Tack för omeprazolen, den gjorde underverk!
Inte tillstymmelse till halsbränna vare sig igår kväll eller nu inatt.
Likt förbannat har jag varit vaken sedan 0200 och klockan är nu 0425...

Det finns alldeles för mycket skit att grubbla på och alldeles för mycket rätt man vill göra.
Nattens grubblerier går ut på hur tiden här hemma kommer bli, dels under väntans tider men även sen, när väntan är över och man ska infinna vardag i allt det nya.
Finns inga som helst problem med det egentligen, så länge vi själva får bestämma vad som är rätt för oss, så länge kommentarer från kleti och pleti hålls för sig själv och så länge vi får disponera VÅR tid som vi anser bäst för oss!

Sen har vi Viktors födelsedag.
Hur jävulskt rätt man vill göra och hur gärna jag vill höra glädjerop då han öppnar sina paket även om det kanske inte kommer innehålla alla spelkonsoller och spel som står överst på hans önskelista. En önskan vi som vuxna anser onödig då det redan finns gott om spel...

Jag vet ju själv att man aldrig ansåg det vara onödigt med vare sig önskemålet eller dess innebörd.
En häst toppade mina listor i åratal, en käpphäst var det närmaste jag kom.

Men nu är jag vuxen, jo faktiskt, och hela mitt moraliska sinne tycker att det vore bättre om en häst som innebär ansvarskännande, frisk luft och motion, stod överst på Viktors lista istället för det något isolerande X-boxet...
Visserligen innebär Kinect en hel del fysiska rörelser men det är likt förbaskat ett tv-spel.
Präglad av ålderdomliga tycken om tv:ns "LIVSFARLIGA" inverkan på människan, (likt den där flugan internet) inser jag att det glada utropet på födelsedagsmorgonen inte kommer infinna sig om det inslaget i spindelmannenpapper står en häst i trädgården istället för ett Kinect, Nintendo 3ds och Wii på köksbordet...

0450 blev klockan helt plötsligt och ska jag under dagen försöka få rätsida på alla grubblerier är det bäst att jag tar tillvara på sista timmens sömn innan väckaren ringer.

God natt

Kan säga er att hit längtar jag nästan lika mycket som till bebis ankomst!
Fick dem här bilden 0903 från pappa som finns på plats i underbara Danmark.
"lillhuset" i solig prakt, grönska och klarblå himmel!
Det är annat än det här muliga slasket som påminner mer om höst än om vår.

Jag tror faktiskt aldrig någonsin att sommaren känts så avlägsen som den gör nu!

Stora grabben sitter vid datorn, moviestarplanet är visst det nya.
Jag, höken Holmberg, sitter bredvid.

Tur det.
Nyss var det en "tjej" i ett chatrum som BAD om att någon skulle ha sex med henne....!
Känns så där när hon sedan lägger sig på rygg och min oskyldiga sjuåring snällt går dit för att se vad som hände med henne, om hon är sjuk och behöver hjälp.

Hugo och Viktor har känt varandra hela livet, naturligtvis av den enkla anledningen att deras föräldrar umgås. Det är en genuin vänskap som vi hoppas håller i sig genom hela uppväxten och mer därtill.
Idag har grabbarna spelat alfapet, spelat innebandy i hobbyrummet, cyklat och startat en firma.
Firman heter "Hugo Holmbergs biltema" de säljer crossdäck och växelspakar.
Det kan vara värt att lägga på minnet.

Idag har vi varit på utvecklingssamtal också, och med risk att låta skrytig vilket man inte får vara för då "sticker det folk i ögonen" måste jag ändå få anteckna detta i Viktor-kategorin:
Han är en bra kille som inte gillar stoj och bråk, men ibland hamnar han i det ändå och det är helt normalt.
Han har utvecklats ofantligt i sin läsning och sa bestämt till om att han ville gå vidare till nästa steg vad gäller läsbok.
Även matten hänger han med bra i.
Och från idrottslärarna kom den fina lappen nedan.

Och vet ni vad?!
Sänggavelshelvetet är på plats! Bra blev det så nu kan iphonen sluta automatkorrigera sänggavel till sänggavelshelvetet...
Bild på det får ni en annan dag, orkar inte resa på mig.

Så äntligen kom en träning där han vågar prova jobbet som målvakt.
Och nu är han fast, Viktor Fast, ha ha ha ha överfyndigt.

Ante oroar sig för kostnaden, uppskattningsvis tredubblad mot att spela back.

Soffmys i några få minuter.
Varenda en av dem ovärderliga.
I maj fyller han åtta...

Upp till en viss ålder, som det verkligen gäller att hålla koll på NÄR den inträffar, är engelska en mycket god merit då man som förälder ska prata om sitt barn - inför sitt barn.

Engelska är inte bara enklare än rövarspråket, det är också effektivare då målet är att barnet i fråga inte ska förstå.

Igår fick Viktor ändå nog och vi fick oss en rejäl näsbränna jag och Ante.
Vid kvällning var han övertrött som så ofta, men ännu mer svårsomnad än i vanliga fall eftersom han dagen innan haft övernattningskompis, vilket ger senare kvällning men med lika tidig morgon dagen efter.

Så, jag och Ante började föra ett samtal om hur väldigt sensitive he is med his sleep.
Yes he behöver really sleep minst 8 hours om night.

Viktor börjar gråta, mitt i sitt övertrötta helvete, och säger "sluta prata engelska, jag VET att ni pratar om MIG och det är faktiskt inget trevligt att göra på det viset!!!"

Jag trodde annars att gränsen gick vid den åldern då skolan inpräntat nog mycket glosor och Polly the polarbear hade satt samman orden till meningar.
Alltså trodde jag att vi hade några år kvar av hemligt snack inför barnen OM barnen...

Det måste vara den där förbannade händige Mannys fel. Han blandar ju in engelska i sina program mer än Lulu Carter putar med läpparna...

Ganska bra att vår son vet bättre, att han vet hur man ska uppföra sig och att han dessutom har kurage nog att säga åt oss på skarpen.

Nämen, slut på lunch, tillbaka till kontoret.