsmäll då en otäck kamera plötsligt kastade en blixtjävel i ansiktet på mig.
Lär nu för evigt bli surt påmind om att besparingen av att köpa ringar i Sundsvall i själva verket var en förlust.